Hur vi lever är så skilt från hur vi bör leva så att den som studerar vad som borde göras snarare än vad som görs kommer snarare att lära sig hur denne åstadkommer sin egen undergång snarare än sin överlevnad. Ungefär så lyder en mycket kort sammanfattning av det som Niccolo Machiavelli gör i ”Fursten”. Vad det betyder är att hur sakernas tillstånd borde vara inte alls korresponderar med hur de verkigen är. Vad han alltså i grunden säger är var realistisk.

Vad det också betyder är människor säger och vad de gör skiljer sig åt: ifall man frågar vad majoriteten vill göra är det definitivt inte vad de gör. Ifall du är en marknadsförare så använder du inte t.ex. Voltaire för att skapa intresse, du använder fotomodellen Kim Kardashians bakdel från alla möjliga vinklar, eller bilder på kändisar som kastar upp under vilda fylleslag. Ifall någon enda marknadsförare försöker sig på att genomföra försäljningskampanjer på det sätt som människor säger sig vilja att det bör utföras, kommer denne att snabbt behöva söka sig ett annat jobb.

Samma realitet finns inom politiken. Goda, ärliga politiker sållas snart bort i den politiska miljö som utgörs av andra politiker och oss väljare, det sker ett naturligt urval. Människor frågar sig hela tiden, varför kan vi inte få några ärliga politiker? Därför att precis som en marknadsförare som vill att människor klickar på deras annonser kan de inte skapa något som helst intresse genom Voltaire, bara genom att visa Kim Kardashians bakdel. En politiker som försöker vara ärlig kommer aldrig att få några röster.

Varje politiker som försöker vara god hela tiden är dömd att gå under bland den stora mängden politiker som inte är goda. Den som vill bli politiker måste därför lära sig hur man inte är god, använda denna kunskap eller låta bli att använda den, allt efter behov. Ifall en politiker försöker vara ärlig och offentligt säga till väljarna att de måste resa sig från TV-soffan och sluta titta på alla dessa såpor och i stället läsa en bra bok (något nyttigt och lärorikt), som i förlängningen kommer att ge resultatet att vi blir smartare, arbetar bättre, och mer förmögna.

I verkligheten kommer vi dock inte att göra så. En politiker kan förstås säga detta, men den som gör så kommer aldrig att bli vald. En politiker som vill bli vald måste i stället vara oärlig. Hen måste säga att ifall ni väljer mig kommer ekonomin och samhället bli bättre än bra, pengar kommer på något magiskt sätt att automatiskt genereras från ingenstans, och sedan kommer alla dessa magiska pengar att spridas ut till alla. Hur dumt det än låter så kommer det att ge dig alla röster du behöver och din motståndare kommer inte att få några röster alls.

Den stora massan blir alltid imponerad av skenet. En politiker måste synas vara god, trots att hen inte får vara det i praktiken. Allt som behövs är att du ser ut att vara den gode i ett hav av korrupta och onda politiker. Eftersom massan består av människor som klickar på de länkar som talar om vilka tio kändisar som spytt mest denna vecka, är detta inte särskilt svårt. Multimiljardärer uppträder ofta som goda filantroper, men det är knappast som filantroper de skapat sina enorma förmögenheter. Det är inte så att de varit trevliga och rättvisa mot alla sina medtävlare på marknaden, och generöst delat med sig av företagets inkomster med de anställda. De skapade den genom att följa en av Machiavellis andra principer: Människor bör antingen behandlas väl eller helt krossas, eftersom de annars kan hämnas ifall de lider lättare skador, men grova skador förhindrar dem; därför måste den skada som tillfogas vara av en sådan sort att man inte behöver frukta deras hämnd. Nästan alla stora framgångsrika företag har varit inblandade i de allra mest otäcka processer och förvärv för att fullständigt förinta sina motståndare.

En annan Machiavellisk princip lyder: ”Furstar måste delegera svåra och impopulära uppgifter till sina underlydande, och behålla de lätta och populära för sig själva”. Som exempel nämner han Cesare Borgia, som hade problem med en region som var under hans kontroll. För att lösa problemet utsåg Cesare en av sina underlydande, beordrade honom att använda våld, vilket denne framgångsrikt gjorde. Problemet var att människorna nu hade sett massor av grymheter, och förståeligt nog blev rejält arga. Cesares lösning var såväl enkel som genial: han klöv den underlydande befälhavaren som utfört hans order i två delar, och slängde ut de blodiga kroppshalvorna framför folket på stadstorget. Därpå försåg han dem alla rikligt med mat, dryck och underhållning. Effekten blev precis den som Cesare avsåg, folket såg på honom som sin välgörare och vän, och de grymheter som begåtts på hans order var inte hans fel. Det är en av de mest avskyvärda historierna genom tiderna, men politiker av idag gör i princip samma sak, eller varianter därav.

Att dessa metoder verkligen fungerar ser vi lätt idag. För närvarande är mästaren på Machiavellis metoder Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Hade vi haft personval hade denna effekt varit ännu större.