Idag är det "Dag 3" på den där 30-dagars utmaningen. Ämnet är "Mina föräldrar".
Efter många om och men.. så har jag bestämt mig för att byta ämne, dels för att jag inte alls har någon koll på vilka det är som läser min blogg och dels för att jag respekterar mina föräldrars privatliv.

Ämnet som jag valt att skriva om istället, är min nuvarande pojkvän /sambo, Micke.

Det var september år 2002 när denna vackra Västeråsare fann mig på Helgon.se (ett community för alternativt folk).
Han kikade runt på min sida där o såg att jag bl.a tyckte om Manowar. Han skrev i min gästbok om att jag hade bra musiksmak. Jag svarade bara med ett "Tack" tillbaka. Skrev inte mer än så för jag tyckte att han såg ut som en terrorist på sin presentationsbild där, lite mysko.. haha.

Men han skrev igen (också om musik) och jag upptäckte till slut att han faktiskt var rätt trevlig och blev helt imponerad när jag såg att även han tyckte om black metal bandet "Marduk".

Hahaha.. nu gick Micke precis förbi mig och sa:
"Fan jag minns första gången jag skrev till dig, jag var så säker på att du inte skulle svara eftersom du var så snygg och alla snygga tjejer brukar ofta inte svara, men jag blev paff när du svarade".

Anyway, dom första fem månaderna snackade vi rätt mkt om musik, för att sedan övergå till daglig mailkontakt.. där vi till slut kunde prata om precis ALLT.
Och ju mer vi snackade med varann, ju starkare känslor fick jag för denna kille.. vilket kändes piss om jag ska va ärlig, för jag var verkligen INTE redo för ett förhållande och definitivt INTE med en yngre kille. Och inte tyckte jag det hela blev bättre heller när han mailar mig o talar om att han tyckte om mig o att han hade fått känslor för mig redan ganska tidigt.

Oktober -03, skulle han upp till Umeå med sitt band för att spela in en platta.
Vi hade tidigare pratat om att vi skulle ses, men han vågade inte åka till Lycksele o jag var lika feg och tordes inte åka ner till Ume.
Så det dröjde ett tag till.. och inte förrän 27:e februari -04 som han bestämde sig för att flyga upp hit från Västerås o träffa mig. Jag minns hur nervös jag var när jag skulle hämta honom från flygplatsen. Trodde hjärtat skulle stanna..
Men det sa bara klick mellan oss och eh.. ehm.. vi hamnade i säng.

Fram till Januari -08 hade vi ett distansförhållande.
Det hade sina för- och nackdelar.
Fördelarna var att det var lika hett varenda gång vi sågs och nackdelarna var att det ibland kunde ta nästan ett halvår innan nån utav oss hade möjlighet att åka till den andre.. p.g.a antingen jobb eller kass ekonomi.

Men så en vacker dag (Jan -08), bestämde han sig för att ta sitt pick o pack o flytta upp till mig.

Vi förlovade oss den 27:e februari -09 (på vår 5-års dag).. Och än idag väntar jag på att han ska fria till mig den lillskiten ;) hihi.. eller rättare sagt att han ska säga "Ja" och inte "Nej" när jag friar till honom för tusende gången ;) *skrattar*