Oxymorona politska uttryck

Oxymoron, vad i hela friden är det för något? Det är två ord eller begrepp som står i motsatsförhållande till varandra, ex Jätteliten, talande tystnad, skitgod m.fl.. I dagens politik finns gott om dessa talande begrepp och uttryck.

Naturvård exempelvis. Vem vårdar naturen? Vem eller vilka springer omkring med sjukvårdsutrustning? Rätt uttryckt borde det i stället heta Konfiskatoriska åtgärder för att beröva ägare och boende inflytande över sin närmiljö  Det som vårdas är utövarnas makt och inflytande över annans egendom. Inte naturen. Men ”Naturvård” låter finare och snällare, nästa godhjärtat, än konfiskation och markstöld med diktatoriska förtecken. Och politiskt ligger ordet ”Naturvård” så bra i munnen.

Grön skatteväxling. Miljöpartiets egna privata mantra som använts under långliga tider. Vilka skatter växlas mot något grönt? Bensinskatten mot morötter, elskatten mot vitkål, mej men så dum jag är, det är inte meningen med uttrycket. Grön skatteväxling hör intimt samman med ett annat oxymoront ord, nämligen ”Landsbygdspolitik”. Det mer korrekta uttrycket för såväl Grön skatteväxling som Landsbygdspolitik är ”Åt den som har skall vara givet”. Den som inte har skall alltid betala genom ökat skattetryck. Skatteväxlande landsbygdspolitik innebär att den som inte har tillgång till kollektivtrafik, samhällsservice, affärer, skolor utan där bilen är en livsnödvändighet, ett instrument lika viktig som skor på fötterna, skall betala för koncentrationen av folk i storstäderna.

Det senaste behovet är en ny tunnelbanelinje, där landsbygdsborna skall bistå med 5-10 miljarder för att Stockholm och privata byggherrar skall kunna exploatera Barkarbyfältet. Samtidigt får landsbygdsborna genom den gröna skatteväxlingen betala ytterligare mer, genom höjda dieselskatter, för att hålla igång det vägnät, som i hög utsträckning är enskilt och bortglömt av Trafikverket. Det enskilda vägnätet är oftast den förbindelse som byarna har med omvärlden. Grön skatteväxling och Landsbygdspolitik är ett medel att trycka tillbaks landsbygden till den servicenivå som fanns på 1910-talet. Vi får börja om. Tur att landsbygdsborna alltid fått förlita sig på sig själva och sina grannar. Vi har vanan.

Alla kombinationer med ordet ”Klimat” är också oxymorona. Andraledet i ordet som, smart, ångest, kompensation eller det senaste påfundet, strejk, leder tankarna helt fel. Klimatet struntar högaktningsfullt i om någon strejkar, har ångest, är smart eller på något sätt kompenserar för sin existens. Däremot tror jag att klimatet gärna skulle välkomna åtgärder mot de befolkningskoncentrationer som pågår i storstäderna. En koncentration som bygger på en ständigt  pågående rovdrift av naturen, en koncentration som ger oändliga mängder med avfall som inte kan omhändertas lokalt, en koncentration som genom en ständigt ökande hårdgörning av städernas domäner för alltid förändrar naturen och dess förutsättningar, en koncentration som aldrig långsiktigt kan ge ens basala livsbetingelser för dess innevånare.

Därför är det tur att landsbygden finns, och den måste åtminstone till del bevaras. Om inte landsbygden fanns, vart skulle storstadsborna och politikerna i så fall rikta sin klimatfrustration emot? Som det är idag finns alltid bönder och övriga landsbygdsbor som producerar och äter kött, som genom sina avlopp övergöder alla världshav, som tar död på insekter, flora och fauna och inte att förglömma är hela orsaken till ökande koldioxidutsläpp.

 

 

En kommentar

  1. Jonsson

    Klimat-tjatet är bedövande. Kampanjerna inriktas emot våra grundläggande behov t ex kost. Endast den boskap som ger oss kött- och mejeriprodukter anses av klimatalarmisterna vara miljöbovar p g a biprodukten metangas.
    Så skolelever tuktas att bli köttfria. Redan i biblisk tid var det viktigt med näringsintag. Människokroppen tillhörde Gud, och därför var ju hälsan viktig. Maten välsignades också i bön under min skoltid (1960-talet).
    På 1980-talet ansågs svält vara den vanligaste orsaken till organisk demens – i ett internationellt perspektiv. Jag vet inte om det talas så mycket om sådant idag.
    Men, nu ska vi tydligen inte få äta allsidig kost längre, inte ens barnen.
    Lövin har – om jag fattat rätt – varit medarbetare på en damtidning. Och därifrån är steget tydligen inte särskilt långt till att bli framstående klimatexpert.
    Jag förutsätter att klimatpåverkan vid import av vårt påbjudna levebröd – bestående av grönt och vegetariska produkter – redovisas på Sveriges utsläppskonto och inte exportlandets.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>