Underskattat är moral och ideologi

Av , , Bli först att kommentera 1

Moral och ideologi verkar vara allvarligt underskattat i dessa tider. I synnerhet gäller det när man väljer politiskt parti. Hur vi bör vi handla för att uppfylla vad moralen kräver av oss? Syna partiers ideologi och moral och inte endast deras ibland pragmatiska mantra om vad det vill göra. Om man inte på något sätt tror på privat verksamhet inom offentlig sektor, bör man ju inte stödja Vänsterpartiet. Om man tror på alla människors lika värde bör man inte stödja Sverigedemokraterna. Om man inte alls kan acceptera någon form av socialisering kanske man inte borde stödja Socialdemokraterna. Slarvigt uttryckt bör man av moraliska skäl förstå att man köper hela kittet när man sympatiserar med ett visst politiskt parti. Varför bryter då människor mot en viss moral eller ibland sin egen moral? Det är en komplex fråga av filosofisk karaktär. Det handlar om normativ etik och moral, det vill säga hur man skall handla för att det skall vara rätt. Men rätt kan för flera människor förändras över tid på grund av rådande kontext eller samhällskontrakt men innerst inne har varje människa en etisk kompass som ibland kan får styra och ibland inte tillåts styra. Vad kan det då vara som gör att en människa stödjer exempelvis Sverigedemokraterna. Antingen förhåller det sig så tragiskt att de inte ens vid eftertanke anser att alla människor är av lika värde eller har de uppvisat både faktaresistens och kunskapsresistens. De söker med andra ord vare sig fakta eller ny kompletterande kunskap.

Om det blåser en stark högervind över hela Europa kan det uppstå en grad av normalisering för rasism och även nazism. Ju större att visst parti blir desto större acceptans tenderar att uppstå bland människor och flera kommer så att säga ut ur sina garderober. Det är inte sällan att dessa sympatisörer inte helt offentligt vågar stå för sina åsikter. De känner naturligt till vad ett majoritetssamhälle i övrigt anser. Är viljan så starkt att tro på politiska löften som passar in kan därför människan acceptera vad som annars inte av moraliska skäl skulle ha accepterats. När det gäller att bedöma vad som är rätt eller fel och bra eller dåligt bör man inte endast se till vad som sägs och skrivs av dem själva utan vad de inte presenterar. En metod någon ofta har använt när någon ställs mot väggen är att ”inte minnas” eller ”inte känna till”. Forskningen känner till att traumatiska ting kan få minnet att fallera. Detta förekommer inte sälla hos brottsutövare och i vissa speciella fall hos politiker som blir ansatta och ställs till svars för sina handlingar och åsikter.

Obegåvat och rätt

Av , , Bli först att kommentera 3

En riksdagspolitiker kritiserade media (journalister) för att de belyser miljöfrågan för stark och det anser politikerna har hjälpt miljöpartiet att komma till tals. Maxwell McCombs formulerade 1972 tillsammans med Donald Shaw dagordningsteorin. Den har blivit en av de viktigaste och mest undersökta teorierna om mediernas makt. I boken Makten över dagordningen: om medierna, politiken och opinionsbildningen, kan man läsa om detta. Riksdagspolitikern har rätt i och med att den mediala agendan styr vad folk i allmänhet tycker är viktiga frågor. Detta till trots att frågorna inte alltid är de viktigaste. Men i fallet med miljön kan det ju sammanfalla. Om man som politiker skulle fördjupa sig lite bättre i forskningen om detta finner man att det är en komplex fråga. På detta sätt blir det relativt obegåvat att utöva detta krig mot journalister, trots att kritiken skulle kunna upplevas som riktig. Men slaget är dömt att förloras.

För den opinionsbildare, politiker eller annan intressepolitiker som vill få gehör för sina uppfattningar är det en gammal och känd teori om hur man för upp frågor på den mediala agendan kallad dagordningen. Om man som jag arbetat i nästan tretton år i en av landets inflytelserikaste intresseorganisationer är detta en känd och använd verktygslåda för hur det går till att styra dagordningen. Och detta vet nästan alla politiker. Frågan är bara hur just miljöfrågan klättrar på dagordningens stege. Är det journalister själva i egenskap av ”miljöpartister” som satt agendan eller är det journalister som reagerat på intressenternas påverkande och opinionsbildande insatser? Flera journalister blev nog Trumpna av denne politikers påståenden. Men det ligger även i sakens natur att journalister i grunden har till uppgift att bland annat granska makten och då lutar man sig till synes något åt vänster. Det som stärker obegåvningen är att Donald Trump gärna utövar detta. Varför det inte gagnar det personliga varumärket att likna Donald Trump i detta hänseende.

Det är just i jordmånen av dagordningen och därmed tillika den mediala agendan man kan utöva påverkan allra bäst. Slut på lektion ett i påverkan.