Fake news

Av , , 1 kommentar 9

Fake news är ett begrepp som får större och större utrymme i media. Falska nyheter, som är ett mer adekvat begrepp eftersom vi bor i Sverige, finns i alla former alltifrån rena foliehattnyheter till mer subtila varianter. Men eftersom det nu finns falska nyheter så måste det rimligen också finnas ”Äkta nyheter”. Hur vet man då om en nyhet är äkta eller falsk? Och var går gränslinjen. En äkta nyhet borde rimligen vara helt fri från nyhetsförmedlarens egna subjektiva värderingar, helt frikopplad från alla politiskt betingade hänsynstaganden och värderingar, inte ta vare sig kulturella, etniska eller religiösa hänsynstaganden och slutligen genomgått en minutiös faktakontroll innan nyheten publiceras.

Det säger sig självt att detta är en omöjlighet vilket gör att det finns en ganska bred gråzon där övergången från eller till falska nyheter inte är självklar. Nämn ett enda media som är helt fri från politiska hänsynstagande, reporterns eller nyhetshusets egna värderingar eller där nyhetsvärdet värderas utifrån andra faktorer än rena fakta. Dessa medier existerar inte.

Den första vågdelaren är vad skall publiceras och inte, det vill säga valet av nyheter. För det är fullständigt klart att det hela tiden sker ett urval i nyhetsflödet. Om nu någon annan gör ett annat urval är det då falsk nyheter? Den här vågdelaren blir dessutom extra tydlig när mediahusen, nu menar jag de som dominerar nyhetsflödet är så starkt koncentrerad till framförallt Stockholm. Speglar dessa relevanta nyheter för hela landet eller är de enbart präglad av det umgänge och det resonemang som finns inom en begränsad  grupp. Metoo avslöjandena visar på olika dimensioner, men vad som frapperar är vilka sjuka subkulturer som finns inom media, artist och kulturvärlden. Inställningen till användande av narkotika, det vill säga stöd till de kriminella nätverken, synen på samhället i stort och bugandet för maktstrukturer är i en egen dimension. Det som är mest påtagligt i dessa avslöjanden är att det inom denna grupp som agendan för vad som är en nyhet sätts. Det påverkar vad som ses som en nyhet. Vad som definierar samhället och dess problem. Genom Facebook och Twitter skapas den egna nyhetsvärden som många gånger ligger till grund för vad som blir en ”äkta nyhet”.

Var och en får själv värdera var någonstans i gråzonen som de egna favoritmedia ligger. Men det är inte bara vid ett enstaka tillfälle som man känner att något led i nyhetsrapporteringen saknas. Å andra sidan så skulle nyheten inte vara en lika stor och tillspetsad nyhet om det ledet tas med. Vad som kännetecknar en sådan rapportering är när en huvudnyhet under några dagar upprör ”alla” för att sedan bara försvinna fullständigt. Nu är det valår. Det är förmodligen mycket små problem för personer som inte bygger hela sitt informationsflöde på vad som sägs inom olika Facebook grupper eller Twitter konton att avgöra vad som är en falsk nyhet. Problemet blir när nyheter som är tendensiösa får genomslag i större publika medier. En fråga som man alltid måste ställa sig är det en nyhet som ligger mitt i eller mer åt det vita hållet i gråzonen. För all nyhetsrapportering är på ett eller annat sätt färgad av redaktionen eller den enskilda reporterns referensram. Det är bara att titta på hur tidningarna definierar sig själva. Liberal press, arbetarpress mm.

Fake news går att hantera men gråzons nyheter är svårare att se igenom.

1 kommentar

Andelsägd solkraft

Av , , Bli först att kommentera 3

I takt med att solceller blir allt effektivare och prismässigt attraktivare så investeras det lite här och var på våra tak. Miljösmart, ekonomiskt (för de flesta) och relativt enkelt. Elnätägarna är tvungna att installera en elmätare som går åt båda hållen, dvs reducer elförbrukningen för överskottsel och ta betalt för den el som konsumeras från nätet. Bra för oftast produceras solel när elförbrukningen är som lägst. Vad som skulle vara önskvärt är att staten i stället för bidrag till solceller gjorde som man gjort i Tyskland. Lämnade en prisgaranti för all el som levereras av den småskaliga elproduktionen, i tio år. Det skulle göra att själva investeringen var belåningsbar.

Men nu börjar andelsägd solkraft komma upp på agendan. Och det är något helt annat. Kopplingen mellan produktion och konsumtion av el finns inte längre. En eldsjäl här i Umeå startade för åtskilliga år sedan andelsägd vindkraft. Jag  och 2200 andra har andelar i denna vindkraftsförening. Tillsammans investerade vi över 200 miljoner i vindkraftverk och kände oss nöjda, klimatsmarta och att detta var i linje med den statliga miljöpolitiken. Men, men riktigt så enkelt var det inte. Även om vi kunde peka på hur många andelar som vi har och att varje medlems  förbrukningen av el i princip aldrig översteg produktionsandelen ( vilket var ett villkor enligt stadgarna) så blev vår satsning betraktad som ett företag, rent skattemässigt, eftersom den direkta kopplingen mellan vindkraften och mig som förbrukare saknades. Föreningen prövade frågan till högsta skatteinstans och där fastslogs att föreningen bedrev näringsverksamhet och därmed var skyldig att betala (eller rättare ta ut från medlemmarna) energiskatt.

Så om du funderar på andelsägd solkraft. Undersök villkoren noga. Och då menar jag de skattemässiga villkoren. Undersök också hur kvittningen mellan producerad och konsumerad el kommer att hanteras. Förmodligen går det inte att kvitta eftersom den direkta kopplingen mellan produktion och konsumtion saknas. Dessutom kommer du att få betala överföringsavgifter från produktionsanläggningen till ditt hem. Med erfarenhet från andelsägd vindkraft avråder jag alla från att gå in i det äventyr som andelsägd solkraft skulle innebära. Det är bra för landet Sverige med solkraft, det är bra för miljön med solkraft, men när det kommer ned på sista raden för dig som investerare och konsument är det tveksamt.

Satsa i stället på  eget tak och de solceller som ryms där. Där är spelreglerna klara och villkoren givna. Men samtidigt vet vi av erfarenhet att om några år kommer moder Svea att vilja ha en del av kakan. Här finns oexploaterad jungfrulig skattemark att sätta klorna i. Den som lever får se.

Bli först att kommentera

Källkritik

Av , , 1 kommentar 7

I Umeå Tidnings senaste nummer finns ett helt uppslag omkring, det rinner ned till detta, ”källkritik”. På en uppslaget påstår en företrädare för en organisation som kallas ”Internetstiftelsen i Sverige” (IIS) att vuxna över 35 år saknar tillräcklig kunskap av källkritik. Vad är då källkritisk förmåga som vi över 35 år anses sakna? Varför inte gå till en oberoende källa, Nationalencyklopedin, och se hur de definierar källkritik. Eller är kanske NE inte en källa som är tillförlitlig?  Bättre med Wikipedia?

Källkritiken baseras på ett antal central moment. Identifikation av källan, vem är upphov till källan, hur har den uppstått och vad är avsikten. Därefter skall källans äkthet bedömas det vill säga om källan utsagor svarar mot vad den säger sig vara. För att fastställa detta används tre kriterium: Samtidighetskriteriet- har källan närhet eller kunskap om den information den förmedlar, Tendenskriteriet- har källans upphovsman ett intresse att påverka en opinion i en bestämd riktning och slutligen Beroendekriteriet- finns ett beroendeförhållande till olika källors samstämmiga uppgifter.

Denna förmåga till analys saknas uppenbarligen hos alla över 35 år. Så systematiskt som källkritiken  beskrivs ovan är inte vardagen. Men det finns en faktor som brukar kallas förförståelse som påverkar vår bedömning av informationsflödet. Erfarenhet, har jag sett eller hört om detta tidigare, allmänbildning, är informationen trovärdig utifrån tidigare inhämtad kunskap, känns information som en sammanhållande enhet eller är det något som ryckts ur sitt sammanhang ( en inte alltför ovanlig företeelse i politiska sammanhang) är den som förmedlar informationen trovärdig, vilka erfarenheter har jag av informationslämnaren och slutligen kan man se ett underliggande syfte med informationen.

Så tillbaks till artikeln och rubriken, ”Otillräcklig digital kompetens hos vuxna” Det vill säga definierad som alla över 35 år. Ett påstående som bottnar i ett definierande att personer över 35 år saknar källkritisk förmåga och datorerfarenhet. Källkritik, IIS är en stiftelse som ansvarar för domännamnen .se och ansvarar för driften av toppdomänen .nu. Affärsidén är att ”leverera ett unikt och attraktivt domännamn” samt att de har en vision att utveckla nya produkter, stärka varumärket IIS, öka domännamns försäljningen.  De tillhandahåller även utbildningar. För att råda bot på dessa brister hos 35 plussare anordnas ett utbud av texter och filmer på sociala medier, framförallt Facebook. (Sic)

Allt fler unga slutar att använda Facebook och detta sprider sig  även till äldre. Det är trickigt att avregistrera ett Facebook konto, men det går. Även jag som är 35 plus med råge har lyckats.

Källkritik handlar också om förmåga att se igenom de mediadrev som med jämna mellanrum dyker upp. Där en fjäder görs till en höna och slutligen en hel hönsgård. Vad är syftet med drevet?  En allmän indignation över en separat händelse, rena hämndaktioner, lösnummerförsäljning mm? Alla går åt samma håll, inge vågar ha en avvikande uppfattning för att inte själva hamna i stormens öga. Ett annat lämpligare ord för mediadrev är lynchmobb. Det här ställer höga krav på media och journalister. Svårt i en tid av pressad ekonomi som inte tillåter mer djuplodande analyser, svårt när allt i nyhetsväg har en kort bästföredatum och svårt när alla medier springer åt samma håll. Vi närmar oss nu ett val och då krävs av oss alla en osedvanligt stark portion av källkritik. Vad ger den information som jag söker? Partiledardebatter, pamfletter, reklamfilmer från politiska partier eller media rent allmänt? Det blir ännu mer intressant när frågor som var tabubelagd i föregående val plötsligt upplyfts till centrala frågor i denna valrörelse.

Det finns bara en ingång till ett källkritiskt förhållningssätt och det är en bred allmänbildning. Och den skall grundas redan i skolan.

 

1 kommentar

Död mans EKG

Av , , Bli först att kommentera 8

Prisutvecklingen på massaved kan liknas vid död mans EKG. I princip linjärt. Visst, vid några enstaka tillfällen svänger det uppåt och vid andra nedåt, men prisnivån ligger stabilt runt 200 -250 kr per kubikmeter. Så har det sett ut i årtionden. Märkligt att en råvara som faktiskt tar åtskilliga år att odla fram inte värderas högre.

I denna mycket miljömedvetna värld som vi anses leva i så är skogsbruk och dess avverkningsmetoder självklart starkt ifrågasatt. Många förståsigpåare, såväl allmänna tyckare som mer seriösa börjar allt tydligare förespråka ”hyggesfritt skogsbruk”. Hyggesfritt skogsbruk kan, som jag förstått upplägget liknas vid en gallring, hård gallring kanske, eller blädning. Det vill säga upprepade gallringar där de grövsta, fullväxta träden tas ut.  Alla skogsägare som gjort en gallring vet att lönsamheten är blygsam. Avverkningskostnaderna blir höga, eftersom avverkningsgruppen får betalt per kubikmeter och en gallring ger få kubikmeter per arbetsdag. Alltså sticker avverkningskostnaden iväg. Dessutom, om avverkningen, gallringen, inte görs på ordentligt fryst mark så vet men att som ett brev på posten så kommer vid första ordentliga vindstöt så rasar träden runt skotningslederna. De tunga skotarna trycker sönder rotsystemet och träden längs skotningslederna blir ofta vindfällen.

Så till ekonomin. Ger ett hyggesfritt skogsbruk högre avräkningspriser? Knappast, det är bara att se hur massaveden betalats och för den delen även timmer under de senaste 20-30 åren. Även vid högkonjunktur speglas inte det i prislistorna. Däremot kryddar ofta virkesköparna kontrakten med ”premier” så kanske kan anses spegla aktuellt konjunkturlägen. Till det skall läggas det system med ”vrak” som tillämpas. Generellt klassas alltid 5% av avverkningsvolymen som vrak. Det vill säga den virkesvolymen tillfaller virkesköparen utan ersättning till skogsägaren. Vid en avverkning som ger en virkesvolym om 1000 kubikmeter så klassas 50 kubikmeter, i princip en fullastad timmerbil, som vrak. Är det då så att virkesköparna inte använder dessa volymer? Man kan fråga sig. I Sverige avverkas runt 90 miljoner kubikmeter per år, vilket ger 4,5 miljoner kubikmeter som skogsägarna inte får betalt för om systemet tillämpas även för skogsbolagen och inte enbart mot privatskogsbruket. Rimligt?  Däremot så får vi skogsägare alltid betala avvecklingskostnaden för det som klassas som vrak.

Hyggesfritt skogsbruk? Inte mig emot, men då krävs också en ordentlig revidering av prisnivån och att vi faktiskt får betalt för allt som avverkas och levereras. Och en betalning som speglar det verkliga värdet av virket. Varken massaindustrin eller sågverken går på knäna på grund av virkespriset. Det är dags att skaffa en hjärtstarter för att få igång den döde mannens EKG till en mer aktiv kurva.

 

Bli först att kommentera

Public Service

Av , , Bli först att kommentera 7

Public Service är Radio- och TV verksamhet som skall ge ett brett och berikande utbud av program utifrån det sändningstillstånd som reglerar verksamheten. Riksdagen beslutar om uppdraget. Verksamheten skall präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.

För att finansiera verksamheten tas en radio och TV-avgift ut. Denna ligger idag på 2400 kr per år eller 200 kr per månad. TV-avgiften föreslås ersättas med en skatt om 10% upp till en årsinkomst om 131,000 kr, dvs ca 1308 kr per person. Ett hushåll med två vuxna skulle med denna modell betala runt 2616 kr per år.

Public service avgiften blir således, med förslaget om hur tv avgiften skall tas ut, ytterligare en skatt som skall utkrävas. Med den erfarenhet som finns av skatteuttag så är det enkelt att höja för årsinkomsttaket.

Är då utbudet i Public service så speciellt och så brett och berikande att dessa avgifter eller eventuella skatter är motiverade? Smaken är som känt olika, men jag har svårt att se att SVT utbud skiljer sig speciellt från reklamfinansierade kanaler. Vi har nu haft ett antal lördagar med melodifestivaler, och med erfarenhet från tidigare år kommer ytterligare programtid att läggas på presentation och ”analyser” av andra länders bidrag. Sedan kommer finalen. Mer programtid. SVT skall vara ekonomiskt oberoende, men trots det så är såväl kommuner som olika företag med och sponsrar denna cirkus. Samma sak gäller olika sportevenemang. Sedan har vi olika program som ”Gift vid första ögonkastet”, olika debattprogram, som för övrigt går tretton på ett dussin, med självklar dramaturgi. A och B står ljusår från varandra i uppfattning i en fråga och ofta med mycket extrema åsikter. De skall då ”spegla” en aktuell samhällsfråga. Uppdrag granskning har samma upplägg, men med den skillnaden att när programinslaget startas så är slutresultatet, konklusionen, given. Allt som talar mot denna sorteras bort. SR har lite svårt med ”politiskt oberoende” när det avslöjas att en aktiv vänsterpartist i lokalradion står för politiska analyser och interjuver. Möjligen en lapsus. Om inte en extremt dålig internkontroll.

Ska vi då ha kvar Public Service. Ja, men inte i den form som är idag. Fokusera på en TV kanal med nyheter från hela landet, inte bara Stockholm, brett kulturutbud. Vi som är av mer mogen ålder minns med saknad bland annat TV teatern. Mer seriös samhällsbevakning än dagens utbud kunde också vara ett inslag, liksom bättre vetenskapliga analyser och reportage. Där har SVT mycket att lära av radions program ett. För denna form av Public Service skulle jag känna en viss tillfredställelse att betala en avgift, men definitivt inte 200 kr per månad.

Resten av det, om jag tillåts kalla det, ”skräputbud”, som exempelvis melodifestivalen, Gift vid första ögonkastet, olika sportevenemang eller alla dessa matlagningsprogram kan med fördel läggas i en betaltjänst med större frihet i finansiering. Se bara hur olika betaltjänster som exempelvis Netflix, Viaplay  m.fl. vuxit under åren. Det är en speglig av det moderna samhället. Det är upp till var och en att skaffa denna betaltjänst. Och alla vi andra som inte anser att detta är Public Service slipper vara med och betala för detta. Det är valfrihet.

När det börjar kosta 200 kr per månad för programutbudet måste även Public Service ifrågasättas. Är det rätt saker som de sysslar med.

 

 

Bli först att kommentera

Uppdateringar

Av , , 2 kommentarer 7

Jag vet inte om jag har alltför ålderstigen datautrustning eller om detta är ett generellt problem för alla med Windows 10. Det sprutar uppdateringar i parti och minut och dessutom låser det datorerna i, som jag upplever det, timmar. Mest irriterande är det när man skall gå in och göra en snabb kontroll efter en uppdatering. ”stäng inte av datorn, uppdatering pågår. 20% klart” Känns situationen igen. Nya sökmöjligheter har införts genom ”edge”, en tjänst som är mer reklamrevy än sökmotor, som Internet Explorer. Jag har lyckats behålla Explorer på en av datorerna, vilket är skönt. Att återinstallera Explorer verkar vara en omöjlighet

Sedan har vi Google, som med jämna mellanrum begär att man skall acceptera att de sparar och sorterar i internetsidor utifrån de sökningar som man gjort. De vill också att man skall bekräfta att annonser från olika företag kommer upp vid sökning. Möjligen beror detta tjat från Google på att jag konsekvent använder funktionen alternativ, där jag där jag inte accepterar deras förslag. Sista gången detta skedde var det ca tvåhundra företags annonser som jag nekade till. Jag gissar att jag inom någon vecka får en ny förfrågan.

Mac och Safari börjar te sig som goda alternativ. Men det innebär en period av inlärning. Dessutom är Iphone och Ipad direkt synkroniserade med en Mac. Vad som talar mot Mac är priset. Men min irritation börja väga tyngre än plånboksångesten.

2 kommentarer

Etanol, diesel och el

Av , , 1 kommentar 7

Etanol, diesel och el är alla av statsmakten omhuldade, eller i vart fall varit omhuldade drivmedel för personbilar. Omhuldade i den meningen att staten gått in eller går in med massiva subventioner. Motivet är miljön, i vissa fall något svårt att se kopplingen till miljön. Alla som inte hakar på aktuell trend är per definition veritabla miljöbovar. De lobbygrupper som strider för de olika drivmedelstyperna är aggressiva och verkar ha livsvariga passerkort in i de olika regeringskanslierna.

Det började med etanolen. Framtidsvisionen som utmålades var glimrande. Den svenska skogsråvaran skulle omvandlas till drivmedel, läs etanol, och därmed skulle Sverige bli helt självförsörjande på fordonsbränsle. Men sanningen var en annan. Etanolen baserades på sockerrör från Brasilien, vin som subventionerats av EU jordbruksstöd och som är odrickbart och säd. Ingen hade några invändningar mot att mat skulle användas till drivmedel. Det fanns dock ett litet, litet problem med etanolen. Den fungerar inte som bränsle i kyla. Men å andra sidan så kunde man med hjälp av statliga subventioner köpa en ”etanolbil” som fungerar lika bra med bensin.

Dieseln hade en marginell marknad i Sverige, trots att en dieselmotor är mycket effektiv när det gäller energiuttag ur bränsle. Utsläppen av koldioxid är lägre än för bensin. Sagt och gjort, dags för nya subventioner och i ett nafs var nybilsförsäljningen helt inriktad mot dieselbilar. Men, men utsläppen av kväveoxid är för höga vilket innebär att dieselbilar äldre än 2015 kan komma att förbjudas inom vissa områden, miljözoner. Kul för alla som med statliga subventioner köpt en ny dieselbil före 2015. Miljözoner är det svar som nu föreslås. Men det finns en baksida på detta som nu börjar märkas. Utsläppen av koldioxid ökar igen efter att under många år ha minskat i Europa. Varför? Andelen dieselbilar i Europa är idag ca 44%, men i nybilsförsäljningen minskar dieselbilarna med ca 8 % samtidigt som andelen bensindrivna bilar ökar med ca 11 %. Vid införande av miljözoner där enbart dieselbilar av högsta miljöklass skall tillåtas kommer en del problem som inte diskuteras. Till dessa zoner kommer att krävas transporter, snöröjning, sophämtning, hantverkarbilar mm. Skall även alla dessa som står för infrastrukturens underhåll i miljözoner också omfattas av miljöklassningen av dieselfordon?

De privatpersoner som trodde sig ha gjort ett miljöriktigt köp av personbil känner sig grundlurade. Helt förståeligt. Det talas om att stämma staten i dessa kretsar, för det andrahandsvärde som bilarna timligen borde haft i en fungerande och inte av politiker manipulerad marknad kommer helt att försvinna med införandet av miljözoner. Och det rör sig om ca en och en halv miljon fordon.

Elen och elbilar är den senaste given inom ”miljöfordon” som skall åtnjuta nya statliga subventioner. Där struntar man från politiskt håll i det som är grunden för en miljöbil, nämligen batteriet. Framställningen av batterier baseras inte direkt på ”klimatsmarthet”. Utsläppen vid framställningen av batterierna är betydande. Bland ingående beståndsdelar såsom kobolt skapar utvinningen stora mänskliga, bland annat utnyttjande av barnarbete, och miljömässiga problem. Men detta är sådant som inte berör oss i Sverige eftersom det sker någon annan stans och vi har ett fordon som rullar på våra vägar utan direkta utsläpp. Sedan är det visserligen ett problem hur vi skall få fram el till alla de eldrivna bilar som skall ersätta, varför inte, alla dieseldrivna fordon som vi idag har. Östersunds kommun köpte in ett antal elbilar till sin hemtjänst. Dessa skall nu ersättas eftersom de inte klarar av vårt vinterklimat. För förutom framdrift krävs även el till värme och defroster. Många start och stopp tär även på batterierna. Tänkte inte på det. El cyklar skall också subventioneras. Kanske beroende på att när vi människor andas utsöndrar vi koldioxid och vid ansträngning blir utsläppen av koldioxid högre. Fysisk ansträngning är bara på modet i olika gym.

Alla dessa subventioner som genom åren utgått till etanol-, diesel- och nu elfordon är totalt missriktad politik. Vi vet idag inte vad som finns som baksida för elbilar. Det lär framtiden utvisa. Däremot så har vi i Sverige alla möjligheter att framställa inhemskt miljömässig ersättning till alla oljebaserade produkter. Skogen. Dit borde alla dessa statliga subventioner gå för forsknings och utvecklingsarbete. Men icke. Skogen skall skyddas. Med ett inhemskt producerat drivmedel baserat på skog skulle också de enorma investeringar som ligger i vårt lands bilpark kunna utnyttjas under hela sin ekonomiska livslängd. Eller är tanken att hela bilflottan som inte är elbilar eller Euro 6 klassade fordon skall skrotas? Lycka till. Kanske på tiden att lämna ritbordet och börja tala i klartext om vad målen är, vad innebär det för alla svenskar som bor utanför planerade ”miljözoner”. Och det gärna före valet.

1 kommentar

10000 rent i månaden

Av , , 1 kommentar 10

Allas vår egna finansminister har beklagat att Svenska Staten och Socialdemokraterna gärna, gärna skulle höga pensionerna men att det finns inget ekonomiskt utrymme för en sådan åtgärd. Ergo, alla fattigpensionärer får fortsätta sina liv i knaperhet och tvingas att varje månad vända på slantarna och göra stenhårda prioriteringar. Hur många mor- och farföräldrar är det inte som tvingas avstå från umgänge från nära och kära på andra orter på grund av bristande ekonomisk förmåga? Åtskilliga skulle jag vilja påstå, utan att jag har en vetenskapligt underbyggd grund för ett sådant påstående.

En ny pensionsuppgörelse ligger nu i pipen som i princip innebär att garantipensionen höjs. Bra, kanske, men alla som arbetat hela sitt liv verkar hamna i skuggan.

Dagens pensionärer, det vill säga +65 åringar, har i princip man/kvinnogrant arbetat sedan tonåren. När så pensioneringen kommer, så kommer också chocken. Vad, blev det inte mer? Efter över fyrtio års arbetsliv. Tyvärr, tyvärr det finns inte tillräckligt med medel i statskassan för att öka pensionen. Du får faktiskt vara glad att du får något överhuvudtaget. Räcker inte pengarna, börja sälja av din tillgångar. Ingen kan räkna med att ha oförändrat liv när du övergår från att producera skattemedel till att enbart konsumera skatt. För det är väl så som det ses? Inte att det som inbetalts under vårt arbetsliv i pension faktiskt skall gå till pensioner. Sambandet mellan vad som inbetalts i pensionsavsättningar av företag och pension och pensioner är inte solklar. Det är inte bara en gång som landets finansministrar gått in i olika pensionsstiftelser och dränerat dem på pengar. Exempelvis dåvarande SPP.

För drygt tre år sedan uttalade vår finansminister att det är tomt i ladorna. Statsfinanserna var ett enda moras, men nu är uppenbarligen ladorna så fyllda att man inte vet riktigt vad man skall göra av med alla pengar. För det kan väl inte finnas något samband med att det är valår? Alltså, tillsammans med ”näringslivet” skall staten subventionera arbetskraft med 10000 kr efter skatt för gruppen, om jag nu inte missuppfattat urvalet som kan komma i fråga, invandare. En märklig åtgärd. Är de som nu kan komma att omfattas av detta inte anställningsbara utifrån normala anställningsförfarande? Givetvis tackar näringslivet och tar emot. Subventionerad arbetskraft. Toppen.

Men det som finns i ladorna verkar inte riktigt räcka till för pensionärer i stort. Men varför inte ge även oss pensionärer ett bidrag med 10000 kr efter skatt och per månad. Enkelt genomfört genom ett grundavdrag på 120.000 kr per år. Det ökar vår köpkraft, och det är konsumtionen som enligt uppgift håller igång vår ekonomi.

 

1 kommentar

Nämdemän och svensk lag

Av , , 1 kommentar 11

BrittaBloggen har skrivit om ett minst sagt egendomligt ställningstagande som två centerpartistiska nämndemän tagit i ett mål om misshandel av en kvinna. De ville fria den åtalade utifrån mycket grumliga argument. Den moderate nämndemannen och domaren, det vill säga den professionella juristen,  hade avvikande uppfattning och ansåg att bevisningen var tillräcklig för en fällande dom. Genom att avgörandet var två mot två kunde inte domstolen fälla.

Den argumentering för friande som de två centerpartisterna förespråkade var att; kvinnan inte valt att tala med mannens familj om den påstådda misshandeln, att mannen kom från en fin familj, inte kvinnan, att de vittnesmål som framförts inte kom från en trovärdig källa, det vill säga mannens familj, utan från ”myndighetspersoner” som i den egenskapen minskar deras trovärdighet och deras vittnesmåls trovärdighet.

Enligt centerpartisterna är det således familjens sak att avgöra om och hur en misshandel av kvinnor skett och vad som då skall åtgärdas, inte svensk lagstiftning. Det vill säga en klankultur med ett patriarkalt överhuvud. Inte gör det saken bättre att den av de två centerpartistiska nämndemännen som valt att uttala sig förespråkar sharialagar och hon som centerpartistisk riksdagskandidat vill att muslimer i Sverige skall lyda under speciellt anpassade lagar. En parallell lagstiftning således.

Vilken etisk kompass finns egentligen idag inom centerpartiet? Vilken kvinnosyn har egentligen centerpartiet? Låt gå för mångfald i politiken och i politiskt tillsatta funktioner, men det behöver faktiskt inte innebära enfald. Hur kan någon överhuvudtaget som förfäktar sharialagar komma i fråga som nämndeman, eller som kandidat till riksdagen? Denna händelse gynnar definitivt inte integration eller situationen för Sveriges muslimer i allmänhet. Hur kan ett parti som centerpartiet fiska i så grumliga vatten som det här är frågan om? Är det med förhoppning att ”vinna” invandrarröster? Inte undra på att SD fortsätter växa, trots järnrör, misshandelsdomar och det ena avslöjandet efter det andra.

Som nämndeman skall nämndemannaeden sväras och den är uppenbarligen inget som binder alla nämndemän. Som nämndeman har man makten att genom sina beslut medverka till frihetsberövande av en åtalad. Då krävs det lite mer av tillsättningen av nämndemän än vad centerpartiet uppvisat i Solna Tingsrätt.

1 kommentar

Inget träd växer till himlen

Av , , Bli först att kommentera 13

Så finns alla ingredienser på plats för luftpastejen som med stor omsorg vårdats och tillåtits jäsa iväg långt över bakformens kanter. Låg ränta, rundhänt kreditgivning, övertro på ständig tillväxt och stigande priser, en byggsektor som inte ser något slut på prisuppgången och låga eller inga krav på återbetalning av lån.

Frågan är inte om denna luftpastej kommer att spricka utan när. För det kommer, var så säker. Värderingen av fastigheter och lägenheter är orimliga när ett så självklart krav som amortering av lån påstås hota hela bostadsmarknaden. Det som är självklart är också i tider av inbromsning av prisutvecklingen är att värdet på en lägenhet eller fastighet aldrig är högre än det som någon är beredd att betala. Är det nu så att ett amorteringskrav sänker prisnivån så är det ganska uppenbart att det finns en övervärdering i bostadssektorn. Och därtill en överbelåning. Internationella ekonomer har varnat för den överbelåning som finns hos svenska hushåll.

Finansiella krascher har inträffat tidigare. Dels 1992 och dels 2008. Subprime kraschen 2008 berörde inte den breda allmänheten i Sverige speciellt mycket. Det var ett kedjebrev som tog slut. Däremot innebar det en katastrof för många amerikanska, framförallt, arbetarfamiljer. En katastrof som fortfarande påverkar dessa familjer. Däremot den finanskris som uppstod 1992 påverkade i allra högsta grad alla svenskar. Där var också ingredienserna ungefär desamma, fast med vissa skillnader. Räntan var hög och inflationen var också hög. Men staten hade som alla goda gåvors givare eldat på ekonomin och bostadssektorn med räntebidrag. Ett reptrick som medförde att i rätt tidsfas fick låntagare betalt av staten för att låna. Byggsektorn skenade. För att kapa åt sig marknadsandelar sålde en del banker krediter med reklam. Kreditprövning var i långa stycken obefintlig. Alla trodde på en ständig och oavbruten tillväxt. Så kom kraschen. Det har framförts många olika förklaringar till denna. Men det finns ingen solklar förklaringsvariabel. Räntebidragen som blev för dyrt för staten, omläggningen av skattesystemet, dålig kreditgivning, hög inflation, det är bara att välja själv. Alla förklaringar är lika sanna

Vad händer då när det blir en finansiell härdsmälta som 1992? När den första choken lagt sig börjar arbetet inom banksektorn med uppstädning. De belåningsvärden som en gång fanns existerar inte längre. Företag går i konkurs. Många privatpersoners ekonomier är i ett fullständigt moras och deras liv är i fullständigt kaos. Det de en gång trott på och förlitat sig på finns inte längre kvar.

Jag var en av de som då arbetade inom bankvärlden, i en bank som under krisen hela tiden betalade skat skall tilläggas, med uppgift att städa upp. Ett arbete som bedrevs i samarbetet med staten och övriga banker. Det tog i princip fem, sex år innan den sista bostadsrättsföreningen var rekonstruerad och konkursade fastighetsbolags fastigheter fått nya ägare. Den tiden tog det innan bostadsmarknaden återhämtat sig och priserna stabiliserats.

Det vidtogs en hel del åtgärder för att förhindra en upprepning med skärpta krav på bankerna när det gäller kreditgivning. Men tiden suddar ut och bleknar minnet av det som hände för över 20 år sedan. Idag vet vi bättre, kanske. Vad som är säkert är att om denna bubbla spricker så kommer den nedåtgående spiralen att accelerera snabbt. Och idag är det i allra högsta grad hushållen som kommer att sitta med Svarte Petter. Det kommer att bli värre än under 1992 eftersom där var det i första hand företag som drabbades direkt. Men, skall tilläggas att hushållen indirekt, genom  omfattande nedskärningar inom offentlig sektor och genom konkursade företag.

Ingen har idag riktigt grepp om vad finanskrisen 1992 kostade samhället, men för enbart banksystemet i vid mening har jag sett en beräkning på ca 500 miljarder.

Ingen vill vara med om detta igen, så sluta utmåla amorteringskraven som en katastrof. Det kan bli en självuppfyllande profetia. Om det sker en inbromsning av efterfrågan, kanske byggbolagen i stället bör se över sina kalkyler igen. Om efterfrågan på nya bostäder faller är priset för högt. För vad händer när räntan börjar stiga?

 

Bli först att kommentera