Om 11 år släcks landsbygden ned

Av , , 6 kommentarer 32

Och Miljöpartiets våta dröm går i uppfyllelse. Ingen landsbygdsbefolkning, inga fossildrivna fordon utan Södermalmsnormen gäller överallt. Kärnkraften avvecklas och alla aktiviteter som kräver maskinell medverkan drivs med el, en el som skall produceras med, ja vad då. Vindkraft? Sol? I och för sig, när landsbygden avfolkats kan hela Norrland bestå av en enda skog av vindkraftsstolpar.

Nu har man från politiskt håll, alla är eniga om färdplanen, börjat darra lite på manschetten. 2030 kanske är en väl tidig tidpunkt för ett fosilfritt samhälle, kanske en viss förskjutning kan vara på plats. Det är trots allt många fordon som skall ersättas. Personbilar, lastbilar, traktorer, grävmaskiner mm. Och tekniken sägs finnas men det är tveksamt om den fungerar. En jordbrukstraktor exempelvis, som går på el får en vikt som kommer att kompaktera och förstöra åkermark. För att inte tala om skrotningsuppdraget när rikets ledande skikt nu genomför en utrensning av en fullt fungerande fordonspark. För fosilfritt är fosilfritt.

Sedan har vi sådana små detaljer som laddning av de elbilar som skall ersätt alla fossildrivna fordon. Den senaste innovationen inom bostadsbyggnad är att alla lägenheter i ett nybyggt område behöver inte ha tillgång till parkering, och dessutom behövs inga gästparkeringar. Tanken är kanske att de boende skall dra elsladdar från lägenheterna. El, ja det är ett kapitel för sig. Redan idag är det brist på överföringskapacitet och ett balansmässigt underskott för södra Sverige. Inte lär den situationen bli bättre när ytterligare kärnkraftsreaktorer ställs av. Sedan är det frågan, behöver vi i Sverige överhuvud taget någon industri.? För att ersätta kolet i stålverkens processer med el, en teknik som är fullt möjlig, kräver mängder med el. Man kan räkna med en kärnkraftsgenerator per stålverk. Priset på el lär skena i omställningen från fossildrivet till eldrivet. Vad blir det slutligen vet ingen, men tillgång och efterfrågan styr. Vad elen kommer att kosta är skrivet i stjärnorna, men 5, 7, eller 10 kr per KWH är ingen utopi. Våra eluppvärmda villor lär bli den nya skuldfällan.

Samtidigt finns sedan tio-femton år tillbaks i tiden fullt fungerande teknik för framställning av drivmedel ur skogsråvara. Nu talar jag inte om floppen etanol, utan om drivmedel som direkt kan användas i befintliga fossildrivna fordon. Tekniken är styvmoderligt behandlad av såväl staten som skogsindustrin och naturvården. Skogsindustrin vill inte ha någon konkurrens om råvaran och naturvården vill helst förbjuda all avverkning av skog. För vem behöver bilar när det finns tunnelbana?

Färdvägen framåt mot det fossilfria landet Sverige har redan påbörjats. Skatten på drivmedel kommer att höjas varje år. Ett litet uppvaknande börjar faktiskt att ske. Även om i princip samtliga politiska partier har valt att negligera landsbygden och dess förutsättningar börjar man inse att drivmedelspriset har stor inverkan på landsbygdsbornas vardag. När det inte finns något alternativ till bilen blir varje skattehöjning kännbar. Trafikverket håller på att abdikera från landsbygden. Plogning och vägunderhåll faller på landsbygdsborna. Vi skall bygga ut järnvägen och kollektivtrafiken heter det och öka reseavdraget i deklarationen. Men tyvärr är åldersstrukturen på landsbygden sådan att den stora skaran är pensionärer.

Höjningen av drivmedelsskatterna är rena landsbygdsskatter. Vi landsbygdsbor bär ett mycket högre skattetryck än stadsborna. Den resa som nu påbörjats mot ett fosilfritt samhälle är ogenomtänkt. Det finns ingen plan, ringa riktlinjer, ingen analys av vad kommer detta att innebära för samhället. Och då menar jag hela Sverige och inte enbart de tre storstäderna. Det är inget svar på problematiken att bygga höghastighetsjärnvägar, att öka reseavdraget,  att tala om kollektivtrafik som inte finns, att staten fortsätter att abdikera från landsbygden, listan kan göras lång. Men det finns en gemensam länk och det är att drömmar och visioner som påverkar människors vardag har fått fritt spelrum. De effekter som dessa drömmar och visioner får för människor utanför storstäderna är i princip ointressant för dagens beslutsfattare.

Så om 11 år släcks landsbygden ned. Tur att landsbygden har en befolkning som varit med förr och lärt sig att förlita sig på sin egen förmåga. Landsbygdsborna har alltid varit preppers.

 

6 kommentarer

Vem får äta?

Av , , 1 kommentar 14

Vem får äta och vad skall vi äta? Frågan kan vara irrelevant med tanke på det överflöd av livsmedel som  omger oss. Dagens svenskar kan kosta på sig att vara rätt petig i vad som kan accepteras som föda. Ingen laktos, ingen gluten, inga animaliska produkter men gärna processad soja, konstgjorda drycker som kallas mjölk, för varje år drycker det upp nya produkter som de mest miljönyttiga, de klimatsmartaste och framförallt mycket bättre än allt som vi tidigare konsumerat. Allt går att sälja med mördande reklam.

I en dystopisk framtid, och det är inte speciellt avlägsen kommer pågående klimatförändring att höja jordens  medeltemperaturen så att odling blir omöjlig, eller i det närmaste omöjlig i de folkrika områden som omger ekvatorn och då framförallt i Sydostasien. Samtidigt ökar levnadsstandarden för den befolkningen och de vill ha del av del överflöd av mat som vi vant oss med. Mer kött, mer kyckling, mer fisk. Den här kombinationen, ökning av jordens medeltemperatur och ökad levnadsstandard kommer att medföra, med största snorlikhet , att en akut brist på livsmedel uppstår. Och det inte i övermorgon utan mer sannolikt i morgon.

Samtidigt gör vi i Sverige allt för att motarbeta våra egna möjligheter till självförsörjning. Odlad mark skall återbeskogas och i stället skall industriområden i städer utnyttjas i odlingshänseende med hjälp av artificiellt ljus och konstgödsel. Det låter som en saga men det är vad ”stadsolarforskare”  på allvar föreslår. Om det skulle misslyckas så kan vi alltid förlita oss på att länder som Brasilien fortsätter att hugga ned regnskog för att odla soja.

När man nu från politiskt håll beslutat att Sverige skall vara helt fosilfritt år 2030 kan man faktiskt kräva en mer konkret plan för hur detta skall kunna genomföras i stället för visioner och önsketänkande. Hur skall vi odla, hur skall vi få fungerande transporter hur skall vi få fram tillräckligt med energi för att försörja elfordon som skall ersätt de fosildrivna, hur skall vi leva och bo? Skall landsbygden överhuvud taget ha någon roll i detta framtida samhällen som ligger enbart 11 år framåt i tiden.

Men det är klart med politiker som inte har mer begrepp landet utanför Stockholms tullar än exempelvis Liberalerna. Deras tänkta slogan ”det skall vara lika lätt att ta tåget till Paris som till Piteå” låter bra. Problemet är bara att till Piteå går ingen järnvägsförbindelse. Hepp.

1 kommentar

Oxymorona politska uttryck

Av , , 1 kommentar 12

Oxymoron, vad i hela friden är det för något? Det är två ord eller begrepp som står i motsatsförhållande till varandra, ex Jätteliten, talande tystnad, skitgod m.fl.. I dagens politik finns gott om dessa talande begrepp och uttryck.

Naturvård exempelvis. Vem vårdar naturen? Vem eller vilka springer omkring med sjukvårdsutrustning? Rätt uttryckt borde det i stället heta Konfiskatoriska åtgärder för att beröva ägare och boende inflytande över sin närmiljö  Det som vårdas är utövarnas makt och inflytande över annans egendom. Inte naturen. Men ”Naturvård” låter finare och snällare, nästa godhjärtat, än konfiskation och markstöld med diktatoriska förtecken. Och politiskt ligger ordet ”Naturvård” så bra i munnen.

Grön skatteväxling. Miljöpartiets egna privata mantra som använts under långliga tider. Vilka skatter växlas mot något grönt? Bensinskatten mot morötter, elskatten mot vitkål, mej men så dum jag är, det är inte meningen med uttrycket. Grön skatteväxling hör intimt samman med ett annat oxymoront ord, nämligen ”Landsbygdspolitik”. Det mer korrekta uttrycket för såväl Grön skatteväxling som Landsbygdspolitik är ”Åt den som har skall vara givet”. Den som inte har skall alltid betala genom ökat skattetryck. Skatteväxlande landsbygdspolitik innebär att den som inte har tillgång till kollektivtrafik, samhällsservice, affärer, skolor utan där bilen är en livsnödvändighet, ett instrument lika viktig som skor på fötterna, skall betala för koncentrationen av folk i storstäderna.

Det senaste behovet är en ny tunnelbanelinje, där landsbygdsborna skall bistå med 5-10 miljarder för att Stockholm och privata byggherrar skall kunna exploatera Barkarbyfältet. Samtidigt får landsbygdsborna genom den gröna skatteväxlingen betala ytterligare mer, genom höjda dieselskatter, för att hålla igång det vägnät, som i hög utsträckning är enskilt och bortglömt av Trafikverket. Det enskilda vägnätet är oftast den förbindelse som byarna har med omvärlden. Grön skatteväxling och Landsbygdspolitik är ett medel att trycka tillbaks landsbygden till den servicenivå som fanns på 1910-talet. Vi får börja om. Tur att landsbygdsborna alltid fått förlita sig på sig själva och sina grannar. Vi har vanan.

Alla kombinationer med ordet ”Klimat” är också oxymorona. Andraledet i ordet som, smart, ångest, kompensation eller det senaste påfundet, strejk, leder tankarna helt fel. Klimatet struntar högaktningsfullt i om någon strejkar, har ångest, är smart eller på något sätt kompenserar för sin existens. Däremot tror jag att klimatet gärna skulle välkomna åtgärder mot de befolkningskoncentrationer som pågår i storstäderna. En koncentration som bygger på en ständigt  pågående rovdrift av naturen, en koncentration som ger oändliga mängder med avfall som inte kan omhändertas lokalt, en koncentration som genom en ständigt ökande hårdgörning av städernas domäner för alltid förändrar naturen och dess förutsättningar, en koncentration som aldrig långsiktigt kan ge ens basala livsbetingelser för dess innevånare.

Därför är det tur att landsbygden finns, och den måste åtminstone till del bevaras. Om inte landsbygden fanns, vart skulle storstadsborna och politikerna i så fall rikta sin klimatfrustration emot? Som det är idag finns alltid bönder och övriga landsbygdsbor som producerar och äter kött, som genom sina avlopp övergöder alla världshav, som tar död på insekter, flora och fauna och inte att förglömma är hela orsaken till ökande koldioxidutsläpp.

 

 

1 kommentar

Kulturella svampar

Av , , 1 kommentar 14

Kultur, det är viktigt det. Hur många gånger har vi inte fått höra det och via våra skattepengar fått ersätta den ena egendomligheten efter den andra. Men när det gäller kultur verkar det inte finnas några gränser eller ens en gnutta av självinsikt. Man är sig själv nog och kan som den elit som man representerar alltid ha tolkningsföreträde om vad som är ”kultur”.

Problemet med dessa kulturmänniskor är att de inte kan leva på sitt kulturutövande utan skattefinansiering. Det publika intresset brister. Men det verkar som ju mer extrema kulturella idéer som presenteras desto säkrare är att staten eller kommunerna öppnar börsen. Sådana trivialiteter som bibliotek såväl skolbibliotek som offentliga får stå tillbaks. Det finns viktigare kulturella mål än dessa.

Kulturbryggan som är en del av den statliga Konstnärsnämnden har beviljat 1,030,000 kr till en konstutställning för fåglar, humlor, skalbaggar, maskar och svampar. Inte människor. Ett verkligen behjärtansvärt ändamål att tillgodose en bortglömd grupps behov av kultur (svampar och maskar). Lite oklart dock hur målgruppen för utställningen, svampar och maskar skall kunna tillgodogöra sig kultursatsningens budskap, eller vad som är det egentliga budskapet till målgruppen. Förmodligen kommer mer kulturanslag (skattepengar) att krävas för att hjälpa svamparna och maskarna att tolka utställningens inre mening. För detta torde vara en av de viktigaste kulturhändelser som erhållit statliga medel under de gångna åren. Det kan väl knappast vara så att detta är ytterligare ett utslag av den totala brist på verklighetsförankring som speglar den kulturella världsbilden.

Men man skall inte raljera för ordet kultur kommer från det latinska ordet cultura och är synonymt med odling. Och alla som provat på odling vet hur viktiga maskarna är för odlingen, kultiveringen. Så varför inte ge lite tillbaks?

Det finns fler målgrupper som borde kulturellt uppmärksammas. Vi har vid vårt fågelbord haft och har ekorrar som låtit sig väl smaka på de fröer som vi tillhandahåller. Ekorrarna har därmed domesticerats av fågelbordet. Med hjälp av ”Kulturbryggan” vore det behjärtansvärt att åter ge dessa ekorrar en inblick i sitt naturliga habitat, Med någon eller några miljoner så skulle en utställning av gran- och tallkottar ge ekorrarna möjlighet att återknyta till sina naturliga levnadsbetingelser. Det skulle häva den socialisering som det fått under vintern när vi varje morgon hälsat dem med ”hej Kurre”

 

1 kommentar