Retoriska och vokabulära dikeskörningar

Mitt intresse för språk och retorik får mig av kuriosa att reagera. Att företrädare för både stora och små företag och organisationer aldrig lär sig att tänka sig för i det de säger, har alltid förundrat mig. Här är några exempel. Uttalande, på ett tidigt stadium, om nyckelperson som sägs ha begått brott av något slag; ”Vi har fullt förtroende för hen”. Rådet är att säg något annat. Dessutom har dessa uttalare svårt att på ett sakligt sätt kunna ta av stånd från omoraliska handlingar.

Senast i raden av ogenomtänkta uttalanden är Bondesson om penningtvätten. ”Swedbank har under onsdagen meddelat att man är trygga med de system och processer banken har för att förebygga och förhindra penningtvätt.”, Affärvärlden 20190221. Om det nu skulle vara så att dessa förebygganden ändå inte hindrat en penningtvätt. Vad var tryggheten då för något?

Hur roligt är det inte att klanka ner på andras språk. Särskilt att sparka uppåt, tycker jag. Jag ställer hårdare krav på företrädare i den högre rangen är annat folk till språkliga proletärer.

På liknande sätt är det med ordens valörer och vilken status och dignitet det får över tiden. Man behöver följa med när de förändras. Livsfarliga uttryck är samer respektive lappar och svarta respektive negrer. Usch, vad hemska ord kan vara.

Till sist det svårare kallat empirisk semantik som innebär att skriva och uttrycka sig i specifika sammanhang så att det endast kan förstås på ett avsett sätt. Typisk användning är inom vetenskapen.