Krutbrånet och Skogforsk vs Umeås S

Av , , Bli först att kommentera 12

Vid Krutbrönet, eller Krutbrånet på Umesvenska, stod det sista slaget på svensk mark. Det var det blodigast slaget i 1809 års krig. Cirka 1000 soldater dog och ca 1500 skadades. Enligt folksägen ska Öxbäcken stått hög och röd av blod. När den nya E4:a sträckningen drogs över Krutbrånet så kom otaliga kvarlämningar efter slaget fram. Ett stycke av Svensk historia såg än en gång dagens ljus.

Skogforsk har tre forskningsstationer i Sverige. En i Skåne, en i Uppsala och en i Sävar. I anslutning till forskningsstationen i Sävar finns en genbank av levande träd. Skogforsk i Sävar bedriver en för hela vår del av landet värdefull, för att inte säga, ovärderlig forskning. I dessa tider med klimatförändring behövs en anpassning av plantmaterial och även försök med nya trädsorter. Och det är till Skogforsk som man ställer frågor om lärk, sitkagran, douglasgran, svartgran, mm. Inte till Umeå kommun. För det är på Skogforsk kunnandet och kompetensen finns.

Nu har de styrande Socialdemokraterna i denna kommun, Umeås, ytterligare en gång trampat i klaveret. Ett nytt Rådhustorg håller på att skapas i Sävar. Argumenteringen för detta är inte bara dålig, den är direkt skadlig för kulturvärden, skoglig verksamhet i Norrland och ett odlings- och jordbrukslandskap som är en genuin del av det som vi känner som Sävar. Om dessa planer fullföljs kommer bebyggelse och månghundraårig historia i Tomterna och Sävarberg att förstöras.

Argumenteringen till föreslagen dragning av Norrbottniabanan genom Sävar, nu senast framförd av kommunalrådet i en debattartikel i VK, är lindrigt sagt bedrövlig,för att inte säga substanslöst.

Skogforsks verksamhet ställs mot ett motionsspår. Vem inbillar sig att Skogforsk kommer att återuppstå om de tvingas att riva forskningsanläggningen och skövla genbanken. Det kommer inte att ske. I Umeås socialdemokraters värld är ett motionsspår viktigare än en forskningsanläggning.

Krutbrånets historia, en väsentlig del av Sveriges historia ställs mot en fotbollsplan. Ett historielöst förhållningssätt, men det är klart, det har ju gått ett antal år sedan kulturhuvudstadsåret och kanske kan skövlingen av ett slagfält ses som den ultimata happeningen, en storskalig preformens i tidens tecken. Vem behöver historia?

Sävar Sågs behov, en av Umeå kommuns absolut viktigaste industrier, ställs mot Pållböleängarna och rennäringen. Dessutom verkar det finnas några ”värdefulla myrmarker” mellan Dova och Sävar. Som om myrmarker skull vara någon bristvara. Sågens behov och argument stutsar mor arrogans och med förlov sagt inkompetens.

Däremot vad som inte diskuteras är att E4:an skall korsas två gånger med nuvarande förslag. Med allt vad det innebär i form av trafikstörningar och storskalig omdaning av landskapet, för att inte tala om den mark som behöver tas i anspråk. Förmodligen även myrmark. För att ett resecentrum söder om E4:an skall fungera behövs tillfarter, parkeringsytor för pendlare och förbindelser med nuvarande bebyggelse. Idag finns inte dessa, annat än en trång tunnel under E4:an, intill Skogforsk. Skall det byggas nya underfarter eller viadukter under/över E4:an? Tänkte inte på det.

Gör om, gör rätt. Äventyra inte Skogforsk och skövla inte Sveriges historia. Lämna ritbordet och fantasivärlden och se verkligheten som den är. Annars riskerar även Norrbottniabanan att bli en långbänk a la Bottniabanan.

Bli först att kommentera

För gammal, för erfaren?

Av , , Bli först att kommentera 6

Valet närmar sig med stormsteg. Som nuvarande statsminister uttryckte det för snart fyra år sedan, var den ministär som han valde den ”yngsta” någonsin. Nu är partiernas vallistor fastställda och dessa speglar vilka prioriteringar och värderingar som partierna har.

Könsfördelningen är viktig, likaså att personer med invandrarbakgrund, helst utrikes födda, finns representerade på valbar plats. Media granskar, dissikerar och debatterar hur väl partierna tagit hänsyn till detta i sina vallistor.

Inget ont i det, som sagt, de namnförslag som finns på partiernas listor är och förblir en spegel av hur partierna ser på samhället. Politisk erfarenhet väger tyngre än livserfarenhet. Hellst ska kandidaterna inte ha någon erfarenhet utanför den politiska sfären.

Nu är det så att mellan 26 och 28 procent av valmanskåren är 65 plussare. I dagens riksdag är det enbart 9 obs 9 personer som finns i denna kategori. Någon korrigering av denna representativa obalansen lär inte ske i årets val.

Det blir att välja mellan olika 25 till 35 åringar. Arbets- och livserfarenhet är inget som prioriteras av partipolitiken. Inte så konstig egentligen. Det kan vara besvärligt att bli informerad av en äldre person om att det här reptricken har prövats tidigare. Dessutom behöver de juniora partiledningarna omge sig av en skara idoldyrkare som aldrig ifrågasätter även de grövsta grodorna.

Bli först att kommentera