Jag har alltid velat jobba med skönhet..
Vid sidan av skolan (14-15 år sen), jobbade jag bl.a som make-up-artist.. men var aldrig riktigt nöjd med det, utan ville mera. Hudterapeut stod högst upp på listan.. så jag började kolla upp skolor och föll pladaskt för en skola i Göteborg.
Inte nog med att utbildningen gick då på över 74 000 kr.. så hade skolan ett krav på att man skulle va undersköterska i botten innan man sökte dit.

Hela min värld rasade samman.. Jag hade dels inte pengarna, kunde inte heller ta ett studielån med tanke på att det var en privatskola och jag var inte ett dugg sugen på att plugga igen och definitivt inte till undersköterska och absolut inte på Tannbergsskolan (skolornas mardröm nr.1)

Ja hursomhelst, jag bestämde mig iaf för att gå ut gymnasiet och knappt nån dag senare, lyckades jag skaffa mig ett sommarjobb.
Under tiden jag sommarjobbade.. så kollade jag upp andra ställen. Jag ville jobba ett tag, för jag var så förbannat skolless. Fick ett jobb inom äldreomsorg, långt ifrån ett drömjobb.. hade rentav ett helvete där. Mådde riktigt jävla dåligt.. Chefen var från helvetet och personalen likaså.
Jag blev bokstavligen utnyttjad där till max, innan dom sa tack och adjö till mig strax efter Jul. Konstigt nog, så duger man bra till att arbeta storhelgerna.

Trots att jag var knäckt och hunnit tappa förtroendet för vissa människor, så var jag tvungen att ge mig ut o söka efter ett nytt jobb. Knappt 3 veckor senare, fick jag ett.
Vill tillägga att arbetsförmedlingen inte gjorde ett skit för o hjälpa mig.. utan tvärtom, gjorde livet surare för mig.
 

Lyckades även här på så kort tid.. skaffa mig ännu ett nytt jobb, och för första gången på länge.. behandlade folk mig med respekt.
Vilken underbar personal, vilken fin chef.. alla där var som en enda stor familj. Man kände sig välkommen dit.. men tyvärr, så var jag bara där några få månader innan jag bestämde mig för att sluta.
Hade inte tillgång till bil och ingen kunde köra mig dit längre (arbetsplatsen låg en bit utanför stan). Det tog ca 50 min att gå dit i rask takt.
Nu hade man inte nå val längre.. och jag insåg till slut att jag måste GÖRA något. Så jag sökte in på usk-utbildningen på Komvux.. Tannbergsskolan av alla ställen *suck* ..Hade tur i oturen där.. utbildningen tog 1,5 år istället för 3 eftersom det var en mkt intensiv utbildning.

Vi var ute på praktik 3 ggr. Första praktiken sög hästballe, andra praktiken som då var på BB.. ÄLSKADE jag. Trivdes galet bra och ville inte därifrån, hehe.
Sista praktiken, sög mer än den första.. FYFAN vilken jävla personal och inte för o ta o tala om chefen. Att det överhuvudtaget finns såna svin till människor!
Glad att den tiden är över..
Efter usk-utbildningen, sökte jag ett sommarjobb på BB.. men det var fullt där..men chefen lovade att höra av sig ifall dom behövde extra folk.
Det dröjde inte nå många dagar förrän hon ringde upp mig. Jag fick vikariera för en som hade blivit sjuk.. å så fortsatte det...

Dom ringde in mig då och då när det behövdes extra personal.. och efter nåt år började dom ge mig korta vikariat. Det tog dock över 5 år innan jag blev fastanställd där. Fick kämpa OTROLIGT HÅRT för det, men det gick.. Vill man, så kan man!

Fanns mkt som jag inte trodde om mig själv med tanke på en del fobier.
Är oerhört känslig för blod och är stickrädd till på köpet.. men klarar av att ta blodprover på folk, och är t.o.m RUSKIGT DUKTIG på det.. om man nu får skryta ;) hehe
Blodiga förlossningar, är inga problem längre. Fixar det galant!
Kan vistas bland doktorer utan att drabbas av panik.. så länge det inte är mig dom ska undersöka *ler* ..Nämen allvarligt talat, det går bra att jobba på sjukhus.. för när jag går dit, så vet jag att jag är där för att hjälpa ANDRA och inte tvärtom.. och bara den tanken, får mig att bli lugn :)