Från politiker och näringsliv höjs nu röster för en ny folkomröstning om euron. Folkpartiet kräver det, och även inom socialdemokratins led finns de som menar att det ar dags att ansluta Sverige till EMU.

Det är bara är lite drygt 5 år sedan svenska folket med förkrossande majoritet röstade nej till deltagande i EMU. Är detta alldeles bortglömt? Har även våra politiker blivit anhängare av den demokratisyn som utvecklats inom EU- systemet? I korthet går den ut på att man respekterar de val vars resultat man gillar, och gör om de man ogillar. Det bådar illa när en sådan lättsinnig inställning till demokratins spelregler vinner terräng.

Illa tycks det även vara ställt med de ekonomiska kunskaperna. Ty euroländerna har utvecklats betydligt sämre än övriga EU, inklusive Sverige. Sedan euron infördes 1999 har inflation, ränta och arbetslöshet varit högre i euroländerna jämfört med t ex Sverige. Samtidigt har tillväxten varit lägre. Mellan 1999 och 2007 var t ex tillväxten inom euroområdet 21 procent mot 33 procent i de EU-länder som valde att stå utanför. Sverige har vunnit på att behålla kronan!

I den nuvarande finanskrisen har kronan fallit. Men detta är ju inget som missgynnar de svenska företagen eftersom det gör vår export billigare. Skulle Sverige infört euron skulle vår arbetslöshet varit större, och än fler företag gått omkull. I ekonomiska orostider tenderar kapitalet att söka sig till stora valutor, s.k flyktvalutor som dollarn och euron. Men detta är inget positivt för dessa valutaområden eftersom de då får ett försämrat kostnadsläge gentemot övriga världen.

En rörlig valuta är ett medel för att sprida de kostnader som en konjunkturnedgång oundvikligen medför. Om Sverige hade tillhört euroområdet hade det visserligen varit billigare att t ex semestra utomlands eller att köpa utländska varor. Men baksidan av det myntet hade varit att många fler fabriker med exportprodukter (eller importkonkurrerande produkter) hade gått omkull och många fler varit arbetslösa. Med euron som valuta hade en del av befolkningen fått bära hela krisens bördor, medan t ex de med en fast inkomst sluppit undan helt. En rörlig valuta är på sätt och vis solidarisk i det att den fördelar krisens kostnader över hela folkhushållet. Och totalt sett utvecklas ekonomin bättre, det har vi nu 17 års erfarenhet av.

Personligen räds jag inte en ny folkomröstning, det skulle bli ett rungande nej, precis som för 5 år sedan. Men de som nu kräver detta skall vara medvetna om att man beträder en väg som leder bort från folkstyre och demokrati. Man avslöjar även en rent häpnadsväckande okunnighet om enkla ekonomiska förhållanden. Sverige har vunnit på att behålla vår valuta och vår självständiga penningpolitik. De svenska företagarna bör sända en tacksamhetens tanke till det folk som klokt nog valde att behålla kronan vid omröstningen i september 2003.

Sören Wibe