Träd

Frågan om vad som är svenskhet har varit föremål för debatt under de senaste åren. Det finns en del i det svenska kynnet som omfattar många och framförallt de flesta landsbygdsborna, och det är kärleken till skogen. Skogens dofter, som exempelvis en solvarm aprildag när doften av barrträd förnimms. Eller lukten av gran när man avverkar. Känslan av att vara en del av en evighet när man rör sig i marker där tidigare generation huggit ved eller timmer till sina boningshus.

Träd, och hur vi väljer att använda, eller inte använda dessa är alltid föremål för debatt och upprörda känslor. Vi kan välja att låta träden stå och självdö, eller använda dem i en produktion som, även om många vägrar att inse eller erkänna, är Sveriges viktigaste exportprodukt. Förädlad och omhändertagen så är det just träd som byggt, och bygger, mycket av vårt välstånd.

Att låta träd stå kvar och självdö ger speciella värden. En tät granskogsdunge skapar en försurad markmiljö där i princip inget växer. Glesas grandungen ut och solljuset når marken, kan rätt skött, rena John Bauerskogar skapas. Så småningom tar åldernen även ut sin rätt för granen. En tallhed är mer hållbar och står betydligt längre än en granskog.

Men träd och skog är en resurs som vi inte kan avstå ifrån. Annat än i en värld där drömmar och okunskap tillåts styra värderingar. När skogen huggs fördelas träden på olika industrigrenar. En del blir virke för byggnationer, en del går till massabruk för att förädlas till allt från papper till kläder och i slutänden även biodrivmedel. Våra värmeverk eldas med rötved och andra restprodukter från skogsråvaran.

Vad som är unikt för Sverige är att ca häften av Sveriges skogar ägs av privatpersoner. den genomsnittliga skogsfastigheten är ungefär 50 hektar, vilket ger skogslandskapet en mosaik av olika miljöer. Skogen har alltid inneburit skydd och trygghet. Fattigmans överrock. En möjlighet till inkomst och en långsiktig försäkring för nuvarande och kommande generationer.

Men rätten att äga skog är ingen självklarhet. Kyrkan, adeln och kungamakten, staten, har genom århundraden alltid försökt särdefiniera äganderätten när det gäller skog. Hungern efter annans egendom är betydande, framförallt när det genom lagstiftning och förordningar enkelt går att runda grundlagen. Grundlagen är i dagens postrurala tidevarv närmast att betrakta som dispositiv. När äganderätten ifrågasätts, rundas och negligeras med motiveringen, höga naturvärden, undrar jag hur är egentligen skyddet av våra grundlagar i stort. Höga naturvärden är den största floskel som någonsin myntats och det visar på problemet med att Sverige som ett av få länder i Europa är i avsaknad av en författningsdomstol. En domstol som skall pröva ny lagstiftning mot grundlagen, konstitutionen. En domstol som inte går att runda lika lätt som dagens lagråd.

Det som nu pågår i fjällnära skogar är en skam för ett civiliserat land. Det är en fråga om ”Green grabbing”. All heder åt Helena Lindahl som kämpar för äganderätten och landsbygden.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>