Något som jag har skjutit på i 1½ år, är min cellprovstagning.
Fick en kallelse ett halv år för tidigt, vilket resulterade i ett vulkanutbrott med tanke på min EXTREMA läkar-/sjukhusfobi samt det korta varslet.
Även om jag inte skulle ha en sådan fobi, så hade det heller aldrig gått det datumet dom valt åt mig, för min kära mens valde att komma just då.

Bild lånad från Google

Det var bara att försöka förbereda sig mentalt inför skiten och när det blev dags att sära på benen.. ett halv år senare, så åkte man på vattkoppor.
Nu har det gått ett helt år och jag har fortfarande inte vågat mig upp i gynstolen trots att en nära kollega till mig erbjudit gång på gång att ta det provet på mig. Men idag (igår) fick jag tummen ur och vi preliminärbokade midsommarhelgen. Nu är det bara att hålla tummarna och tårna att jag INTE åker på mens den helgen, för då är det fan bokstavligen KÖRT! Hon går på semester.. och jag flyttar söderut.. bla bla.
Men men, nu ska jag försöka vara optimistisk även om magkänslan säger att mensen kommer att komma oavsett om den är tidig eller ej ;)

Ser att klockan är på tok FÖR mkt, solen har t.o.m tittat fram för längesen och jag är fortfarande pigg som en lärka.
Usch.. Många tankar som snurrar runt i skallen på mig just nu.

Som jag nämnt tidigare, så börjar jag jobba idag. Det känns faktiskt jättekul, har verkligen saknat mitt arbete och speciellt förlossningsbiten.
Mitt stora bekymmer dock.. är att hur sjutton ska jag lyckas dölja min förstörda hy med smink? Dom röda märken/fläckarna går det i och för sig att täcka hyfsat bra med rätt concealer och ett tjockt lager foundation.. och pannan, ja den kan jag täcka med min lugg. Men ärren/groparna på kinderna, näsan och hakpartiet då?
Det känns jobbigt, och speciellt när man vet att alla på jobbet kommer nog att vara nyfikna o vill säkert studera mitt ansikte in i minsta detalj.. och det är verkligen det sista JAG vill just nu.

När det kommer till min kropp, så ser den inte klok ut.
Har fortfarande skorpor över heeeela benen, men även lite kvar på ryggen, magen, ljumskarna.. och ja, på stjärten också. Kul va? Som tur är, så går det att dölja allt detta med kläder. Armarna har läkt jättebra, har endast lite röda märken kvar där.. men jag skulle inte tacka nej till en scarf till o dölja halsen med.
Patienterna kommer säkert att tro att nån kille har gått lös på min hals eller nåt.
Snacka om att känna sig som en tonåring på nytt *suck*

Jag har iaf tagit ett beslut, och ja.. jag kommer att lasra mitt ansikte.. men naturligtvis så väljer livet att återigen pissa på min redan pissdränkta grav.
Den typen av behandling som jag är ute efter, görs inte i Umeå.. Det närmsta stället, ligger över 73 mil bort.. enkelväg *jippie*
Sen alla dessa jävla krav som dom har, driver mig bokstavligen till vansinne.
Dom VÄGRAR göra en sådan behandling om man inte har träffat en läkare innan. Sen kräver dom också journalkopior, och dom får helst inte vara mer än 4 mån gamla.
Jag förstår fan inte.. Läkare hit, läkare dit.. Det är ju för fan MITT liv, MIN kropp, MINA beslut.. Det är JAG som ska orka leva med detta tills min själ väljer att lämna min kropp och inte nån jävla läkare eller terapeut.

Aja.. som sagt, jag ska lasra ansiktet.. och nekas jag detta av läkaren, ja då får jag helt enkelt vända mig till utlandet hur tokigt det än låter.

Det verkar som att jag har en låååång väg framför mig vad gäller kurerandet.
Dom envisa rackarna på kroppen vägrar torka ut trots att det har snart gått 1,5 vecka sen allt började, och så gott som varje dag.. ser man en "nykomling".
Vet inte om det beror på febern eller nåt.. för även den vill inte riktigt lämna min kropp.

Vad gäller mitt kära ansikte.. där har många blåsor förvandlats till skorpor, och en på hakan ramlade idag.. Och gissa vad som fanns under? Jo, om inte en liten grop.
Vill bara grina, mår så jävla dåligt över detta.
Har aldrig haft problem med huden under tonåren.. förutom nån "mensfinne" ibland, men först nu så ska den släta och problemfria hyn förvandlas till ödleskinn.

Har mest suttit på youtube idag o kollat på olika laser-videos, och jag får rentav panik när jag ser hur smärtsamt det är.. och att jag KANSKE måste gå igenom detta om det inte sker något mirakel och jag slipper få ett ärrat ansikte.

Sen får jag panik också när jag ser att halva sommaren har snart gått och att jag fortfarande inte har kunnat gå omkring i mina fina sommarkläder.. Svarta korta klänningar, knälånga kjolar, topar, högklackade skor.. gaaahhhhhh... vill vill vill, men det kan jag fan glömma i år :( Men jäääävlar om jag inte kan ta mig ner på stan när det är motorvecka, då bryt jag fan ihop.. för i år är det FÖRSTA året på hundra år typ.. som jag lyckats få ledigt sista helgen i juli. Jag har annars ALLTID åkt på arbete den helgen så läääänge jag kan minnas, men i år får jag bara inte vara sjuk! Jag får bara INTE det!!!!

Går inte o beskriva hur mkt jag älskar livet just nu..

Inte nog med att man fortfarande har skyhög feber (40,1 idag).. Inte nog med att man har fått blåsor från topp till tå och även på såna ställen där solen inte ens skiner.. Och inte nog med att man har gräsligt ont i halsen och varenda matbit man sväljer känns som krossat glas.. Lyckan har blivit ENORM när den kära mensen valde att komma just idag.

Känner mig så förbannat äcklig.. hela jävla jag, trots att jag duschar 2 ggr/dag.
Sen tanken på att inte kunna raka benen på några veckor nu eller ens kunna sätta på mig en BH.. får mig att ÄLSKA livet ännu mer.

F.ö så fick jag detta av Elin igår. Tack snälla!!

 

Kylbalsam, kylspray och Tavegyl.

Sprayen har inte hjälpt så mkt.. men däremot funkar det bra med kylbalsam.
Tavegyl sparar jag till natten då man inte har lika stor kontroll över kliandet.

Ringde till jobbet för ett par timmar sen o hörde bl.a med dom om dom visste om man kunde få medicin utskrivet av en läkare utan o behöva bli undersökt eller ens träffa läkaren.. Dels med tanke på att jag är så smittsam just nu och så har vi naturligtvis den kära ENORMA LÄKARFOBIN.

Och tyvärr, man måste tydligen träffa en läkare annars får man ingen medicin.
Det tjatades på mig en del om att jag skulle ringa Stenbergska o boka en tid.. Och efter en gråtattack, tog jag mig mod och ringde dit kl.8
Maskinen sa att jag skulle bli uppringd 8:35 ..men först 9:10 ringde dom upp mig.
Sköterskan /sekreterarn' som jag pratade med.. verkade lite smått virrig.
Det första jag gjorde när jag blev uppringd.. var o presentera mig och berätta att JAG hade fått vattkoppor. Fick upprepa allt igen en stund senare.. om att det var JAG som hade fått detta och att jag inte ringde ang. någon annan.

Ja hursomhelst.. det första damen säger: "Man får ingen medicin när man har vattkoppor utan man kan däremot få febernedsättande medicin".
Där var jag på väg att säga nånting åt henne.. men valde att knipa igen käften och berättade istället att både min svägerska o hennes dotter fick virushämmande medicin mot sina vattkoppor.
Damen i telefon säger att hon ska prata med sin kollega.. så ringer hon upp mig på en stund.

Blir uppringd 5 min senare och får återigen höra att man inte får någon medicin mot vattkoppor. Meeeen om man nu hade besvärligt med klådan (som jag nu har), så kunde man få Tavegyl men den blir man trött av säger hon. Annars rekommenderade hon att jag skulle fråga efter allergipillren Clarityn på apoteket.. dom hjälpte tydligen också mot klåda. Men jag valde att skita i allt.. och testa kylbalsam istället.
Hej och tack för ingenting.. känns det som.