Celebrate like you just won the western conference

I dag är en bra dag, och det av flera anledningar:

1: Lakers fick till slut död på kackerlackorna, och det var Kobe som än en gång demonstrerade övermänsklighet. Han fattade knappt ett enda felaktigt beslut i andra halvlek och hur energiskt försvar Bruce Bowen än anlade hade Kobe svaret.
Nu väntar Boston eller Detroit i final (kanske är det redan klart, har inte hunnit se match sex ännu). När Lakers till slut tog sig igenom Spurs köttförsvar tror jag att de är redo för både Boston och Detroit, två lag som spelat bra defensivt men haft svårt att göra poäng. Vilket det än blir av de lagen kommer de att vara underdogs även om Boston vann båda mötena med Lakers i grundserien.
Finalen blir för övrigt den 29:e för Lakers, en imponerande siffra. Skulle det bli Boston i finalen blir det elfte finalen mellan NBA:s två framgångsrikaste franchises – ett drömscenario för commissioner David Stern och alla som vill sälja NBA-konceptet.
För Spurs är enda alternativet en rejäl renovering av bygget. Stommen – Parker, Duncan, Ginobili, håller ytterligare några år, men allt gammalt virke runt om kring måste bytas om de åter ska kunna ta upp kampen med Lakers, Hornets och Jazz.

2: Comets har hookat ett proffs till hösten, 24-åriga Michelle Bruns som verkar vara en helt dödlig trepoängsskytt. Kan hon knacka ned 50 procent regelbundet kommer hon att vara enorm för laget. Dessutom har hon storlek och styrka, och inte minst verkar hon ha en hjärna för basket, annars får man inte jobba som assisterande coach för ett collegelag. Det ska bli spännande att se henne till hösten. Det enda frågetecknet är att hon inte spelat aktivt på tre år, men funkade det med Mohr så talar väl det mesta för att det kan fungera även den här gången.

3: Om ett litet slag ska jag till Teg för att kolla på provspelande Cometsspelare. Jag förväntar mig inga under, men förhoppningsvis finns åtminstone en talang som kan vara något för ett satsande Comets. Jag återkommer med rapport därifrån inom en snar framtid.

4: Vädret.

5: Jag fick tag på riktigt goda tomater, det var länge sedan sist.

Jason Maxiells aparmar går lika bra att använda till dunkar som till blockar.

<<<<<<<<<<<<<<<< PISTONS-CELTICS, MATCH 4 >>>>>>>>>>>>>

Boston – Detroit har som väntat varit defensivbasket tagen till sin extrem, åtminstone med NBA-mått mätt. Och match fyra var den mest destruktiva hittills. Celtics satte 22 skott på hela matchen, på 75 försök. All kredd till Pistons försvar, med 45 poäng från golvet kan aldrig vara godkänt i NBA. Sedan hade celtics förvisso 39 straffar, men ändå.

Matchens stora behållning var Antonio McDyess som var precis överallt och Jason Maxiell som utmanade sig själv om titeln ’årets block’. Hans volleybollsmash på Garnets dunkförsök är tveklöst årets bakifrånblock:

Tyvärr var match tre mellan Lakers och Spurs ingen särskilt rolig affär. Manu Ginobili fick verkligen fart på både tår, hälar och fingrar och allt annat som ställt till det för honom. När även Tony Parker och Duncan var otäckt effektiva samtidigt som Lamar Odom och Gasol inte kunde sätta den öppnaste av lay up blev det aldrig någon match.

Det enda roliga sett ur Lakersögon var Kobe Bryants crossover på klistermärket Bowen som återfanns i popcornståndet, mycket långt upp på läktaren.

Appropå crossovers kan man inte undvika att nämna Tim Hardaway, min all time favoritspelare och innehavare av patentet för tidernas fräckaste basketmove – the killer crossover.

Luca Romano var som känt i Luleå i helgen på coach-clinic och passade på att surra med några av basketgymnasiets utgångselever.
Som väntat var det svårt att få någon av trion Hult-Pettersson-Nyström att intressera sig för spel i basketettan, de har alla högre målsättningar än så. Men två spelare som kan bli aktuella för Virtus är Eskilstunakillen Gustav Wikström och Luleliraren Fredrik Karlsson. Wikström snittade 3,3 poäng och 2,6 retuer per match på runt 18 minuter den gångna säsongen. Inte särskilt spännande nummer, men han skulle säkert kunna vara en stabil bänkspelare.
Fredrik Karlsson har aningen bättre nummer: 4,8 poäng, 1,9 returer och 1,1 steals på 18 minuter. Inga supersiffror, men han är en strålande atlet och har en stor outvecklad potential, en rätt spännande spelare faktiskt.
———–

Vad gör jag uppe nu, halv två, kanske du undrar? Väntar på basketen förstås. För, till skillnad från förra söndagen, ska TV4 Sport faktiskt visa basket i natt, match tre mellan Lakers och Spurs.

Efter en magnifik vändning i första matchen och en blow out i andra väntar jag mig en riktigt jämn tredje match. Får inte Ginobli fart på sina tår i natt heller så tror jag Lakers vinner och stänger serien.
———–

Det var länge sedan jag kommenterade öst, jag kanske gör det inför eller efter match fyra. Just nu nöjer jag mig med att konstatera att det är en ganska skum serie och att varken Boston eller Detroit under hela slutspelet egentligen uppvisat det där riktigt stora spelet som gör att jag verkligen ska tro på något av lagen som en slutgiltig NBA-segrare.

Joakim Noah – i klistret

I dagens VK: Karic – en bluff?

I lördagens VK skrev jag och Krainer om Elvir Karic som är aktuell för Umeå Virtus, en drygt två meter lång bosnier med fin statistik. Att vi kallade honom för Kralic och kroat beror på att vi var aningen felinformerade.
Efter lite lördagsresearch förstod jag att det rörde sig om Karic som verkar vara en bluffspelare. På hans profil på eurobasket.com varnas det för honom för just detta – att han skickar felaktig statistik.
Jag trodde lite enfaldigt att Luca Romano missat detta, men självklart hade han koll på situationen.
– Jag vet om det där. Men jag tycker att man kan ge honom en chans, det där kan ha varit något han gjort när han var yngre, sa Luca till mig.
Och Romano hade förstås kollat med folk som verkligen sett honom spela och enligt dem ska han tydligen vara en helt hyffsad lirare.
Så länge man inte investerar några pengar innan man sett honom kan det väl knappast skada att kolla in honom, även om jag inte tycker att det känns särskilt förtroendeingivande med en spelare som är känd för att flasha falsk statistik.

Luca sa också att saken vore en annan om spelaren gjort något kriminelt – dopat sig, kört onykter, spöat domare eller liknande.

Då skulle han alltså inte gärna ta emot halvsvenske NBA-stjärnan Joakim Noah som på söndagseftermiddagen haffades av snuten i Gainsville, Florida, med både sprit och knark.
Tydligen såg en polisman honom på trottoaren med ett glas bärnstensfärgad dryck och blev misstänksam. I glaset var minsann Hennessy, baaallin, och Noah togs till polisstationen. Där hittade man en joint i fickan på honom och nu sitter han i klistret. I juni ska han upp i rätten och vi håller förstås tummarna för vår halvlandsman.

Johan Westermark till Virtus? Jepp, det verkar vara mycket möjligt. I dagens VK har jag och kollegan Krainer ett fint knippe Virtusnytt samlat under rubriken "Virtus för Westermark". Tyvärr lyckades redigeringen slarva bort mitt namn, så jag står bylinelös.

Johan Westermark var, precis som jag skrev, ansedd som en av Sveriges allra mest talangfulla spelare i slutet av 90-talet och början av 2000-talet. Många trodde att han skulle bli en superstjärna med Europa som sitt hemland, men så blev det aldrig. Talangen har aldrig ifrågasatts, Westermark har dock alltid haft en tendens att gå sin egen väg, att träna hårt när han själv känner för det och endast känt sig motiverad när förutsättningarna runt honom varit de rätta.
Det rapporteras att han är mer vältränad än någonsin just nu när han egentligen inte spelat seriös basket på ett år, bara för att han fått sköta träningen på egen hand och göra precis som han vill.
I höst ska han alltså troligtvis börja plugga i Umeå och då blir Virtus ett naturligt val. Johan Westermark skulle vara en sanslöst bra värvning för Virtus och skulle lösa centerproblemet, även om han egentligen är en mer naturlig power forward (tänk Tim Duncan).

Sedan har även David Danell bestämt sig för att spela för Virtus, och det är faktiskt en ruggig värvning. Han har dominerat i baskettan i många år och har en ligasäsong i bagaget. "Slangen" Danell är en klassförsvarare, har ett nästan perfekt skott, är explosiv som krut och har sällsynt långa armar.

I artikeln berättar vi (Jag och Krainer) även att Luca Romano ska träffa några spelare från Luleå BG. Alexander Pettersson, Gustav Nyström och David Hult är förstås de hetaste namnen, men även de mest jagade. Kan Romano få en av de tre att skriva på vore det en bedrift.

Mycket spännande på gång för Virtus alltså.

Liksom för Umeå Comets. Konkurrenten avslöjade i veckan tre ytterligare namn på spelare som ska komma och provspela nästa helg utöver Anna Österman som ni läste först om här.
De tre spelarna är Madelene Malmbom från Sundsvall och Linda Jonsson och Marie Åström från Eskilstuna. Ingen av de tre spelarna har någon imponerande statistik från den gångna ligasäsongen, men de är alla unga. Kan någon av dem ta ett stort kliv i utvecklingen finns absolut möjligheten att den spelaren skulle kunna bli en faktor för Comets.

Maxiell med nattens block, titta nedåt för årets.

Detroits Jason Maxiell är en hårding, det har jag sagt från första gången jag såg honom. Vad han gjorde i natt vet jag inte riktigt, har inte hunnit se matchen ännu även om resultatet råkat komma min väg.

Den här bilden från nattens match då Maxiell nekar Paul Pierce fick mig att åter kolla på årets block några extra gånger. Jag förselår att du gör detsamma:

Sorry för blogg-torkan, jag skyller på finlandsresor, på långsamma färjor utan internetuppkoppling och på ännu längre jobbtimmar.

Men nu är vi framme i conferens-finalerna, inga mer ursäkter.

<<<<<<<<<<<<<<< LAKERS-SPURS, MATCH 1 >>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Jag har redan givit Kobe sin beskärda del av kärlek på den här bloggen, men efter den första matchen i storfräsarserien går det förstås inte att låta bli.

Charles Barkley sa några lika sanna som oroande ord i halvtid:

’They’re the Spurs. They’re like cockroaches, they won’t die. You have to kill them’

Spurs hade fått matchen precis dit man ville: långsam och grötig. Och Kobe hade endast två poäng, mycket tack vare patenterat plåsterförsvar signerat Bruce Bowen, men även för att Kobe, sin vana trogen, sett till att få medspelarna med i matchen innan det var dags att ta över själv.

Och ta över, det var precis vad han gjorde. Med 5.33 kvar av tredje, Spursledning 65-45, satte Kobe en lång tvåa, sedan rullade det på. 14 minuter senare var ställningen 81-81, Kobe hade själv gjort eller direkt assisterat till 27 av Lakers 36 poäng i den makalösa vändningen. Var det någon som sa MVP?

Och för att återknyta till det mr. Chuck sa, jag tror Kobe dödade Spurs på riktigt. Han gjorde precis vad Spurs gjorde mot Phoenix i första matchen i den serien, stal vad som såg ut att vara en klar bortavinst. Jag tror faktiskt inte att Spurs kommer att resa sig. Ta i trä.

Steve Schanwald – en lycklig man

Till skillnad från andra spännande lottdragningar, som inför de stora fotbolls-turneringarna, får man inte vara med i lottrumet under draftlotteriet. Istället är det klassisk kuvertsöppning som gäller.

Nattens osannolika vinnare blev Chicago Bulls som trotsade alla odds. Man hade endast 1,7 procents chans till förstavalet, och som man tog den chansen!

Steve Schanwald, vicepresident för Bulls, log som ett barn när det visade sig att hans klubb klättrat från nionde till första plats, och jag förstår honom. Många experter tippade Bulls som en potentiell utmanare i öst, men säsongen blev inget annat än ett stort misslyckande. Skador, röriga trades, en dålig start, en coach som inte lyckades pricka rätt och mycket ojämnt spel från stjärnorna är väl några av förklaringarna till Bulls sunkiga säsong.

Men nu får man alltså världens chans att cementera sig i topp. Valet kommer att stå mellan forwarden Beasly som imponerat stort på de flesta – en blivande superstjärna, eller Derrick Rose, en strålande atletisk pointguard som dessutom är från Chicago.

Man har ju redan Kirk Hinrich som point guard, så jag tror ändå man väljer Beasly. Lyckas man sedan återsigna Luol Deng och Ben Gordon så har man en ung, kvick och livsfarlig fyra som har all möjlighet att dominera i öst i många år. Lägg därtill halvsvenske Joakim Noah så har du en härlig startfemma, om än liten. Ett lag som hade passat Mike D’antoni perfekt: litet kvickt, snabbt. Tyvärr har han ju skrivit på för Knicks redan medan Bulls fortfarande står utan coach. Hittar man rätt man till det bygget finns en oerhörd potential.

Jamen vad roligt för dig, Manu Ginobli.

Det är som Gary Lineker en gång sa: ’Basket är en enkel sport, man spelar först en lång grundserie, sedan ett tufft slutspel, sedan vinner San Antonio Spurs över ditt favoritlag på ren surhet’

Fuck a spoilervarning, Spurs har gjort det igen. Brutit trenden, vunnit när de inte borde vinna. De senaste veckorna har jag laddat för Lakers-Hornets, men nu blir det alltså återigen Spurs som är framme i finalen i väst. Det verkar inte finnas något att göra åt det hela, sådana här dagar känns det mest hopplöst.

Basketconnoisseuren Jakob skrev på min Facebook-vägg något om att San Antonio betalar Murphys lag, och jag tror han har rätt, för just nu känns det som att lagen om alltings jävlighet (Spurs konsekventa framgångar) är fullkomligt omöjlig att stoppa.

Man får väl helt enkelt unna sig mer tid sittandes utomhus i solen under försommaren när Detroit och Spurs gör upp om titeln i en fullkomligt olidlig serie mellan de två lag jag allra minst unnar mästerskapet. Men det lär ju regna också.

Ja, jag är faktiskt bitter.