Vet inte ens vars jag ska börja nånstans. (varning för ett lååångt inlägg)

I förrgår, blev det ett vulkanutbrott när Micke upptäckte att bussen som jag skulle ta vid två, gick endast på fredagar. Med andra ord så innebar det över 3-timmars väntetid sammanlagt innan jag kunde ta nästa buss hem till Lycksele, vilket jag inte alls var sugen på.

Morgonen därpå, började bra.. NOT!
Steg upp kl.4 och gjorde mig iordning. Strax innan jag skulle dra, så gick jag in på toa för en sista menskoll. När jag skulle dra upp strumpbyxorna, så gick det en maska på dom. Kul.. och speciellt när det är splitternya sådana.
På väg ut från toan, så fastnade jag med tröj-ärmen i låset och rev upp en bit av den. Trodde jag skulle bryta ihop.

Åkte med 05:45-bussen.. men trots det, så kändes det bra. Kan bero på Metalen jag lyssnade på och vetskapen om att jag nu faktiskt hade en timme på mig o hinna landa lite och leta upp stället. Lyckan varade inte nå länge dock..
När bussen stannade i Vindeln för o plocka upp lite passagerare, så bröt helvetet loss.
Jag är verkligen ingen egoistisk människa, och ser jag att det är ont om platser på bussen, så flyttar jag på min väska så platsen bredvid mig blir tillgänglig för andra.
Det första jag gjorde när jag såg dessa passagerare, var o kolla omkring mig för o se om det fanns några lediga platser kvar, och det gjorde det.. MASSOR!
Så jag lutade mig bakåt, blundade o fortsatte njuta av musiken... tills jag kände nåt i mitt knä. En dam.. troligen mellan 57-60, hade tagit sig friheten att lyfta min väska från sätet bredvid, lägga det i mitt knä och tränga sig sedan bredvid mig.
Jag tittar på henne sådär lite halvchockad och vänder mig med en gång för o kika om det var fullt nu. Döm av min förvåning när jag såg att det fortfarande fanns massa lediga platser kvar.. samt helt tomma säten bredvid varann. Vafan skulle hon klämma in sin runda kropp bredvid min för??? Vi satt som två packade sillar där.
Det jävliga är att hon inte ens FRÅGADE om det var OK att sätta sig bredvid, utan tog sig friheten.

Det dröjde inte nå många minuter förrän hon började tokhosta. Ni vet en sån där rosslig infekterad hosta. Kul.. eller inte! Inte nog med det.. jag höll på att kvävas av doften hennes. Hon luktade gamm-sur-kaffe och wunderbaum *usch*
Så fort jag rätade på ryggen.. eftersom min rygg höll till slut på att gå av (mensvärken satte igång).. så tittade hon på mig o sa högt: "SKA DU AV HÄR?"
Gahhhhhhhh

----------------------------------------------------------------------------------------------

Det första jag gjorde när jag väl var framme i Ume, var o gå vilse. Men fick sedan hjälp av en snäll själ, hon följde t.o.m en liten bit och visade vars byggnaden låg nånstans.
Efteråt, passade jag på att trippelkolla vilken buss jag skulle ta hem och vars jag skulle stå o så. Sen drog jag till lassa eftersom jag hade 50 min dötid.
När jag väl slog mig ner.. så kom det en Mats-kopia (managern i filmen Rock Star) och skulle slå sig ner i stolen bredvid mig.. AV ALLA JÄVLA LEDIGA STOLAR som fanns.
Hela jävla raden (som består av fleeeeera stolar) mitt emot mig var t.o.m ledig.
Jag kunde inte låta bli o blänga på människan.. så han muttrade, tog sitt kaffe och gick o satte sig mitt emot mig istället och började TOKSTIRRA!!! Rätt läskigt faktiskt.. för han gick iväg mer än en gång och kom sedan tillbaka o fortsatte tokstirra.

Nåväl, utbildningen som jag var på.. var mkt intensiv, men ack så bra o lärorik.
Är mkt nöjd med den biten. Bättre kursledare får man leta efter. Såååååååå jävla bra och otroligt snäll var han med. Han lät mig gå 10 min tidigare bara för att jag skulle hinna med bussen hem.
Jag hade tidigare bett Micke kolla om det verkligen var buss nr.13 jag skulle med.. och det var det. Bussen skulle gå från NUS 12:00.
Kl.11:52, ser jag buss nr.13 åka iväg.. paniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik.
Jag kollar på anslagstavlan igen o ser att bussen SKA gå kl.12 ..så jag väntar, för jag trodde att det kanske kom en ny sån. Men klockan hann bli kvart över och ingen buss syntes till.

Micke ringde upp mig och kom med flera förslag.. bl.a att jag skulle prata med nån i informationsluckan, vilket jag gjorde. Trodde inte mina öron när damen där säger att det är buss nr. 31 jag ska åka med :O
Men det står 13 där, säger jag mer än en gång. Nej, det är nr.31 och det ska stå Hemavan på den ..svarar hon bestämt.

Buss nr.31 my ass! Eller är det så att man ska KASTA om bokstäverna egentligen? ;)

Jag ringde upp Micke och tyvärr så gick all min ilska ut över honom. Jag gormade och förbannade dessa jävla bussbolag. Inte blev det nå bättre heller när han föreslog att jag skulle ta bussen till busstationen och därifrån ta en buss hem. Jag hittar ju för fan inte!
Jag var trött, frusen, hungrig, arg, hade ont i ryggen och jag ville bara HEM!
Men man kan inte få allt man vill här i livet, så det slutade med att jag gick till lassa och väntade där.

Mötte flera stirrande typer, varav Mats-kopian igen och en annan skitkonstig typ.
Jag satt till slut o räknade minuterna som nu kändes mer o mer som en evighet.
20 min innan min buss skulle komma, så gick jag ut o väntade. Hellre frysa lite mer, än o behöva missa ännu en buss.. och tur det, för den kom lite tidigt.
Klev på bussen och möttes av en halvskum chaufför.. som inte gjorde annat än o stirra på mig med ett stort halvfånigt leende.
Går den här bussen till Lycksele? Frågade jag. Får svaret ja, först efter flera långa sekunder. Btw.. han fortsatte att le stort.

Det var en dubbeldäckare, så jag gick upp o satte mig. Fem minuter senare, hör jag ett "pssssssssssssssst pssssssssssst". Jag tittar upp och får syn på busschauffören. Han ville att jag skulle följa med. Vafan är det nu då, var min första tanke.
Han hade tydligen gjort fel, knappat in fel kod när jag drog mitt företagskort (som jag fått av chefen). Jag hade hursomhelst fått fel biljett, en mkt dyrare sådan för han trodde att jag skulle till Hemavan eller vars det nu var.
Vill tillägga att han fortsatte le stort. Haha, man blir till slut så full i skratt.

Jag gick upp igen, satte på mig hörlurarna men kunde inte njuta av musiken för en ung tjej surrade HÖGT i telefon i en timme och 25 min. Lite pain in the ass.
Nåväl, jag kom fram till Lse till slut.. borta bra men hemma bäst.

Micke hämtade mig från busstationen, och sen blev det raka vägen till Frasses. Hade levt på en ostmacka sen kl.8 på morgonen och mådde rent illa av hunger.
 

Avslutar nu denna roman med en sur Spankywhip.
Bilden är tagen strax innan jag klev av bussen i Lse.

Gosade igår ett par timmar med världens vackraste tjej.. och trots att stackarn' är sjuk (rosslig hosta, feber, ont i benen efter vaccinet), så fick hon fram ett o annat leende :)

Mitt hjärta smälte när hon sträckte sina armar mot mig, log stort o började sprattla med benen sina.. precis när jag klev in genom dörren :')  Älskar dig lillskrutten!