Sonja(s) blogg

”Hänger din mammas trygghet på dig!”

"Sedan 1980-talet har den offentligt finansierade äldreomsorgen minskat dramatiskt samtidigt som andelen äldre i befolkningen har ökat kraftigt.

Andelen äldre, 80 år och äldre, som får offentlig äldreomsorg har minskat från 62 procent 1980 till 37 procent 2006. Under 2000-talet har samhällets kostnad för äldreomsorg fortsatt att minska, både i faktisk kostnad och som andel av BNP. Antalet anställda i äldreomsorgen har också minskat.

I takt med att den offentligt finansierade äldreomsorgen har dragit sig tillbaka har de äldres anhöriga tagit ett större omsorgsansvar. Framför allt har de äldres döttrar ökat sina insatser sedan 1990-talet. Data från SCB för 2010 visar att anhörigomsorgen fortsätter att öka även under de senaste fem åren." Ovanstående är hämtat från en rapport som kommunal gjort. Läs den här.

Detta är uppgifter som handlar om hela Sverige men jag kan lätt översätta det till hur vi har det i Vännäs. Vi har på några få år minskat antalet platser i särskilt boende för äldre från 135 till 88. Det är en kraftig minskning som till en del kan förklaras med att vi har haft tomma platser, det har alltså inte funnits behov av alla platser. Men finns det även andra skäl? Jag vet att vi har en väl utvecklad hemtjänst som är otroligt duktiga på sitt jobb så det har blivit tryggare att bo hemma även om man har stora behov men hur mycket har i Vännäs övergått till obetald anhörigvård? 

Jag tror att det många gånger känns bra som anhörig att kunna hjälpa till men det finns en gräns för när det övergår till en allt för tung börda.Vi måste ha en äldreomsorg där man kan känna sig trygg och där anhöriga ska få vara anhöriga och inte övergå till vårdare i allt för hög utsträckning.

För att det ska kunna ske så behövs det större uppmärksamhet på äldrevården och då menar jag inte bara nya riktlinjer och nya påbud från regering och socialstyrelse utan det måste också följa med pengar från regeringen för att man ska kunna arbeta som det är tänkt. Idag ska vi tydligen "trolla med knäna" eller vad man nu kan göra utan resurser. 

Idag låter många saker så bra med olika garantier och deklarationer men i verkligheten så är det mycket svårt att fylla det med innehåll då vi har en verksamhet som i allt är knutet till saker som personal ska göra och för att de ska kunna göra förbättringar så behöver de tid och personaltid kostar pengar. Pengar som kommunerna idag inte har då de tvingas använda dem till bla försörjningsstöd på grund av krackelerande socialförsäkringar eller indraget statligt stöd till vuxenutbildning.

 

 

 

 

Etiketter: , , , , ,

2 kommentarer

  1. Ulf Eriksson

    Hej Sonja,
    Bra att du uppmärksammar den växande anhörigvården. Jag tror också att för många anhöriga känns det bra att kunna hjälpa till men det finns gränser för hur mycket tid man kan avsätta. För många, mest kvinnor, finns inte tid för anhörigomsorg och allt det övriga. Livspusslet går helt enkelt inte ihop. Att till detta lägga tid för anhörigomsorg kan för många kännas betungande även om man vill och skapa dåligt samvete för att man inte räcker till.
    Anhörigomsorg är därmed en viktig genusfråga då det i första hand handlar om kvinnor som vårdar/hjälper sina anhöriga.

    Jag accepterar inte en samhällsutveckling med en tvingande anhörigomsorg. Jag vill att det valet ska vara upp till den anhörige. Min uppfattning är att för att fler ska kunna arbeta är det lika viktigt att samhället kan erbjuda en bra och trygg äldreomsorg som en bra och trygg barnomsorg.

    Orsakerna till att denna situation har uppstått är många bland annat pga att behoven har ökat på många områden och du har nämnt några. Jag vill också tillägga landstingets neddragningar av vårdplatserna på både NUS och geriatriken. Med sådana beslut flyttas vården och kostnaderna till kommunerna.

  2. Sonja Eriksson

    Svar till Ulf Eriksson (2012-12-14 17:24)
    Jag är väldigt rädd för den utveckling som det nu verkar vara med mindre och mindre resurser till äldrevården och samtidigt ökade krav. Det blir till slut en omöjlig situation som ingen av oss vill ha. Som anhörig vill man ju oftast stötta och hjälpa sina äldre släktingar och det är naturligtvis bra men det får aldrig bli ett absolut krav. Samhället måste även fortsättningsvis ta ett gemensamt ansvar för att alla ska få den vård man behöver och att den håller en bra kvalitet så att alla kan känna sig trygga.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.