Flygskams skam

Att söka undvika belasta miljön är ärevördigt. Men hur kom det sig att flyget kom i skottgluggen? Var det så de bäst bemedlade redan gjort sina resor, sett det mesta, och nu på äldre dagar kunde kosta på sig att sluta flyga? Dem som inte hade riktigt lika gott råd och som av olika skäl rest sällan och som prioriterat, sparat och sett fram emot resan till Medelhavet eller Thailand är sannolikt dem som inte vill försaka sin sällan resa. Ju bättre tågförbindelser som finns där någon bor desto lättare är det att så att säga, sluta flyga. Visst släpper flyget ut mycket fult men det finns mycket annat att förlita sig på för att vara skonsam mot miljön. Men nu anar jag att flyget på något sätt råkat komma högt på den mediala agendan varför många rusat till. Här har vi högst sannolikt effekterna av ”dagordningsteorin”. Maxwell Mc Combs formulerade 1972 tillsammans med Donald Shaw dagordningsteorin, som har blivit en av de viktigaste och mest undersökta teorierna om mediernas makt. Den innebär att det som behandlas högt och frekvent i media anser folk är de viktigaste frågorna. Min avsikt är inte att genera dem som faktiskt på detta sätt lägger sitt strå till stacken utan att i stället försöka förklara orsaken till tyngden på flyget.

Det kan även vara så att många blir flygrädda för att det passar sig och fungerar väl i deras dagliga liv.

Det skulle vara spännande om Ida Yttergren: Snart börjar vi tala om shoppingskam, DN tisdag 7 maj 2019, fick rätt. Det kommer jag att ansluta mig till. Det värsta är att jag då skulle kunna få pengar över till en extra resa till Thailand. Fy! Vad gör man?