Loppen ALLA vill springa

För friidrottare är augusti mästerskapsmånad. Först veteran-SM på Öland där pantertanter och farbröder kämpar om världsrekord (!), sen USM/JSM denna helg, Senior-SM kommer nu och så slutligen målet; Finnkampen.

Alla GP-galor med kanonstartfält betyder inte ens hälften så mycket. Att som svensk få springa en finnkamp är stort. Så denna helg kommer bli glädjens tider för de som blir uttagna och ett stort nederlag för de som missar. Det är faktiskt majoriteten som har detta som huvudmål, och som faktiskt inte får chansen. Det kanske hjälper föga att peppa dem med att det kommer en finnkamp nästa år också – men det är ju faktiskt så.

Anledningen till detta inlägg är att vi idag har spikat truppen till ungdomsfinnkampen som pågår paralellt med den stora tävlingen. Det är våra bästa 16- och 17-åringar som ska ställas mot ung finsk sisu. Samma sak där, prestige om att få springa. Besvikelsen har varit stor hos de skadade som sprungit bra i början på året, eller hos de som "misslyckades" på JSM. Till ungdomsfinnkampen får man inte lika många chanser, men året därefter går en landskamp mellan alla nordiska länder, och borde man inte bara bli ännu mera revanschsugen till nästa säsong?

Hur som helst går mina tankar till de som inte blir uttagna till ungdomslandslag. Det finns inget som säger att man inte blir uttagen till det riktiga landslaget om 5-10 år. Den som tränar får se.