Varför, varför?

Någon replikerade till mig i ett tidigare kritiskt debattinlägg om SD, ”Kom inte med nazistkortet nu igen”. Det kan tyvärr äga sin riktighet. Det verkar inte hjälpa. Riktigt många politiker, forskare och andra debattörer har påvisat fakta om SD:s ”mörka sidor”, med hänvisning till historien, deras värdegrund, deras syn på jämlikhet och människors lika värde, ansvarslös budget etcetera. Ingetdera har hjälpt att minska sympatin för SD. Tvärt om den har den ändå ökat med tiden. ”Vår forskning visar att inkomstfördelning och arbetsmarknad är viktigare för att förstå partiets framgångar än invandringen, skriver forskarna Olle Folke, Torsten Persson och Johanna Rycken.” Forskare har därmed kunnat påvisa ett par orsaker till SD:s expansion på grund av att grupper som fått det sämre under många år är överrepresenterade inom denna sympatigrupp. Samma forskare menar även att det heller inte enbart beror på deras flyktingpolitik.

De frågor man då kan ställa sig kan vara följande. Dem som väljer SD; känner de till dessa fakta, ignorerar de fakta av olika orsaker eller har de valt att faktiskt visa sig helt okunniga genom medvetet eller undermedvetet selektivt urval?  Är de i så fall gravt omoraliska människor? Tror de bara på det de vill tro på? Är egoismen så starkt uttalad hos dem att den övergår andra människors lidande, orättvisa och frihet? Tror de kanske ändå inte på de varningsflaggor som hissas, att det i så fall ändå inte kan leda till något? Tror de att ”det kan inte hända oss”? Frågorna är många men jag undrar verkligen. I vart fall är de skyldiga till något.