Jag fick tummen ur arslet och klev upp i gynstolen ikväll trots att jag blev halvt snurrig p.g.a rädslan så fort vi klev in i rummet. Men det gick.. och barnmorskan var helt jävla fantastisk trots att jag låg och spääääände mig som bara den. Snacka om tålamod...

Men fan, det är ÖVER.. och nu kan man äntligen pusta ut innan det blir dags att börja förbereda sig mentalt för ännu ett nytt cytprov om sisådär 3 (blixtsnabba) år.. OM allt är bra med detta prov så att säga.

Underbara M erbjöd att ta nästa prov på mig också om jag så ville, även om jag kanske kommer att va bosatt i Västerås då.. Och det känns gött att veta :)

Något som jag har skjutit på i 1½ år, är min cellprovstagning.
Fick en kallelse ett halv år för tidigt, vilket resulterade i ett vulkanutbrott med tanke på min EXTREMA läkar-/sjukhusfobi samt det korta varslet.
Även om jag inte skulle ha en sådan fobi, så hade det heller aldrig gått det datumet dom valt åt mig, för min kära mens valde att komma just då.

Bild lånad från Google

Det var bara att försöka förbereda sig mentalt inför skiten och när det blev dags att sära på benen.. ett halv år senare, så åkte man på vattkoppor.
Nu har det gått ett helt år och jag har fortfarande inte vågat mig upp i gynstolen trots att en nära kollega till mig erbjudit gång på gång att ta det provet på mig. Men idag (igår) fick jag tummen ur och vi preliminärbokade midsommarhelgen. Nu är det bara att hålla tummarna och tårna att jag INTE åker på mens den helgen, för då är det fan bokstavligen KÖRT! Hon går på semester.. och jag flyttar söderut.. bla bla.
Men men, nu ska jag försöka vara optimistisk även om magkänslan säger att mensen kommer att komma oavsett om den är tidig eller ej ;)

Kommer ni ihåg den där listan över dom 100 saker som jag ville göra innan dör?
Jag har iaf börjat beta av den, eller ja.. Jag har hittills hunnit med en grej ;)
Utmaning nr. 40 gjorde jag den 10 nov i fjol och jag vet ärligt talat inte om jag kommer att kunna avslöja vad det är för något jag har gjort, men jag kan iaf tala om att Micke var vittne till det hela. Och nej, det är INGET olagligt.. utan bara en tokig grej ;)

------------------------------------------------------------------------

Barnmorskan som jag jobbade med natten till idag, småtjatade på mig att jag MÅSTE göra cellprovstagningen snart. Som kvinna är det viktigt att gå regelbundet på sånt.
Hon känner redan till min ENORMA FOBI och tyvärr är det inget jag kan göra något åt.. hur sjukt det än låter. Jag önskar verkligen att jag kunde övervinna denna hemska fobi, och jag vill inget annat än o få detta överstökat.
Hon föreslog att jag skulle skriva över mig till Medicinkonsulten eftersom hon ska jobba där inom kort. Så det blir hon som tar det provet på mig då.
Jag tyckte att det kändes onödigt att skriva mig över med tanke på att jag ska flytta, men då föreslog hon att hon kunde ta det provet på vår arbetsplats istället.
Vi jobbar framöver några pass tillsammans och det är bara att occupera en förlossningssal *gaaaaaaahhhh*. Jag sa att jag skulle tänka på saken..
Men vad tror NI kära vänner? Tror ni att jag vågar sätta mig i gynstolen? Det skulle i så fall bli utmaning nr. 82 på listan :P