Skattemedelsentreprenörer

Av , , 1 kommentar 34

Det finns inget överskott av skattemedel. Det saknas pengar överallt. Inom omsorgen, inom vården, inom skolan för att inte tala om inom infrastrukturen. Aldrig har vårt väg- och järnvägsnät varit i så miserabelt skick som nu. Eller kanske är det felaktigt att påstå att det saknas skattemedel, vem vet, för det finns gott om entreprenörer med verksamheter som direkt eller indirekt lever helt eller delvis på våra skattemedel. Skattemedelsentreprenörerna.

Varje år hålles stora hov, givetvis skattefinansierat, där dessa kan marknadsföra sina idéer. För vår del, det vill säga skattebetalarna i Västerbotten, på årlig, eller nästan årliga, konferens i Stockholm på Grand Hotell. En annan högtid är Almedalen. Gemensamt med dessa evenemang är det kostar oss skattebetalare miljontals kronor och något resultat i form av pay back till oss skattebetalare är svårt att se. I vart fall ger det inga direkta avtryck inom skola, vård och omsorg. Verksamheter varifrån pengarna tas.

Besöksnäring och turism, är ett av dagens stora huvudnummer för skattemedelsentreprenörerna. Stor rubriker lovordar ”satsningarna” men dessa satsningar sker i huvudsak med hjälp av skattepengar i olika form. Oftast indirekt genom EU-stöd. Tidigare var det olika typer av lovordade industriprojekt som utlovade guld, gröna skogar och massor med arbetstillfällen. Gemensamt över tiden är att det byggs upp statlig eller kommunala organisationer vars enda uppgift är att gödsla dessa entreprenörer med skattemedel. Tidigare var det AMS eller derivat av denna organisation och idag är det Regioner, som Region Västerbotten.

Inom kategorin skattemedelsentreprenörer sorterar även alla dessa företag som likt en stormvåg svept in inom den offentliga sektorn. Skolan är och var ett lätt byte. Genom några enkla reptrick, som minskad personaltäthet och nedskärning, ja till och med borttagning av verksamhetsrelaterade kostnader, skapas vinster. Vården och omsorgen följer samma mönster. Är det för detta vi betalar skatt av våra surt förvärvade löner eller pensioner? Ska våra skattemedel används för att skapa vinster baserat på nedskärningar i verksamheten, även kallat rationaliseringar? Det kan även kommuner och landsting lyckas med. Skattemedelsentreprenörer hyllas som framgångsrika företagare även om de vinster som uppkommer inte i första hand beror på att verksamheterna utvecklats med en högre kvalitet utan snarare tvärt om.

Kan bara inte undvika att nämna de verkliga ”essen” bland skattemedelsentreprenörerna, alla dessa företag som levt och lever av flyktingmottagande eller olika hem för ungdomar och vuxna på glid. Där verkar enbart himmelen vara taket för kostnaden. Staten eller kommunen är tydligen beredd att betala vad som helst för att slippa eländet.

Det finns gott om olika varianter av skattemedelsentreprenörer och de krav dessa ställer på finansiering via skattemedel för att uppnå förväntad vinst eller att hålla igång en olönsam verksamhet. Entreprenörer som kräver infrastrukturella statliga eller kommunala satsningar för att kunna exploatera ett ägt område. Jordbruket och rennäringen som mottar stora statliga bidrag eftersom vi inte är beredd att betala vad det kostar att producera livsmedel, eller rättare handeln som parasiterar på livsmedelsproduktionen med höga marginalkrav. Olika organisationer som exempelvis Naturskyddsföreningen som slukar miljontals kronor varje år i bidrag. Listan kan göras lång.

Vi går till val vart fjärde år och lämnar över makten till kommuner, landsting och staten att beskatta oss. Samtidigt lämnar vi även över makten att förvalta våra gemensamma resurser. Och det är där det brister. Hela tiden har alltid möjligheten till utökat skatteuttag kunnat maskera den bristande kontrollen av hur våra skattemedel används. Skattemedelsentreprenörerna kan sitta i oförändrad sits, men frågan är när någon politiker gör som tidigare generationer och genomför en reduktion. Dock inte i den bemärkelsen att adeln skall fråntas privilegier, utan att staten och även de kommunala organisationerna, återtar kontrollen över hur våra skattemedel används. Men det är klart, då krävs väl ett antal utredningar först. Eller att vi som väljare säger hit men inte längre när det gäller skatteuttag.

 

 

 

1 kommentar

Klimatsmart

Av , , 4 kommentarer 30

Att vara klimatsmart, jag älskar detta ord, är dagens stora religion. Att vara klimatsmart är att hela tiden angripa andras beteenden och propagera för hur andra skall bete sig, och utåt beskriva hur väl man själv lever, även om men inte ändrat sitt eget beteende nämnvärt. Stora företag och organisationer skyltar gärna med hur klimatsmarta de är. Att de minsann är ISO certifierade, har alla olika märkningar som finns i marknaden på sina produkter, visserligen köpta till en dyr penning, och därmed kan fortsätta som ingenting hade hänt.

Men i realiteten fortsätter vårt samhälle i samma gamla hjulspår. Den bekvämlighet vi vant oss med skall bestå. Städerna fortsätt expandera och importen ökar. För det finns alltid de solklara bovarna, jordbruket och skogsbruket, som alltid med mer eller mindre, oftast mindre, seriös argumentering kan angripas och användas som skyddande sköld. Vi skall inte heller glömma bilismen, Alla bilar bidrar till en klimatkatastrof, om man nu inte för en kvarts miljon och uppåt köper en elbil. Att elbilarna vid tillverkningen av sina batterier bidrar med klimatpåverkan motsvarande en 8000-10000 mils utsläpp från fossila bilar hör inte hit, det sker någon annan stans och för oss är det bara positivt. Hur återvinningen av elfordon skall göras vete gudarna allena, vårt klimatsamvete bryr sig inte om något av detta.

Sedan finns ännu mer radikala lösningar som bland annat förefäktas av en avdankad TV-meteorolog som skall kandidera till EU parlamentet för Miljöpartiet. Det är att skippa all demokrati och inför diktatur, eller det kallas inte för det även om effekten är den samma, utan ”expertstyrning” av landet utifrån klimatsmarthet. Däremot har man svårt att hantera de beteenden som påverkar klimatet, utan nytta för landet. Att våra semesterresor med flyg släpper ut lika mycket koldioxid årligen som hela svenskan privatbilismen. Det kan man inte röra. Självklart måste man kunna åka till Thailand, så sönderstressad som man är av dagens förvärvsliv. Tänk bara hur mycket energi det krävs för att vara uppdaterad på sociala media. Över vårt län passerar ”Tomteflyg” med ungefär 1000 flygplan under någon månad. Förmodligen är koldioxidpåverkan högre än för länets privatbilister under flera månader.

När det gäller vår mat är klimatsmartheten gränsande till infantil. Soja är det nya universallivsmedlet som skall ersätta det som vi kan producera inom landet. Efterfrågan på soja stiger hela tiden och Brasilien, som är en stor sojaproducent kommer att hugga ned regnskog motsvarande Frankrikes yta för utökad odling. Mycket klimatsmart. Det svenska jordbruket krymper hela tiden. En mjölkgård i veckan försvinner och med den generationers överförd kunskap om odling och djurhållning. Nu skall i stället satsas på baljväxter. Inget ont i det, men att ställa om produktionen är ingen ”Quick fix” även om Södermalms hipster verkar tro det. Dessutom är den förhatliga kon en nödvändighet för god växtföljd. Utan våra betesdjur, ingen fungerande växtodling. Om man nu inte anser att igenväxta landskap och konstgödning är det ultimata.

När ett folk tappar sitt historisk perspektiv och tror att allt kommer att förbli som det är idag är vi inne på en farlig väg. Framförallt när de också sätter agendan för utvecklingen. För hundra år sedan rådde svält i Sverige. För mindre än hundra år sedan satsade staten på utbyggnad av småbruk för att lindra svälten och knappheten. Basen för att hindra svälten har alltid varit det vi själva kunnat producera och att ta tillvara de möjligheter som vårt klimat ger. Vår del av landet är uppbyggt på fil, potatis och saltad eller torkad fisk. Kon har alltid haft en central roll liksom potatisen. Båda är i den moderna kosthållningen föraktade och baktalade. Men vi som hunnit med ett antal levnadsår vet vad som gäller och vad som alltid gällt, ”en jet stö på pären”

Prepping är nog ingen dum ide. För vi håller snabbt på att fördärva våra egna möjligheter till matförsörjning.

4 kommentarer

Avverkning, markberedning, plantering eller?

Av , , Bli först att kommentera 8

När en avverkning gjorts finns ett antal standardåtgärder som vidtas, Markberedning och plantering är de vanligaste, Markberedning i kombination med frötallställning, eller frösådd. Efter en markberedning är marken söndertrasad mycket svårforcerad. Visserligen skapar markberedningen goda förutsättningar för plantmaterialet, men marken är full av diken och gropar för lång tid framöver. När det är dags att röja är ojämnheterna fortfarande kvar i marken. Fördelen är att även lövet etablerar sig och om man inte röjer alltför tidigt så fungerar det som skafferi för älgen och plantmaterialet är fredat.

Det finns dock ett alternativ till markberedningen, och det är grönrisplantering, det vill säg att direkt tjälen släppt efter avverkningen planteras området med specialpreparerade plantor. Ingen markberedning med söndertrasad och ojämn markyta som i princip är omöjlig att röra sig på. Metoden är dyrare än de konventionella, men vi har bestämt oss för att testa metoden. Trots en extremt varm sommar har plantmaterial, så vitt vi kunnat se klart sig bra. Riset bevarar fukten i marken även under extrem torka som det verkar. Nu återstår att se om planteringen även klarar snöskotrarna. För markytan är jämn och fin och torde locka skoteråkare.

Det som vi inte vet är, om det blir omfattande skador på planteringen vad gör vi då? Fungerar stödplantering eller måste vi börja om med markberedning och plantering? Hur snabbt etablerar sig lövet i en grönrisplantering, det enda skyddet som finns mot betesskador. Men om det hela fungerar som vi tror och hoppas så har vi tagit ned skogen, återbeskogat och det med minimala markskador. Rösen och visare som vid laga skiften markerat rågångar är kvar och oskadade. Bara det är värt en hel del.

Bli först att kommentera

Dokusåpan i Sveriges Riksdag

Av , , 3 kommentarer 16

 

Så verkar det som om äntligen har våra välavlönade riksdagspolitiker kunnat enas om en final i denna långdragna dokusåpa som följt av riksdagsvalet. ”Jag Annie Lööf-partiet” har trixat och tråcklat under hela hösten för att skaffa sig en position där valresultatet optimeras för partiet, även om det knappast stämmer med de budskap som getts före valet. Hela hanteringen är en fars.

Nu återstår en omröstning i Riksdagen. Det märkliga är att varken Centern eller Liberalerna avser att ta sitt ansvar genom att sitta i den tilltänkta socialdemokratiska ministären. Läktarplatsen är bekvämare och ger frihet att fortsätt med ”tyckarpolitik” utan ansvar.

Nu är jag inte partiledare för Vänsterpartiet, men om jag vore det skulle jag rösta nej till den planerade Löfven ministären. Det skulle i slutänden innebära att ett extraval kommer tillstånd. Den respektlöshet som hittills visats mot Sveriges väljarkår från framförallt Centern och Liberalerna motiverar ett nyval, inte en konstellation där Socialdemokraterna tvingas föra en ickepolitik som marionet och gårdshund till två småpartier med hög svansföring.

Vänsterpartiet, sänk den tänkta Löfven ministären. Centern och Liberalerna kommer att sänka varje form av Moderatledd ministär. Fixa ett extraval. Det är ni skyldiga väljarna. För de argument som framförts och det spel som pågått under hösten har aldrig prövats av väljarna. Ett extraval skulle också förmodligen minska antalet partier i Sveriges Riksdag.

PS. När får vi se Annie Löövs högerskomåltid? DS.

 

 

3 kommentarer