Hot mot politiker=hot mot demokratin

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag delar inte dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”, är ett uttryck som tillskrivits Voltaire. Fast egentligen är det en engelska, Evelyn Beatrice Hall som formulerade dessa bevingade ord i en biografi om Voltaire 1906. Spelar ingen roll. Essensen av uttrycket är något som vi alla och envar borde omfamna.

Det finns alltför många grupperingar i vårt samhälle som uppenbarligen anser sig stå över alla former av demokratiska processer. Deras åsikter är de enda som räknas. För att försköna det hela kallas det ofta ”civil olydnad”. Vi har otalig exempel, även i Umeå, där politiska riksdagspartier tvingats avbryta sina möten på grund av aggressiva angrepp från dessa individer som anser sig ha ett tolkningsföreträde framför en hel valmanskår.

Jan Hägglund är en politisk profil i Umeå. En person som inte drar sig för att sticka ut hakan i, kanske för många, kontroversiella frågor. Han är mycket grundlig i sina analyser och jag läser hans blogginlägg med glädje och god behållning. Nu senast har han i en rad bloggar lyft fram det orena spel som skett mellan olika muslimska organisationer och framförallt socialdemokratin. Såväl lokalt som nationellt. Obekvämt för inblandade parter, förvisso, men avslöjande för hur långt vissa är berdd att gå för att tillförskansa sig makt och de fördelar makten medför.

När nu Jan Hägglund utsätts för mordhot under ett torgmöte kan man fråga sig vart är vi på väg i vårt samhälle. Ska den demokratiska processen reduceras till den starkes och mest högljuddes vilja. Eller är det sakargument och respekt för andras åsikter som skall råda. Jag har ingen aning om vem, eller vilkas åsikter som den som framfört hotet representerar. Men det är egalt. Den som stör, försöker sabotera eller hotar politiska möten eller politiker har ingen plats i ett samhälle. De är paria.

Stå på dig Jan Hägglund. Din röst behövs i den politiska debatten.

Bli först att kommentera

Hyvää Suomesta

Av , , Bli först att kommentera 4

Vi i Sverige har vant oss vid en uppsjö av olika ”miljömärkningar”. Det är svanar, pandor, krav mm. Egentligen vad dessa märken står för är lite höljt i dunkel. Men en sak är säker och det är att alla produkter som är märkta med något av ”miljömärkena”  har givit märkesinnehavaren en monetär dusör. Vem mins inte Världsnaturfondens ”rödlistning” av sik. En fiskart som inte är hotad eller för den delen tillhör det storskaliga fiskets huvudfångst. Däremot är det siken den fångst som är det småskaliga, kustnära, fiskets bas. Konsekvensen blev att butiker slutade sälja sik, att uppköpare inte viste hur de skulle förhålla sig till ”rödlistningen”. Men, men om kustfiskeorganisationen kunde tänka sig att för några miljoner licensiera och miljömärka fisket så skulle hotet mot siken omedelbart upphöra.

Varför är det så att i fråga efter fråga så ligger Finland ljusår framför Sverige. Skol, försvar, jordbruk, rättsväsende, skogsbruk mm. Det är bara att välja och jämföra. Kanske finns förklaringen i det faktum att Finland upplevt krig, svält och otroliga ekonomiska påfrestningar i form av krigsskadestånd. Finländarna har en medvetenhet om hur skör tråden som håller upp ett samhälle är. Aldrig mer svält. Aldrig mer ett oförberett Finland om ett hot mot dess självständighet uppstår. Ett välutbildat och rättstryggt folk är en god bas för utveckling av landet.

Finland har tagit lärdom. Det inhemska jordbruket, även det mest småskaliga, understöds för att garantera en hög grad av självförsörjning. Lager av kritiska insatsvaror finns. Och till detta kommer ”Hyvää Suomesta”. Gott från Finland som det lyder på svenska. Det är en märkning som använder den Finska nationalfågeln, svanen, som symbol. För att få använda sig av märket krävs att 100% av kött, mjölk, fisk och ägg måste vara finska och livsmedel som är förädlade måste vara tillverkade och förpackade i Finland samt att minst 75% av råvarorna måste vara finska. 260 livsmedelsproducenter använder märket som omfattar närmare 8000 olika varor. Hyvää Suomesta är en mycket välkänd och uppskattat märkning som 90% av finländarna känner till. Det gör det enklare att välja i butikerna. Det understöder den lokala livsmedelsproduktionen, ända ned till mycket småskalig produktion. Jag undrar hur pandor och övriga ”miljömärkningar” klarar av denna konkurrens. Heja Finland.

Om något motsvarande skulle införas i Sverige skulle kön till regeringen av protesterande ”miljömärkesinnehavare”, livsmedelskedjor, livsmedelsimportörer mm stäckas sig långt utanför tullarna. För vi vet ju att ”billigt är gott” och inhemsk produktion av livsmedel är dyr. Den följer nämligen de strikta krav som Sverige tillämpar. Mycket striktare än de flesta andra europeiska länders. Här har vi i stället en uppsjö av egenmärkesvaror med tveksamt ursprung, Dessa fyller svenskens behov  av livsmedel och är dessutom miljösmarta, mycket bättre än det förhatliga svenska jordbrukets produktion. Vem bryr sig om det finns stora doser antibiotika i köttprodukterna, om det finns salmonella i våra livsmedel. Goman och Icander vet bäst.

 

Bli först att kommentera

Banksekretess

Av , , 1 kommentar 7

Banksekretessen gäller enligt banklagen (2004:297) och innebär en absolut tystnadsplikt om de kundförhållanden som en bank har. I praktiken innebär det att en bank varken får bekräfta eller dementera om någon är kund i banken. Dessutom innebär det att enbart den banktjänsteman som är kundansvarig får ta del av information om kunden. Lite som inom sjukvården där det inte heller är fritt fram att läsa sjukjournaler för andra än egna patienter. Det här sitter i ryggmärgen hos banktjänstemän och tillämpas strikt.

Samtidigt har utvecklingen inom IT området och möjligheten att samköra olika register inom bankföretaget öppnat nya möjligheter till kartläggning av kunder. Alla banker har på ett eller annat sätt någon form av kundkort där man samlat information vilka tjänster av bankens totala tjänsteutbud som kunden nyttjar. Bekvämt ur bankens synvinkel, men samtidigt en kartläggning som kan missbrukas utan ordentlig kontroll. Därför finns det ofta ett system med uppföljning utifrån inloggning för att fastställa att endast behöriga, det vill säga kundansvariga, besöker kundsammanställningen.

Döm om min förvåning när min bank nu lanserar en ny funktion i internetbanken. ”Mina utgifter” hater den. Där sammanställs hur, och till vad som jag använt mina bankmedel. Oskyldigt? Knappast. Direkt kränkande. Okay, jag kanske är Überkänslig, men jag har väldigt svårt att se vilket behov detta skulle fylla för mig. Däremot innebär det en fullständig kartläggning av mig som kund eftersom alla de betalningstransaktioner som jag gör från konton eller kort registreras på olika utgiftskategorier. Och dessutom finns alla transaktioner i klartext under sammanställningen. Det innebär att banken kan kartlägga var jag handlar och hur ofta, vilka föreningar jag är medlem i, vilka resor jag köper, vilka tidningar som jag prenumererar på, var och hur ofta jag köper böcker, vilka tv-kanaler som jag betalar för, hur ofta jag tankar och var, vilka försäkringsbolag som jag anlitar mm. Allt som rör mitt mest privata liv registreras och sammanställs. Ingen skall ens försöka inbilla mig att denna information inte samtidigt registrens i bankens kundsammanställningen. Jag kan se framför mig hur man på olika konferenser inom banken lovsjungit detta verktyg som något nytt och revolutionerande sätt att fånga kunden. Registrera köpmönster och utifrån detta skapa nya affärsmöjligheter.

Till det skall också läggas ett nytt fenomen dykt upp. Från och med i maj är banker tvingade att lämna ifrån sig kontouppgifter till andra företag om kunden lämnar sitt medgivande. Det är det europeiska betalningsdirektivet PSD2 som träder i kraft. Direktivet har tillkommit för att även icke finansiella företag skall kunna samla in kontouppgifter för att kunna erbjuda ”bättre” finansiella tjänster än dagens banksystem. Det innebär att förtag som Google, Facebook olika konsumentinriktade företag kommer att komma med propåer och erbjudanden för att komma åt våra kontouppgifter. Möjligen stängs näthandeln för alla som inte vill lämna ut sina konton. Dessutom kommer företagen att erbjuda rätt bra betalning till olika banker för att de skall medverka till uppgiftsutlämnaden.

Ytterligare ett steg i den totala kontrollen över våra privatliv och köpmönster. Försök läsa användarvillkoren för exempelvis Facebook och förstå den totala innebörden. Nu strömmar det in begäran om medgivanden för lagring av olika uppgifter från snart sagt alla aktörer för att möta de nya bestämmelserna för integritetsskydd som träder i kraft i maj.

Känns denna utvecklig bekväm? Georg Orwells 1984 ligger nära tillhands. Att använda kort är bekvämt, men detta är baksidan av det kontantlösa samhället. Total kontroll och registrering. Tillfrågas jag som privatperson? Icke. Finns lagstiftning som skyddar mitt privatliv och min integritet? Icke. Jag kommer i fortsättningen att besöka bankomat allt oftare och där det är möjligt återvända till det kontantlösa samhället. För fortfarande är kontanter ett betalningsmedel som accepteras. Där registreras inte mina köpmönster. Än så läge skall kanske tilläggas

1 kommentar

Trendig mat

Av , , Bli först att kommentera 10

O P Petterson skriver i sin bok ”Nybyggares dagliga leverne” att det är tre saker som medverkat till att bygga upp det land som vi idag betraktar som vårt. Det är fil, potatis och torkad fisk (salt var dyrt och måste köpas). Potatisen är vad som kallas en ”inferiör vara” eller annorlunda uttryckt en fattigmansvara. Med stigande inkomst väljs denna vara bort till förmån för dyrare produkter som kött, ris, pasta eller andra mer lyxbetonade varor. Det finns ett uttryck för det Fattigsverige som existerade långt in på 1960-talet, framförallt på landsbygden, ”en jet stö på pären”. Potatisen var och förblev det som gav näring och mättnad.

Potatis och andra rotfrukter som morötter, palsternacka, kålrötter med flera är tillsammans med bland annat lök råvaror som har en alldeles egen förpackning. De är lätta att förvara, är hållbara och framförallt kan de odlas i stora mängder i Sverige. Är det då detta som är basen i den trendiga vegomaten? Nej, läs olika recept, potatisen lyser med sin frånvaro. I stället är ris och olika pastaprodukter som förespråkas. Detta trots att ris knappast kan betraktas som ”klimatsmart” vilket är motivet till vegomat om jag förstått det hela rätt. Potatisens roll i den svenska kosthållningen verka ha inskränkts till olika chips produkter. Och som färskpotatis till midsommar. I övrigt verkar potatisen måsta genomgå skönhetsgranskning för att platsa på det Svenska matbordet. Minsta lilla deformering så kasseras potatisen. Trots att det är innehållet under skalet som är själva födan.

Var och en blir salig på sin egen tro, heter det, men för mig har hela den här vegotrenden något av ett löjets skimmer över sig. Med motivering att ”rädda klimatet” förespråkas konstlade eller importerade produkter, som soja (som inte kan framställas i Sverige) eller derivat av soja produkter som Tofu, eller varför inte Quorn, en mögelsvamp som processas fram och berikas med socker, mineraler, vitaminer och kryddor. Sedan har vi den hippaste potatisen, sötpotatis, som för övrigt inte är en potatis utan en ört, eller ris. Mycket bättre inhemska råvaror. Eller?

Våra rotsaker är det mest klimatsmarta alternativ som finns. Inte dagens vegomat. Den svenska husmanskosten som förlöjligats och hånats bygger i stor utsträckning på det vi själva kunnat producera inom landet. Och där har våra älskade rotsaker en framträdande plats. I husmanskosten ingår nästan alltid kött eller fisk, men inte i de proportioner som visas i olika matprogram, det vill säga två korslagda morotstrimmor i en såsklick tillsammans med en stor köttbit. Rotsakerna, lök, ärtor olika kålväxter var och är basen köttet och fisken kryddan.

För mig som var barn i Fattigsverige är och förblir potatisen helig. För fortfarande är det så att ”en jet stö på pären”. Utan potatis är måltiden ofullkomlig.

 

 

Bli först att kommentera