För sent skall syndaren vakna

Vi är nu i överflödets högtid. Mat, inköp av presenter som spräcker mångas ekonomier och massor med ”måsten”. Vi är också i slutet av den eviga fredens dagar. Äntligen har våra politiker vaknat upp och inser att den fantasivärld som målades upp när beslutet om, i princip, nedläggning av svensk försvarsförmåga, i vid mening, aldrig existerat.

Avrustningen av Sveriges försvarsförmåga under slutet av förra decenniet torde sakna motstycke i offentligt slöseri. Slöseri är inte rätt ord egentligen, snarare misshushållning med offentliga resurser. Fullt fungerande utrustning reades ut eller i princip gavs bort. Maskiner, kläder och utrustning för att inte tala om byggnader, fastigheter, markområden och utbyggd infrastruktur för totalförsvaret. Nu när försvaret återigen skall byggas upp märks misstagen. Försvaret har inte längre tillgång till övningsområden eller kasernområden. Det kommer att kosta åtskilligt att återskapa den militära infrastruktur som politiskt kortsiktigt tänkande förött. För det är väl fortfarande så att hela Sverige skall kunna försvaras. eller?

I totalförsvaret ingick även ett civilt försvar, med beredskapslager i form av livsmedel, kläder, drivmedel mm och sådana triviala saker som utsäde och gödsel för att kunna odla och försörja befolkningen. Även viss industriell verksamhet, som exempelvis att inom Sverige själva kunna producera skor och kläder, understöddes som en del av totalförsvaret. Allt detta kastades ut tillsammans med det militära försvaret. Lagren avvecklades, försåldes eller brändes upp. Vi var ju gubevars medlemmar i EU och det skulle lösa allt. Inte heller den allmänna värnplikten ansågs nödvändig, i och för sig inte konstigt eftersom det inte längre fanns regementen eller lokaliteter där värnpliktiga kunde få sin utbildning. Det beslutet var den sista spiken i folkförsvarets kista.

Nu börjar en tillnyktring, givetvis med protester från olika håll. Försvaret behövs plötsligt igen. Det som pågått under ett flertal år i Ryssland med militär upprustning och aggressiva angrepp på grannländer börjar vinna insikt hos politiker att det kan utgöra ett hot även mot Sverige. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kastade ut en försiktig trevare för något år sedan. Alla svenskar bör klara en katastrofsituation som varar i 72 timmar. För någon vecka sedan kom en rejäl käftsmäll från en utredning ledd av Björn von Sydow. Sverige saknar förmåga att skydda och försörja sin befolkning. Efter en veckas avspärrning börja folk svälta. Butikerna är tömda.

Därför skall en ”kraftfull” satsning göras för att om en tio femton år uppnå den självförsörjningsnivå vi hade före avrustningen. Vilka katastrofer kan då uppstå. Krig i närområdet eller mer troligt angrepp på svensk infrastruktur. Sverige är ett vidöppet samhälle som förlitar sig på IT lösningar med, faktiskt, i långa stycken rudimentärt säkerhetstänkande. Att slå ut den svenska elförsörjningen är enklare än ett kostsamt militärt angrepp. Nu kommer en fas av utredningar, betänkanden och förslag från myndighetssverige. Fullständigt onödigt. Ta lärdom av vårt grannland Finland och kopiera deras försvarsupplägg. Såväl civilt som militärt. De har erfarenhet av krig och avspärrning på ett helt annat sätt än Sverige, Vi kan lära mycket av Finland.

Nu när syndaren äntligen vaknat så blir de svenskar som inser allvaret i rapporteringen om bristerna svensk civil beredskap  i högre utsträckning än tidigare ”preppers”. Det kanske även får genomslag hos den pajas som i TV stod och utvecklade sin egen syn på att klara sig i 72 timmar. Han hade vin så ha kunde klara sig i tre dagar.

2 kommentarer

  1. Dag Lindgren

    När det gäller huvuddelen av civilförsvaret och hemvärnet håller jag med om att nedrustningen gått för långt och att beredskapen mot importstopp och kollaps av elförsörjning och t ex IT gått för långt, samtidigt som utredningen av nya hot (t ex soleruption eller hacker som slår ut den globala webben) och hur de kan mötas inte är tillräcklig.
    Det där med att klara sig 72 timmar tror jag dock är mest för speciella segment (som isolerad landsbygdsbefolkning) att tänka på. Vi t ex klarar oss med normala lager + vatten i diket utanför, och är det något man saknar (störst risk värme på vintern) finns det nog hos någon granne.

    • Petter

      Jo du vi som är den ”isolerade” landsbygdsbefolkningen kommer att klara oss utmärk ,särskilt vi som har lagårn full med kött och jordkällarn med potatis. Ån full i fisk ,egen brunn och möjlighet att elda med ved utan att vara beroende av el. Problemet uppstår när den hungriga stadsbefolkningen måste skaffa maten. För butikshyllorna kommer att gapa tomma efter ca 1 vecka på grund av att kanske importen avstannar vid kris. Men vi kan heller inte bruka vår jord effektivt utan diesel eftersom beredskapslagren är tomma idag. Men även detta klarar jag i min ”isolerade” landsbygd med 2 st arbetshästar + maskiner för detta ändamål. Så jag gissar att får man vara ifred för tjuvande och hungriga storstadsbor kan vi på vår gård producera mat till ca 100 personer utan diesel och andra importvaror.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>