Givare och tagare

Känner ni till historien om Sveaskog. Bolaget bildades av, vilket utgör kärnan, Domänverket och andra delar av statligt engagemang inom skogssidan. Sveaskog är Sveriges största skogsägare med ca 14 % av Sveriges skogsinnehav. När Sveaskog bildades, i början av 1990-talet, bestämdes att huvudkontoret skulle ligga i Kalix. Rätt naturligt med tanke på att merparten av Sveaskogs skogsinnehav ligger i de nordligaste området i Sverige. Huvudkontoret var kvar i Kalix under något år, sedan flyttades det till Stockholm. För där fanns den ”expertis” som krävdes för att förvalta skogsinnehavet och, kanske skall tilläggas, VD behövde inte göra veckoresor till Kalix. Denna avlägsna ort i utkanten av Sverige.

Minns ni MoDo, idag Holmen med huvudkontor i Övik, eller SCA med huvudkontor i Sundsvall, även dessa två koncerner har idag sina huvudkontor i Stockholm. Sedan har vi ytterligare stora skogsägare som Statens Fastighetsverk som äger och även förvaltar till del Naturvårdsverkets omfattande skogsägor. Även de med säte i Stockholm.

Nu har kommit ett nytt förslag om kommunalt utjämningsbidrag, där ett av Stockholms borgarråd är mycket upprört. Stockholm kan inte vara hela Sveriges bankomat anser borgarrådet. Här händer det saker och ting. Landsbygden får väl lov att anpassa sig till verkligheten och kan inte ha ofinheten att kräva lika eller samma förutsättningar som expansiva storstäder. Att Malmö erhåller 4,4 miljarder i bidrag är inte lika alarmerande som om Övertorneå erhåller ett par hundra tusen. Det är Övertorneå som sticker i ögonen. Att Stockholms lokaltrafik subventioneras med skattemedel med åtskilliga miljarder är också helt i sin ordning. Stockholm är trots allt Sverige.

I Jokkmokks kommun finns stora delar av svensk vattenkraft ägt av Vattenfall. Var finns dess huvudkontor, jo i Stockholm, i Jokkmokk finns ingenting som ger kommunen något i gengäld för exploaterad natur. Banker, verkstadsbolag, försäkringsbolag, ja de allra mesta av våra gemensamma svenska produktion har sina huvudkontor i Stockholm. Och där mäts resultatet. Inte där produktionen sker. Där finns de välavlönade jobben, där beslutas om nedläggningar och eventuella investeringar, helt okänsliga för den befolkning som faktiskt utför arbetet.

Så Stockholm är Sveriges skogliga center, där sker all skogsproduktion, det är också Sveriges energiförsörjningscenter, där sker all elproduktion, ja det är bara att lista upp affärsverksamheter med produktion i ”landsorten” med huvudkontor i Stockholm.

Vem är egentligen närande och vem är tärande, vem är givare och vem är tagare? Landsorten producerar och Stockholm konsumerar och gnäller när den ohämmade konsumtionen av våra gemensamma produktionsansträngningar begränsas. Även om det bara är på marginalen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>