Skulle ha jobbat mellan 7-22 i torsdags, men gullade lite med arbetskamraterna och chefen och frågade om jag fick sluta tidigare så att jag kunde fara hem och fortsätta packa och istället ha beredskap (jour) resten av kvällen. Det gick hur fint som helst, och det var fan TUR det för på väg hem så ringde jag till min arbetskamrat, Britt och undrade om hon hade hört nåt från flyttgubbarna ang. vilken tid dom skulle va hos henne.

Även hon ska flytta från Lycksele ner till Karlstad och våra grejer skulle samlastas *perfekt*. Hon berättar att killarna är klara hos henne om ca 2h och att dom skulle hem till mig sen. Och jag ba.. "VAAAAAAAAAAAAAAA???? Skulle inte dom komma hem till mig först på lördag?" Har inte dom ringt dig? frågar hon.. Nix, nada.. inga samtal.
Hon lovar att åka hem, prata med dom och sedan ringa mig för att bekräfta tid.
Under tiden uppstod total panik här.. Jag var inte klar med packningen på långa vägar. Kutade som en jävla dåre i lägenheten och snörde grejerna i kartongerna utan att ens titta på om sådant behövs slängas eller ej. Det får jag helt enkelt gå igenom sen.
Iaf, Britt ringer mig och talar om att "flyttgubbarna" är trötta.. så dom kommer hem till mig först på fredag kl.8. Jag kunde iaf pusta ut och fortsätta med packningen.

Detta är bara en liiiiten del av alla kartonger och grejer.
Bara att tejpa och märka skiten, tog evigheter.
 

Källarförrådet

Jag gav upp närmare halv 3 på natten och gick och la mig.. men kunde fan inte sova, dels för att jag höll på att frysa ihjäl (hade inga sängkläder alls, utan bara ett påslakan som jag använt som "täcke") och dels för att man var orolig att man skulle försova sig, även om kroppen har vant sig vid 1 - 1½ timmes sömn PER NATT under en veckas tid.
Gav upp 04:50 efter att jag legat och huttrat ett par timmar. Upp och packa det sista, göra sig iordning, köra ett par ärenden och sedan vänta på "gubbarna".
Var redan färdig vid 7 och tur det, för dom var lite tidig.

Eftersom jag inte hade nåt för mig den dagen (tro det eller ej, jag var faktiskt LEDIG, hehe).. så frågade jag dom om jag fick hjälpa till och bära, så att det skulle gå fortare. Och om jag ska va brutalt ärlig nu, och utan att behöva skryta heller.. så hade jag inte hjärta att bara sitta på arslet och se dom kuta uppochner med tunga kartonger/möbler.. även om jag och gubben min har betalat dom för det, men ändå.
Vi var färdiga på mindre än 2 h.. vilket kändes underbart :)

Vi tog en fika efteråt, och sedan var det bara att vinka av grabbarna :)
 

Jag måste fan få säga att världen är allt bra liten ibland..
Det visade sig att killen i mitten är bekant /vän med en av mina närmaste (nät)vänner, Rickard. Båda är från Vänersborg. Förstår ni vad paff vi blev båda två?? :D Hehe.

Nåväl.. Idag komme 2 av grabbarna fram med grejerna till Västerås... Och även Micke kunde inte låta bli att sitta och se på när dom slet, så han hjälpte dom också :)
*fint gjort av honom*

Uppdaterad: lördag 30 juni 2012 klockan 22:23