Bara ett snabbt tips till alla NBA-heads där ute:

Numera går det bra att köpa ett NBA Broadband league pass, även för oss utanför USA. För endast 673 kronor (early bird special) får du se över 1200 NBA-matcher live eller, om du föredrar, i eftersändning. Själv behövde jag tänka i ungefär tre sekunder innan jag glatt knappade in mitt kortnummer och kunde avnjuta Lakers-Trailblazers i utmärkt kvalla.

Med tanke på att piratstreamsajten myp2p bannat de så fina mms-länkarna är det här erbjudandet ännu svårare att motstå. Så om ni inte vill sitta och jaga rottiga sopcast-streams nätterna i ända, öppna portmonän och punga ut 673 kronor vilket blir ungefär 56 öre per match om du nu skulle få för dig att ägna 150 dygn åt konstant NBA-tittande.

I fjol sportade Drew gooden en mystisk liten hårfyrkant i nacken. Sedan gick han över till ett jihad-skägg.
Nu har hittat på någonting som inte kan beskrivas som annat än ugriskt och det borde inte komma som en överraskning för någon att Gooden har finskt påbrå, hans mamma Ulla kommer nämligen från andra sidan kvarken.

Nu är väl Goodens skägg egentligen en bisak när NBA-säsongen dragit igång och det finns ju två helt andra skägg som var mer spännande att iakta igår – Lebron James och Greg Oden.

James såg stundtals ut att trivas som fisken i vattnet mot Boston, och jag tycker mig faktiskt se ett mer rörligt Clevelandanfall i år, jag tror det var bara två gånger som Lebron körde sitt patenterade en mot fem-anfall. Att Boston ändå gick ut som segrare ser jag som en bisak. Cleveland kommer att vara ett lag att räkna med i år.

Greg Oden gjorde en extremt slät figur i sin NBA-premiär. Tretton minuters spel gav fyra missade skott, två missade straffar, fem returer och en haltande fot. Det kommer att dröja innan Oden blir det monster alla hoppas på.

Drew Gooden-skägget då? 13 poäng, 8 returer och 3 steals är klasser bättre än ansiktsbehåringen signalerar om.

Med bara en dryg timme kvar till NBA-säsongen börjar, nästan så man måste nypa sig i armen, kommer sista posten i min NBA-preview: tipset i väst. Rockets är svårplacerat eftersom de är så skadeberoende, i övrigt känner jag mig rätt övertygad. Men, som alltid, håna mig gärna!

1. Los Angeles Lakers (60-22)
2. New Orleans Hornets (59-23)
3. Utah Jazz (57-25)
4. Houston Rockets (54-28)
5. San Antonio Spurs (50-32)
6. Phoenix Suns (47-35)
7. Portland Trailblazers (44-38)
8. Dallas Mavericks (43-39)
9. Denver Nuggets (41-41)
10. Los Angeles Clippers (34-48)
11. Golden State Warriors (33-49)
12. Minnesota Timberwolves (31-51)
13. Sacramento Kings (30-52)
14. Memphis Grizzlies (19-63)
15. Oklahoma City Thunder (17-65)

Dallas Mavericks
Fjolåret: Året efter året då det skulle ske. Dallas kunde aldrig hämta sig, paniktradade till sig Jason Kidd och lyckades aldrig prestera slutspelsbasket.
Viktigaste sommarhändelse: Ut med ettrige och allt mer Isiah Thomas-liknande Avery Johnsson – in med semigeniet Rick Carlisle.
Hata Mavericks: Helt ärligt NBA:s osexigaste lag för tillfället.
Älska Mavericks: Mark Cuban – basketmecenaten med den stora truten får mer böter på en säsong än vad din genomsnittliga afrikanska nation har som BNP.
Årets story: Carlisle får åter ordning på Mavericks-skeppet, men tiden har passerat och inte ens en Josh Howard i sitt livs form kan göra något åt alla andra lag som springer förbi.

Houston Rockets
Fjolåret: Vann sjuka 22 raka matcher, och då var ändå Yao Ming skadad. Men säsongen tog, som brukligt, slut i första slutspelsrundan.
Viktigaste sommarhändelse: Värvningen av Ron Artest beskrevs av vissa som att lägga en tidsinställd bomb i hemmaarenan. Själv tror jag på minimalt med drama och maxade prestationer.
Hata Rockets: De sex senaste slutspelen har tagit slut i första rundan. Sämst när det gäller är inte särskilt smickrande.
Älska Rockets: Jätten Yao Ming, joviale McGrady, genomhygglige Battier, hetsporren Artest – laget har karaktärer i överflöd.
Årets story: Turen vänder inte i år heller – Ron Artest överdoserar hostmedicin.

Memphis Grizzlies
Fjolåret: Grizzlies tippades av en del som ett överraskningslag, men istället blev säsongen ett enormt misslyckande som nådde sin kulmen i samband med Pau Gasol/Kwame Brown stölden traden.
Viktigaste sommarhändelse: Det tafatta budet på Josh Smith var bara en ursäkt för att man är så snål att man inte ens vill närma sig lönetaket.
Hata Grizzlies: Pau Gasol-dealen luktar fortfarande unket. Att laget sedan saknar allt vad spännade spelare heter, med undantag för OJ Mayo, gör inte saken bättre.
Älska Grizzlies: Hur kan man inte älska ett lag baserat i Memphis med tillnamnet "Grizzlies"
Årets story: Rudy Gay är fantastisk, men väldigt få kommer att bry sig.

New Orleans Hornets
Fjolåret: Tillbaka i The Big Easy efter Katrina och Chris Paul gick från talang till superstjärna när han tog hela laget på en resa som nästan luktade mästerskap.
Viktigaste sommarhändelse: Jannero Pargos flytt till Ryssland vägs mer än upp av James Posey som kanske kan bli en ny variant av Robert Horry – den där sista pusselbiten som hjälper lagen att vinna mästerskapen.
Hata Hornets: Jag är rädd för att Hornets blir det nya Suns – laget pöbeln hakar på.
Älska Hornets: Chris Paul ser ut som Carlton Banks och spelar som Tim Hardaways glansdagar. Vad är inte att älska?
Årets story: Ska James Posey återigen sätta stopp för Lakers mästerskapsplaner, den här gången redan i conference-finalen?

San Antonio Spurs
Fjolåret: Åldern började på allvar springa ikapp Spurs som egentligen aldrig på allvar såg ut som en titelutmanare.
Viktigaste sommarhändelse: Ännu ett år har gått, och ingen i Spurs har blivit yngre.
Hata Spurs: Surheten, ålderomen, dynastin, fulheten – allt hamnar på minuskontot.
Älska Spurs: För att de alltid ger upp en jävla fight och är så sköna att slå.
Årets story: San Antonios svit med mästerskap vart annat år bryts.

Golden State Warriors
Fjolåret: När "psycho" Stephen Jackson kom tillbaka från sin avstängning började laget vinna. Trots fler vinster än succésäsongen 06-07 missade man slutspel i sjukt tuffa väst-toppen.
Viktigaste sommarhändelse: Monta Ellis mopedolycka har förstås en oerhörd effekt, men Baron Davis flytt är mer av en franchisförändring.
Hata Warriors: Jag kan inte hata Warriors. Sedan jag såg Tim Hardaways cross-over för första gången 1993 har laget alltid betytt något särskilt för mig. Men om jag måste hata på något får det bli loggan som är hiskelig.
Älska Warriors: Det är något med bukten. Både när det kommer till basketen och musiken är det genomgående temat: go dumb!
Årets story: Monta Ellis skada blir årets svar på Gilbert Arenas fjolår. Man tror hela tiden att han ska komma tillbaka snart, men det blir inte mer än sju matcher för Ellis.

Los Angeles Clippers
Fjolåret: Med hjärtat och själen – Elton Brand – långtidsskadad var Chris Kamans sanslösa första halva av säsongen det enda spännande som hände i Clipperland.
Viktigaste sommarhändelse: Tanken på att få se Baron Davis tillsammans med Elton Brand levde någon vecka innan Brand gjorde en Kjellbom och drog till Philly.
Hata Clippers: Den fullkomliga inkompetensen att få ihop ett vettigt lag. Sju slutspel på 38 säsonger är vidrigt.
Älska Clippers: Alltid i skuggan av Lakers, alltid lite mer hjärtliga än Lakers. Med Baron Davis ombord finns ytterligare ett skäl.
Årets story: Baron Davis, Marcus Camby och Chris Kaman bildar en vass trio i tre månader innan allsköns skadehelvete brakar loss.

Los Angeles Lakers
Fjolåret: Började bra, skadade Bynum, stal Gasol och var allas favoritlag att ta hem hela skiten. Total kramp i finalen.
Viktigaste sommarhändelse: Redan under slutspelet i våras blev man leds på "and what about when Andrew Bynum comes back next year". Nu är det dags att bevisa betydelsen av den lika unga som talangfulla centern.
Hata Lakers: Min åktur på Lakerståget i våras gav en bitter eftersmak. Lakers är inget kul lag att hålla på.
Älska Lakers: Spelet! Det var snuskigt vackert i fjol.
Årets story: Bynum är bomber och granater, Lamar Odom ett odjur, Gasol stolt som en matador och Kobe Bryant precis lika djävulsk som alltid. Mästerskapet landar i Los Angeles.

Phoenix Suns
Fjolåret: Lite segare än tidigare, men fortafarande en dominant kraft fram till domedagen då Shawn Marion åkte till Miami och Shaquille O’Neal anlände i Arizona.
Viktigaste sommarhändelse: Efter att ha varit hela basketvärldens älskling fick till sist Mike D’antoni lämna bygget och göra plats för Terry Porter. Slut med den europeiska bombarbasketen, med andra ord.
Hata Suns: Ett lag som fått på tok för många medgångssupporters under Steve Nash-åren. Sådant avskräcker.
Älska Suns: Ett lag som varit så bra så många gånger utan att nå hela vägen fram är svårt att inte älska.
Årets story: Terry Porter gör sitt bästa för att styra upp halvplansbasket, men kommer att få slita sig i sitt icke-existerande hår till förbannelse över det åldrande laget.

Sacramento Kings
Fjolåret: Med skador på Kevin Martin, Mike Bibby och Ron Artest såg man chanslösa ut. 38 vinster var starkt.
Viktigaste sommarhändelse: Utan Ron Artest tappade Kings styrka, mod, ledarskap och en djävla massa swagger.
Hata Kings: Trots att Kings är en av de äldsta klubbarna är de anonymare än en internethatare.
Älska Kings: Chris Webber var värd att vinna mästerskapet med Kings 2002 då Lakers och domarna bestal honom segern. Sympatipoäng där.
Årets story: Kevin Martin går bananer och blir hela ligans bästa poängplockare, men laget hamnar i ingenmansland, långt från slutspel.

Efter två tekniska haverier lyckades fantasy-draften äntligen genomföras och jag känner mig ganska så nöjd med mina val:

Första rundan: (1) Chris Paul – kändes självklart och en sjukt bra grund för både assists och steals.

Andra rundan: (18) Caron Butler – precis den spelare jag hoppats skulle vara kvar, en komplett spelare som är topp tio om han håller sig hel.

Tredje rundan: (19) Al Jefferson – även här en underskattad spelare som jag hoppades kunna välja med min tredjepick. Egentligen värd topp 12.

Fjärde rundan: (36) Kevin Martin – Om han upprepar statistiken från de matcher som Artest inte spelade i fjol är han ett kap. Hur som helst guld för straffkastprocenten.

Femte rundan: (37) Pau Gasol – Solid spelare med solida procenter. Jag var nära att landa Chris Bosh, men Patrik tog honom just innan, men Gasol kändes som ett bra val.

Sjätte rundan: (54) Brandon Roy – Bra värde här också. Egentligen var jag inne på att ta en point guard, men Roys assist, omkring 6 per match, är ju point guard-mässiga.

Sjunde rundan: (55) Mehmet Okur – en chanstagning. Var grym efter allstar-breaket i fjol och en överlägsen trepoängsskytt för att vara center.

Åttonde rundan: (72) Andris Biedrins – Enorm skottprocent, bra returtagning och några blockar. Dessutom tror jag på ett career-year för Biedrins.

Nionde rundan: (73) Josh Howard – Efter en sommar full av skandaler tror jag Howard är redo att dundra. Försäsongen har sett lovande ut. Egentligen tycker jag han är värd att draftas omkring 45-50.

Tionde rundan: (90) Rajon Rondo – Efter att ha missat ut på point guards i mellanregistret fick det bli Rondo. Jag tror han blir bra.

Elfte rundan: (91) Troy Murphy – Liten panikpick som inte känns så bra. Jag trodde Randy Foye var draftad, annars hade jag tagit honom.

Tolfte rundan: (108) JR Smith – Jag behövde trepoängare och tog JR Smith som sätter fler än de flesta. Dessutom finns chansen att han får ett stort genombrott i år.

Trettonde rundan: (109) Ronnie Brewer – jag behövde steals och tog Brewer som i alla fall snittar omkring 1,5.

Fjortonde rundan (126) Thaddeus Young – En spelare med oerhörd potential som kan visa sig vara ett riktigt kap i näst sista rundan.

Femtonde rundan: (127) Mario Chalmers – eftersom vi var tvungna att ha en rookie i laget fick det bli Chalmers som ser ut att kunna få starta i Miami.

Sammanfattningsvis: Jag är helt nöjd med två tredjedelar av valen, nöjd med 4 val och lite missnöjd med ett val. Totalt sett ett starkt fantasylag som kommer dominera steals, skottprocent och turnovers. Enda kategorin som är under medel är blockar.

Kort om de andra lagen:
Patrik: Flippade ur och blev sur och satte på autopiloten. Bra på trepoängare och straffkast, men riktigt dålig skottprocent. Dåligt val att ta Carmelo Anthony i andrarundan, men strålande draftat i tredje och fjärde rundan då han tog Chris Bosh och Jason Richardson.

Simon: Överraskade med oortodoxa val som T-mac i fjärde rundan och Rasheed Wallace i femte. Kommer förmodligen inte att vinna någon kategori, men kommer heller inte att komma sist i någon.

Jakob: Fick Lebron James till skänks som fjärdeval och fortsatte sedan bygga laget på usla straffskyttar. Chansade på Gilbert Arenas och tog snyggt Matt Barnes i sista rundan. Extremt bra i fem kategorier, dåligt i två kategorier (treor och turnovers) samt extremt dåligt i straffar.

Sam: Började med att drafta de äldsta tillgängliga spelarna och bytte sedan strategi och valde de yngsta tillgängliga spelarna. Bra i returer och blockar, ganska dåligt i alla andra kategorier.

Petter: Hade gjort sin fantasyläxa och showade med flera fina picks som Joe Johnson i fjärde, Corey Maggette i åttonde och Mike Bibby i tionde. Tveksamt tidiga val av Granger i andra och Brad Miller i nionde. Rätt bra överlag även om turnovers och blockar kan bli två svaga kategorier.

Viktor: Gick ut stenhårt med Dwight Howard i förstarundan och chansade med skadade Manu Ginobili, alltid halvskadade Yao Ming och skadesamlaren TJ Ford. Bra i poäng och skottprocent, skaplig i returer och assist, rätt dåligt i övrigt.

Johan: Point guard Pierre gick på storlek och kommer att dominera returer och blockar och inget mer. Stod för vad som förmodligen var hela draftens sämsta val i form av Jermaine O’Neal i tredje rundan.

Egal: Hade autopick hela draften och landade med ett lag utan en enda riktig center.

Denver Nuggets
Fjolåret: Med en spelarbudget långt in på lyxskatt-territoriet och med talang för att nå mycket långt tog det, som brukligt, stopp på tok för tidigt i fyra förödmjukande matcher mot Los Angeles Lakers.
Viktigaste sommarhändelse: Marcus Camby ut behöver inte betyda så våldsamt mycket i verkligheten, men på papperet ser det ut som att man tappat lagets enda försvarsspelare.
Hata Denver: Låt vara att man är ett offensivt koncentrerat lag, men det försvarsspel Denver ofta uppvisar är hårresande håglöst.
Älska Denver: Farten, run and gun-mentaliteten och swagger i överflöd genom Allen Iverson och Carmelo Anthony.
Årets story: Trots fortsatt storspelande av Iverson och Anthony samt nära 20 poäng per match från JR Smith blir det en förödmjukande säsong då man har ligans sämsta opp fg%.

Minnesota Timberwolves
Fjolåret: Året efter KG blev, precis som väntat, ett år som till största delen handlade om förluster.
Viktigaste sommarhändelse: Pessimistiskt sett gick man miste om en framtida All-star då man tradade bort OJ Mayo, optimistiskt sett fick man två studs i utbyte – Mike Miller och Kevin Love.
Hata Timberwolves: Kanske NBA-historiens mest misshandlade lag – Kevin McHale var betydligt bättre som spelare än sportchef.
Älska Timberwolves: Al Jefferson, Craig Smith, Ryan Gomes, Kevin Love – Wolves satsar inte på en lång frontline – utan på en bred. Fyra tunga muskelknuttar som förmodligen lika gärna skulle ha kunnat spela i NFL.
Årets story: Unga talangfulla Wolves överraskar alla, men är ändå lååångt från slutspel.

Oklahoma City Thunder
Fjolåret: För ett år sedan fanns ju inte ens Thunder. Seattles förra säsong ska vi inte prata om.
Viktigaste sommarhändelse: Signandet av Derrick Byars som free agent. Eller, nej just ja, man flyttade ju från Seattle till Oklahoma City,
Hata Thunder: Ful logga, fult smeknamn och ett trist lag. Dessutom: NBA:s nyaste franchise – var finns själen?
Älska Thunder: Kevin Durants rookie-säsong känns faktiskt rätt spektakulär så här i efterhand. Durant är framtid.
Årets story: Med en fanatisk ny hemmapublik lyckas Thunder, faktiskt, vinna några matcher.

Portland Trailblazers
Fjolåret: Sådär början, en hysterisk winning streak och framtidsutsikter som är helt sjuka.
Viktigaste sommarhändelse: Greg Oden, förstapicken från 2007, är äntligen hel,
Hata Trailblazer: Ett lag som är svårt att hata på. Men, vad fan är en trailblazer egentligen?
Älska Trailblazers: Vad är inte att älska? Ungdomem, framåtmarchen, NBA-historiens konsekvent snyggaste logga, spelarna?
Årets story: Greg Oden är so-so, Rudy Fernandez är go-go, och Trailblazers tar sig till första slutspelet sedan 2003.

Utah Jazz
Fjolåret: Deron och Boozer gav flashbacks till Stockton Malone och det tog endast stopp mot ett rullande Lakers.
Viktigaste sommarhändelse: Återsignandet av Deron Williams känns som den enda händelsen av någon betydelse.
Hata Jazz: Jag tänker inte gnälla om Stockton och Malone, det har jag glömt och förlåtit. Däremot: Mormonstaden Utah och mormonpastorn Jerry Sloan är svår att tycka om.
Älska Jazz: Deron Williams kommer att få leva med att ha draftats före Chris Paul, men han kommer aldrig att kunna ses som ett misslyckat val.
Årets story: Boozer tradas inte alls, men efter ännu en genomstabil grundserie tar det stopp i slutspelet.

I dagens tidning har jag nyheten om att Virtus plockar hit en EU-spelare i form av italienaren Matteo Cavallini som senast kommer från Piacenza, men som lirade gejser-basket på Island så sent som för två år sedan. Enligt Luca ska han egentligen vara för bra för att spela i ettan, låt oss hoppas att det är sant.
Han landar dock inte förrän på måndag, så morgondagens match får gå utan honom. Hallstahammar borde kunna vara en förrätt för Virtus om de inte underpresterar.
Efter att ha missat den första hemmatchen på grund av sportkonferens och den andra på grund av damligapremiären ser jag fram emot att se årets första livematch. Jag tror på vinst, men en liten varning utfärdas dock för 168 centimeter korta och sjukt spänstiga Mike Aren:

———–
Samtidigt i Jämtland. Förra veckan kom englandsamerikanen Tommy Johnson som senast spelat på Island. I dag anländer Luka Marolt till Jämtland, och precis som Johnsson och Cavallini har han ett förflutet på den där märkliga ön som nu alltså inte bara tappar alla sina pengar utan även alla sina basketimporter.
Mer konkurrens för Egal Saleman som ikväll åker till Göteborg för match mot ligans enda vinstlösa lag – Gothia.

Vi får önska Egal Lycka till där och hoppas på en lagom frustrerad Saleman till kvällens fantasy-draft, för det är i kväll den sker. Och, ja, jag tänker fortfarande ta Chris Paul som förstapick.

———–
Väst-previews kommer under helgen.

Som utlovat: Här är mina predictions för öst. Kritiska röster mottages gärna.

1. Boston Celtics 61-21
2. Detroit Pistons 56-26
3. Cleveland Cavaliers 51-31
4. Orlando Magic 48-34
5. Philadelphia 76ers 47-35
6. Toronto Raptors 43-39
7. Charlotte Bobcats 41-41
8. Miami Heat 40-42
9. Indiana Pacers 38-44
10. New York Knicks 35-47
11. Chicago Bulls 35-47
12. Washington Wizards 33-40
13. Atlanta Hawks 30-52
14. Milwaukee Bucks 28-54
15. New Jersey Nets 22-60

Chicago Bulls
Fjolåret: Största flopplaget – från öst-contender till lotterilag när Luol Deng, Kirk Hinrich och Ben Gordon samtidigt spelade basket som tolvåringar.
Viktigaste sommarhändelsen: Valet att gå på hemmaspelare Derrick Rose istället för Michael Beas(t)ley som förstaval i draften.
Hata Bulls: Det var Chicago Bulls fel att Charles Barkley aldrig fick sin mästerskapsring, det förlåter jag dem aldrig.
Älska Bulls: Jag har hört att de ska ha sällsynt delikat pressmat.
Årets story: John Paxons allt mer fåniga försök att släta över det faktum att de gjorde en jätteblunder då de valde Derrick Rose framför Michael Beas(t)ley.

Cleveland Cavaliers
Fjolåret: Solida defensivt, impotenta offensivt. Lebron gjorde sin grej, medspelarna inte så mycket. Som vanligt med andra ord.
Viktigaste sommarhändelsen: Mo Williams in – äntligen en spelare som både är klok och kan göra poäng.
Hata Cavs: Inte ens det mest efterblivna Lebron James-fanet kan ärligt tycka att det är roligt att se James spela en mot fem-anfall.
Älska Cavs: Inte ens den mest efterblivna Lebron James-hataren kan fronta på kung James begåvning. Charles Barkley reinkarnerad fast med mindre ass.
Årets story: Mo Williams gör sin bästa säsong hittills och Lebron James börjar faktiskt fundera på att stanna i Cleveland även efter säsongen 2009-2010.

Indiana Pacers
Fjolåret: På förhand ett av NBA:s tråkigaste och sämsta lag. I efterhand ett av NBA:s tråkigaste lag som ändå bara var en hårsmån från slutspel.
Viktigaste sommarhändelsen: Ut med Jermain O’Neil, nu behöver ingen längre låtsas att klubbens franchisespelare är någon annan än Danny Granger.
Hata Pacers: Egentligen är Pacers för menlösa för att hata. Men på något sätt är det ett skäl att hata.
Älska Pacers: Jag vet inte om det är the ghost of Reggie Miller som talar, men den där blågula uniformen är ruskigt snygg.
Årets story: TJ Ford visar sig vara Jamal Tinsley 2.0, en talangfull point guard som varken har huvudet eller hälsan med sig.

Milwaukee Bucks
Fjolåret: Började bra, krackelerade under vintern och splittrades lagom till våren.
Viktigaste sommarhändelsen: Det mest förändrade laget sedan våren. Ut med Mo Williams och Yi Jianlian, in med Richard Jefferson. Luke Ridnour och Ramon Sessions.
Hata Bucks: Lag som inte kan spela försvar kan vara rätt så roliga, typ Golden State och Denver. Men Bucks var nästan parodiska i fjol.
Älska Bucks: Michael Redds trepoängsskott som ser ut som ett fotbollsinkast – I fucking love it!
Årets story: Charlie Villanuevas planerade genombrott som istället blev till Charlie Villanuevas slutgiltiga sammanbrott.
(notera att detta var inför förra säsongen:)

Detroit Pistons
Fjolåret: Det var precis som alltid – segt, tungt, effektivt och slut i conference-finalen.
Viktigaste sommarhändelsen: Allt som inte hände. Det talades om att bryta upp och bygga nytt. Det enda som hände var att man landade en av ligans minst skickliga spelare i Kwame Brown.
Hata Pistons: Östkustens svar på San Antonio Spurs – laget ditt favoritlag alltid förlorar mot, på ren djävulskap.
Älska Pistons: Bortom den där hiskeliga förstafemman finns en av ligans mest spännande bänkar med Jason Maxiell, Rodney Stuckey och Amir Johnson.
Årets story: Rasheed Wallace skeppas iväg och Rodney Stuckey lirar in sig i förstafemman och leder laget hela vägen till – conference-finalen.