Godtroget folk

Med skräckförtjusning och fasa läser jag en artikel i dagens DN av Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, artikeln ”SD lär knappast foga in sig i en allmänsvensk mittfåra”. Jag blir återhållsamt nöjd över att få bekräftelse på min egen tolkning av de krafter och ideologier som ligger i grunden för SD. Det jag skriver handlar om etik och om vad en god människa skall vara. De allra flesta som sympatiserar med SD ser oftast till det pragmatiska och det som SD i sin presenterade politik har gemensamt med andra partier.

Vi vet att andra partier av strategiska och taktiska skäl inte vill förhandla med SD men en annan sida av ”beröringsskräcken” som handlar om ideologi och egna strategiska ställningstaganden diskuteras sällan eller aldrig. I synnerhet har väljare och sympatisörer till SD valt att missa det.

Men jag upprepar det igen. Det är vad som skiljer partierna åt man också måste se till, och det som några partier talar tyst om eller säger sig ha ”glömt eller inte känner till”. Det är inte endast partiledaren som i sin person och framtoning skall avgöra hur ett visst parti kommer att hantera sitt inflytande eller regera. I fallet SD är ju Åkesson en av nycklarna till partiets framgång. Men i riksdagshusets korridorer och ute i landet finns många som gärna tar över och i vart fall redan nu är tongivande för den politik som SD för, och för i sin dolda agenda. Låt mig citera Jonas Hinnfors.

”ideologiskt är SD starkt nationalistiskt identifierad för kampen för att hålla samman den egna svenska identifierade nationen är högt värderad.”

”Denna oro för att demokratins karaktär och kvalitet underbyggs också av att partiprogrammet lyfter fram ””folkstyre”” blir ””mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk”” (SD Principprogram 2011 s 6). För SD handlar migrationsfråga inte i första hand om att det skulle vara dyrt och administrativt besvärligt att hantera migranter.”

Nu kan det inte svårt att förstå hur ett parti som SD tänker och vad de vill åstadkomma och vilken stat de vill skapa. Här känner vi igen flera exempel, allt från det forna Tyskland fram till dagens Ungern och Turkiet.

”Kristersson har även anledning att se med oro på SDs väljarstrategiska förutsättningar. Som Jylhä, Rydgren och Strimling visat i forskningsrapporten ”Sverigedemokraternas väljare” (2018) hyser en rätt stor andel av SD väljarkår ”xenofoba” åsikter. Nästan hälften av SDs väljare” vill inte fåren invandrare ingift i familjen” (s71; cirka två tredjedelar ”föredrar att ha infödda svenskar som granne”; s 46) medan en tredjedel av partiets väljare svara jakande på påståendet att ”en del folkslag är mer intelligenta än andra” (s 72; egen uträkning.” NE, xenofobiʹ (en bildning till grekiska xeʹnos ’främling’; ’gäst’ och fobi), intensiv, irrationell rädsla för främlingar vilken kan bidra till etniska fördomar och invandrarfientlighet.

Nåväl, detta var ju deras väljare men hur lågt från trädet faller äpplet? Det ser ju i alla fall ut som att dem som till mycket stor del inte ser till människor slika värden har samlats kring SD. Man har även fog för att anta att SDs sympatisörer och väljare kommer att utöva stort inflytande på det egna partiet.

Alla som på olika sätt befattar sig med SD kommer att få erfara att ”ulven i fårakläder” kommer att ställa sina speciella krav. Ett mindre parti har redan nu varit ärliga och bekänt sig till SD. Ett annat parti lever något likt dagdrömmeri och försöker säga sig inte vilja ha befattning med SD men ändå verkar tro på ett kravlöst SD. Allt detta kommer sannolikt att ske i så små portioner att ingen riktigt kommer att märka det. Före den 28 februari 1986 kunde ingen föreställa sig att landets stadsminister skulle bli mördad på väg hem från biografen. Det är ett godtroget folk som bebor landet.