Det slutade aldrig helt

Hela sommaren gick jag och ca tre veckor efter skolavslutningen var det dags för en ny omgång av störtblödningar. Jag kontaktade kvinnokliniken och efter ett besök och undersökningar kom vi fram till att en hormonspiral skulle sättas in så fort blödningarna avtog. En vecka senare hade de lugnat sig så pass att den kunde sättas in.

Som jag mindes det var jag helt fri från blödning när den första spiralen sattes in, men läkaren berättade att jag kunde förvänta mig mindre blödningar fyra till sex veckor efter att den satts på plats.

Sommaren fortsatte, jag tog upp löpning som ett sätt att träna och sprang regelbundet. Det var helt underbart att upptäcka att jag kunde springa så pass fort och så pass långt. Jag sprängde min mentala spärr mot att springa längre än 5 km en morgon när jag sprang i intervaller över platån ovanför Ottsjö med Ottfjället som fond i gnistrande solsken. men blödde gjorde jag, dock inte i störtform. Det kom först när fyra veckor gått. Som tur var fanns jag hemma då och nära dusch och vattentoalett.

När ytterligare fyra veckor gått och jag fick nästa störtblödning ringde jag kvinnokliniken på nytt. Jag fick en kallelse tre veckor framåt, men nu började min livmoder värka avsevärt efter att ha blött konstant i drygt tre månader. Jag ber att få träffa samma läkare och det får jag. Hon undersöker och kan inte trycka på samma sätt som förra gången för jag har ont.

Jag skulle rekommendera att du tar bort den, säger hon. Skönt, tänker jag. En väninna kommenterar det förslaget med att ”Ja, när de har gjort sitt är de mest till besvär”. Det ligger något i det hon säger. Jag beklagar mig på facebook och helt plötsligt visar det sog att flera av de kvinnor jag känner går omkring med liknande besvär och tror att det ska vara så. Man talar ju inte om menstruation med sina kompisar. Möjligen som att jag är lite argare nu, det är den tiden på månaden. Eller ”Ajdå, vad det tog i just nu”.

Jag kan inte genomföra operationen innan neurokirurgen lämnat sitt godkännande, så för att styra upp blödningarna får jag recept på gulkroppshormon. med hormonspiral och hormon blir jag bara sängliggande två dagar per månad och min menstruation börjar närma sig en mer normal variant. Jag har till och med en vecka över jul då jag slipper den helt. Vi kommer överens om att hon ska kalla mig för att ställa mig i kö för ingrepp i januari. Då har neurokirurgen hunnit säga sitt.