Bondeoffer

Inom schack är bönder en förbrukningsvara. Så har det även varit och är inom svensk politik. Ända sedan Rehn-Meidner modellen började tillämpas med en stenhård strukturomvandling av samhället. Övergången från ett småskaligt jordbruk till ett storskaligt dito har skapat en jordbrukssektor där produktionen är högmekaniserad och strakt koncentrerad. Resterna av det småskaliga jordbruket som en gång födde Sverige, även i avspärrningssituationer, syns i landskapet. Igenväxande åkrar, hjälpligt underhållna av eldsjälar som inte vill att förfädernas odlingsmödor skall förskingras, eller granåkrar som planterats på åkermark.

Angreppen på jordbruket och jordbrukarna har varit legio under årtionden. Den ena ”förståsigpåaren” efter den andra har hela tiden hittat nya infallsvinklar på vad som är fel på svensk jordbruksproduktion. Jordbruket får klä skott för allt från miljöförstöring till stora samhällskostnader. Årets torka är ett utslag av böndernas köttproduktion fastslogs i en nyhetspanel häromdagen. Självklart är det så. Dessutom är det osund nationalism att ivra för inhemsk matproduktion fastslog ytterligare en debattör. Därför köper han enbart utländskt kött och importerade matvaror.

Det som följer i spåren efter årets extremväder måste vara en ”våt dröm” för alla djurrättsaktivister och veganer. När djurfodret sinar återstår bara en möjlighet för jordbrukarna och det är att reducera sina djurbesättningar. Slakterikapaciteten räcker inte till därför börjar mer drastiska åtgärder att ligga nära till hands. Avlivning och förbränning, destruktion, den metod som tillämpas för självdöda djur. Den varianten är nog bäst tycker säkert många veganer. Inget mer rött klimatpåverkande kött på marknaden. Samtidigt kryper effekterna av torkan närmare stadens snäva världsbild. Golfbanorna torkar sönder i solgasset och även ridhästar står utan foder. Och det är mycket allvarligare än de problem som jordbruket har.

Regeringen börjar sent omsider inse allvaret i situationen. Men för att agera måste de först fråga storerbror, EU, om tillstånd för varje åtgärd som skall vidtas. Att styra och måna om landets intressen ingick inte i den politiska grundkursen. Möjligen är man rädd för att fler pajaser kan anklaga dem för unken nationalism.

Nu återstå snart enbart bondeoffer. När djurbesättningarna, det som många bönder faktiskt lever av, slaktas ut eller avlivas och destrueras står jordbrukarna kvar med sina miljoninvesteringar. Djurstallar och ladugårdar har anpassats efter konsten alla regler till det detaljerade regelverk som styr jordbruket. Utan djur i byggnaderna är konkurser slutstationen. Ett verkligt bondeoffer.

Att rasera jordbruket går snabbt, men att bygga upp det igen tar tid, om det överhuvud taget går. Vem vill ta risken att stå utan skyddsnät och kanske ett förstört liv. Torkan är ett faktum, foderbristen är ett faktum, men hur kommer denna situation att påverka oss alla om antalet bondeoffer blir alltför stort? Uppstår en briststuation för inhemst producerad mejeri- och scharkprodukter? Men spelar förmodligen ingen roll. Önskan att äta lokal- och närproducerat är ett utslag av unken nationalism. Så kör på med fler bondeoffer så rensar spelplanen för de viktigare pjäserna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>