Rätt att inte befatta sig

Frågan om rätt och fel, och gott och ont förekommer ständigt. Exemplet är; ”Är det rätt att utesluta ett visst politiskt parti?” Det är en sak att påstå vad som är rätt och fel och en annan sak att resonera sig fram till svaret, om det nu finns ett acceptabelt svar som skulle godkännas av dem man tvistar med. I tvister om värden, värdegrunder och ideologier är det mycket svårt att komma överens när konflikten uppkommit.

Om man inte utan ansträngningar kan komma överens råder en konflikt. Förenklat kan man säga att det vanligtvis förekommer tre typer av konflikter. Dels intressekonflikten, tolkningskonflikten och värdekonflikten. Men även kombinationer av dessa. Inom det sociala förekommer till exempel även beteendekonflikten. Vid diskussioner om rätt och fel, och gott och ont blandas dessa saker samman i till skiljaktigheter. Med hjälp av samtal och förhandlingar, ibland medlingsliknande åtgärder sökare parterna att mötas i något de så att säga kan leva med.

I uppfattningar om värden finns det många konfliktgrunder och frågor. En fråga är hur långt kan man gå i acceptans för värden som avviker från ens egna värden? En annan frågeställning är i fall det skulle vara en demokratisk fråga att utesluta, det vill säga att inte vilja vara med, att inte vilja ansluta sig, att inte ens vilka diskutera. Om en viss andel av ett folk, eller en tillräckligt stor andel ansluter sig till en viss uppfattning, måste man då acceptera detta och ansluta sig till det? Vissa hävdar att med demokratin som grund måste man acceptera sådant. Men demokrati innebär väl ändå att ha rätt att förneka, ta avstånd och utesluta?