Tänk vilken förändring livet tar när man får barnbarn. När man då dessutom har dem nära så att man kan träffas nästan varje dag hjälper ju till.

Nu har vi fått vårt fjärde barnbarn, en liten pojke. Perspektivet att han ska bli en gammal man känns oändligt. Vad kommer att hända under hans livstid?

Ibland kan jag tycka att saker som jag var med om när jag var liten är väldigt länge sedan. Det har hänt så mycket sedan dess. Om man då tänker sig 80 år framåt så känns det nästan overkligt.

Jag hoppas att vi då fortfarande har ett demokratiskt samhälle. Ett samhälle där vi delar på de resurser som finns. Att skillnader mellan de rikaste och de fattigaste länderna har minskat, att främlingsfientligheten har övergått till ett konstaterande att vi är alla människor på samma planet och att vi har samma värde oberoende av var vi har fötts eller var man väljer att bo. Att de resurser som vi har fördelas på ett mera rättvist sätt och att vi är mera rädda om vad vi har.

Alternativet vill jag inte tänka på, det är allt för skrämmande.

Men det finns ingen naturlag att allt som vi idag tycker är bra, att det ska fortgå. Vi måste arbeta aktivt för att bevara den välfärd vi uppnått och den demokratiska ordning vi nu är vana vid.