Hur förhåller det sig egentligen?

Hur förhåller det sig egentligen? Den frågan borde många ställa sig många gånger. Det kan vara krävande och arbetsamt att drabbas av ofullständigheten för den förpliktigar till att man bör undersöka saken vidare och ta reda på mer. Men människan anser sig veta det den vill att den anser sig veta och det som den anser sig veta är det som den oftast håller för sant. Sant skulle då vara fakta. Om det står en älg i min trädgård och det gör det, är det fakta. Enkelt eller hur? Allt annat är inte fakta. Noter att jag inte vill använda Donalds verbala innovation, f-e. Nej inte han som hette Duck i förnamn fast han ibland uppfattas som en anka. Utan han som innehar det som en gång var världens mäktigaste ämbete.

Den retoriska fällan att ”låtsas som ingenting”, är som att förtiga, som att inte säga allt som borde vara med. Den är oftast medveten utförd. Vi ser det då och då från politiker eftersom det är ett känt retoriskt grepp. Vanliga exempel är olika partiers förhållande till SD där man oftast inte säger som det är eller som man egentligen menar. Inom rättsväsendet används ”att intet förtiga”. Allt detta appellerar till resistensen mot fakta och kunskap och om att inte söka den, att undvika anstränga sig inför fakta och kunskap.

Uttrycket ”Elefanten i rummet” kan passa bra och kommer ursprungligen från engelska språket. Det är ett uttryck för något som tar stor plats och är påtagligt för samtliga i en viss grupp.  Alla känner till det, men ingen säger något. Ändå undviker man att prata om det.