The Dream. Aldrig. Glömma.

Först tänkte jag att mellandagarna är till för att fynda - jag köpte en tv för tio tusen.
Sedan kom jag på att det var dyrt. Jag avbeställde tv:n några timmar senare.
Sen kom jag på att mellandagarna handlar om att pyssla. Då snubblade jag över den här quizen som helt enkelt går ut på att komma på så många av NBA:s 50 bästa spelare genom tiderna på 8 minuter. Det är alltså den officiella listan som sammanställdes till NBA:s 50-årsjubileum 1996 som gäller, varför det är lönlöst att försöka med namn som Lebron James, Lamar Odom eller James Posey.

Se det som ett snabbtest i NBA-historia. Själv fick jag en rätt medioker score på 37, och då fick jag ändå hjälp av hockeybloggaren som turade in ett namn.

Rent pinsamt glömde jag Hakeem Olajuwon och Rick Barry.

Posta gärna din egen score i kommentarsfältet, ärlighet är en dygd!

Halva säsongen, mer eller mindre, spela och vissa kan ta jullov med mer ro i kroppen än andra.

Basketbloggen tar på sig tomtemasken och delar ut små julklappar i form av kurrar (VK:s betygssymboler, typ som Expressens getingar, om du inte hade koll) till Comets- och Virtus-spelarna utifrån vad de presterat så här långt.

Betygen är en avvägning mellan prestation utifrån förmåga och verklig prestation.

Umeå Comets 1 kurre
Hade man gjort två bra matcher i helgen kanske man hade kunnat snudda vid en tvåa i betyg, men i dagsläget finns inget annat val än en etta.

Caroline Sigefelt 2 kurrar
Har varit mycket pålitlig som bolltransportör även om hon inte gjort mycket väsen av sig offensivt. Bäst assist/TO-ratio i Comets.

Julia Hamre 2 kurrar
Hade det riktigt motigt i början av säsongen men har de senare matcherna både satt trepoängare och straffar när det behövts. I försvarsspelet finns en hel del övrigt att önska.

Frida Jonsson 1 kurre
Vad har hänt? Efter en fantastisk vår då hon var lagets näst bästa spelare fick hon åka landslagsläger och allting pekade mot den stora genombrottssäsongen. Istället har hon klivit ett steg tillbaka i utvecklingen och inte fått någonting uträttat.

Anna Österman 4 kurrar
Har infriat förväntningarna med råge. Bäst på plan i flera matcher, spelar alltid med stor hunger och är inte rädd för att skjuta.

Madeleine Malmbom 2 kurrar
Offensivt, inte så mycket att hurra över. defensivt har Madeleine Malmbom konsekvent varit en av de hårdast arbetande spelarna då hon fått chansen.

Amy Mohr 4 kurrar
Helt fantastisk i fjol. I år... inte lika mycket. Fortfarande en av damligans bästa spelare, men har varit för ojämn för att få toppbetyg.

Ida Södersten 2 kurrar
Har studsat tillbaka efter den svaga våren, men når fortfarande inte riktigt upp till potentialen även om hon är en av få i laget som alltid gjort allt som stått i hennes makt för att försöka vinna.

Shannon Daly 2 kurrar
Riktigt dålig i början, betydligt bättre senare. Men hon missar fortfarande för mycket skott, gör fortfarande för många turnovers, för få assists och spelar för svagt försvar för att räknas som en lyckad import.

Anna Wirén och Emmelie Freiman har spelat för lite för att bedömas.



Virtus 1 kurre
Målet var att vinna serien. Verkligheten är något helt annat. Hålet efter Egal Saleman har varit enormt och även om man blixtrat till har entusiasmen aldrig varit närvarande på samma sätt som i fjol.

Jens Boman 1 kurre
Strålande hemma mot Steelers, i övrigt har inte mycket gått rätt för normalt pålitlige distansskytten Boman som endast fått i 4 av 26 treor.

Victor Edlund 4 kurrar
Stålmannen Edlund har tyvärr inte kunnat vara med alla matcher, men de gånger han väl spelat har han alltid dominerat sitt revir: tresekundersområdet.

Joakim Hellgren 2 kurrar
För mycket upp och ner. Brutalt bra i sina bästa stunder, men nedperioderna har varit för långa och för många. Dessutom skadad nu.

Micke Arbinger 1 kurre
Matchavgörandet mot Luleå var härligt. I övrigt: på tok för ofta ur position i försvarsspelet, svag i returtagningen och 28-procentigt skytte flyger inte.

Per Bergmark 3 kurrar
Har inte spelat med samma entusiasm som tidigare år men är i fortfarande mycket dominant i sina bästa stunder. Skadad nu på slutet.

Johan Pierre 4 kurrar
Helt briljant några matcher, bra de flesta och dålig ett par matcher. Har ibland haft lite svårt att balansera point guard-rollen och poänggörar-rollen, men har tagit ett kliv framåt.

Demond Wiltshire 3 kurrar
Ovanligt stabil i år som back up-point guard. Tar fortfarande ologiska beslut och kan ibland drälla med bollen.

Magnus Haney 2 kurrar
Har fungerat bra utan att imponera särskilt när han spelat. Fyller sin roll när Pierre och Hutch behöver vila från point guard-uppgifterna.

David Danell 3 kurrar
Har inte varit den offensiva maskin jag hoppats. Borde kunna skjuta 40 procent från trepoängslinjen istället för de 36 han skjuter nu. Defensivt är han dock alltid en hjälte.

Sam Remmets 2 kurrar
Har gjort ett par imponerande inhopp och visat en hel del potential med sin aningen oortodoxa stil. Har dock spelat för lite för att få ett högre betyg.

Matteo Cavallini 3 kurrar
Seg i början, sedan skadad, sedan grymt effektiv ett par matcher. Matteo har hjälpt till att lyfta Virtus, men fantastisk har han inte varit.


Simon Grind, Peder Engman, Anton Larsson, Albin Frank och Eddy Bengtsson har spelat för lite för att bedömas

* Tälje har inte imponerat allt för mycket på slutet, men har ändå två knappa segrar över Hallstahammar och Uppsala i de två senaste matcherna.

* Tälje leder publikligan i norra Basketettan med 262 åskådare per match. Virtus ligger tvåa på 202 per match.

* 'Vår sämsta defensiva insats någonsin' kallade Luca Romano prestationen mot Orongo, det borde alltså inte kunna bli sämre i dag.

* Täljes Karim Wazzi torde vara basketettans bästa 'rena' point guard, den lille kvicke mannen snittar nära 7 assists, vilket måste anses vara historiskt bra i basketettan.

* Dagens match är den sista för MAtteo Cavallini i Virtus, han åker hem till Italien där han tydligen fått ett bra erbjudande.

* Sett över lagets sju senaste quarters har Umeå Comets satt 23/119 skott. Det är 19,3% om ni undrar.

* Marbo är i bra form, på de fyra senaste matcherna har man tre förkrossande segrar över Marbo, Visby och Jämtland samt en knapp förlust mot Luleå.

* Torbjörn Björnström är inte heller nöjd med vad hans lag presterat på slutet

* Inte för att sparka mer på de som ligger, men jag fann detta lite fascinerande. Av alla matcher jag räknat statistik på har jag aldrig varit med om att ett lag haft en negativ MEV. Mot Visby hade Comets en kombinerad MEV av -32. De enda spelarna som hade positiv statistik var Amy Mohr (4) och Madde Malmbom (1).

* I Marbo handlar det mesta om amerikanskorna Leah Metcalf och Lindsey Hicks som snittar 23 respektive 19 poäng, 5 respektive 8 returer, 4 respektive 1 assist och 5 respektive 2 steals.

Ambition och verklighet går inte alltid hand i hand. Till exempel var min ambition att leverera en 'femma' inför varje Virtus- eller Comets-match, något jag kapitalt misslyckades med inför gårdagens Cometsmatch i Visby. Mitt misslyckande var dock ytterst marginellt i jämförelse med Comets misslyckande. Hur man endast lyckas göra 34 poäng på en hel match är tamejfan ett större mysterium än Bermudatriangeln och Atlantis på samma gång.

--------
I dag fyller Virtus coach, finansiär och ordförande Luca Romano 40. Basketbloggen gratulerar och firar med denna Luca-klassiker som bör vara ganska exakt ett år gammal i dag.



---------------
Rocky Mountain Athletic Conference firar 100 års-jubileum nästa år. Och varför ska vi bry oss? Jo därför att de utsett ett 'all time women's basketball team'. Alltså de tolv bästa spelarna som någonsin spelat för en skola i RMAC, ett NCAA division II-conferece. Med bland dessa tolv spelare finns Amy Mohr. Stort grattis till henne.


--------------
När jag ändå är i gratulationstagen: Big ups till min man Brandon Roy som slaktade sitt eget personbästa med sjuka 52 poäng mot Phoenix natten mot fredag. Fortsätt så!

Just som man trodde att Virtus fått ordning på sina problem kliver de på en ny mina. Torsk borta mot Orongo kan inte ursäktas, inte ens med Hellgren, Bergmark och Edlund frånvarande. 27-50 i returtagning är genomuselt och Luca Romano höll inte inne med sitt missnöje.
- Det var så katastrofalt dåligt försvar. Alain Hakazia... vad heter han?
- Alain Hakizimana.
- Han dödade oss, han fullkomligt dödade oss inside. Vi kan inte släppa in mer än 75 poäng och tro att vi ska vinna nu, vi har inte så många poänggörare.
Man kan inte annat än att hålla med. Tydligen var Micke Arbinger och Johan Pierre katastrofer i kväll.
Det lär inte bli lättare på söndag bort mot Tälje.

------------------
Västerbottens sportjournalistförenings topplista över 2008 års bästa idrottare eller idrottslag i länet blir inte officiellt förrän om någon timma, men jag tänkte ändå berätta om det enda basketinslaget som kom med.

På 19:e plats totalt hamnade Egal Saleman på 7 poäng (1 poäng för 10:e plats, 2 för 9:e osv). Kul för honom och förvånande. Extra förvånande eftersom inte ens jag hade med honom eller någon basket på min topp 10-lista. Som jag ser det måste man ha vunnit något eller presterat väldigt bra på högsta nivå för att rankas.

* Matteo Cavallini är tillbaka, men Per Bergmark, Jocke Hellgren och Eddy Bengtsson är fortfarande borta. Dessutom saknas Victor Edlund som brukar ha svårt att ta sig iväg på vardagar. Tunt under korgen återigen alltså.

* Namnet Orongo ska tydligen komma från en kenyansk by vari Sundsvall Dragons och företaget SSG har ett samarbete. Orongo kan även vara någon slags stenpryl på Påskön. Vad alt detta har att göra med basket vet ingen.

* Orongo Dragons är ett mycket dåligt offensivt lag, men defensivt är det faktiskt bara Blackeberg som stör sina motståndarskyttar effektivare. Orongos Opp FG% ligger på förträffliga 42,3%, att jämföra Med Virtus inte alls lika smickrande 51,2%.

* Orongos enda vinst kom hemma mot Polisen, en rätt klar vinst. I övrigt idel torskar, men två av dessa har varit med den snöpliga marginalen av en poäng.

* I Orongo återfinns ett par rutinerade herrar, men mest rutinerad är förstås David Baldwin som förr om åren satt eld på både Basketligan och den norska motsvarigheten.

Så gott som en tredjedel av NBA är spelad och tur respektive otur börjar spela ut sin roll. Bra lag har vid det här laget ett bra facit och dåliga lag ett dåligt facit. Det är med andra ord dags att utse säsongens överraskningar och besvikelser.

Till grund har jag tagit mina egna predictions (som i och för sig hade en del fel och brister, men det återkommer vi till) och jämfört med det slutresultat (räknat i antalet segrar) lagen kommer att få om de fortsätter vinna och förlora i samma takt som de haft hittills.



Vi börjar i öst, och med de positiva överraskningarna.

Atlanta trodde jag skulle få svårt att upprepa succén från fjolåret. Jag höll faktiskt laget som en utmanare till slutspelet i fjol medan jag inför den här säsongen förutspådde en bister tillvaro utifrån tre faktorer: Josh Childress flytt till Grekland, de andra öst-lagens förbättringar och problemen med att få Josh Smith att trivas.
Egentligen har ingen av dessa tre punkter varit faktorer och ledda av en fullkomligt fenomenal Joe Johnson och en ruskigt stabil Mike Bibby är man faktiskt ett bra lag som definitivt kommer att gå till slutspel. Jag tar av mig hatten.

New Jerseys framgång är svårare att förklara. Kanske trodde jag att de skulle vara lite väl usla, men framförallt Devin Harris har visat att han gjord av studsboll och Vince Carter har varit bättre än jag trott. Jag förutspår fortfarande att laget kommera att få det tufft att gå till slutspel, men ett fullkomligt patetiskt looserlag kommer man inte att vara.

Cleveland trodde jag på. Jag tyckte nästan att jag tog i då jag förutspådde 51 vinster. Men Lebron James har tydligen tagit ännu ett kliv och i Mo Williams har han en fin parhäst att leka med. Till och med när laget fått lite skador vinner man. Cleveland kan gå långt, mycket långt.

Boston hade jag tippat som överlägset vinnarlag, men så överlägsna som man varit hittills finns ju inte. Fortsätter man i samma takt slaktar man alla tidigare vinstrekord, men det kommer inte att ske.

Orlando är även dem ett lag jag trodde på som gått ännu bättre än väntat. Dwight Howard är så monstruös att jag knappt vågar tala om det utan att drabbas av tårar eller erektion.

Så till de stora besvikelserna:
Washington, ack Washington. Utan Agent Zero har man inte lyckats med någonting. Jag kan inte påstå att jag sörjer, har aldrig fattat tycke för laget, swaggern till trots. Men fullt så här usla ska man inte vara, laget gick ju trots allt till slutspel utan Arenas i fjol. Trots tränarbyte ligger man ohjälpligt långt efter och spelar NBA:s sämsta försvar. Även med Gilbert Arenas snart tillbaka blir det inget slutspel i år.

Charlotte är ju så värdelösa som man trodde att de skulle vara, kanske du säger. Så kanske det är också. Jag får helt enkelt bära hundhuvudet för att jag fick för mig att Larry Brown, Crash och J Rich skulle skapa något magiskt tillsammans. Och nu är ju inte ens J Rich kvar efter en, vad jag anser, värdelös trade från Bobcats håll.

Philadelphia var jag på intet sätt ensam om att hajpa inför säsongen. Hittills har Elton Brand varit säsongens flopp och ingen annan i laget är egentligen tillräckligt bra för att få det att lyfta. Jag har dock viss förhoppning om snar förbättring.

Toronto förstår jag mig inte på. Man har ett bättre lag än ifjol, Chris Bosh spelar helt fantastisk basket och Jermaine O'neal har faktiskt hållit sig ganska hel. Ändå förlorar man. Att sparka Sam Mitchell tror jag inte på, Mitchell är grym, men ändå torde en vändning komma.

Detroit kan man nog inte riktigt kalla för ett totalt flopplag ännu. Men Billups-Iverson-traden tycks inte ha varit till Pistons fördel i alla fall och jag tror inte att man är just så mycket bättre än vad man visat hittills.


Och så till väst.

Denver har med Billups vid rodret varit snuskigt fina och numera spelar man ju till och med försvar, och man gör det dessutom fantastiskt bra. Denver har för närvarande tredje bäst opponents fg% av alla lag i ligan, och det, om något, talar om att något hänt i Colorado. Nu har ju även Carmelo Anthony fått rikligt med fart under sina poänggörande vingar. Som jag ser det är skyn gränsen, eller i alla fall Los Angeles Lakers.

Memphis kan knappast talas om som ett succe-lag, man har trots allt nästan förlorat två tredjedelar av sina matcher. Grejen var den att jag trodde de skulle vara ännu uslare. OJ Mayo (min rookie of the year-kandidat) spelar som en rookie of the year och skulle ha fått priset om inte Derrick Rose spelade som en potentiell All-star.

Med Lakers är det lite samma visa som med Celtics. Klart att man skulle vinna väst med marginal, men öppningen är sanslös. Jag gissar att man landar på 65 vinster.

Portland är som väntat vassa i år, men har bara varit ännu lite vassare än jag trodde. Efter en ruff start gick man som tåg ett tag och har nu funnit någon slags stabilitet. Brandon Roy är min man och härmed proklamerar jag: Trailblazers är mitt favoritlag i NBA.

Så ska vi även ge oss på flopparna:

Minnesota trodde jag skulle kunna komma en bit på vägen mot framgång med sin unga tunga frontcourt och med potentiella trepoängskanonerna Foye och Miller i backcourten. Tyvärr tycks ingenting fungera i Kevin Mchales timmerstuga.

Clippers hyste jag egentligen inga större förhoppningar om, men med Baron Davis, Chris Kaman och Marcus Camby i samma lag borde i alla fall någonting kunna hända. Jag börjar tro att Camby är en riktig sopa, när var han senast en del i ett bra lag? Baron Davis får ingeting att fungera heller, slarvar bollar och tar mindre steals än på år.

Oklahoma trodde jag skulle vara sämst i NBA. Men så här dåliga kan man inte vara. De är alltså på väg mot en total av sju vinster. Kommentarer överflödiga.

Golden State borde inte behöva vara så här usla. Stephen Jackson spelar ofta stor basket och Nellie eldar på så gott det går. Jag tror och hoppas att man vaknar när moppe-Monta snart är tillbaka.

Utah har hållit ihop det bra med både Deron Williams och Carlos Boozer borta stora delar av säsongen. Laget kommer att klättra, var så säker.

Sacramento är senaste laget att leka sparka-tränar-leken. Vi får se om det hjälper. Med Kevin Martin, som tycks ha benskörhet, alltjämt ur spel tror jag inte på någon vändning.

Miami Heat håller just på att snubbla till sig en förlust mot Milwaukee Bucks och jag ger upp. Pallrar mig över till youtube och tittar på vad Dwayne Wade haft för sig den senaste veckan.
Här är två smakprov.

* Bara ett par veckor in på säsongen skadade Jämtlands amerikanska Jill Noe handleden. Nu är hon tillbaka igen och hon ser fruktansvärt bra ut. 22 poäng mot Visby och 31 senast mot Eskilstuna, anledning för Umeå att oroa sig, med andra ord.

* Mycket tung förlust för Egal Saleman i går man slarvade bort ett läge att avgöra och vinna borta över 08 bara för att förlora med en poäng. Hur som helst är Egal tillbaka i Östersund i kväll. Var lojaliteten finns i kvällens match är dock tveksam. 'Jag kommer nog att heja på båda lagen. När Umeå gör poäng kommer jag att bli glad och när Jämtland gör poäng blir jag glad', sa han när jag frågade honom vilket lag han skulle heja på.

* Mot Eskilstuna: 8/8 straffar. Mot Telge: 4/6 treor. Vad ska Julia Hamre hitta på i dag?

* Förra året hade Comets vunnit hemma mot Jämtland med 96-81. Istället för att nöja sig med att förlora med några poäng och behålla vinsten i det inbördes mötet forcerade Comets för att jaga ikapp och fann sig istället förlorandes 83-67 vilket gjorde att Jämtland tog inbördes möte med 164-163, något som skulle vara avgörande när Comets missade slutspelet just på grund av inbördes möten.

* Jämtland och Umeå är damligans två sämsta returtagande lag. Men kan båda lagen ta dåligt med returer i samma match? Hur skulle det se ut?

Länstidningen i Östersund har en intervju med Egal Saleman där han refereras till som 'succéspelare'. De gånger jag pratat med honom har han alltid givit intryck av att trivas som fisken i Östersund, något han bekräftar i artikeln.
I senaste segern mot Borås spelade Egal en nyckelroll med sina 13 poäng och med Tyrone Levett borta minst fyra veckor lär han fortsatt få stort förtroende.

Läs artikeln här.

'Vi spelade med hjärta och alla steppade upp när det behövdes' - Victor Edlund

Jag hade nog inte kunnat sammanfatta det mer exakt själv. För första gången den här säsongen, av de matcher jag har sett, det vill säga, såg Virtus ut som Virtus. Som ett lag som är berett att göra precis allt som står i ens makt för att vinna. Och Victor 'David Lee' Edlund personifierade den inställningen i kväll.

Det var ett svettigt nöje att se Victor utmuskla spelare huvudet längre, grisa till sig returer och med en djävulsk vilja forcera bollarna i nätet. Råbarkad skönhet när det är som bäst. Hans tio protokollförda returer kan mycket väl ha varit femton, så upplevde i alla fall jag det.

Och Micke Arbinger, vad ska man säga om honom? Förutom två lay ups som han satte var han 0 av 8 på hoppskott då han helt plötsligt drämde i en matchavgörande trepoängare dryga minuten från slutet. När han sedan blev skickad till linjen nio sekunder från slutet i ledning en poäng tror jag halva publiken var redo att kapitulera. Men orörd som en jungfru träffade han inget men nät och Micke Rasta förvandlade en mest medioker insats till en helt matchavgörande.

Jens Boman, som jag gav en liten känga häromdagen, kom in, tävlade och gjorde som han ska göra - mål. Han tog bollen till korgen, han poppade treor - han såg kort och gott ut som den spelare han egentligen är.

David 'Kirilenko' Danell hade en mörk dag offensivt (3/17 FG, 5 TO) och fick inte ett enda domslut med sig (borde ha haft åtminstone tre fouls till med sig). Men defensivt var han ett monster med sina många långa armar och händer.

Men mest av allt handlade vinsten över Luleå Steelers om Johan Pierre. Jag skrev tidigare att han skulle göra sin första triple double i kväll. Så blev det inte, men det var ruskigt nära. Med vetskap om att den officiella statistiken inte alltid är hundraprocentig valde jag att specialstudera Pierre, varför min statistik bör ses som mer tillitlig. 24 poäng på 17 skott, 9 returer, 3 assists, 9 steals och endast 1 turn over är fantastiskt. En retur och en steal till och den magiska tripe doublen hade varit ett faktum.
Men kanske än mer imponerande är Pierres +/- -statistik. Med Pierre på planen gick Virtus +17 (72-55), med Pierre på bänken gick Virtus -14 (3-17).
Det om något borde bevisa hur viktig han var i kväll.

Luleå då? Laget saknade förstås pålitlige David Hult, Robin Ryan och Andreas Bergman fick bära laget. Lyckligtvis gjorde Johan Pierre ett stort jobb på Ryan som ytterst sällan fick utrymme för sitt sanslöst vackra trepoängsskott.

Fortfarande återstår det abret att Virtus redan förlorat för mycket för att slåss om en slutspelsplats, men fortsätter man spela basket som i kväll kommer i alla fall resten av säsongen att kännas rolig, för det hade den inte riktigt gjort fram till i kväll.

I fjol - 10 poäng, 5 returer, 8 assists. I kväll - karriärens första triple double?

Nystart på bloggen innebär nya grepp. I brist på ett bättre namn (förbättringsförslag mottages gärna, en spännande belöning kan bli aktuell) kallar jag detta nya grepp för femman.

Idén är tämligen enkel och oorginell - fem koppar basketfakta att ha med sig inför matchen. Ambitionen är att presentera en femma inför varje Comets- och Virtusmatch, samt inför speciella NBA-matcher eller annat spännande. Så utan vidare dröjsmål:

Virtus-Luleå Steelers - femman.

* Robin Ryan, en produkt av basketklanen Ryan, satt djupt på Plannjas ålderstigna bänk under fjolåret, ledsnade, rev sitt kontrakt och proklamerade: Nu vill jag åka till USA och spela. Han kom inte längre än till Steelers. Men väl där har han varit ruggig, han snittar 2,3 satta treor per match, och än jävligare, han sätter över hälften av de treor han försöker sig på.

* Appropå treor. Ni kanske minns Virtus-Steelers-matchern från i fjol då gamle Umebekantingen Nils Nilsson ensam höll gästerna kvar i matchen medelst ett mest sanslöst trepoängsskytte. Jag har för mig att han var 4 av 5 i halvtid för att sedan missa det mesta i den andra halvleken. Hur som helst behöver inte Virtus oroa sig för Nisse i år då han tycks ha trappat ned. Någon som har koll på vad han sysslar med?

* Från fjolåret har Steelers kvar två bra spelare i form av Fredrik Markstedt och Andreras Bergman. Tillsammans med Robin Ryan och 'BG-studenterna-som-gick-till-Plannja-där-de-inte-riktigt-platsar-och-får-därför-
spela-i-Steelers'-duon David Hult och Alexander Pettersson mönstrar Steelers en förstklassig förstafemma. Resten är mest rat.

* I kväll kommer den - Johan Pierres första triple double.

* Ska Virtus vinna måste kraftpaketet Victor Edlund klara av att spela åtminstone 25 minuter utan att foula ut sig. Utan Cavallini och Per Bergmark är Edlund den enda spelaren med tyngd man har tillgänglig.

Umeå Virtus har fortsatt stora skadebekymmer när man i morgon gästas av Luleå Steelers. Man hade hoppats att både lårskadade Matteo Cavallini och ryggskottssjuke Per Bergmark skulle kunna vara tillbaka, men båda missar även denna match. Därutöver är Joakim Hellgren och Eddy Bengtsson långtidsskadade.
- Vi kommer att vinna hur som helst, säger coach Luca Romano självsäkert.

-------
Ser ut som ännu en stor match kommer att krävas från Johan Pierre.

Jag sitter mitt i ett glashus med en sten i min hand. Jag tänker kasta den.

Basketsäsongen här i Umeå har inte varit särskilt lyckad, Umeå Comets har bara vunnit en match och Virtus har inte heller vunnit så många fler. Basketen i Umeå tycks vara på väg in i en recession.
Men det är inte Umeå det här ska handla om, Umeå är endast glashuset.

För det är Sundsvall som inte mår bra. Även om Jonte 'fighter' Karlsson
hyllar Sundsvall kvarstår fakta: laget ligger näst sist i Basketligan, laget som för ett år sedan nästan såg oslagbart ut, laget som spelade basket som man gör på kontinenten, laget som skulle vinna guldet. Tre vinster på 14 matcher, mot 10 vinster på den 14 första matcherna i fjol.
Men nu tycks man i alla fall ha en plan för hur man ska vända trenden - in med Doremus Bennerman. Doremus är troligen den mest spektakuläre offensiva spelaren i svensk basket de senaste decenniet, lite som en Monta Ellis i miniatyr, men nu är han 36 år gammal och har inte spelat basket på ett år. Good luck and good night, skulle man kunna säga.

Samtidigt har damlaget, Sundsvall Saints, gått lite som ett tåg i damligan. Inte så att man hotar toppkvartetten, men jämfört med fjolåret, då man var en ångström från att åka ur serien, är säsongen en sportslig succé.
Tyvärr tycks inte ledningen hålla samma kvalitet som spelarna. För ett par veckor sedan kunde man läsa att klubben begärts i konkurs av en advokatfirma, men den skulden har betalts.
Men allt är inte grönt för det. Nu lyfter amerikanskan Lauren Ervin bladet från munnen och säger 'De har inte hållit vad de lovat i kontraktet'.

Klubben tillbakavisar så klart detta, men jag sätter mina småpengar på att klubben inte alls är särskilt oskyldig i det här fallet, och jag tror inte att det är första gången Sundsvall Saints inte tagit hand om sina importer på bästa sätt.

'Det är mycket som har pågått som gör att jag inte kan komma tillbaka. Ledningen har inte varit ärlig och det är svårt att leva i ett annat land när man inte får den hjälp man vill ha' säger hon. Tyvärr går Dagbladet inte djupare i artikeln, men jag tror inte det är en omöjlighet att de skulle kunna hitta ett och annat om de grävde lite till.

---------------
On a lighter note. Borås tidnings krönikör Jan Hansson ondgör sig över vilka förskräckligt jobbiga resor Marbo har i damligan. 'Inte nog med den krångliga utflykten till Gotland. Marbo har också dyra resor till så avlägsna mål som Luleå, Umeå, Sundsvall och Östersund', skriver han. Borås - Sverige Vladivostok, alltså.

Återuppstånden på andra advent, precis som Jesus.

Det har sagts att bloggen är död, det har frågats vad som hänt. Här följer en kort resumé:

Jag skickades till London för att skriva fotboll, det krävde hårt jobb. Jag blev trött, hade ingen lust att blogga. Jag kom hem, hade inga direkta blogg-idéer. Åkte tillbaka till Storbritannien, Liverpool den gången, såg fotboll, hinkade öl.

Sedan hade jag tänkt komma igång igen, men då började jag gruva mig över vad jag skulle skriva. Jag hade en plan på att skriva mitt livs blogginlägg, jag ville komma tillbaka bättre än någonsin. Jag prokrastinerade.

Sedan började jag lova folk att jag skulle vara tillbaka innan veckan är över, och när jag väl lovat något sådant är det bäst att hålla löftet. Så cheers, vänner, er lokale basketbloggare är tillbaka på orten.

Så, nog med emo-trams. Som ett sätt att ta tillbaka lite förlorad tid, här är tio saker jag tänkt på under min frånvaro:

* Utan Matteo Cavallini, Per Bergmark och Jocke Hellgren hade Johan Pierre inget annat att göra än att dominera. 29 poäng på 25 skott, 9 returer, 6 steals och 4 assists mot Blackeberg är en stat-line jag skulle vilja se fler gånger från honom.

* Elton Brand spelar pajasbasket i år. Nu är han förvisso skadad, men maken till feg hoppskottsbasket har jag nog aldrig sett från en så kraftfull spelare. Du har gjort mig mycket besviken, Elton.

* Jag är den första att erkänna att jag hade fel i det här fallet - Derrick Rose är the real deal. Chicagosonen är den festligaste point guarden att komma in i ligan sedan Deron Williams och Chris Paul.


* När vi ändå är inne på att bryta anklar:


* Att Comets-amerikanskan Shannon Daly inte var den basketspelare man hoppats på är ingen hemlighet, men hon börjar mer och mer likna en sådan. Stundtals i gårdagens match mot Telge slog hon sin spelare och satte ett par riktigt vackra pull up-jumpers. Kan hon fortsätta med det tror inte jag att det är en omöjlighet att hon får fortsatt förtroende även efter jul.

* Sommaren 2010 är ett och ett halvt år bort. Det kommer att bli vansinnigt, jag vet, men allt snack om den där sommaren gör mig lite ledsen. Vad hände med just nu? vad hände med den här säsongen? Vad hände med nästa säsong? Det är vid sådana här tillfällen man önskar att NBA inte var en stängd liga. Att se lag göra trades som helt uppenbart gör laget sämre bara för att ha svängrum under lönetaket om ett och ett halvt år är plågsamt.

* Jens Boman har aldrig varit en stor poänggörare, men han har alltid haft ett bra set shot. Men i år har han sannerligen inte rosat någon marknad överhuvudet taget. 1,6 poäng per match på 20-procentigt skytte är inte vackert.

* Basketbawful är den mest relevanta bloggen där ute för tillfället. Så bra kan det bli om man har talang och för mycket tid.


* Jag har fortfarande inte fått något favoritlag i NBA i år. De flesta av mina kandidater (Charlotte, Philadelphia, Golden State och Clippers) har varit så usla att jag övervägt att flytta till Oklahoma. Jag tror det lutar åt Miami för tillfället. Super Mario Chalmers är min man.

* Stark match av Egal Saleman senast i vinsten över Borås, men han är fortfarande för ojämn och tycks allt för mycket ägna tiden åt att smyga runt trepoängslinjen och poppa långdistansbomber. Alla som sett Egal 'Odom' Saleman lira vet att han kan multitaska med de bästa.