En blogg är en styrka för den som vill uttrycka sig, en möjlighet för ordet. Jag kan bli bestulen eller på annat sätt bli av med på nästan allt. Tyvärr. Mina tillgångar, mitt offentliga anseende och den sociala tillhörigheten. Men ordet kan ingen ta ifrån mig, ordet, oavsett det skrivna ordet eller det talande ordet. Jag kan ge uttryck för min glädje, min sorg, min fantasi och mina önskningar i ord och meningar. Dessutom är ordet mitt demokratiska verktyg för invändningar eller bifall. Jag kan även i ordet finna glädje, tröst och förhoppningar i vad andra har skrivit. Vad jag under tiden skriver kan ge mig tankar och reflexioner om för mig viktiga ting. Kanske jag kan komma till sans i ett överilat ställningstagande. Själva texten är medierande vilket innebär att jag kan stanna upp, gå tillbaka, reflektera och komma till djupare insikt och få andra perspektiv. Genom att läsa vad andra skrivit kan jag bli medveten om det jag kanske inte själv kunnat komma fram till eller ens formulera. Att skriva och läsa är att vara människa. Det kan hjälpa mig att vara en god människa.

Sila mygg och svälja kameler har nu fått sin rätta innebörd. Nu kan det sägas rent ut. Och det kommer att skapa kritiska synpunkter om mig. Jag har vänner som röstar på Moderaterna. Men jag kritiserar endast dem av Moderaterna eller andra partier som på något sätt vill ha med SD att göra. Detta rör den Moderata ledningen, dem som ”ser till vad de har gemensamt med SD” men bortser helt från de andra sidorna hos SD om lika värde, synen på osvenskhet, att dela upp människor, och andra ting SD talar tyst om och som Åkesson säger sig ha ”glömt”, och effekterna av att göra ett parti som SD inflytelserikt. Konsekvenserna av att låta SD vara med om att få makt i kommunerna kommer sannolikt att i någon grad normalisera SD och lockar ut en del från mörkret där de sagt sig vara mobbade för att de röstat på SD. I dagarna pressar Carl Bildt, Kristensson att ta över regeringsmakten med hjälp av ett passivt stödparti. Nu är Bildt naiv eller mycket hänsynslös som inte tror att SD kommer att begära något för detta. ”Ett passivt stöd” är en försköning av ”med hjälp från”.

För det kritiskt granskande ter det sig skrattretande hur ledande politiker i dag gör allt för att genom otydliga formuleringar och rutten retorik försöker hitta sätt att på något vis ta till sig SD för att söka makten. Ebba Busch Tor har redan förlorat mänskligt anseendet genom att tydligt deklarera allt från sin beundran för SD till sin aversion för mångkultur.

Jag kan inte falla död ner av beundran för människors förmåga att bortse från fakta och deras klandervärda förmåga att se saker och ting kritisk och utifrån flera perspektiv.

Känner ni igen detta? ”Det inträffade i så små steg att ingen förstod något?”

Vem borde jag vara? Mig själv så klart, svarar det flesta. Ibland kan man inte så lätt välja för det inre tränger obönhörligen igenom som när du trampar på en blöt fläck med torra strumpor. Det finns en autostrada, en flerfilig motorväg, en mångfald av stigar där du kan röra dig mellan osjälvisk och självisk, Det är nyttigt att balansera på linjen mellan osjälvisk och självisk, egennyttig och oegennyttig och egoistisk och altruistisk. Det finns även vägar att gå längs där du startar på generös, förstående, vänlig och empatisk och längre bort passerar gränsen för det anständiga. En filosofisk fråga men kan ställa sig är var på sträckan borde man uppehålla sig? En annan av många frågor kan bli, om det är lönt att vara på en viss punkt. Men så snart man börjar fundera på vart det är lönt att vara startar men sin bana på försåtligheten stig. Skulle man däremot fråga sig vart man borde vara är man en läraktig människa. Om man känner djupt och har klart för sig var man hör hemma åt det i allmänhet ansedda som den goda sidan, är man en god människa.

Att uppehålla sig långt åt det goda hållet, så att säga betalar sig oftast väl. Den hårde förhandlaren kan vinna en uppgörelse men skapar tunna överenskommelser. Den egoistiska, själviska och oegennyttiga människan vill man oftast ge igen på när man får chansen. Dessutom för dessa typer av människor sämre rykta. Det personliga varumärket dalar i anseende. Vad folk i allmänhet inte riktigt har klart för sig är att andra har mycket att säga om en själv, oftast utan att man själ för reda på det.

Vi utgör alla en del i omgivningen och förutsättningen för andra, på arbetsplatsen, på fritiden och hemma. Det är med andra ord inte ens ensak hur man är som människa. Om det skulle finnas ideologier som man inte finner förenliga med det goda kan man alltid utestänga dessa, oavsett om till och med en majoritet redan slagit in på den onda vägen. Var en god människa!

Frågan om rätt och fel, och gott och ont förekommer ständigt. Exemplet är; ”Är det rätt att utesluta ett visst politiskt parti?” Det är en sak att påstå vad som är rätt och fel och en annan sak att resonera sig fram till svaret, om det nu finns ett acceptabelt svar som skulle godkännas av dem man tvistar med. I tvister om värden, värdegrunder och ideologier är det mycket svårt att komma överens när konflikten uppkommit.

Om man inte utan ansträngningar kan komma överens råder en konflikt. Förenklat kan man säga att det vanligtvis förekommer tre typer av konflikter. Dels intressekonflikten, tolkningskonflikten och värdekonflikten. Men även kombinationer av dessa. Inom det sociala förekommer till exempel även beteendekonflikten. Vid diskussioner om rätt och fel, och gott och ont blandas dessa saker samman i till skiljaktigheter. Med hjälp av samtal och förhandlingar, ibland medlingsliknande åtgärder sökare parterna att mötas i något de så att säga kan leva med.

I uppfattningar om värden finns det många konfliktgrunder och frågor. En fråga är hur långt kan man gå i acceptans för värden som avviker från ens egna värden? En annan frågeställning är i fall det skulle vara en demokratisk fråga att utesluta, det vill säga att inte vilja vara med, att inte vilja ansluta sig, att inte ens vilka diskutera. Om en viss andel av ett folk, eller en tillräckligt stor andel ansluter sig till en viss uppfattning, måste man då acceptera detta och ansluta sig till det? Vissa hävdar att med demokratin som grund måste man acceptera sådant. Men demokrati innebär väl ändå att ha rätt att förneka, ta avstånd och utesluta?

Låt alla samlas omkring mitten där humanismen och mänskligheten står högt. Undvik ytterkanter där bland annat nationalismen frodas och människors lika värden hånas och raseras. Tvinga oss inte att sympatisera med dem vi inte vill ha; med det usla argumentet ”de är ju demokratiskt valda”.

Med sorg i hjärtat ser jag hur politiken spelar Svälta räv med oss och landet. En och annan gång tränger förnuftet igenom men efter några mediala utspel kommer förhoppningarna på skam. Oavsett hur besvikna väljare kan bli om de spelande deltagarna (partierna), skulle träffas av svekdebatt vore det tusan så bra om de tänkte nytt. Det borde tänkas helt nytt nu när den politiska logiken har genomgått ett paradigmliknande skifte. Block blev till för att blockera. ”Samtal” blev en försköning för att om nödvändigt sälja sin själ, innan någon slog huvudet ”ända in i kaklet”. Det hela är så taktiskt och strategiskt att pragmatism (praktisk politik) och förnuft d.v.s. logik kommit helt på undantag. Dessutom kanske det hela kommit att göda politikerföraktet en aning.

Alla de större partier som vill ha makten är naturligtvis ”maktpartier”. Inte bara det största partiet. För att få stabilitet och lugn kan jag leva med samverkan och koalitioner med ett enda undantag av det parti som så sant, SåDant inte står för goda värden.

Regeringsbildningen som i dagarna äger rum är naturligtvis en makaber underhållning men även en intressant läsning när många, som känner sig kallade, även däribland mig själv, att så gärna analysera olika strategiska och taktiska val som finns för möjlig regeringsbildning. Scenarierna lämpar sig väl som utbildningsexempel på våra universitet och andra skolor. Om inte för så, för utbildning och diskussion i filosofiutbildningen. Etik är ju ett filosofiskt ämne inom praktisk filosofi. Många verkar inte inse att diskussionerna faktiskt handlar om ideologier. 

Som Aftonbladet nyligen skriver att M+KD+SD skulle vara svenska folkets önskeregering är inte sant. Att på något sätt bidra till att normalisera ett parti med den ideologi som SD förespeglar måste få sitt ansvar. Skulle man genera eller skuldbelägga den grupp av svenskar som röstat eller sympatiserar med SD är det helt i sin ordning. Genom att bortse från avgörande faktorer och förhållanden i ett parti som SD blir man ansvarig för ett moraliskt förfall. Sjöbo kommun är likt en moralens skamfläck, helt i linje med vad som inträffade under 30-talet i Tyskland där den så kallade ”högern” bidrog till att Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei), NSDAP fick makten. Att låta exempelvis SD ”få visa om de klarar av att regera” vore ett oåterkalleligt och ödesdigert experiment med mänsklighet. Som Adelsson sade ”arton procent av svenskarna kan inte vara fascister”, men de bär ett tungt ansvar för konsekvenserna.

Inom det demokratiska spelrummet måste det finnas en möjlighet att helt enkelt inte på något sätt befatta sig med den politik som ett visst parti har. Inte ens i fall att de fullständigt osannolikt skulle fått 99 procent av rösterna.