Bara ett snabbt tips till alla NBA-heads där ute:

Numera går det bra att köpa ett NBA Broadband league pass, även för oss utanför USA. För endast 673 kronor (early bird special) får du se över 1200 NBA-matcher live eller, om du föredrar, i eftersändning. Själv behövde jag tänka i ungefär tre sekunder innan jag glatt knappade in mitt kortnummer och kunde avnjuta Lakers-Trailblazers i utmärkt kvalla.

Med tanke på att piratstreamsajten myp2p bannat de så fina mms-länkarna är det här erbjudandet ännu svårare att motstå. Så om ni inte vill sitta och jaga rottiga sopcast-streams nätterna i ända, öppna portmonän och punga ut 673 kronor vilket blir ungefär 56 öre per match om du nu skulle få för dig att ägna 150 dygn åt konstant NBA-tittande.

I fjol sportade Drew gooden en mystisk liten hårfyrkant i nacken. Sedan gick han över till ett jihad-skägg.
Nu har hittat på någonting som inte kan beskrivas som annat än ugriskt och det borde inte komma som en överraskning för någon att Gooden har finskt påbrå, hans mamma Ulla kommer nämligen från andra sidan kvarken.

Nu är väl Goodens skägg egentligen en bisak när NBA-säsongen dragit igång och det finns ju två helt andra skägg som var mer spännande att iakta igår - Lebron James och Greg Oden.

James såg stundtals ut att trivas som fisken i vattnet mot Boston, och jag tycker mig faktiskt se ett mer rörligt Clevelandanfall i år, jag tror det var bara två gånger som Lebron körde sitt patenterade en mot fem-anfall. Att Boston ändå gick ut som segrare ser jag som en bisak. Cleveland kommer att vara ett lag att räkna med i år.

Greg Oden gjorde en extremt slät figur i sin NBA-premiär. Tretton minuters spel gav fyra missade skott, två missade straffar, fem returer och en haltande fot. Det kommer att dröja innan Oden blir det monster alla hoppas på.

Drew Gooden-skägget då? 13 poäng, 8 returer och 3 steals är klasser bättre än ansiktsbehåringen signalerar om.

Med bara en dryg timme kvar till NBA-säsongen börjar, nästan så man måste nypa sig i armen, kommer sista posten i min NBA-preview: tipset i väst. Rockets är svårplacerat eftersom de är så skadeberoende, i övrigt känner jag mig rätt övertygad. Men, som alltid, håna mig gärna!

1. Los Angeles Lakers (60-22)
2. New Orleans Hornets (59-23)
3. Utah Jazz (57-25)
4. Houston Rockets (54-28)
5. San Antonio Spurs (50-32)
6. Phoenix Suns (47-35)
7. Portland Trailblazers (44-38)
8. Dallas Mavericks (43-39)
9. Denver Nuggets (41-41)
10. Los Angeles Clippers (34-48)
11. Golden State Warriors (33-49)
12. Minnesota Timberwolves (31-51)
13. Sacramento Kings (30-52)
14. Memphis Grizzlies (19-63)
15. Oklahoma City Thunder (17-65)

Dallas Mavericks
Fjolåret: Året efter året då det skulle ske. Dallas kunde aldrig hämta sig, paniktradade till sig Jason Kidd och lyckades aldrig prestera slutspelsbasket.
Viktigaste sommarhändelse: Ut med ettrige och allt mer Isiah Thomas-liknande Avery Johnsson - in med semigeniet Rick Carlisle.
Hata Mavericks: Helt ärligt NBA:s osexigaste lag för tillfället.
Älska Mavericks: Mark Cuban - basketmecenaten med den stora truten får mer böter på en säsong än vad din genomsnittliga afrikanska nation har som BNP.
Årets story: Carlisle får åter ordning på Mavericks-skeppet, men tiden har passerat och inte ens en Josh Howard i sitt livs form kan göra något åt alla andra lag som springer förbi.


Houston Rockets
Fjolåret: Vann sjuka 22 raka matcher, och då var ändå Yao Ming skadad. Men säsongen tog, som brukligt, slut i första slutspelsrundan.
Viktigaste sommarhändelse: Värvningen av Ron Artest beskrevs av vissa som att lägga en tidsinställd bomb i hemmaarenan. Själv tror jag på minimalt med drama och maxade prestationer.
Hata Rockets: De sex senaste slutspelen har tagit slut i första rundan. Sämst när det gäller är inte särskilt smickrande.
Älska Rockets: Jätten Yao Ming, joviale McGrady, genomhygglige Battier, hetsporren Artest - laget har karaktärer i överflöd.
Årets story: Turen vänder inte i år heller - Ron Artest överdoserar hostmedicin.


Memphis Grizzlies
Fjolåret: Grizzlies tippades av en del som ett överraskningslag, men istället blev säsongen ett enormt misslyckande som nådde sin kulmen i samband med Pau Gasol/Kwame Brown stölden traden.
Viktigaste sommarhändelse: Det tafatta budet på Josh Smith var bara en ursäkt för att man är så snål att man inte ens vill närma sig lönetaket.
Hata Grizzlies: Pau Gasol-dealen luktar fortfarande unket. Att laget sedan saknar allt vad spännade spelare heter, med undantag för OJ Mayo, gör inte saken bättre.
Älska Grizzlies: Hur kan man inte älska ett lag baserat i Memphis med tillnamnet "Grizzlies"
Årets story: Rudy Gay är fantastisk, men väldigt få kommer att bry sig.


New Orleans Hornets
Fjolåret: Tillbaka i The Big Easy efter Katrina och Chris Paul gick från talang till superstjärna när han tog hela laget på en resa som nästan luktade mästerskap.
Viktigaste sommarhändelse: Jannero Pargos flytt till Ryssland vägs mer än upp av James Posey som kanske kan bli en ny variant av Robert Horry - den där sista pusselbiten som hjälper lagen att vinna mästerskapen.
Hata Hornets: Jag är rädd för att Hornets blir det nya Suns - laget pöbeln hakar på.
Älska Hornets: Chris Paul ser ut som Carlton Banks och spelar som Tim Hardaways glansdagar. Vad är inte att älska?
Årets story: Ska James Posey återigen sätta stopp för Lakers mästerskapsplaner, den här gången redan i conference-finalen?


San Antonio Spurs
Fjolåret: Åldern började på allvar springa ikapp Spurs som egentligen aldrig på allvar såg ut som en titelutmanare.
Viktigaste sommarhändelse: Ännu ett år har gått, och ingen i Spurs har blivit yngre.
Hata Spurs: Surheten, ålderomen, dynastin, fulheten - allt hamnar på minuskontot.
Älska Spurs: För att de alltid ger upp en jävla fight och är så sköna att slå.
Årets story: San Antonios svit med mästerskap vart annat år bryts.

Golden State Warriors
Fjolåret: När "psycho" Stephen Jackson kom tillbaka från sin avstängning började laget vinna. Trots fler vinster än succésäsongen 06-07 missade man slutspel i sjukt tuffa väst-toppen.
Viktigaste sommarhändelse: Monta Ellis mopedolycka har förstås en oerhörd effekt, men Baron Davis flytt är mer av en franchisförändring.
Hata Warriors: Jag kan inte hata Warriors. Sedan jag såg Tim Hardaways cross-over för första gången 1993 har laget alltid betytt något särskilt för mig. Men om jag måste hata på något får det bli loggan som är hiskelig.
Älska Warriors: Det är något med bukten. Både när det kommer till basketen och musiken är det genomgående temat: go dumb!
Årets story: Monta Ellis skada blir årets svar på Gilbert Arenas fjolår. Man tror hela tiden att han ska komma tillbaka snart, men det blir inte mer än sju matcher för Ellis.



Los Angeles Clippers
Fjolåret: Med hjärtat och själen - Elton Brand - långtidsskadad var Chris Kamans sanslösa första halva av säsongen det enda spännande som hände i Clipperland.
Viktigaste sommarhändelse: Tanken på att få se Baron Davis tillsammans med Elton Brand levde någon vecka innan Brand gjorde en Kjellbom och drog till Philly.
Hata Clippers: Den fullkomliga inkompetensen att få ihop ett vettigt lag. Sju slutspel på 38 säsonger är vidrigt.
Älska Clippers: Alltid i skuggan av Lakers, alltid lite mer hjärtliga än Lakers. Med Baron Davis ombord finns ytterligare ett skäl.
Årets story: Baron Davis, Marcus Camby och Chris Kaman bildar en vass trio i tre månader innan allsköns skadehelvete brakar loss.



Los Angeles Lakers
Fjolåret: Började bra, skadade Bynum, stal Gasol och var allas favoritlag att ta hem hela skiten. Total kramp i finalen.
Viktigaste sommarhändelse: Redan under slutspelet i våras blev man leds på "and what about when Andrew Bynum comes back next year". Nu är det dags att bevisa betydelsen av den lika unga som talangfulla centern.
Hata Lakers: Min åktur på Lakerståget i våras gav en bitter eftersmak. Lakers är inget kul lag att hålla på.
Älska Lakers: Spelet! Det var snuskigt vackert i fjol.
Årets story: Bynum är bomber och granater, Lamar Odom ett odjur, Gasol stolt som en matador och Kobe Bryant precis lika djävulsk som alltid. Mästerskapet landar i Los Angeles.



Phoenix Suns
Fjolåret: Lite segare än tidigare, men fortafarande en dominant kraft fram till domedagen då Shawn Marion åkte till Miami och Shaquille O'Neal anlände i Arizona.
Viktigaste sommarhändelse: Efter att ha varit hela basketvärldens älskling fick till sist Mike D'antoni lämna bygget och göra plats för Terry Porter. Slut med den europeiska bombarbasketen, med andra ord.
Hata Suns: Ett lag som fått på tok för många medgångssupporters under Steve Nash-åren. Sådant avskräcker.
Älska Suns: Ett lag som varit så bra så många gånger utan att nå hela vägen fram är svårt att inte älska.
Årets story: Terry Porter gör sitt bästa för att styra upp halvplansbasket, men kommer att få slita sig i sitt icke-existerande hår till förbannelse över det åldrande laget.



Sacramento Kings
Fjolåret: Med skador på Kevin Martin, Mike Bibby och Ron Artest såg man chanslösa ut. 38 vinster var starkt.
Viktigaste sommarhändelse: Utan Ron Artest tappade Kings styrka, mod, ledarskap och en djävla massa swagger.
Hata Kings: Trots att Kings är en av de äldsta klubbarna är de anonymare än en internethatare.
Älska Kings: Chris Webber var värd att vinna mästerskapet med Kings 2002 då Lakers och domarna bestal honom segern. Sympatipoäng där.
Årets story: Kevin Martin går bananer och blir hela ligans bästa poängplockare, men laget hamnar i ingenmansland, långt från slutspel.

Efter två tekniska haverier lyckades fantasy-draften äntligen genomföras och jag känner mig ganska så nöjd med mina val:

Första rundan: (1) Chris Paul - kändes självklart och en sjukt bra grund för både assists och steals.

Andra rundan: (18) Caron Butler - precis den spelare jag hoppats skulle vara kvar, en komplett spelare som är topp tio om han håller sig hel.

Tredje rundan: (19) Al Jefferson - även här en underskattad spelare som jag hoppades kunna välja med min tredjepick. Egentligen värd topp 12.

Fjärde rundan: (36) Kevin Martin - Om han upprepar statistiken från de matcher som Artest inte spelade i fjol är han ett kap. Hur som helst guld för straffkastprocenten.

Femte rundan: (37) Pau Gasol - Solid spelare med solida procenter. Jag var nära att landa Chris Bosh, men Patrik tog honom just innan, men Gasol kändes som ett bra val.

Sjätte rundan: (54) Brandon Roy - Bra värde här också. Egentligen var jag inne på att ta en point guard, men Roys assist, omkring 6 per match, är ju point guard-mässiga.

Sjunde rundan: (55) Mehmet Okur - en chanstagning. Var grym efter allstar-breaket i fjol och en överlägsen trepoängsskytt för att vara center.

Åttonde rundan: (72) Andris Biedrins - Enorm skottprocent, bra returtagning och några blockar. Dessutom tror jag på ett career-year för Biedrins.

Nionde rundan: (73) Josh Howard - Efter en sommar full av skandaler tror jag Howard är redo att dundra. Försäsongen har sett lovande ut. Egentligen tycker jag han är värd att draftas omkring 45-50.

Tionde rundan: (90) Rajon Rondo - Efter att ha missat ut på point guards i mellanregistret fick det bli Rondo. Jag tror han blir bra.

Elfte rundan: (91) Troy Murphy - Liten panikpick som inte känns så bra. Jag trodde Randy Foye var draftad, annars hade jag tagit honom.

Tolfte rundan: (108) JR Smith - Jag behövde trepoängare och tog JR Smith som sätter fler än de flesta. Dessutom finns chansen att han får ett stort genombrott i år.

Trettonde rundan: (109) Ronnie Brewer - jag behövde steals och tog Brewer som i alla fall snittar omkring 1,5.

Fjortonde rundan (126) Thaddeus Young - En spelare med oerhörd potential som kan visa sig vara ett riktigt kap i näst sista rundan.

Femtonde rundan: (127) Mario Chalmers - eftersom vi var tvungna att ha en rookie i laget fick det bli Chalmers som ser ut att kunna få starta i Miami.

Sammanfattningsvis: Jag är helt nöjd med två tredjedelar av valen, nöjd med 4 val och lite missnöjd med ett val. Totalt sett ett starkt fantasylag som kommer dominera steals, skottprocent och turnovers. Enda kategorin som är under medel är blockar.

Kort om de andra lagen:
Patrik: Flippade ur och blev sur och satte på autopiloten. Bra på trepoängare och straffkast, men riktigt dålig skottprocent. Dåligt val att ta Carmelo Anthony i andrarundan, men strålande draftat i tredje och fjärde rundan då han tog Chris Bosh och Jason Richardson.

Simon: Överraskade med oortodoxa val som T-mac i fjärde rundan och Rasheed Wallace i femte. Kommer förmodligen inte att vinna någon kategori, men kommer heller inte att komma sist i någon.

Jakob: Fick Lebron James till skänks som fjärdeval och fortsatte sedan bygga laget på usla straffskyttar. Chansade på Gilbert Arenas och tog snyggt Matt Barnes i sista rundan. Extremt bra i fem kategorier, dåligt i två kategorier (treor och turnovers) samt extremt dåligt i straffar.

Sam: Började med att drafta de äldsta tillgängliga spelarna och bytte sedan strategi och valde de yngsta tillgängliga spelarna. Bra i returer och blockar, ganska dåligt i alla andra kategorier.

Petter: Hade gjort sin fantasyläxa och showade med flera fina picks som Joe Johnson i fjärde, Corey Maggette i åttonde och Mike Bibby i tionde. Tveksamt tidiga val av Granger i andra och Brad Miller i nionde. Rätt bra överlag även om turnovers och blockar kan bli två svaga kategorier.

Viktor: Gick ut stenhårt med Dwight Howard i förstarundan och chansade med skadade Manu Ginobili, alltid halvskadade Yao Ming och skadesamlaren TJ Ford. Bra i poäng och skottprocent, skaplig i returer och assist, rätt dåligt i övrigt.

Johan: Point guard Pierre gick på storlek och kommer att dominera returer och blockar och inget mer. Stod för vad som förmodligen var hela draftens sämsta val i form av Jermaine O'Neal i tredje rundan.

Egal: Hade autopick hela draften och landade med ett lag utan en enda riktig center.

Denver Nuggets
Fjolåret: Med en spelarbudget långt in på lyxskatt-territoriet och med talang för att nå mycket långt tog det, som brukligt, stopp på tok för tidigt i fyra förödmjukande matcher mot Los Angeles Lakers.
Viktigaste sommarhändelse: Marcus Camby ut behöver inte betyda så våldsamt mycket i verkligheten, men på papperet ser det ut som att man tappat lagets enda försvarsspelare.
Hata Denver: Låt vara att man är ett offensivt koncentrerat lag, men det försvarsspel Denver ofta uppvisar är hårresande håglöst.
Älska Denver: Farten, run and gun-mentaliteten och swagger i överflöd genom Allen Iverson och Carmelo Anthony.
Årets story: Trots fortsatt storspelande av Iverson och Anthony samt nära 20 poäng per match från JR Smith blir det en förödmjukande säsong då man har ligans sämsta opp fg%.


Minnesota Timberwolves
Fjolåret: Året efter KG blev, precis som väntat, ett år som till största delen handlade om förluster.
Viktigaste sommarhändelse: Pessimistiskt sett gick man miste om en framtida All-star då man tradade bort OJ Mayo, optimistiskt sett fick man två studs i utbyte - Mike Miller och Kevin Love.
Hata Timberwolves: Kanske NBA-historiens mest misshandlade lag - Kevin McHale var betydligt bättre som spelare än sportchef.
Älska Timberwolves: Al Jefferson, Craig Smith, Ryan Gomes, Kevin Love - Wolves satsar inte på en lång frontline - utan på en bred. Fyra tunga muskelknuttar som förmodligen lika gärna skulle ha kunnat spela i NFL.
Årets story: Unga talangfulla Wolves överraskar alla, men är ändå lååångt från slutspel.


Oklahoma City Thunder
Fjolåret: För ett år sedan fanns ju inte ens Thunder. Seattles förra säsong ska vi inte prata om.
Viktigaste sommarhändelse: Signandet av Derrick Byars som free agent. Eller, nej just ja, man flyttade ju från Seattle till Oklahoma City,
Hata Thunder: Ful logga, fult smeknamn och ett trist lag. Dessutom: NBA:s nyaste franchise - var finns själen?
Älska Thunder: Kevin Durants rookie-säsong känns faktiskt rätt spektakulär så här i efterhand. Durant är framtid.
Årets story: Med en fanatisk ny hemmapublik lyckas Thunder, faktiskt, vinna några matcher.


Portland Trailblazers
Fjolåret: Sådär början, en hysterisk winning streak och framtidsutsikter som är helt sjuka.
Viktigaste sommarhändelse: Greg Oden, förstapicken från 2007, är äntligen hel,
Hata Trailblazer: Ett lag som är svårt att hata på. Men, vad fan är en trailblazer egentligen?
Älska Trailblazers: Vad är inte att älska? Ungdomem, framåtmarchen, NBA-historiens konsekvent snyggaste logga, spelarna?
Årets story: Greg Oden är so-so, Rudy Fernandez är go-go, och Trailblazers tar sig till första slutspelet sedan 2003.


Utah Jazz
Fjolåret: Deron och Boozer gav flashbacks till Stockton Malone och det tog endast stopp mot ett rullande Lakers.
Viktigaste sommarhändelse: Återsignandet av Deron Williams känns som den enda händelsen av någon betydelse.
Hata Jazz: Jag tänker inte gnälla om Stockton och Malone, det har jag glömt och förlåtit. Däremot: Mormonstaden Utah och mormonpastorn Jerry Sloan är svår att tycka om.
Älska Jazz: Deron Williams kommer att få leva med att ha draftats före Chris Paul, men han kommer aldrig att kunna ses som ett misslyckat val.
Årets story: Boozer tradas inte alls, men efter ännu en genomstabil grundserie tar det stopp i slutspelet.

I dagens tidning har jag nyheten om att Virtus plockar hit en EU-spelare i form av italienaren Matteo Cavallini som senast kommer från Piacenza, men som lirade gejser-basket på Island så sent som för två år sedan. Enligt Luca ska han egentligen vara för bra för att spela i ettan, låt oss hoppas att det är sant.
Han landar dock inte förrän på måndag, så morgondagens match får gå utan honom. Hallstahammar borde kunna vara en förrätt för Virtus om de inte underpresterar.
Efter att ha missat den första hemmatchen på grund av sportkonferens och den andra på grund av damligapremiären ser jag fram emot att se årets första livematch. Jag tror på vinst, men en liten varning utfärdas dock för 168 centimeter korta och sjukt spänstiga Mike Aren:



-----------
Samtidigt i Jämtland. Förra veckan kom englandsamerikanen Tommy Johnson som senast spelat på Island. I dag anländer Luka Marolt till Jämtland, och precis som Johnsson och Cavallini har han ett förflutet på den där märkliga ön som nu alltså inte bara tappar alla sina pengar utan även alla sina basketimporter.
Mer konkurrens för Egal Saleman som ikväll åker till Göteborg för match mot ligans enda vinstlösa lag - Gothia.

Vi får önska Egal Lycka till där och hoppas på en lagom frustrerad Saleman till kvällens fantasy-draft, för det är i kväll den sker. Och, ja, jag tänker fortfarande ta Chris Paul som förstapick.

-----------
Väst-previews kommer under helgen.

Som utlovat: Här är mina predictions för öst. Kritiska röster mottages gärna.

1. Boston Celtics 61-21
2. Detroit Pistons 56-26
3. Cleveland Cavaliers 51-31
4. Orlando Magic 48-34
5. Philadelphia 76ers 47-35
6. Toronto Raptors 43-39
7. Charlotte Bobcats 41-41
8. Miami Heat 40-42
9. Indiana Pacers 38-44
10. New York Knicks 35-47
11. Chicago Bulls 35-47
12. Washington Wizards 33-40
13. Atlanta Hawks 30-52
14. Milwaukee Bucks 28-54
15. New Jersey Nets 22-60

Chicago Bulls
Fjolåret: Största flopplaget - från öst-contender till lotterilag när Luol Deng, Kirk Hinrich och Ben Gordon samtidigt spelade basket som tolvåringar.
Viktigaste sommarhändelsen: Valet att gå på hemmaspelare Derrick Rose istället för Michael Beas(t)ley som förstaval i draften.
Hata Bulls: Det var Chicago Bulls fel att Charles Barkley aldrig fick sin mästerskapsring, det förlåter jag dem aldrig.
Älska Bulls: Jag har hört att de ska ha sällsynt delikat pressmat.
Årets story: John Paxons allt mer fåniga försök att släta över det faktum att de gjorde en jätteblunder då de valde Derrick Rose framför Michael Beas(t)ley.



Cleveland Cavaliers
Fjolåret: Solida defensivt, impotenta offensivt. Lebron gjorde sin grej, medspelarna inte så mycket. Som vanligt med andra ord.
Viktigaste sommarhändelsen: Mo Williams in - äntligen en spelare som både är klok och kan göra poäng.
Hata Cavs: Inte ens det mest efterblivna Lebron James-fanet kan ärligt tycka att det är roligt att se James spela en mot fem-anfall.
Älska Cavs: Inte ens den mest efterblivna Lebron James-hataren kan fronta på kung James begåvning. Charles Barkley reinkarnerad fast med mindre ass.
Årets story: Mo Williams gör sin bästa säsong hittills och Lebron James börjar faktiskt fundera på att stanna i Cleveland även efter säsongen 2009-2010.



Indiana Pacers
Fjolåret: På förhand ett av NBA:s tråkigaste och sämsta lag. I efterhand ett av NBA:s tråkigaste lag som ändå bara var en hårsmån från slutspel.
Viktigaste sommarhändelsen: Ut med Jermain O'Neil, nu behöver ingen längre låtsas att klubbens franchisespelare är någon annan än Danny Granger.
Hata Pacers: Egentligen är Pacers för menlösa för att hata. Men på något sätt är det ett skäl att hata.
Älska Pacers: Jag vet inte om det är the ghost of Reggie Miller som talar, men den där blågula uniformen är ruskigt snygg.
Årets story: TJ Ford visar sig vara Jamal Tinsley 2.0, en talangfull point guard som varken har huvudet eller hälsan med sig.



Milwaukee Bucks
Fjolåret: Började bra, krackelerade under vintern och splittrades lagom till våren.
Viktigaste sommarhändelsen: Det mest förändrade laget sedan våren. Ut med Mo Williams och Yi Jianlian, in med Richard Jefferson. Luke Ridnour och Ramon Sessions.
Hata Bucks: Lag som inte kan spela försvar kan vara rätt så roliga, typ Golden State och Denver. Men Bucks var nästan parodiska i fjol.
Älska Bucks: Michael Redds trepoängsskott som ser ut som ett fotbollsinkast - I fucking love it!
Årets story: Charlie Villanuevas planerade genombrott som istället blev till Charlie Villanuevas slutgiltiga sammanbrott.
(notera att detta var inför förra säsongen:)



Detroit Pistons
Fjolåret: Det var precis som alltid - segt, tungt, effektivt och slut i conference-finalen.
Viktigaste sommarhändelsen: Allt som inte hände. Det talades om att bryta upp och bygga nytt. Det enda som hände var att man landade en av ligans minst skickliga spelare i Kwame Brown.
Hata Pistons: Östkustens svar på San Antonio Spurs - laget ditt favoritlag alltid förlorar mot, på ren djävulskap.
Älska Pistons: Bortom den där hiskeliga förstafemman finns en av ligans mest spännande bänkar med Jason Maxiell, Rodney Stuckey och Amir Johnson.
Årets story: Rasheed Wallace skeppas iväg och Rodney Stuckey lirar in sig i förstafemman och leder laget hela vägen till - conference-finalen.

Orlando Magic
Fjolåret: Ledda av Dwight Howard inledde man säsongen helt respektlöst och fullföljde på ungefär samma sätt. Med Shaq jr. I mitten finns kanske NBA:s solidaste fundament för en vinnande franchise.
Viktigaste sommarhändelse: Carlos Arroyo till Europa och Kenyon Dooling till New Jersey Nets låter som en bisats, men inte ens Adonal Foyles feta arsle kan fylla den tomma Magic-bänken.
Hata Magic: Med världens mest dominante center inside gör det mig fullkomligt galen att se Dwight Howard omringad av inkompetenta passare. Med en Steve Nash i laget hade Howard snittat 30 poäng per match.
Älska Magic: Älska Dwight Howard. Fysiken, leendet, attityden, lekfullheten, kraften. Min största man-crush just nu.
Årets story: Mickael Pietrus visar sig vara en fenomenal fit för Orlandos offensiv och laget är bara en vettig point guard från att vara mästerskaps-contenders.


Miami Heat
Fjolåret: Bland det sorgligaste som bevittnats i NBA. Hade det inte varit för att folk hade på tok för mycket respekt för coach Pat Riley hade både han och laget hånats ännu mer än New York.
Viktigaste sommarhändelse: OS. Under två veckor i Peking fick alla tvivlare svar på tal. Dwayne Wade är tillbaka till sitt dödsföraktande dominanta gamla jag.
Hata Heat: Ett lag som startar Marcus Banks och Mark Blount är inget lag att ödsla kärlek på.
Älska Heat: Michael Beas(t)ley är en vandrande nyhetsmaskin som blandar dunkar med skandaler, magiska fade aways med flummiga inervjuer och heroiska insatser med rena dumheter. What's not to love?
Årets story: Heat börjar skapligt, Shawn Marion tradas för en talangfull point guard och en center som i alla fall är bättre än Blount, Heat blir sämre, Heat satsar på nästa år.


Washington Wizards
Fjolåret: I samma stund som Gilbert Arenas knä vek ned sig för gott (eller i alla fall för en mycket lång tid) var loppet kört. Trodde alla. Med Caron Butler som styrman nådde man längre än någon kunde ana.
Viktigaste sommarhändelse: Gilbert Arenas knä dåligt - igen! Brendan Haywoods handled pajad. Skadehelvete, med andra ord.
Hata Wizards: Jag är fortfarande pissed över att de inte längre heter Washington Bullets.
Älska Wizards: DeShawn Stevenson. Nej, jag bara skojar. Men kalla det swagger och du är på rätt väg.
Årets story: Caron Butler bryter fotleden, Antawn Jamison knäcker sitt knä, DeShawn Stevenson får sin käke avslagen och Andray Blatche lyckas bli utfoulad från 64 matcher. Wizards tvingas starta Oleksiy Pecherov.


Charlotte Bobcats
Fjolåret: Coach Sam Vincent fick för sig att det var en bra idé att starta Jeff McInnis som point guard. Vilket gjorde att point guarden Raymond Felton fick spela shooting guard. Vilket gjorde att shooting guarden Jason Richardsson fick spela small forward. Vilket gjorde att small forwarden Gerald Wallace fick spela power forward. Vilket gjorde att Gerald Wallace gick sönder. Vilket gjorde att det gick som det gick.
Viktigaste sommarhändelse: Sam Vincent ut - Larry Brown in. Med en av NBA:s mest rutinerade coacher vid rodret finns anledning att tro på förbättring.
Hata Bobcats: Expansionslag är aldrig älskvärda, särkilt inte det allra nyaste. En plastig franchise utan själ och hjärta.
Älska Bobcats: Gerald "crash" Wallace är bara en begränsad talang, men en fullkomligt fenomenal basketspelare. I sina bästa stunder finns det ingen spelare som är roligare att titta på.
Årets story: I sin naturliga position som small forward håller sig Wallace hel, Jason Richardsson fortsätter smattra treor, Raymond Felton får sitt stora genombrott och till och med Adam Morrisson visar sig nästan vara värd sin höga draftposition. Bobcats gör succé!


Atlanta Hawks
Fjolåret: Unga, tuffa, kaxiga Atlanta jobbade sig till slutspel där man tog Boston Celtics till sju matcher - långt över förväntan.
Viktigaste sommarhändelse: Josh Childress flytt till Grekland var inte bara betydelsefull på det demonstrativa planet.
Hata Hawks: Trots ett ungt och spännande lag har man en klubbledning som varken kan beskrivas med orden "ungt", "spännande" eller något annat ord som låter positivt. Hur man hanterade Childress-situationen och hur man lyckats få Atlantasonen Josh "J-Smoov" Smith att vantrivas i sin hemmaklubb är två exempel på uselheten.
Älska Hawks: Marvin Williams kommer hela karriären att få leva med vetskapen om att han inte var värd sin höga draft pick, hell, han valdes före Chris Paul och Deron Williams. Även om den fula ankungen aldrig blir en svan måste han älskas.
Årets story: Efter en katastrofal start på säsongen går "J-smoov" ut och sågar sin klubbledning totalt och kräver en trade. Klubbledningen nöjer sig till sist med Andres Nocioni och Larry Hughes i utbyte.

I dag kickar jag igång uppsnacket inför NBA-säsongen. Vi börjar i nordost med Atlantic Division och fortsätter med resten av östkusten innan väst får sin tid i bloggljuset fram emot veckoskiftet. Säsongstipset kommer i samband med sista divisionen per conference. OK? Då kör vi.


Boston Celtics
Fjolåret: The Big Three kom till bönstaden och precis alla förhoppningar infriades. Ray Allen var artilleriet, Paul Pierce var kavalleriet och Kevin Garnett var den överjävliga övermajoren. Vad Doc Rivers var? En fänrik.
Viktigaste sommarhändelse: James Posey tog sitt defensiva pick och sitt trepoängs-pack och begav sig som en annan räddningarbetare till New Orleans.
Hata Celtics: Lag med enorma vinnartraditioner blir aldrig helt sympatiska och Boston Celtics är inget undantag. Att Celtics fortfarande luktar kolonialt gör inte saken bättre.
Älska Celtics: Kemin mellan Garnett, Allen och Pierce, tre stora spelare som alltid spelat i för små lag, är faktisk vacker.
Årets story: Den gröna vinstmaskinen har börjat rosta, olyckskorparna kommer att kraxa i kör.


New York Knicks
Fjolåret: Redan innan fjolåret var Isiah Thomas bara en röd näsa och en lustig peruk från att få jobb på cirkus. Ordet fiasko beskriver bara en fjärdedel av den förra säsongen.
Viktigaste sommarhändelse: Isiah Thomas ut - Mike D'antoni in. Nu finns ledarskapet för att ge Madison Square Garden basketen den förtjänar.
Hata Knicks: I Eddy Curry och Zack Randolph har man två av hela NBA:s allra sämsta försvarsspelare och förmodligen två av idrottsvärldens lataste lallare.
Älska Knicks: Ett klubb som nästan alltid underpresterat är svår att värja sig emot. Trots lyxskatt på lyxskatten kommer man inte ens havvägs mot det ultimata målet - mästerskapet.
Årets story: Den stora vändningen som aldrig kom. En allt mer frustrerad Mike D'antoni kommer att leda coachligan i tekniska fouls.


New Jersey Nets
Fjolåret: Från att ha varit titelutmanare ett par år tidigare var fjolåret beviset för fuskbygget som monterades ned och skeppades till Dallas.
Viktigaste sommarhändelse: Det fortsatta nedmonterandet, den minskande spelarbudgeten. Allt handlar om att sikta mot säsongen 2010-2011 då man hoppas på nya arena i Brooklyn och Lebron James som kapten.
Hata Nets: En klubb som helt uppenbart lägger allt vad framgångstankar på is för att kunna värva en superstjärna om några år en klubb som jag inte vill ha något att göra med.
Älska Nets: Låt mig återkomma med svar här 2010.
Årets story: Vince Carter älskar sin ledarroll och spelar fantastisk basket. I två månader. Efter jul kommer 'flu-like symptoms' att vara Carters standard-status.


Philadelphia 76ers
Fjolåret: Utan Allen Iverson skulle 76ers bli ett av ligans stora looserlag. Men med groundhog day light - Andre Miller, AI2 - Igoudala, en fullvuxen Samuel Dalembert och ett koppel av hungriga unghundar blev man istället ett av årets överraskningslag.
Viktigaste sommarhändelse: Signandet av Elton Brand - en av NBA:s allra intelligentaste stora spelare.
Hata 76ers: Jag har faktiskt svårt att komma på något. Men det faktum att man saluför Igoudala som en franchise-spelare när han fortfarande inte är just mer än en överatletisk vildpanna med för mycket utrymme hamnar i alla fall på minuskontot.
Älska 76ers: Elton Brand är stor, stark, mjuk, mysig och ett monster på golvet.
Årets story: Elton Brand tillbaka från skadan, de unga spelarna levererar, Andre Miller är lika bra som alltid och Iggy spelar föredömlig andrafiol. Kort - man lever upp till hajpen.


Toronto Raptors
Fjolåret: Euro-raptors fjolår var ett mjaha. Det mest spännande var point guard-konflikten mellan TJ Ford och Jose Calderon.
Viktigaste sommarhändelse: TJ Ford ut - Jermaine O'Neal in. En skadebenägen spelare med tveksam mentalitet försvann och en annan kom in.
Hata Raptors: NBA:s motsvarighet till NHL:s Mighty Ducks - ett lag som aldrig kan bli coolt med nuvarande logotyp.
Älska Raptors: Andrea Bargnani, den första europé som gick som förstapick i en NBA-draft, är lika oberäknelig som älskvärd. Ena dagen bomber och granater, andra dagen pulvermos och pungsmärtor.
Årets Story: Någon framlägger bevis på att Chris Bosh faktiskt är en åttondel raptor - rent genetiskt.

'You can't ride a moped while playing Ping-Pong'

- New Jersey Nets coach Lawrence Franks svar på frågan om det finns något i NBA-spelarnas avtal som förbjuder dem att spela pingis. Detta efter att Nets-rookien Ryan Andersson gjort sig illa i axeln under en pingismatch i onsdags.

Vi börjar med fredagskvällens positiva.

'Den är såna här segrar man ska ha. Nu skulle jag kunna gå hem'
- Egal Saleman efter fredagens seger över Borås i OT.

Jag skrev så sent som tidigare i dag att jag förutspådde Egals genombrott att dröja ett tag, men mycket talar för att det kom redan i kväll. Jämtland tog sin första seger och i sin fjärde ligamatch levererade Egal bigtime. Han spelade fjärde mest i Jämtland och han slängde i fem av sex eldbollar från trepoängslinjen.

Totalt 15 poäng på 7 skott, extremet effektivt! En retur, en steal, en assist och två turnovers är statistik som borde kunna förbättras, som jag ser det är han kapabel att snitta åtminstone fyra returer per match i ligan, men han verkar vara mer av en 'popper' än en buffel i ligaspelet.
Hur som helst, totalt 13,6 MEV för Egal och 15.4 PVC. Endast amerikanerna Ty Levett (31) och Andrew Mitchell (41)! hade högre MEV.

Nya semiamerikanen Tommy Johnsson hade en tung dag, två av elva från golvet och så gott som inget annat fint statistiskt i övrigt.

ÖP har surrat med en ruskigt nöjd Egal efter matchen, texten hittar ni här
-------------------
Nu till det dåliga.

Umeå Comets åkte på andra raka förlusten i damligan, nu hemma mot Sundsvall, ett lag man slog för ett par veckor sedan. Sundsvall spelade en rätt ordinär 2-3- zon, men Umeå Comets var inte ens nära att knäcka den. Det svingades boll till förbannelse, men det sattes knappt en vettig screen, det cuttades ytterst sparsamt och penetrationerna var sällsynta som säl på fjället. Istället forcerade man passningar och utmanade hela tiden från svåra positioner, det var nästan tragiskt. Jag såg bara första halvlek, men enligt de rapporter jag fått var det inte mycket bättre i andra halvlek förutom ett tag då man pressade i tredje quartern.

Det finns potential i laget, det vet jag, men i kväll var det ingen som ens var nära att leverera. Amy Mohr såg ut att ge upp, Anna Österman försökte men blev frustrerad, Shannon Daly spelade koncentrerat, men sken inte på något sätt. Julia Hamre var näst bästa poängplockare på tio poäng, så helt okej av henne, men samtidigt ett underbetyg till resten av laget.

Om jag får spekulera fritt: Björnström har insett att Daly inte är tillräckligt bra, men väntar ut resten av try out-tiden. När den är över sätts hon på första bästa plan hem och han har redan nu börjat jaga ersättaren. Förhoppningsvis får han hit en spelare som kan dominera, inte bara transportera boll.

--------------------
Det andra tråkiga i kväll var att fantasy-draften gick om intet pga tekniska problem, nba.com är fan ett skämt. Men eftersom jag lovade det: Chris Paul är min förstapick, av två skäl:
1) I fjol var han bästa fantasyspelaren av alla, det finns ingen anledning att han inte är det i år.
2) Chris Paul dominerar assists och steals, två kategorier som är rätt svåra att fylla. Lebron James är bra på allt utom FT%, men han dominerar endast poäng och det är den kategori som är lättast att fylla.

OK?

King James eller CP3?

I kväll spelar Umeå Comets sin första hemmamatch för säsongen. Upp till bevis för Shannon Daly är vad det handlar om till största delen. Annat intressant att följa i den matchen är om Amy Mohr lyckas stoppa Stephanie Jones vilket hon inte alls lyckades med i Uman Cup, om Anna Österman fortsätter storspela, om Frida Jonsson får allting att stämma.

Försiktig optimist som jag är tror jag på hemmaseger. Lyckas man inte med det måste säsongsinledningen ses som ett stort misslyckande, Brahe på neutral plan och Sundsvall hemma år två matchen man bör vinna om man ska ha en rimlig chans att vara med och slåss om den sista slutspelsplatsen.

Hur mycket jag än ser fram emot den match kommer jag bara att kunna följa första halvlek. Klockan åtta är det nämligen dags för draften i min fantasy-liga, och sådant missas inte av någon anledning. Som regerande mästare har jag en stort tryck att leverera.

Lotten har fallit sig så att jag draftar först av alla och ställs alltså inför valet Chris Paul vs. Lebron James. Jag har bestämt mig, men jag tänker inte avslöja vad jag bestämt mig för här och nu.

I morgon, eller kanske sent ikväll, när det svettats, pustats, slitits i skägg och muttrats över draften kommer jag att lägga upp mitt lag, mina tankar över laget och min strategi.

-----

Ny match för Egal i kväll igen, borta mot Borås. Det har varit en trevande ligainledning för Saleman och nu stärks konkurrensen i Jämtland genom amerikanen Tommy Johnsson.
Jag är övertygad om att det kommer att lossna för Egal förr eller senare, men nu kanske det lutar mer åt 'senare' än 'förr'. Jag blir dock gärna visad motsatsen.

Det har surrats en hel del om Devin Harris och hur produktiv han kommer att vara för det på förhand så sällsynt dåliga New Jersey Nets.

Här är Devin Harris på en playground i England där han blir ägd, ordentligt, av en britten Stuart Tanner.

Var moppeturen verkligen värd 3 000 000 dollar? (bilden är, förstås, ett montage)

30 matchers avstängning utan lön. det blev Monta Ellis straff för mopedturen som slutade med en trasig fotled, totalt ungefär tre miljoner dollar i böter.

Om ni inte kan historien så är det här den kortfattade historien:

*Monta Ellis skrev storkontrakt med Golden State Warriors.
*Monta Ellis fick sommarlov.
*Monta Ellis skadade fotleden ordentligt och skulle sannolikt missa två månader av säsongen.
*Monta Ellis sa att han gjorde illa sig genom att spela basket.
*Monta Ellis ljög.
*Monta Ellis lögn genomskådades.
*Monta Ellis hade i själva verket kört moped, trillat och slitit sönder foten.
*Monta Ellis mopedtur var ett klart kontraktsbrott - dylika 'högriskaktiviteter' är inte tillåtna.
*Monta Ellis skulle inte få något straff tyckte coach Don Nelson.
*Monta Ellis skulle visst få straff tyckte klubbpresident Robert Rowell.
*Monta Ellis fick sitt straff.

Nu sitter Golden State Warriors utan sin 'franchise player' och det finns i princip ingenting som talar för att mitt forna favoritlag ska göra ens en skaplig säsong.

-------------

Jag har förresten inte bestämt vilket som ska bli mitt nya favoritlag. Först tänkte jag följa Baron Davis till Clippers, men då stack ju Elton Brand och då kändes det inget kul längre.
Sedan funderade jag på att följa Elton Brand till Philadelphia. Men, kom igen, Philadelphia?
Sedan funderade jag lite på att fortsätta bygga på Lakerståget från fjolåret, men det känns ... sådär va.
Just nu lutar det mot D Wizzle, M Bizzle och S Mizzle i Miami. De kommer nog inte att vara så bra, men jag är fullkomligt övertygad om att de kommer att bjuda på både sjuka spel och utspel. Sådant gillar jag.

Min NBA-preview kommer nästa vecka. Håll i hatten.

Jag har just klämt i mig en köttbullemaka (förbannat god enligt förbundets Waldo Teppans) och klämt ur mig en webbtext om Comets match i damligapremiären här nere i Solnahallen.

Snart ska jag sätta mig med text till morgondagens tidning, men först, bara några snabba reflektioner:

* Är Shannon Daly inte bättre än vad hon var i dag är hon inte tillräckligt bra. Visst, hon tog hand om bollen rätt bra och spelade rätt skapligt försvar. Men hon var ingen riktig faktor i matchen, tyvärr. Hennes skott var, precis som befarat, inget vidare och två assists är knappast tillräckligt många för att insatsen ska anses fullt godkänd när man inte bidrar offensivt med så mycket annat.

* Anna Österman är ruskigt bra, bästa Cometsspelare idag, med hästlängder. Hon var (möjligen med undantag för Madde Malmbom som spelade strålande man-man-försvar och Ida Södersten som gjorde en hel del fint) den enda Cometsspelaren som lämnade planen med full heder i behåll.

* Som jag skrivit tidigare - Comets saknar trepoängsskytte. Daly lyckades kasta i två treor och Hamre en, men de har ingen som hotar från distans. Det hade Brahe. 10/17 satte jönköpingslaget.

* Frida Jonsson har både jag och fler högre förväntningar på än så här. Endast en poäng och tre returer gör ingen damligamatch. Hon kan bättre.

* Amy Mohr var sådär. Hon forcerade för mycket och samlade turnovers som andra samlar frimärken.

* Systemet, systemet. Det har varit mycket snack om systemet. Men i dag stressade Brahe sönder Comets system och då visste man inte vad man skulle göra. Jag bävar inför än tuffare motstånd.

Just nu sitter jag och tittar på 08-Jämtland där jämtländskorna förvånande är med i matchen bara minuterna innan halvtid. Jill Noe är fantastisk.

Den gode Tapio Joulamo gör ett fint jobb med damligan på basketsverige.se. Nu har han gjort en enkätundersökning med damligalagens coacher som fått tycka till på några punkter.

Anna Österman hamnar som andrahandsfavorit i kategorin 'årets stjärnskott', vilket inte kan betraktas som annat än mycket positivt, tydligen har ryktet kring henne spridit sig en del runt Sverige.
Jag har ju flera gånger på den här bloggen uttryckt beundran över det hon visat på försäsongen och jag tror stenhårt på henne. Men försäsong är försäsong och säsong är något annat. I morgon är det dags att prestera när det gäller. Det känns spännande.

Jag skulle för övrigt även vilja ha med Frida Jonsson rätt högt uppe på en lista över potentiella stjärnskott. Även om hon inte varit lika dominant som Österman under försäsongen har hon absolut potentialen att göra det stort 08-09.

Här är enkätfrågorna:

Vilka lag går till semifinal?
Solna, 08 Stockholm, Luleå och Telge

Vilket lag blir mästare?
Solna
Andrahandsfavorit: 08 Stockholm

Vilket lag får svårast?
Brahe och Eskilstuna

Vem är årets värvning?
Josefin Olheim till Solna
Andrahandsfavorit: Hanna Bouldwin, Telge

Vem blir årets svenska MVP?
Louice Halvarsson, Telge
Andrahandsfavorit: Hanna Bouldwin, Telge

Vem blir årets utländska MVP?
Leah Metcalf, Marbo
Andrahandsfavorit: Brittney Vaughn, Visby

Vem blir årets stjärnskott?
Danielle Hamilton-Carter, 08 Stockholm
Andrahandsfavorit: Anna Österman, Umeå

Vilken spelare kommer att betyda mest för sitt lag?
Louice Halvarsson, Telge
Andrahandsfavorit: Amy Mohr, Umeå

Själv ska jag knyta på mig halsduken och bila till isladan för att se Bjöklöven revanschera sig mot Borås.

Ni andra, som är lediga och har det fredagsmysigt, kan jag rekommendera en annan sysselsättning. Klockan 19.04 tar Jämtland emot Uppsala och hela matchen sänds på Svenska Baskettelevisionen.

Ett bättre läge att kolla in Egal Saleman live lär ni inte få på länge.

Som jag utlovade i går: fjolårets Basketetta med pythagoriska vinster:


Som vi ser var den här serien aningen ojämn, precis som Damligan, men inte i samma utsträckning. Virtus slutade tvåa i verkligheten och gör även det pythagoriskt.
Det är egentligen Luleå Steelers som är de stora förlorarna. Deras spel, sett över hela säsongen, borde ha räckt till en tredjeplats, men istället blev man bara fyra och missade därigenom slutspelet.

Det stora 'flytlaget' var Alvik som egentligen borde ha kommit näst sist, men som slutade nia i tabellen.

I helgen väntar, som jag tror jag nämnde, Haga Haninge för Virtus. Haga Haninge som igår, som förutspått, gjorde processen kort med Hallstahammar. Redan nu utfärdar jag varning för Haninges Urban Söderman och Tomas Öberg, det är en livsfarlig duo.

Jag var ju inte direkt förtjust i Sundsvall amerikanska point guard Megan Griffith. Det hon visade här i Umeå var inte annat än dåligt. Nu tycks även Sundsvallsfolket ha insett det, även om man väljer att linda in beskedet i lite snällare ord:

'Tyvärr måste vi meddela att Griffith lämnar Saints och i dagsläget väntar på kontrakt från en annan europeisk klubb, hon har bland annat fått erbjudande från Tyskland.

Beslutet som togs av Saints ledning grundar sig på framförallt på två faktorer, dels har Helena Rutberg överraskat oss med ett stabilt guardspel, vidare fick vi klart med Vera Janjic bara dagar innan amerikanskorna anslöt till laget. Med Vera Janjic inträde i laget fick vi in en spelare som kan agera back-up i spelfördelar rollen. När vi dessutom i träningsturneringen i Umeå kunde konstatera att vi saknade returtagningskapacitet kändes det mer angeläget att förstärka på den positionen. Det skapar dessutom mer spelutrymme för våra svenska spelare som främst är position 2,3 och 4 spelare.

Beslutet var extra svårt att ta då Griffith socialt och på träning fungerat riktigt bra. Vi hoppas att hon får chansen att visa upp sina färdigheter i en annan liga och önskar henne lycka till i sin fortsatta karriär.'

Efter många 'om' och en hel del 'men' har till slut Akropol lyckats räkna ihop statistiken. Eftersom den gjordes i efterhand, över dvd-inspelning, får man ta den med en nypa salt.

Här är Virtusspelarnas statistik med ytterligare en spalt, Tot Winshare, där jag räknar samman varje spelare winshare från samtliga matcher han spelat.



Som vi ser var de stora matchvinnarna, statistiskt sett, Per Bergmark, Hutch Wiltshire och David Danell som tillsammans stod för ungefär 85 procent av Virtus positiva produktion. Johan Pierre hade kunnat komma upp i betydligt högre siffror hade det inte varit för hela 6 turnovers.
Även Jocke Hellgren gjorde en helt hyfsad insats även om man förväntar sig mer än 8 poäng från honom.

På söndag är det hemmamatch för Virtus mot hårda Haga Haninge som förmodligen gör hackemos av Hallstahammar just nu.

I morgon slänger jag upp Virtus pythagoriska fjolår för den som är intresserad.

Nu ska jag ägna mig åt NBA pre season, Lakers-Jazz. Säsongen är inte mer än knappa tre veckor bort nu. Äntligen! typ.

Bästsäljade

NBA-linnen säljer tydligen som smör här i Europa. Och det trots att många NBA-loggor är förbannat fula.

Här de linnen som sålt allra bäst den senaste säsongen:

1. Kobe Bryant, Los Angeles Lakers
2. Kevin Garnett, Boston Celtics
3. Pau Gasol, Los Angeles Lakers
4. LeBron James, Cleveland Cavaliers
5. Tony Parker, San Antonio Spurs
6. Allen Iverson, Denver Nuggets
7. Andrea Bargnani, Toronto Raptors
8. Dwyane Wade, Miami Heat
9. Marco Belinelli, Golden State Warriors
10. Jose Calderon, Toronto Raptors

Många eropéer som synes, folk vill sporta sina landsmäns linnen helt tydligt.
Aningen märkligt att 2007 års MVP, Dirk Nowitzki, inte platsar på listan när en summerleage-lirare som Bellinelli finns där. Tydligen är italienarna kåtare på linnen än tyskarna, eller så har alla tyskar redan fyllt sina garderober med Nowitzkilinnen och lederhosen.

Vågar vi hoppas att Jonas Jerebkos namn finns med på nästa års lista?

Jag var förbi på Comets träning tidigare i dag då de lirade träningsmatch mot Iksus herrlag. Det var alltså basketskills och system mot längd, styrka och snabbhet och det var egentligen svårt att utläsa så mycket av matchen. Jag är väl i stort lite tveksam till exakt vad en sådan match ska ge (borde det inte vara bättre att spela mot typ KFUM:s P93 eller något?) men här är i alla fall vad jag såg:

* Anna Österman, hon går från klarhet till klarhet. Jag tror hon var bästa comet på planen. Hon spelade försvar, hon slet returer, hon bufflade i poäng inside, hon stänkte treor, hon passade. Hon gjorde allt, typ.

* Shannon Daly, för första gången. Kvick som attan, precis som utlovat. Såg bollsäker ut även om hon blev den avsnodd några för många gånger. Hon tog inte så många avslut men desto fler passningar av det smöriga slaget. Hon var även med bra på fast breaks.

* Ida Södersten, tillbaka på planen. Kul att se och även hon verkar kunna gå en stark säsong till mötes. Hon satte några skott, spelade klokt och stannade och lyfte skrot efter träningen.

* Försvaret, eller bristen på det. Jag hoppas att det berodde på att man inte ville gå för fullt mot Iksus grabbar, men försvarsspelet var riktigt uselt - öppna gator hela tiden.

* Systemen, de kommer. Även om de fick påminna varandra hur de skulle spela i varje time out såg det ut som att de börjar hitta spelsystemen mer och mer. Det var inte lika många passningar utan chans att gå hem som när Luleå var här och spelade. Och framför allt - point guard Shannon Daly tycks ha ett huvud för systemet, hon viftade runt medspelarna trots att hon bara varit med laget några dagar.

Efter en jämn första halvlek blev det till slut en ganska klar förlust för Jämtland i dagens Norrlandsderby mot Sundsvall (73-88) som även innebar hemmapremiär för Egal Saleman.

På 15 minuter gjorde han 7 poäng (2/3 från golvet, 3/4 från linjen), tog två returer och gjorde ingen turnover. Utan att ha sett matchen låter det som en solid insats, försvaret räknar jag att han jobbade bra i.

Totalt 5,73 MEV vilket i sig inte är så mycket, men utslaget på 48 minuter var det bara amerikanerna Ty Levett och Andrew Mitchell som var effektivare (bortsett från Samuel Mukuuza som spelade blott fyra minuter).

En fin individuell insats alltså, men det är nog en klen tröst när han just förlorat andra raka matchen i basketligan.

För min gamle coach, Peter Öqvist, måste förstås segern smaka mumma. Även om han snackat om att ge laget tid lär det ha svidit att ha förlora så mycket som regerande SM-silvermedaljörer.

Inspirerande eller avskräckande? Bedöm själv.



Men det basketbarn håller på med i Sverige känns som att samla på tuggummipapper i jämförelse.

--------------
BTW, om 20 minuter är det uppkast i Jämtland. Egal och hans jämtländska bröder gästar Jocke Kejllbom-lösa Sundsvall där en pressad Peter Öqvist bör leverera.

Om ni inte ids följa matchen live kan ni kika in här senare ikväll för en sammanfattning.

Det är ju bara dagar kvar till den nya damligasäsongen så det kanske känns lite segt att titta bakåt. Men genom att titta i backspegeln kan man ju ibland få fram något som kan belysa framtiden, eller i alla fall vara intressant för någon (läs: den statistikintresserade)

Inom baseball finns sedan länge ett vedertaget begrepp: Pythagorian expectation, där man genom en formel, baserat på hur många 'runs' ett lag lyckas med under en säsong i förhållande till hur många 'runs' man släpper till, får fram en siffra på hur många matcher laget borde ha vunnit. Är siffran högre än det verkliga vinsttalet kan man, enligt teorin, utgå från att laget haft 'otur' eller kanske underpresterat när det gällt. Är siffran lägre än verkligheten har laget haft 'tur' eller överpresterat när det gällt.

Inom basketen finns en liknande formel där man istället för runs räknar poäng. Formeln är rätt enkel: PythW%=Gjorda poäng^14/(gjorda poäng^14+insläppta poäng^14).

Så här ser siffrorna ut för Damligan i fjol:



Det man kan lägga märke till är att alla lag i toppen 'underpresterat' och alla lag i botten 'överpresterat'. Anledningen till det är att topplagen är bottenlagen så överlägsna att de trots väldigt stora segermarginaler åkt på några förluster mot de andra topplagen. Och tvärt om då för bottengängen.

I Comets-intresse, det kändes ju faktiskt som otur att man inte gick till slutspel, har jag därför räknat om tabellen och poängskillnaden enbart utifrån hur de åtta nedersta lagen spelat mot varandra:



Den tabellen ger en mer rättvisande bild, och för Comets del är resultatet tydligt: att man fick ihop 7 vinster var tursamt, spelet över hela säsongen borde egentligen inte ha räckt till mer än 5 vinster och man borde alltså ha fått kvala för att hålla sig kvar.

Om man sedan vill se det som att de verkligen hade flyt eller om man lyckades ta matcherna när det betydde som mest (styrka) beror väl på vilken poäng man vill göra och sådant lämnar jag till andra opinionsmakare.

Luca Romano brukar skämtsamt kalla mig Sherlock Holmes när jag snokar fram nyheter. Men nu är det Virtusbossen själv som är värdig pipa och deerstalker-hatt.

På virtusbasket.com har han presenterat bevisen för det jag skrev i matchtexten: Virtus bestals på två poäng av Akropols sekretariat.

Riktigt snyggt jobbat, men scannat protokoll och videobevis - elementärt!

Att bli både årets rookie och MVP är något av en bragd, man vet att man har att göra med riktig talang, liksom.

I helgen fick WNBA-forwarden Candace Parker, LA Sparks, båda utmärkelserna efter sin sanslöst fina rookiesäsong. 18,5 poäng, 9,5 returer, 3,4 assists och 2,3 blockar är ståtliga siffror.

Det var första gången någon fått bägge priserna i WNBA.

I NBA har det faktiskt hänt ett par gånger, även om det var länge sedan sist. Senast var försvarsspecialisten Wes Unseld som snittade sjuka 18,2 returer och 13,8 poäng under sin rookiesäsong 68-69.

Knappt tio år tidigare, 69-70, gjorde the big dipper, Wilt Chamberlain, sin första säsong i ligan, och där kan man väl tala om en statistisk explosion: 37,6 poäng och 27 returer per match snittade tidernas mest överlägsna spelare under sitt rookie-år.

Om man även ska räkna in ABA får vi lägga till Spencer Haywood och Artis 'A-train' Gilmore.

Ingen annan NBA-spelare har varit riktigt nära, här är några av de som i alla fall fått en hel del röster i MVP-omröstningen sin rookie-säsong: Lebron James (9:a), Tim Duncan (5:a), Shaq (7:a), David Robinson (6:a), Michael Jordan (6:a), Larry Birf (4:a), Kareem Abdul-Jabbar (3:a).

Oddsen att någon i årets rookiekull skulle få priset är sjukt höga. Den enda som skulle ha chansen är väl Greg Oden om han skulle bära Trailblazers till toppen av väst, vilker känns ungefär lika sannolikt som att Gerald Wallace skulle spela en hel säsong utan skador.

Sekretariatet i Akropol lyckades inte föra statistik, varför man måste fylla i den i efterhand utifrån inspelning. Sådant måste svensk basket sluta med - statistiken ska finnas inom en timme efter matchslut, allt annat är oacceptabelt.

Hur som helst, starkt av Virtus att vinna. Här är texten till tidningen:

Umeå Virtus rånades på två poäng, men lyckades ändå besegra Akropol och ta sin första vinst för säsongen.
- Skönt, Akropol är ett bra lag, säger coach Luca Romano.
Det var i den tredje quartern som Umeå Virtus bestals på två poäng. Johan Pierre satte ett hoppskott, men protokollföraren missade att notera poängen.
- Jag gick fram och sa att vi hade för lite poäng, men de sa att det skulle vara så, säger Romano.
I stället för att leda med fem poäng inför den tredje quartern ledde Virtus bara med tre.
- Det är väldigt dåligt, men skönt i alla fall att det inte blev matchavgörande, säger Romano.
Gummimatch
Tunga Akropol, som i fjol spelade i Basketligan, stretade emot, kom ikapp och förbi i den sista quartern.
- Det var som en gummimatch, det gick fram och tillbaka, säger Romano.
Med en minut kvar var ställningen lika - 68-68.
Då klev Demond 'Hutch' Wiltshire fram och satte en trepoängare. Akropol började foula, men Wiltshire höll sig kall och satte sex av sex straffar under den sista minuten.
Inte helt nöjd
- Han var riktigt bra i dag, säger Romano som även vill lyfta fram Per Bergmarks stora insats i defensiven.
- Han jobbade stenhårt på deras långa kille, Marc Hinz, och höll honom väldigt kort.
Men trots segern var Romano inte helt nöjd med allas insatser.
- Jag vill inte säga några namn, men det är några som måste kliva upp och jobba bättre både i försvar och anfall, säger han.


MATCHFAKTA
Basketettan, herrar
Akropol 73
Umeå Virtus 78
Poäng
Umeå Virtus: Per Bergmark 18, Hutch Wiltshire 18, David Danell 18, Johan Pierre 11, Joakim Hellgren 8, Jens Boman 2, Micke Arbinger 2, Sam

Tydligen ska Comets ha stängd träning på söndag när nya amerikanskan anländer. Vad är det för fasoner egentligen? Georgiska?

Man får helt enkelt vänta på att se Shannon Daly till någon gång nästa vecka då antar jag.

Nu har Umeå Comets nya jänkare äntligen lyckats ordna ett pass. På lördag landar Shannon Daly i Umeå. Den som är nyfiken på den korta, ettriga, kvicka guarden kan bege sig till Gammliahallen på söndag mellan 17 och 19 då hon gör sin första träning med laget.

Själv kommer jag att skriva damfotboll större delen av den tiden, men jag ska nog försöka ta mig dit för en titt och några kvicka ord.

Torbjörn Björnström låter hoppfull:
- Vi har fått en del dvd:er som vi tittat på och hon ser bra ut. Hon har ett väldigt stort självförtroende, och det behöver vi, säger han.

----------------------
In other news: I dag skickade Jämtland ut ett pressmeddelande som upprepar det jag skrev i söndags: Camilla Fagerberg stannar i Östersund. Och precis som jag skrev i söndags konstaterar jag åter: Extremt viktigt för Jämtland, kanske kan de bli ett slutspelslag även i år.

Någon succédebut blev det inte för Egal Saleman, han lät rätt så besviken när jag pratade med honom en knapp timme efter matchen.

- Alltså på värmningen kunde jag inte missa, jag satte typ 20 av 30 treor. Allt kändes hur bra som helst. Jag har varit lugn och glad hela dagen. Sedan kom jag in i matchen och jag var helt enkelt jävligt nervös, sa han.

Egal byttes in efter knappt fem minuter av den första quarter. Han hade inte mer än kommit in på planen förrän han fick sitt första skott: en öppen trea.
- Så sköt jag airball, ingen rolig start, kommenterade han.
Sedan fortsatte det lite i samma stil. Han foulade ett par gånger och gjorde en turn over inan han blev utbytt.
I den andra quarten fick han chansen på nytt, men även då blev det ett missat skott och en foul.
I sista quartern fick han så komma in igen med en offensiv foul och en assist som facit.
- Alltså jag gjorde väl en av mina sämre matcher, det var helt enkelt inte min dag, sa Egal.
- Men jag jobbade på rätt bra i försvaret och försökte vara så störig som möjligt.

Matchen gick ju också åt pipan för Jämtland. trots ledning nästan hela vägen gick Plannja om i sista minuten. Nya amerikanen i Jämtland, Ty Levett (21 p, 8 reb), fick ett sista skott för att vinna matchen, men hans hörntrea blockades av John Rosendal.
- Fy fan, vi spelade bra. Vi fick dem ur rytmen, men vi kunde inte göra poäng. Det var ruskigt synd att vi inte kunde vinna. Det är lite deppig stämning nu, sa Egal.

Han verkar ändå hantera motgången bra.
- Nu är det där ingenting. Jag spelade inget vidare, men jag fick i alla förtroende, det är bara att lira vidare, sa han innan han skulle slänga i sig käk.

--------------------
Har man haft en tuff öppningsmatch kan man alltid trösta sig med att andra haft ännu tuffare öppningsmatcher. En av NBA:s sämsta matcher torde vara Utah Jazz-liraren Delaney Rudds insats i säsongspremiären på hemmaplan mot Phoenix Suns hösten 1990.

Rudd spelade 9 minuter på vilka han presterade följande: 0/4 FG, 0/0 FT, 0 REB, 0 ASS, 0 STL, 0 BLK, 6 TOV, 5 PF, 0 P.

Där har ni en riktigt grisig insats som på intet sätt ska jämföras med Egals nervösa debut.