Etanol, diesel och el

Av , , 1 kommentar 7

Etanol, diesel och el är alla av statsmakten omhuldade, eller i vart fall varit omhuldade drivmedel för personbilar. Omhuldade i den meningen att staten gått in eller går in med massiva subventioner. Motivet är miljön, i vissa fall något svårt att se kopplingen till miljön. Alla som inte hakar på aktuell trend är per definition veritabla miljöbovar. De lobbygrupper som strider för de olika drivmedelstyperna är aggressiva och verkar ha livsvariga passerkort in i de olika regeringskanslierna.

Det började med etanolen. Framtidsvisionen som utmålades var glimrande. Den svenska skogsråvaran skulle omvandlas till drivmedel, läs etanol, och därmed skulle Sverige bli helt självförsörjande på fordonsbränsle. Men sanningen var en annan. Etanolen baserades på sockerrör från Brasilien, vin som subventionerats av EU jordbruksstöd och som är odrickbart och säd. Ingen hade några invändningar mot att mat skulle användas till drivmedel. Det fanns dock ett litet, litet problem med etanolen. Den fungerar inte som bränsle i kyla. Men å andra sidan så kunde man med hjälp av statliga subventioner köpa en ”etanolbil” som fungerar lika bra med bensin.

Dieseln hade en marginell marknad i Sverige, trots att en dieselmotor är mycket effektiv när det gäller energiuttag ur bränsle. Utsläppen av koldioxid är lägre än för bensin. Sagt och gjort, dags för nya subventioner och i ett nafs var nybilsförsäljningen helt inriktad mot dieselbilar. Men, men utsläppen av kväveoxid är för höga vilket innebär att dieselbilar äldre än 2015 kan komma att förbjudas inom vissa områden, miljözoner. Kul för alla som med statliga subventioner köpt en ny dieselbil före 2015. Miljözoner är det svar som nu föreslås. Men det finns en baksida på detta som nu börjar märkas. Utsläppen av koldioxid ökar igen efter att under många år ha minskat i Europa. Varför? Andelen dieselbilar i Europa är idag ca 44%, men i nybilsförsäljningen minskar dieselbilarna med ca 8 % samtidigt som andelen bensindrivna bilar ökar med ca 11 %. Vid införande av miljözoner där enbart dieselbilar av högsta miljöklass skall tillåtas kommer en del problem som inte diskuteras. Till dessa zoner kommer att krävas transporter, snöröjning, sophämtning, hantverkarbilar mm. Skall även alla dessa som står för infrastrukturens underhåll i miljözoner också omfattas av miljöklassningen av dieselfordon?

De privatpersoner som trodde sig ha gjort ett miljöriktigt köp av personbil känner sig grundlurade. Helt förståeligt. Det talas om att stämma staten i dessa kretsar, för det andrahandsvärde som bilarna timligen borde haft i en fungerande och inte av politiker manipulerad marknad kommer helt att försvinna med införandet av miljözoner. Och det rör sig om ca en och en halv miljon fordon.

Elen och elbilar är den senaste given inom ”miljöfordon” som skall åtnjuta nya statliga subventioner. Där struntar man från politiskt håll i det som är grunden för en miljöbil, nämligen batteriet. Framställningen av batterier baseras inte direkt på ”klimatsmarthet”. Utsläppen vid framställningen av batterierna är betydande. Bland ingående beståndsdelar såsom kobolt skapar utvinningen stora mänskliga, bland annat utnyttjande av barnarbete, och miljömässiga problem. Men detta är sådant som inte berör oss i Sverige eftersom det sker någon annan stans och vi har ett fordon som rullar på våra vägar utan direkta utsläpp. Sedan är det visserligen ett problem hur vi skall få fram el till alla de eldrivna bilar som skall ersätta, varför inte, alla dieseldrivna fordon som vi idag har. Östersunds kommun köpte in ett antal elbilar till sin hemtjänst. Dessa skall nu ersättas eftersom de inte klarar av vårt vinterklimat. För förutom framdrift krävs även el till värme och defroster. Många start och stopp tär även på batterierna. Tänkte inte på det. El cyklar skall också subventioneras. Kanske beroende på att när vi människor andas utsöndrar vi koldioxid och vid ansträngning blir utsläppen av koldioxid högre. Fysisk ansträngning är bara på modet i olika gym.

Alla dessa subventioner som genom åren utgått till etanol-, diesel- och nu elfordon är totalt missriktad politik. Vi vet idag inte vad som finns som baksida för elbilar. Det lär framtiden utvisa. Däremot så har vi i Sverige alla möjligheter att framställa inhemskt miljömässig ersättning till alla oljebaserade produkter. Skogen. Dit borde alla dessa statliga subventioner gå för forsknings och utvecklingsarbete. Men icke. Skogen skall skyddas. Med ett inhemskt producerat drivmedel baserat på skog skulle också de enorma investeringar som ligger i vårt lands bilpark kunna utnyttjas under hela sin ekonomiska livslängd. Eller är tanken att hela bilflottan som inte är elbilar eller Euro 6 klassade fordon skall skrotas? Lycka till. Kanske på tiden att lämna ritbordet och börja tala i klartext om vad målen är, vad innebär det för alla svenskar som bor utanför planerade ”miljözoner”. Och det gärna före valet.

1 kommentar

10000 rent i månaden

Av , , 1 kommentar 10

Allas vår egna finansminister har beklagat att Svenska Staten och Socialdemokraterna gärna, gärna skulle höga pensionerna men att det finns inget ekonomiskt utrymme för en sådan åtgärd. Ergo, alla fattigpensionärer får fortsätta sina liv i knaperhet och tvingas att varje månad vända på slantarna och göra stenhårda prioriteringar. Hur många mor- och farföräldrar är det inte som tvingas avstå från umgänge från nära och kära på andra orter på grund av bristande ekonomisk förmåga? Åtskilliga skulle jag vilja påstå, utan att jag har en vetenskapligt underbyggd grund för ett sådant påstående.

En ny pensionsuppgörelse ligger nu i pipen som i princip innebär att garantipensionen höjs. Bra, kanske, men alla som arbetat hela sitt liv verkar hamna i skuggan.

Dagens pensionärer, det vill säga +65 åringar, har i princip man/kvinnogrant arbetat sedan tonåren. När så pensioneringen kommer, så kommer också chocken. Vad, blev det inte mer? Efter över fyrtio års arbetsliv. Tyvärr, tyvärr det finns inte tillräckligt med medel i statskassan för att öka pensionen. Du får faktiskt vara glad att du får något överhuvudtaget. Räcker inte pengarna, börja sälja av din tillgångar. Ingen kan räkna med att ha oförändrat liv när du övergår från att producera skattemedel till att enbart konsumera skatt. För det är väl så som det ses? Inte att det som inbetalts under vårt arbetsliv i pension faktiskt skall gå till pensioner. Sambandet mellan vad som inbetalts i pensionsavsättningar av företag och pension och pensioner är inte solklar. Det är inte bara en gång som landets finansministrar gått in i olika pensionsstiftelser och dränerat dem på pengar. Exempelvis dåvarande SPP.

För drygt tre år sedan uttalade vår finansminister att det är tomt i ladorna. Statsfinanserna var ett enda moras, men nu är uppenbarligen ladorna så fyllda att man inte vet riktigt vad man skall göra av med alla pengar. För det kan väl inte finnas något samband med att det är valår? Alltså, tillsammans med ”näringslivet” skall staten subventionera arbetskraft med 10000 kr efter skatt för gruppen, om jag nu inte missuppfattat urvalet som kan komma i fråga, invandare. En märklig åtgärd. Är de som nu kan komma att omfattas av detta inte anställningsbara utifrån normala anställningsförfarande? Givetvis tackar näringslivet och tar emot. Subventionerad arbetskraft. Toppen.

Men det som finns i ladorna verkar inte riktigt räcka till för pensionärer i stort. Men varför inte ge även oss pensionärer ett bidrag med 10000 kr efter skatt och per månad. Enkelt genomfört genom ett grundavdrag på 120.000 kr per år. Det ökar vår köpkraft, och det är konsumtionen som enligt uppgift håller igång vår ekonomi.

 

1 kommentar

Nämdemän och svensk lag

Av , , 1 kommentar 11

BrittaBloggen har skrivit om ett minst sagt egendomligt ställningstagande som två centerpartistiska nämndemän tagit i ett mål om misshandel av en kvinna. De ville fria den åtalade utifrån mycket grumliga argument. Den moderate nämndemannen och domaren, det vill säga den professionella juristen,  hade avvikande uppfattning och ansåg att bevisningen var tillräcklig för en fällande dom. Genom att avgörandet var två mot två kunde inte domstolen fälla.

Den argumentering för friande som de två centerpartisterna förespråkade var att; kvinnan inte valt att tala med mannens familj om den påstådda misshandeln, att mannen kom från en fin familj, inte kvinnan, att de vittnesmål som framförts inte kom från en trovärdig källa, det vill säga mannens familj, utan från ”myndighetspersoner” som i den egenskapen minskar deras trovärdighet och deras vittnesmåls trovärdighet.

Enligt centerpartisterna är det således familjens sak att avgöra om och hur en misshandel av kvinnor skett och vad som då skall åtgärdas, inte svensk lagstiftning. Det vill säga en klankultur med ett patriarkalt överhuvud. Inte gör det saken bättre att den av de två centerpartistiska nämndemännen som valt att uttala sig förespråkar sharialagar och hon som centerpartistisk riksdagskandidat vill att muslimer i Sverige skall lyda under speciellt anpassade lagar. En parallell lagstiftning således.

Vilken etisk kompass finns egentligen idag inom centerpartiet? Vilken kvinnosyn har egentligen centerpartiet? Låt gå för mångfald i politiken och i politiskt tillsatta funktioner, men det behöver faktiskt inte innebära enfald. Hur kan någon överhuvudtaget som förfäktar sharialagar komma i fråga som nämndeman, eller som kandidat till riksdagen? Denna händelse gynnar definitivt inte integration eller situationen för Sveriges muslimer i allmänhet. Hur kan ett parti som centerpartiet fiska i så grumliga vatten som det här är frågan om? Är det med förhoppning att ”vinna” invandrarröster? Inte undra på att SD fortsätter växa, trots järnrör, misshandelsdomar och det ena avslöjandet efter det andra.

Som nämndeman skall nämndemannaeden sväras och den är uppenbarligen inget som binder alla nämndemän. Som nämndeman har man makten att genom sina beslut medverka till frihetsberövande av en åtalad. Då krävs det lite mer av tillsättningen av nämndemän än vad centerpartiet uppvisat i Solna Tingsrätt.

1 kommentar

Inget träd växer till himlen

Av , , Bli först att kommentera 13

Så finns alla ingredienser på plats för luftpastejen som med stor omsorg vårdats och tillåtits jäsa iväg långt över bakformens kanter. Låg ränta, rundhänt kreditgivning, övertro på ständig tillväxt och stigande priser, en byggsektor som inte ser något slut på prisuppgången och låga eller inga krav på återbetalning av lån.

Frågan är inte om denna luftpastej kommer att spricka utan när. För det kommer, var så säker. Värderingen av fastigheter och lägenheter är orimliga när ett så självklart krav som amortering av lån påstås hota hela bostadsmarknaden. Det som är självklart är också i tider av inbromsning av prisutvecklingen är att värdet på en lägenhet eller fastighet aldrig är högre än det som någon är beredd att betala. Är det nu så att ett amorteringskrav sänker prisnivån så är det ganska uppenbart att det finns en övervärdering i bostadssektorn. Och därtill en överbelåning. Internationella ekonomer har varnat för den överbelåning som finns hos svenska hushåll.

Finansiella krascher har inträffat tidigare. Dels 1992 och dels 2008. Subprime kraschen 2008 berörde inte den breda allmänheten i Sverige speciellt mycket. Det var ett kedjebrev som tog slut. Däremot innebar det en katastrof för många amerikanska, framförallt, arbetarfamiljer. En katastrof som fortfarande påverkar dessa familjer. Däremot den finanskris som uppstod 1992 påverkade i allra högsta grad alla svenskar. Där var också ingredienserna ungefär desamma, fast med vissa skillnader. Räntan var hög och inflationen var också hög. Men staten hade som alla goda gåvors givare eldat på ekonomin och bostadssektorn med räntebidrag. Ett reptrick som medförde att i rätt tidsfas fick låntagare betalt av staten för att låna. Byggsektorn skenade. För att kapa åt sig marknadsandelar sålde en del banker krediter med reklam. Kreditprövning var i långa stycken obefintlig. Alla trodde på en ständig och oavbruten tillväxt. Så kom kraschen. Det har framförts många olika förklaringar till denna. Men det finns ingen solklar förklaringsvariabel. Räntebidragen som blev för dyrt för staten, omläggningen av skattesystemet, dålig kreditgivning, hög inflation, det är bara att välja själv. Alla förklaringar är lika sanna

Vad händer då när det blir en finansiell härdsmälta som 1992? När den första choken lagt sig börjar arbetet inom banksektorn med uppstädning. De belåningsvärden som en gång fanns existerar inte längre. Företag går i konkurs. Många privatpersoners ekonomier är i ett fullständigt moras och deras liv är i fullständigt kaos. Det de en gång trott på och förlitat sig på finns inte längre kvar.

Jag var en av de som då arbetade inom bankvärlden, i en bank som under krisen hela tiden betalade skat skall tilläggas, med uppgift att städa upp. Ett arbete som bedrevs i samarbetet med staten och övriga banker. Det tog i princip fem, sex år innan den sista bostadsrättsföreningen var rekonstruerad och konkursade fastighetsbolags fastigheter fått nya ägare. Den tiden tog det innan bostadsmarknaden återhämtat sig och priserna stabiliserats.

Det vidtogs en hel del åtgärder för att förhindra en upprepning med skärpta krav på bankerna när det gäller kreditgivning. Men tiden suddar ut och bleknar minnet av det som hände för över 20 år sedan. Idag vet vi bättre, kanske. Vad som är säkert är att om denna bubbla spricker så kommer den nedåtgående spiralen att accelerera snabbt. Och idag är det i allra högsta grad hushållen som kommer att sitta med Svarte Petter. Det kommer att bli värre än under 1992 eftersom där var det i första hand företag som drabbades direkt. Men, skall tilläggas att hushållen indirekt, genom  omfattande nedskärningar inom offentlig sektor och genom konkursade företag.

Ingen har idag riktigt grepp om vad finanskrisen 1992 kostade samhället, men för enbart banksystemet i vid mening har jag sett en beräkning på ca 500 miljarder.

Ingen vill vara med om detta igen, så sluta utmåla amorteringskraven som en katastrof. Det kan bli en självuppfyllande profetia. Om det sker en inbromsning av efterfrågan, kanske byggbolagen i stället bör se över sina kalkyler igen. Om efterfrågan på nya bostäder faller är priset för högt. För vad händer när räntan börjar stiga?

 

Bli först att kommentera

När pendeln svänger

Av , , Bli först att kommentera 4

Man behöver inte leva speciellt länge för att vara med om de tvära kasten som sker i vår uppfattning om vad som är ”rätt och riktigt”. De som ifrågasätter en företeelse initialt blir ifrågasatta, förhånade och i vissa fall utfrysta eller utstötta. Ibland verkar det som om våra liv är likt gnuernas som i stora flockar drar fram över savannerna. Ingen skall avvika från massan. Den likriktade mängden ger trygghet.  Men när så det börjar svänga i opinionen så går det fort och pendeln tendrar att slå över hårt mot motsatta hållet. Ibland kanske alltför hårt.

Låt mig ta några exempel. Löntagarfonderna var kulmen på en politik som helt riktades mot enskilt ägande i näringslivet. Arkitekterna bakom detta socialiseringsexperiment skapade en grogrund för den, förlåt uttrycket, vulgärkapitalism som vuxit fram i spåren av detta i Sverige. Men idag ser vi det inte som vulgärkapitalism utan som en naturlig utveckling. Svänger det igen mån tro? Invandring och flyktingpolitik är något som på mycket kort tid varit föremål för snabba svängningar. Den tidigare ministären Reinfeldt offrade två ministrar som hade ofinheten att varna för följderna av en okontrollerad invadering och de ekonomiska konsekvenser som detta skulle komma att få för kommunerna.  Alla som ifrågasatte förd politik betecknades som rasister, även om de flesta som med brösttoner uttalade sig i frågan, knappast hade en aning om vad de talade om. Nu svänger pendeln och det snabbt. Invandrings- och flyktingpolitiken är inte längre ett tabubelagt ämne. Beröringskräcken har släppt och ersatts med, åtminstone rudimentära analysförsök. Fast inte riktigt helt. Fortfarande är detta ett ämne för ”politisk profilering” för en del partier. Hur långt kommer pendeln att slå åt motsatt håll? Socialdemokraterna i Danmark kan ge en fingervisning om färdriktningen.

Ett område där pendeln kommer att svänga och slå väldigt hårt inom en nära framtid är skogsbruket. Där har utvecklingen nått så långt att det inte längre räcker med att ”skydda värdefulla biotoper” utan nu skall stora områden undantas från traditionellt skogsbruk. De dubbla budskapets tunga står framförallt Miljöpartiet för. Vi skall ha ett fosilfritt samhälle, men inte baserat på skogsråvara uppenbarligen. En rent schizofren miljöpolitik. Vad som är extra känsligt är att det som nu pågår i form av att förhindra att skogsägare från att bruka sin skog är ett klart brott mot den Svenska grundlagen. Dessutom är det ett brott mot olika traktat kring mänskliga rättigheter. Även om man bor i kungliga huvudkommunen så är det förvånansvärt att exempelvis FN förbundet eller Amnesty inte uppmärksammar dessa flagranta brott mot de mänskliga rättigheterna. Om det som sker idag i Sverige och hur svenska skogsägare behandlas av myndigheter skett i något utvecklingsland skulle de svenska protesterna mot det landet varit betydande och i väldigt högt tonläge.

Varför tror jag då att pendeln kommer att svänga för skogsbruket? Jo det har gått alltför långt i inskränkningen av äganderätten. Alltför många myndigheter och enskilda tjänstemän försöker sätta sitt eget avtryck i skogspolitiken. Som skogsägare är det svårt att förhålla sig till alla de olika bestämmelserna som påverkar näringen. Dessutom har det lämnats fritt spelrum för olika så kallade miljöorganisationer att överklaga alla beslut som rör skogsbruket, utan egna ekonomiska konsekvenser. Snart inser även förhärdade miljöpartister att skogen är framtidens klimatsmarta möjlighet. Och dessutom att svensk ekonomi är beroende av skog. Inte av kaffekokare i huvudstaden. Om inte Sverige hänger på utvecklingen baserad på svensk skogsråvara så blir vi snabbt frånsprungna. Mer hinder, mer förordningar som påverkar skogsnäringen är långsiktigt ohållbart. Det kommer att behövas stora satsningar i form av forskning och utveckling. Pengar som utan problem kan tas från olika ”avsättningsprojekt” och myndigheter som bromsar utvecklingen. Reservatens tid kommer att vara förbi.

Pendeln kommer att svänga och dessutom slå hårt. Beslutade naturreservat kommer att upphävas, biotopskydden avvecklas när skogsindustrin börjar få ont om råvara.

 

Bli först att kommentera

Dataskyddsförordningen

Av , , Bli först att kommentera 4

Dataskyddsförordningen, GDPR ( General Data Protection Regulation) är en EU förordning som gäller som ny lag från och med den 25 maj. Det skall ge ett ”integritetsskydd” för oss medborgare. Förordningen gäller som svensk lag, men, men, givetvis finns undantag. Och då framförallt för oss i Sverige.

Låt oss ta sidor som Eniro, Hitta.se, Ratsit och Merinfo, sidor som innehåller, i vissa fall, rätt detaljerade personupplysningar, långt mer än telefonnummer. Där finns det mesta som behövs för att ge en fullständig bild av dig som person. Dessa sajter kommer även i fortsättningen att kunna leverera, för många oönskad, personinformation och uppgifter eftersom de har något som kallas ”utgivningsbevis”, det vill säga de är enligt tryckfrihetsförordningen jämställda med tidningar. Kul användning av vår grundlag och väldigt nödvändigt skydd för dessa utgivare. Men som integritetsskydd, värdelöst. Hur förhåller sig svenska traditionella medier till detta? Känner de sig besläktade med dessa företag? Jag vet att man från socialdemokratiskt håll vill se över tryckfrihetsförordningen, men om det skulle skärpa kraven på vilka som är berättigade till ”utgivningsbevis” vet jag ej. Journalistförbundet är tveksamma till en revidering av tryckfrihetsförordningen, vilket tyder på att det kan finna en ”gravad hund” i den föreslagna förändringen.

Nästa del i detta är offentlighetsprincipen, också utifrån svensk grundlag, som säger att alla har rätt att ta del av det som finns registrerat hos en myndighet, Såvida det inte rör sig om sekretessbelagda personuppgifter. Däremot finns inget i svensk lag som säger att en myndighet är skyldig att lämna ut uppgifter i elektronisk form. Det är ett eget statligt påfund för att tjäna pengar på personuppgifter.

Däremot är det inget i den nya lagstiftningen som förbjuder företag att använda personnummer som kundnummer. Det är upp till var och en av oss om vi vill lämna ut personnumret. Javisst, är det så, men om du nekar att lämna ut personnumret så får du inte handla.

Personuppgifter kopplat till personnummer  måste vara en av de absolut bästa verktygen för diverse brottslig verksamhet. Var och vem som skall rånas eller bedras kan selekteras ut relativt enkelt.

Vad ger då den nya Dataskyddsförordningen oss som medborgare i form av förstärkt integritetsskydd. Inte mycket. I Sverige räcker det med att vara folkbokförd för att hela ditt liv skall finnas tillgängligt. När den nya lagen är på plats är det dags att testa den. Tyvärr är den svenska datainspektionen den som skall hantera alla besvär och överklaganden, inte europadomstolen.

 

Bli först att kommentera

Äldreomsorg i kommunal regi

Av , , 2 kommentarer 10

Känns mantrat ”skola, vård och omsorg” igen? Eller är det ett passerat stadium för socialdemokraterna? Kanske ersatt med ”parker, torg och kulturbyggnader”. Det nya absolut viktigaste ändamålet för våra skattemedel.

Efter att det uppdagats att en äldre man, i princip, förvägrats sina basala behov. Som exempelvis hygieniska. Går nu den juniora och framtida stjärnskottet inom socialdemokratin  ut i egenskap som  ordförande för äldrenämnden och säger att ” nämnden är upprörd” och att det hela skall utredas.

Vad då utredas eller vara upprörd över? Det som socialdemokraterna och äldrenämnden beslutat om i form av anslag till äldreomsorgen ger en tydlig fingervisning om att det inte finns tillräckligt med personal. Ansvaret är äldrenämndens och dess ordförande. Beslutet om ramarna till äldreomsorgen har tagits där. Inte bland personalen. Skyll inte på någon utarbetad person bland personalen. Nu har jag inga belägga för detta påstående men en vild gissning är att det inom ”skola, vård och omsorg” finns fler utarbetade personer än inom andra yrkeskategorier. Varför? Jo ett konstant underskott av personal i förhållande till uppdrag och förväntningar får oss samhällsmedborgare. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Någonstans pyser det över när man inte känner att man riktigt räcker till. Om det nu inte är så att personal inom ”skola, vård och omsorg” är de mest utbrända så räcker det med att konstatera att det förhållandet existerar.

Vi har en gemensam kassa för skattemedel, även om man inom såväl landstig som kommuner vill ge sken av att det inte existerar. Landstinget underhåller gökungen Region Västerbotten med sjukvårdspengar och lägre personaltäthet än vad som krävs för trygg och effektiv vård. Kommunerna underhåller en organisation med utpräglad elefantiasis och fokuserar på monumentbyggnader i stället för skola och omsorg. Barngrupperna i förskolan och dagis är underbemannade, äldrevården är underbemannad utifrån behoven, skolan saknar personal. Allt detta på bekostnad av barn och äldre.

Det är helt uppenbart att lokala politiker inte klar av att hantera skola, vård och omsorg. Förstatliga sjukvården och lägg ned landstingen, förstatliga skolan och äldrevården. Alla dessa områden är basala och får inte som idag användas som gummisnoddar i den kommunala eller i landstingets budgetar.

2 kommentarer