Invasiva arter

Utbredningen av invasiva arter, det vill säga för landet främmande djur och växter, får stundom viss uppmärksamhet. Det gäller bara när ”nya” arter dyker upp, som exempelvis mårdhunden. Många av de invasiva arternas utbredning bygger på egoism, där det egna intresset i form av jakt eller odling skapar förutsättningar för utbredning. De invasiva arterna har inga inhemska naturliga fiender som begränsar populationen, utan de hamnar i jungfruligt land med obegränsade möjligheter.

Kanadagåsen, inplanterades med början på 1920-talet och fortsatte så sent som in på 1960, 1970-talet. Initialt var det ornitologiskt intresserade personer som ansåg att kanadagåsen var ett dekorativt inslag i parkmiljöer. Det följdes upp av godsägare som såg gåsen som ett jaktbart vilt på sina ägor. Idag är kanadagåsen en plåga i såväl stadsmiljö som på landsbygden. Det som blir lite märkligt är när en art som kanadagåsen initialt får epitetet ”ornitologiskt intressant” art som skall skyddas. Sent om sider ser man effekten av en huvudlös inplantering. För att bli av med kanadagåsen krävs radikala åtgärder, det vill säga jakt. Tillåt jakt på kanadagåsen året om utom vid häckningen som är juni och juli. Årsungarna är under augusti vuxna individer.

Minken, är en skövlare av stora mått och utan naturliga fiender kan den härja fritt bland sjöfåglarnas reden och årsungar. En enda mink kan förstöra en viks, en fjärds eller insjös hela sjöfågelspopulation. Inte blir det bättre när rena idioter som kallar sig djurvänner eller djurrättsaktivister gör ”aktioner” mot minkfarmare och ”befriar” mink. De minkar som till äventyrs överlever fortplantar sig i vilt tillstånd och ställer till med stor skada. ”Befriarna” är säkert nöjda med sig själva för de behöver inte ta något ansvar. Att de begår ett miljöbrott som närmast kan jämföras med ett oljeutsläpps påverkan på faunan har det ingen tanke på. Det blir naturen och vår egen fauna som får ta ansvaret. Minken skall vara jaktbart vilt året om, utan restriktioner.

Skarven, som betraktades som ”ornitologiskt intressant art” har skyddats och skarvstammen har tillåtits växa ohämmat. Det är en invasiv art. Skarv har aldrig funnits på våra breddgrader i modern tid. Skarven tillsamman med sälen har skapat en situation där tillgången och sammansättningen av fiskbeståndet förändrats. Och det radikalt. Sälen har alltid funnits vid kusten, men sälstammen har reglerats via kustbefolkningens jakt. Det har hållit sälstammen på en rimlig nivå och dessutom har risken för spridning av sjukdomar i sälpopulationen minimerats. Idag kommer sälstammen troligen att kollapsa på grund av ett alltför stort antal individer med stora risker med sjukdomsspridning. När sälen och skarven etableras i fjärdar märks det i fisktillgången. Att sälen idag går långt in i små fjärdar är något nytt som tyder på en viss desperation i jakten på föda. Nästa gång det dyker upp ”intressanta arter” låt för guds skull inga ”experter” med special- eller särintressen vara med och besluta om åtgärder. Förutom att skarven skiter sönder öar där de häckar så sprider de också fästingar in i vårt närområde. Att via jakt begränsa skarvpopulationen är i stort sett omöjligt. Det enda sättet är att störa och förstöra häckningsplatser.

Lupiner är en medelhavsväxt som förvildats från trädgårdar och hotar inhemska växter. De konkurrerar ut prästkragar, blåklockor mm som tidigare växt i beteshagar och numera i takt med att beteshagarnas magra marker försvinner, sökt sig till vägrenar. Visst, lupiner är vackra att se på, men är ett stort hot mot våra inhemska växter. Spridningen går snabbt och när de väl etablerat sig är det i stort sett omöjligt att bli av med.

Listan över invasiva arter kan göras lång. Men det finns som jag inledde med ett stort mått av egoism och särintressen som bidrar till att de tillåts etableras och ta plats i vår natur. Antalet invasiva arter ökar hela tiden genom handel, sjöfart och oförstående eller för den delen direkt korkade människor. Rapporter om nya fiskarter, nya växter, nya blötdjur kommer med jämna mellanrum. Och antalet ökar hela tiden.  Att skydda invasiva arter innebär att vi godkänner mänsklig påverkan av den naturliga floran och faunan. Den experimentverkstad som är Australien borde avskräcka. Där har människans försök att skapa en ”natur” med arter från olika invandrares hemländer, för evigt förändrat den inhemska floran och faunan. Det är nog därför Australien har ett synnerlig restriktivt förhållningssätt till införsel av djur och växter. Döda som levande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>