KG mot LB, bara fyra veckor kvar.

Fyra veckor, mer är det inte kvar till dess att regerande mästarna från Boston tar emot kung James och hans nykuperade Cavaliers. Tisdagen den 28 oktober är det tip off för världens roligaste basketliga och nedräkningar och förhandssviter florerar på en mängd håll.

Själv tänker jag fokusera mitt förhands på ett par grejer lite närmre inpå ligastarten, men om ni inte redan gjort det tycker jag att ni ska kolla in Hoop Dreams Bloggens '50 orsaker varför HDB älskar NBA' som är ömsom nostalgisk, ömsom kortfattad och nästan alltid riktigt underhållande. Senast i raden är Tracy McGradys komplett mentala slakt av San Antonio Spurs - en av NBA-historiens allra mest fantastiska upphämtningar.
Jag fick fan gåshud när jag såg klippet tidigare i dag - slutsekundsporr när den är som bäst.


-------
Tidigare än så, redan i morgon har vår egen svenska basketliga premiär. Och först ut av alla är Egal Salemans Jämtland mot Plannja. Jag ringde upp Egal då han satt på bussen på väg upp till Luleå. Han trodde att han var någonstans i närheten av Lycksele.

Texten, som är lite vanlig förhandsbuskis, kommer i onsdagstidningen. Mest kul tyckte jag det var hur liselsefullt han uttryckte sig kring Virtus förlust i helgen.

- Alltså det var ruskigt jobbigt. Jag var i Slovakien, så jag kunde inte följa matchen live. Men direkt jag kom till flygplatsen SMS-ade jag och så. Jag kände mig faktiskt förtvivlad, sa han på ett ungefär.

Kul att han bryr sig om sina forna lagkompisar.

Egal verkar rätt så nöjd med försäsongen annars, har oftast fått komma in som sjätte eller sjunde man, och om det gått bra har han fått gott om speltid.
- Bollen är i mina händer. Jag får förtroende från coachen och medspelarna och man får alltid chansen. Går det bra spelar man, går det dåligt får man sätta sig. Målet är ju att ta en plats i förstafemman.

Presskonferens i dag där tränarna från Damligalagen presenterade sina lag. Här är ett axplock ur en rätt så ointressant soppa:

Anders Härd, 08
'Det jag är nöjd med är att vi har bra längd, vi börjar nästan närma oss internationella mått med stora spelare som är atletiska och framför allt väldigt väldigt duktiga på att springa'

Dennis Pihl, Luleå
'Jag tycker vi har en ganska bra mix uppe i Luleå. Vi har åtta tjejer från orten.
'Vi har försökt få upp etablerade svenska spelare, men det är tydligen svårt'

Bo Ågren Malm, Umeå Comets
'Anna Österman har visat på försäsongen att hon kommer att leverera en hel del'
'Målsättningen att vi ska med näbbar och klor ta oss till slutspel, och det tror jag är en fullt realistisk målsättning'.

Jonathan Bolin, Jämtland
'Vi har varit slutspelslag tre år i rad och det är något vi har siktet inställt på även i år'
'Det vi rekryterat är väl inte så namnkunniga spelare utan mer unga träningsvilliga framför allt.'

Henrik Wikström, Sundsvall
'Vi har fått in fem stockholmare i laget. De förväntar vi oss mycket av i vinter. Den som visat framfötterna hittills är Helena Rutberg.- De andra kom i lite sämre fysiskt skick'.

Benny Johansson, Telge
'Av femton spelare är tretton egna produkter som har spelat som stadsdelsspelare i klubben sedan de var nio. Och av femton spelare spelar fjorton i landslag'
'Nu ska vi fanimej vinna, det är målsättningen'

Mikael Blomqvist, Eskilstuna
'Det viktiga för oss är att nyckelspelaren ska vara laget'
'Jag är norrlänning, så jag pratar inte så mycket'
'Vi siktar på att gå till slutspel i år'

Malin Torelm (spelare), Visby
'Brittney Vaughn kommer att vara Damligans snabbaste spelare med boll, publikfavorit'
'Vi kommer att kämpa, det kommer vi att göra'
'I toppen kommer nog Solna, Södertälje, 08 och Luleå att vara, och vi'

Paul Burke, Norrköping
'Most teams here are trying to get to the level of Solna and 08, and the only way to do that is to really put a lot of focus on the young girls now and in three or four years they will be ready to compete'

Francisco Pinto, Brahe
'Carina Larsson, en ungdomslandslagsspelare som kommer få mycket tid och ansvar, hon ska vara vår stjärna.'

Jens Tillman, Marbo
'Lite småskakis är man ju'
'Fantastisk värvning i Agnes Nordström, hon kommer att bli mitt hjärta och min själ i laget'
'Jag tror vi kommer se hyfsade ut, det som mest brister finns i är väl coachningen'

Stefan Bergman, Solna
'Vi har ett fantastiskt lag, vi har byggt ett lag för Europacupen och vi kommer att lägga allt fokus på Europacupen'.
'Jag tror att 08 kommer att vara vår värsta konkurrent, men det vore tjänstefel att säga annat än att vi ska vinna SM-guld'

Tre matcher, två vinster, en förlust. Även om resultaten i träningsmatcher inte är sådär våldsamt viktiga finns en del gott och en del ont att anmärka på Umeå Comets efter Uman Basket Cup, och vi börjar med det onda:

* Comets saknar trepoängsskytte, riktigt mycket. Trots att man har en ganska kortväxt trupp med många perimeterspelare finns i princip ingen riktigt bra trepoängsskytt. Sanna Malm är det närmsta man kommer, och hon är inte pålitligare än typ 33-35 procent när hon har öppna skott.
Även om jag avskyr lag som bygger hela sitt offensiva spel på trepoängare är långskotten en viktig del av anfallet. Utan åtminstone ett par duktiga skyttar är det svårt att ge frontlinen det utrymme den förtjänar.
Shannon Daly verkar ju heller inte vara en särskilt vass trepoängsskytt, 29 procent i fjol. Man hade verkligen behövt Michelle Bruns som verkade vara rent ruskig från lång distans.

* Comets missar för mycket. Nu finns ingen statistik från helgens matcher, men gissningsvis sköt Comets omkring 38 procent från golvet, vilket är på tok för lågt. Framför allt missar man ruskigt många lay ups och vidöppna skott från inte alltför lång distans. Detta är förstås svårt att ändra på bara sådär, men ska man ha en chans mot de bättre lagen måste de enkla poängen sitta.

* Comets slarvar för mycket. Det var väldigt många turnovers, framför allt i matchen mot Luleå. Shannon Dalys ankomst kommer nog att se till att det blir betydligt bättre på den fronten, men samtliga spelare måste skärpa sig. Som det är nu spelar man väldigt många omöjliga passningar. Förmodligen har det att göra med att man inte är riktigt matchvan ännu, att man nött ett system där man tränat in vissa passningar som under träningspassen varit öppna. Ställda mot motståndare har dock dessa passningsvägar stängts och spelarna har inte reagerat tillräckligt kvickt för att anpassa sig.


Och så det goda:

* Anna Österman är fantastisk. Övergången från division ett-spel till ligaspel har gått smärtfritt. Hon var helt makalöst bra mot Jämtland då hon gjorde 27 poäng och även mot Luleå och Sundsvall var hon, bortsett från Amy Mohr, Comets bästa spelare. Österman har en förmåga att ta bollen till korgen riktigt hårt och missar, till skillnad från många medspelare, väldigt sällan lay ups. Fortsätter hon så här kommer hon att bli grymt värdefull. Att hon dessutom verkar klok (hennes hjälpförsvar var oftast prickfritt) gör inte saken sämre.

* Frida Jonsson har gått framåt, men kanske inte fullt så mycket som jag hoppats. Troligtvis har hon lite mer att ge än vad hon visade i helgen, även om det hon visade oftast var vackert. Jonssons returtagning är fenomenal, hennes hoppskott riktigt fint, men fortfarande missar hon alldeles för ofta nära korgen. Det var en av de saker som höll henne tillbaka i fjol, jag hoppas hon kommer till rätta med det problemet snarast.

* Amy Mohr är bättre än i fjol. Hon är mer vältränad än när hon kom för ett år sedan och alla de bitar som gjorde henne till en succé förra året finns kvar eller har förfinats. Tre saker skulle hon dock behöva förbättra en aning:
1 Hon är ingen trepoängsskytt, men hon tar ändå treor. Endera måste hon lära sig skjuta från distans eller så borde hon sluta med det.
2 Hon har en tendens att forcera spelet när det inte riktigt fungerar. Jag förstår att hon vill visa vägen, men ibland skulle både hon och laget må bättre om hon höll huvudet lite kallt.
3 Hennes man-man-försvar är inte alltid så bra. Sundsvalls Stephanie Jones har förvisso längre armar än henne, men jag tycker att hon fick göra för många enkla poäng. Luleås Anna Bränvall nollade Jones med sitt fysiska spel, där har Mohr lite att lära.

* Systemet sitter bra. Nästan alla Cometsspelare har lärt sig sina spel och man nöter sig till skapliga lägen nästan varenda anfall. Sådant är ovärderligt.

* Försvaret är riktigt tufft och bra stundtals. Tyvärr var det aningen för långa perioder då det istället var slappt. Men kan man lära av de goda stunderna kommer Comets att vara ett starkt defensivt lag.

* Returtagningen. I Mohr, Österman och Jonsson har Comets tre returtagare i absolut toppklass. Även om man inte är så stora har man möjlighet att dominera returtagningen mot nästan alla motståndare, och det kan betyda väldigt mycket.

Det verkar vara en helt omöjlig uppgift att göra ett vettigt förhandstips av Basketettan. Virtus snackar om slutseger, Blackeberg, som vann i fjol, tippas av många vinna hela rasket. Men i lördags blev det förlust för Virtus och i går fick Blackeberg dyngstryk av Alvik som av vissa tippas vara ett bottenlag.

På basketettan.se har några tränare presenterat sina egna tips och de är sjukligt varierande. Umeå Virtus tippas sluta 11:a, 12:a, 5:a, 11:a, 3:a och 7:a av de olika tränarna - allt från absolut toppstrid till absolut bottenstrid alltså.

Att Virtus skulle komma så dåligt som elva eller tolva har mycket svårt att tänka mig. Kanske bli även den absoluta toppen svår att nå. Femma låter som en klok gissning även om jag förstås hoppas att trea kan bli verklighet.

Det har bara varit en fråga om vem och när Comets skulle ordna en ny spelare till klubben.
Nu kan basketbloggen avslöja vem det blir (hela texten i måndagstidningen):

Michelle Bruns skadade sig innan hon ens han åka till Sverige. Men nu har hon hittat sin egen ersättare som Umeå Comets point guard.
Snart anländer 23-åriga Shannon Daly till Umeå.

- Michelle Bruns har rekommenderat henne varmt. Även om hon är kort verkar hon vara väldigt allround, säger Umeå Comets klubbchef Torbjörn Björnström.
Egentligen skulle Michelle Bruns nu ha varit i Umeå i nästan två veckor. Men under det sista träningspasset innan avresan slet hon av korsbandet och Umeå Comets fick febrilt leta efter en ersättare.

Initialt var man inne på att försöka få hit Amy Sanders, men hon visade sig vara för dyr. Men nu har man alltså, med Michelle Bruns hjälp, hittat ersättaren i form av 160 centimeter korta Shannon Daly från University of South Dakota.
---------------


Som alltid när det är frågan om spelare man aldrig hört talas om eller sett spela är det svårt att uttala sig.

Statistiskt är hon inget monster: 35 matcher, 35 starter, 28.8 minuter/match, .390 FG%, .288 3p%, .828 ft%, 1.7 rpg, 2.4 apg, 1,4 spg, 8.3 ppg.

Man ska dock ha i åtanke att South Dakota hadde ett record på 33-2 och gick hela vägen till final i NCAA:s division 2, hon spelade alltså i ett mycket starkt lag. Att hon ändå fick spela så pass stora minuter tyder ju på att hon är bra. Enligt Michelle Bruns ska hon även kunna vara en dominant spelare om så krävs av henne.

Jag frågade mig ju tidigare här vad som egentligen händer med Jämtlands Camilla Fagerberg. Hon flaggade för spel i USA, hon provtränade med Brahe, hon surrade med större delen av damligaklubarna, men nu kommer hon alltså att stanna i Jämtland.

- Det blir med största sannolikhet så. Jag trivs bra där och det känns inte som att jag har någon bra anledning att flytta, sa hon till mig i lördags.

- Jag hade kontakt med en skola i USA, men jag var lite sent ute med det så jag hann inte ordna papperen.

Under veckan har Umeå Comets legat på för att få Fagerberg att flytta till Umeå.
- De har varit ganska på, men jag har sagt till dem att det står mellan Brahe och Jämtland, det känns onödigt att blanda in någon fler klubb, sa hon.

Att Fagerberg behövs i Jämtland är tydligt. Tillsammans med Stina Nilsson var hon den enda Jämtlandsspelaren som såg skapligt vass ut i Uman Cup som slutade med sistaplats för hennes lag.

Det blev ingen rolig start för Virtus, förlust direkt mot Tälje. Själv var jag på sportkonferens varför jag inte kunde se matchen. Därför tänker jag inte kommentera matchen heller, mer än statistikt.

Min plan är att presentera exklusiv statistik efter varje Virtus- eller Comets-match. Ni som följt bloggen känner redan till koncepten MEV och PVC. Den som behöver en noggrannare genomgång av detta finner ni den här.
Annars kortfattat: MEV är ett mått, strikt baserat på statistik, på hur bra en spelare presterat, ju högre nummer ju bättre. PVC är en spelares MEV delat på lagets totala MEV, alltså hur stor del av lagets goda den spelaren bidragit med.

Nu har jag även lagt till något som kan kallas för marginell Winshare. Tanken bakom det är att framgång först och främst måste räknas i vinster, det är ändå det basket handlar om.
Om varje match har ett värde av 1 kan man se det som att det vinnande laget får 1 och det förlorande laget 0. En sådan syn skulle dock, statistiskt, betyda att ett lag som förlorat inte gjort någonting bra och ett lag som vunnit gjort allting bra. Det skulle även innebära att det inte är någon skillnad på att förlora med 88-89 eller 21-148.
Ett mer nyanserat sätt att se på saken, i alla fall ur statistisk synpunkt, är att tänka sig en vinst som en total och lagens poäng som delar av den totalen. Vid vinst för lag A över lag B med 100-50 skulle 67% av vinsten ges till lag A (100/150) och 33% till lag B (50/150).

I gårdagens match, som slutade 70-73, får således Virtus cirka 49% av vinsten (70/143) och Tälje ungefär 51% (73/143).

Med ett sådant synsätt krävs det att ett lag når över 0,5 för att vinna en match och den individuella siffran (PVC*Total Winshare för laget) visar då hur långt varje spelares bidrag räckte till för att ta laget mot en vinst. I det här fallet räckte alltså Per Bergmarks insats en knapp fjärdedel av vägen.

Tanken är att jag kommer att föra löpande statstik för att till slut kunna summera säsongen och se hur många vinster varje spelare varit ansvarig för.

Låter det snurrigt? Läs igenom texten en gång till eller fråga på i kommentarsfältet så lovar jag att förklara.

Jocke Kjellbom blåste Sundsvall, landade i Norrköping.

Lite gårdagens nyheter här, men Jocke Kjellboms flytt till Norrköping tog lite tid för mig att smälta.

Vi talar alltså om landslagsmannen, fjolårets MVP i basketligan som desperat velat flytta utomlands. Som ett mantra har han upprepat fraserna: 'Jag vill ut i Europa' och 'Om jag blir kvar i Sverige så är det bara Sundsvall som gäller'.

Men i går slog så bomben ned - Kjellbom har skrivit på för Norrköping Dolphins. Fram till för några dagar sedan räknade större delen av basketsverige med att han redan var klar för grekiska Iraklis, men grekerna valde tydligen att gå en annan väg.

Norrköping hade redan tidigt anmält intresse, men då hade Kjellbom tackat nej, han var säker på att landa ute i Europa.

Efter landskampen här i Umeå satt Kjellbom länge och surrade med Kelly Grant på banketten, kanske smiddes planerna redan då.

För Norrköping är värvningen förstås fenomenal. Med en ny arena och med fjolårets MVP i laget ser det ruskigt bra ut. Och pengar finns det tydligen. Även om det inte nämnts i tidningstexterna är jag relativt övertygad om att Dolphins gav Kjellbom ett fetare kontrakt än vad Sundsvall kunde erbjuda. Själv surrar han om chansen att få spela i den baltiska ligan, och visst lockar det. Men säkerligen måste ett tjockt lönekuvert ha lockat än mer.

Det är svårt att klandra Kjellbom för att han byter klubb, sådana är spelreglerna. Vad man däremot kan klandra honom för är att han inte levt upp till sina ord, och sådant är alltid fult. Har man sagt att Sundsvall är enda alternativet i Sverige ska Sundsvall bannemig vara det enda alternativet.

För Sundsvalls del är det här förstås en mindre katastrof. Inte bara blir man av med sin bästa spelare, man tappar honom till en av sina värsta konkurrenter. När försäsongen endast bjuder på förluster kan jag tänka mig att Peter Öqvist sover lite risigt just nu.

Det var inte särskilt vackert egentligen, men det var ändå något fint över Comets försäsongspremir i dag.

Sundsvall mönstrade full trupp med två amerikanskor, Stephanie Jones och Megan Griffin. Jones var fantastisk, Griffin - not som much.

Ume Comets ledde matchen mer eller mindre hela vägen och landade till slut med seger, 65-62, efter ett slut som utan överdrift skulle kunna kallas rafflande. Med 24,2 sekunder på matchklockan, och full skottklocka, hade Comets inkast under Sundsvalls korg, men Julia Hamre fick inte in bollen som alltså gick över till Sundsvall. Griffin drivade och missade, Anna Österman plockade returen, skötte business vid straffkastlinjen och säkrade segern.

Amy Mohr har kommit lika fantastisk som, om inte mer än, förra säsongen. 26 poäng och uppskattningsvis 17 returer ordnade hon igår. Anna Österman och Frida Jonsson kompletterade Comets frontline på ett föredömligt sätt. Även om både Österman och Jonsson tröttnade i andra halvlek bjöd de på hustles galore, säkert fem offensiva returer var på de tjejerna.

Backcourten med Caroline Sigefelt, Madde Malmbom och Julia Hamre var sådär. Sigefelt agerade rätt så säkert, transporterade boll bra och attackerade fint ett par gånger. Madelene Malmbom imponerade i defensiven, men fick inte så värst mycket uträttat offensivt. Hamre hade dock en mindre lyckad dag med dåligt skytte och för mycket slarv.

På grund av sjukdomar på Anna Wirén, Sanna Malm och Ida Södersten roterade Comets i princip på sex spelare. Emelie Freiman gjorde några kortare inhopp och skötte sig skapligt.

Som lag betraktat spelade Comets rätt fint offensivt, systemet sitter redan nu ganska bra även om bolltempot och rörelserna inte riktigt var synkade.

Sundsvall handlade nästan enbart om Stephanie Jones som hinkade i 28 poäng. Matchupen mellan henne och Mohr var matchens stora behållning. Ingen av dem kunde stoppa den andra, det blev något av en shoot out.

Megan Griffin var, som jag tidigare nämnde, inte alls särskilt lyckad. Hon sköt airball på straffkast, airball på trea och landade på fem poäng. Hon kunde transportera boll och spela skapligt försvar, men mer var det fan inte. Är hon inte bättre än så har Sundsvall gjort ett bottennapp.

Comets guard ska nu inte vara långt bort. Min plan är att avslöja namnet inom kort, jag jobbar på att hitta det.

Later.

Vet ni vad? i helgen jobbade jag mer och hårdare än vad ni gjorde sammanlagt. I veckan har jag kickat bak, inrett hem och spelat biljard, jag tyckte jag var värd det. Nu ska jag suga tag i det här bloggandet igen. Och jag gör det i punktform:

* I helgen var Virtus i Luleå och lirade Jampa Cup. Det blev vinst över Steelers, torsk mot BG, torsk mot Blackeberg och vinst över Vråken. Luca var rätt nöj och de spelare jag pratat med talar alla om en helg som lovade mycket. Virtus spelade bra, tufft och rätt så rivigt, men orkade inte riktigt i 40 minuter.

* Precis som jag aviserade om här tidigare: Joakim Hellgren verkar vara i ett ruskigt slag i år, han verkar ha fått det där lyftet som vi väntat på. Jocke är en sjukt talangfull spelare som absolut skulle kunna dominera varje match i basketettan, tyvärr dominerade han bara tre matcher i fjol.

* Jag intervjuade David Danell idag, han är modest. Jag tror han går mot en monstruöst bra säsong. 17 poäng (58% 2p, 37% 2p, 77% FT), 6,3 returer, 2,8 assists, 2,1 steals, 0,8 block gissar jag att kommer att landa på.

* Comets har fortfarande ingen ersättare klar. Amy Sanders tackade som bekant nej, hon ville ha för mycket pengar. Tydligen hade man även en annan spelare på gång, men även den blev ett nej. Nu tycks man ha ytterligare en ny tjej på ingående. Det ryktas om en mycket kort, men rivig typ.

* Egal gjorde 14 poäng mot Sundsvall, men tycks ha fått en mer perifer roll i baltikum när träningsmotståndet varit tufft. 0 och 3 poäng ar han noterats för i matcherna där borta och det tycker jag inte ser så lovande ut. En bänksäsong tror jag skulle vara illa för Umeås största basketexport på herrsidan sedan Jerry Selberg (rätta mig om jag har fel).

* På lördag tar Virtus emot Tälje. Frågan är om de kommer med bra lag eller med ett pajasgäng. I fjol kom de iklädda krullperuk och rödnäsa. Tydligen promenerade de från Alvik till Teg, vilket måste anses som sjukt sjukt. Tyvärr verkar det som att jag kommer att vara på konferens och därmed missa matchen, vi får se hur det blir.

* I morgon, fredag, inles Uman basket cup, Cometernas egna turnering. 18.30 är det Comets-Sundsvall, en match jag verkligen ser fram emot. Min förhoppning är att Frida Jonsson äter upp sina motspelare. Lördag, 16.45, spelar man mot Jämtland och söndag, 13.15, heter motståndet Luleå.

* Det tycks troligt att Victor Edlund spelar på lördag, kul!

* Sanningen kommer alltid fram. I lördags var det Umeå IK i allmänhet och Jeglertz och Marta i synnerhet som försökte mörka exakt vad som föranledde schismen. Det tog oss på VK några timmar med vi fick förstås fram vad som hade föranlett petningen. Nu har det även grävts fram vad som egentlige orsakade Monta Ellis skada. Det var inte pick up-basket, som han själv hävdade, utan moped som orsakade olyckan. Något som gör att Warriors skule kunna riva Ellis kontrakt, vilket de förstås inte kommer att göra. För oss NBA-heads är det bara tråkigt att Ellis är skadad och framför allt blir det ett mörker att välja honom till sitt fantasy-lag.

* Detsamma gäller nyopererade Gilbert Arenas. I fjol valde Hoop Dreams-maestron Simon Gilbert som tredjepick, tror jag det var. En pick som visade sig vara helt hopplöst värdelös. I år kommer han att börja säsongen skadad, och jag är väldigt skeptisk till spelare som inleder säsonger skadade.

Mer senare. Vi ses väl på Gammliahallen under helgen, va?

Om en vecka drar basketettan igång, i helgen är Virtus i Luleå och träningsmatchar mot Luleå Steelers, Luleå BG och Blackeberg. Bra motstånd alltså.

Trots att bara en vecka återstår tills säsongen drar igång finns en hel del frågetecken kring Virtus:

? Hur bra kommer Johan Pierres knä att hålla? En överansträngning kan ta lång tid att bli av med. Han kommer att vara tvungen att steppa upp sitt gem ytterligare ett steg för att bära laget nu när Egal inte längre är med.

? Vad ska man fylla mitten med? Sedan Egal försvann, och egentligen även tidigare, finns ett långt hål i mitten. Micke Arbinger visade stundtals att han har potential, men dels är han inte tillräckligt stark, dels drar han för många fouls för att spela mer än 20 minuter per match.

? Det ryktas om att Ikea-Mattias kan bli aktuell, men som jag skrev tidigare vill han satsa på basket och samtidigt få pengar för det, något han inte kommer att kunna få i Umeå.

? Johan Westermark-spåret är fortfarande inte dött, men han verkar inte överdrivet sugen.

? Hur blir det med Victor Edlund egentligen? kommer han att spela? Själv tror jag inte på en 100-procentig satsning i alla fall.

? Ytterligare en lösning, men den låter inte så där våldsamt stabil, är att den gamle ungdomslandslagsspelaren Björn Rydman gör comeback på banan. Han bor i Umeå, men är nästan alltid skadad. I honom finns dock litervis med potential.

? Kommer Luca Romano att hitta någon italienare att ta hit? Förhoppningsvis.

? Lyckas man lösa pappersarbetet med Guy Meyer och få hit honom?

? Hur mycket har spelarna egentligen utvecklats under sommaren? Det ryktas om att Jocke Hellgren har gått framåt något oerhört.

? Hur bra kommer egentligen David Danell att vara? Är han så bra som jag hoppas kommer han att vara en fantastisk tillgång.

I helgen får vi förhoppningsvis svar på några av frågorna. Svaren hittar du förstås här så fort jag vet dem.

Jag skrev ju nån gång tidigare här, baserat på Jämtland Baskets pressmeddelande, att det inte verkar som Camilla Fagerberg ska spela med Jämtland den kommande säsongen.
Hon snackade själv om att dra till USA och jag spekulerade om att vända mot Telge.

Men nu presenteras någonting helt annat. Enligt
jnytt.se ska hon provspela med Brahe i helgen då man drar igång säsongen med träningsmatcher. Låter fullkomligt ologiskt i mina öron då både Jämtland, Telge eller USA borde vara sötare deals för henne även om Brahe tycks rusta ett starkare lag ä på några år.

Bara för att ytterligare göra saker lite mer komplicerade spelade Fagerberg för Jämtland igår då man träningsmatchade mot Sundsvall. En match som förövrigt slutade med seger för Sundsvall 65-58.

Just nu vet jag alltså inte mer om det här, men jag ämnar ta reda på det.

Jag hade nästan glömt bort hur nervigt det är att kolla på livebasket, det var några månader sen senast. Det blev nästan djävulskt i kväll. Men ett sådant skönt slut.

- Jag fick lite Slovakien-vibbar, sa Jonas Jerebko efter matchen.
Jag höll med.

Precis som i Slovakien höll Sverige på att strula bort en stor ledning. Efter att Lesli Myrthil inlett den sista quartern med två raka field goals var ställningen 58:42. Klockan stod på 7:59 och Kokoskov tog time out.

Sedan gjorde Sverige inte ett enda field goal på resten av matchen, åtta minuter utan ett satt skott, och endast tre satta straffar av sex möjliga. Ändå höll man emot. Men det är bara en av många märkliga saker iden här matchen.

Den som hade satt pengar på att Sverige skulle vinna trots ett 26,7-procentigt skytte hade förmodligen kunnat gå i pension vid det här laget.

Den som hade satt pengar på att Zaza Pachulia och Tyrone Ellis skulle kombinera för 12 poäng och 2/10 från golvet hade åtminstone kunnat köpa en ny cykel.

Och den som spelat sitt livs besparingar på att Sverige skulle ta 25 offensiva returer skulle med all sannolikhet betraktas som pamp för all framtid.

Sveriges försvarsspel var så vackert att rätt musiksatt skulle det ha framkallat decilitervis med tårar från mina ögon. Jag tror faktiskt aldrig jag sett ett lag följa sin gameplan så exakt som svenskarna gjorde i kväll, åtminstone i defensiven.

Pachulia tilläts aldrig kontrollera tresekundersområdet, Jocke och Jocke turades tog turer i de defensiva stålmanneninstatserna.
Tyrone Ellis lär ha träningsvärk i morgon efter att ha burit runt på Mikael Lindkvist och Massamba hela kvällen, Georgier-jänken fick aldrig något utrymme för sin bössa.

Den ende Georgier som levde upp till myten var Viktor Sanikidze, han var kvällen mest spektakulkära spelare - en härlig hoppjerka som känns NBA-ready.

Nu ska jag samla lite tankar, tugga lite statistik och ta mig en pilsner. Sedan bums i säng och upp i ottan för ombesiktning av bil och Ikea-trip. Har jag kommit på något vettigt att skriva dyker det upp i morgon kväll.

Tills vidare kan ni titta igenom min hastigt hopskrivna matchtext i tidningen i morgon (bör väl dyka upp på nätet efter midnatt någon gång). Tyvärr var jag tvungen att hinna skriva Löven också vilket gjorde att jag inte känner mig fullt nöjd med vad jag hastade ihop om basketen.

------------

Förresten, det var inte bara det svenska landslaget som kände sig som vinnare efter matchen. Amar Almosawi i KFUM:s P93 såg nästan skärrad ut sedan han kommit över Zaza Pachulias pjucks i storlek 52. Där kan vi tala om stora skor att fylla.

Vet inte om man ska tolka det som ett tecken åt något håll, men i ungefär tio sekunder spelade man Tysklands nationalsång istället för den svenska. Lite pinsamt.

Det känns nästan som att komma hem. Alla som satt sin fot på en basketplan i Umeå de senaste 20 åren är här, typ.
Peter Öqvist och halva Sundsvall Dragons har anlänt, Jerry Selberg går runt och surrar med gamla bekanta, Tommy Kurkkinen kommer instövlandes, hela Virtus och Comets är här, Luca Romano har på sig Sverige-slips, Christoffer 'Totte' Lundström jockar, endast DTF-artister hävdar han och big boss Björnström spatserar nere på planen, han är nog mest nervös för att en planka ska spricka, det är det enda han surrat om de senaste dagarna.

Efter den första uppvärmningssvängen har spelarna gått ut i omklädningsrummen.

Nu kom just Sverige tillbaka, kör lite korta sprints.

Dra på trissor, nu kom den gamla Bygdeåliraren Stefan Silverminken in också.

Basketreunion känns det som.

Jerry Selberg som 40-årig ligacoach. I dag är han en 50-årig debutant som expertkommentator.

Om ni av någon anledning (grov influensa, barnafödande, armod, konstnärsmiddag (homo) eller fastkedjning) inte kan komma till Gammliahallen i morgon finns möjligheten att följa matchen på Svenska Baskettelevisionen.
Där kommer Virtus Sportchef och speaker, och tillika Björklövens line up-presentatör, Sebastian Sandberg att sköta kommenterandet med sin karaktäristiskt hesa stämma.
Vid sin sida kommer han att ha en ännu hesare stämma då Jerry Selberg tagit på sig rollen som expertkommentator.

Er basketbloggare slog Jerka en signal för att se vad som egentligen var på gång.

Hur ser dina kommentatorserfarenheter ut?
- Inga alls, jag är en total rookie. Sebastian får väl prata hela tiden. Jag kan inte så mycket om lagen, eller Sverige har jag väl lite koll på, men Georgien vet jag ingenting om.
Vad fick dig att ta uppdraget då?
- Jag skulle ju ändå se matchen och man sitter väl på bra platser. Jag tänkte väl inte så mycket utan hoppade bara på det. Egentligen borde jag väl ha suttit på mupp-läktaren borta vid kiosken och tagit det lugnt.
Vad tror du kan göra dig till en bra kommentator?
- Jag är väl rätt så avslappnad och jag kan ju en del basket. Sedan blir det väl en del anekdoter och lite humor. Men jag är ju så hes så att det finns inte, och det har jag varit sedan jag var 20, så jag hoppas någon hör vad jag säger.
Sebastian är ju också hes, så det kanske passar bra.
- Jo han är ju det, vi får se hur det går för han nu, han ju mer van att snacka i micken vid matcher.
Hur går det i matchen då?
Jag tror Sverige vinner, 87-83 tippar jag på.
Ska vi se det här som att Jerry Selberg är tillbaka som aktiv inom basketen?
- Hehe, vi ska inte dra för stora växlar på det här. Vi får se vad som kommer sedan, men jag gillar att följa Virtus framfart. Jag spelade ju förresten veteran-EM i sommar med gamla kompisar från Alvik, jag har kört rehab sedan dess. Sedan blir det veteran-VM i Prag nästa år, så man har väl kommit tillbaka lite.
Låter kul. Jag få önska lycka till i morgon så får jag väl gå in i efterhand och granska dig.
- Ja, det lär ju bli några grodor.
Det får vi hoppas. Ha det!
- Ha det!

Eftersom Georgien aviserade om ännu en stängd träning höll jag mig långt borta den här gången efter den lektion i fribrottning jag visades senast.

Istället höll jag mig till det svenska laget som är betydligt mer väl inställda när det kommer till nyfikna reportrar.

Först hölls en presskonferens där jag, konkurrentens nya reporter Daniel Bergeman (som ju faktiskt har en del basket i sitt bagage som sportreporter på NSD under flera år) samt Vännäs-Viljo-gone-foto var enda medierepresentanter. Inte för att presskonferenser någonsin fått mig att hoppa högt, men jag tycker ändå det är svagt av SVT, TV4 och SR att inte ens titta förbi innan matchen.

Presskonferensen innehöll inte några direkta nyheter, här är kort vad som sades.

Coach Kostas:
- Det är en match vi kan vinna, men vi måste göra många saker rätt. De är stora och atletiska och vill springa. Vi måste spela fem mot fem mot dem, se till att ta hand om bollen och vinna returtagningen.

Jag frågade honom om det var ett resultat av spelarmaterialet eller om det var det sätt han vill spela att använda så många spelare.
- Det skiljer sig så klart en del beroende på vilka spelare man har i laget, men det här är det sätt jag föredrar. Det är modern basket där starkt och intensivt försvar är ett måste. Och om man vill ha intensiteten i 40 minuter måste man gå runt på flera spelare.

Martin Ringström pratade lite om att ta över kaptensskapet sedan Mats Levin skadade sig:
- Jag har alltid försökt hjälpa till och snacka mycket. Nu tänker man på det lite extra. Utanför planen spelar det ingen roll, där är ändå alla så avspända och sköter sig bra. På plan försöker man att visa vägen lite, och om man tycker att det ser lite sådär ut på uppvärmningen kanske man höjer rösten.

Jag frågade Jocke Kjellbom om framtiden.
- Nästa vecka ska jag väl fatta ett beslut. Jag sa åt agenten att hålla tillbaka allting nu så att jag kan fokusera helt på det här, men inom ett par veckor hoppas jag att det har löst sig.

Efter presskonferensen blev det träning. Precis som i går började man med att gå igenom lite hur Georgerna spelar, hur man ska stoppa inspelen till Pachulia, hur han föredrar att gå vänster, hur man inte får lämna Ellis mer än ett par meter när han är på weak side och hur man måste closa ut på Tskitishvili illa kvickt när han är på toppen, annars kommer trepoängsbomben.

Sedan spelade man lite sex mot sex utan studs, något som roade både oss på läktaren och de på planen.

Sedan blev det fem mot fem-spel med samma femmor som i går, starters mot bänk, med skillnad att Leslie Myrthil och Andrew Pleick, som anslöt i dag, bytte in eftersom.

Sedan var jag tvungen att dra.

Jag har skrivit en kort informativ krönika och betygsatt de båda lagen till morgondagens tidning, håll utkik där för att få lite bättre koll inför matchen.
So long.

Jonas Jerebko och Sverige gjorde sin första träning inför Georgienmatchen. Er basketbloggare var som utlovat på plats för att scouta. Det gick halvbra.

Jag blev kastad, huvudet först, ut från Georgiens träning. Mitt scoutande blev således både fiaskobetonat och halvt.

Men jag hann i alla fall se en svensk träning och här är en del av vad jag uppsnappade.

* Sverige inledde träningen med att specialträna mot ett av Georgernas favoritspel där pointguarden passar till ena vingen, får en screen av Zaza Pachulia och springer igenom Tyrone Ellis får bollen på toppen och målet är att få bollen in till Pachulia. Svenskarna respekterar Pachulia och Ellis riktigt mycket. Det svenska motdraget tycks vara att byta vid screenen och falla in en zon.

* Tre spelare saknades: Andrew Pleick var hemma sjuk, Leslie Myrthil hade någon slags familjerelaterad business och Jim Nyström förhandlade kontrakt. De två första ansluter definitivt under onsdagen, den tredje förhoppningsvis.

* Övriga spelare delades upp i två lag under träningen, som förutom lite spring och skott, mest bestod av fem mot fem-spel. Lagen var förstafemman mot bänken: Grant-Lindquist-Ringström-Jerebko-Blom vs. Massamba-Palmblad-Inan-Skjöldebrand-Kjellbom alltså.

* Man inledde med att försöka spela Georgiskt till att gå över till ett mer Svenskt spel som involverade en hel del zon och försök till helplanspress.

* Skjöldebrand så stundtals riktigt het ut, han stänkte i en hel bunt sjukt långa treor.

* Tempot var riktigt högt, stundtals lite för högt. Det slarvades bort en hel del bollar.

* Foto-Hanna tyckte att de missade för mycket skott, jag tyckte det såg skapligt ut. Korgarna är ruskigt hårt spända.

* Coach Flevarakis tycktes gilla Gammliahallen. 'When I came in here i got the feeling that we had landed in a good place' sa han.

* Även de flesta andra tycktes gilla hallen. 'Discobollslinjerna syns knappt,' sa någon.

* Rookie Martin Palmblad lade av en riktig mök under stretchingen, Jerebko höll på att trilla över Blom när han flydde doften.

* Thomas Massamba såg väldigt harmonisk ut, jag tror den starka insatsen mot Slovakien höjt honom rejält.

* Georgien skulle vara ett mittenlag i A-gruppen, det verkar alla svenskar överens om.

* Jonas Jerebko var lite trulig efter träningen, han tycks inte ha de bästa erfarenheter av media. 'Man skriver om division sju-matcher i fotboll och så sätter man knappt in en notis om basket. Jag tycker det är konstigt. Basket är ju en så stor sport, ruskigt mycket större än innebandy, men innebandy verkar ju typ vara det enda som finns i Sverige' sa han på ett ungefär.

Jag håller förstås med till viss del, men framgång är ett måste om basket ska få det medieutrymme sporten förtjänar. Men det är en diskussion vi får spara till någon annan gång.

Tills vidare får ni hålla till godo med sådant här och den artikel jag har inne i tidningen i morgon. Till matchdag ämnar jag skriva lite mer om Georgien, så mer om det då.

Senare basketvänner, EM-kvalfebern är på riktigt.

Jag skrev ju en bloggpost bara minuter efter att Sverige besegrat Slovakien med en poäng, helt baserat på vad jag kunde läsa ut av live-rapporten. Det fanns gott om frågetecken, men inga svar. Nu vet jag vad som hände, och det var faktiskt ganska annorlunda.

Slovakien ledde matchen, styrde den till en början. Sverige tog över, skaffade en ordentlig ledning och kände att segern var nära. I takt med att klockan tickade mot tio för fjärde gången började Svenskarna bjuda på misstag, Slovakerna började spela som i trans och domarna gjorde några dåliga calls. På en minut tappade Sverige en tiopoängsledning till en poäng och med tio sekunder kvar fick Thomas Massamba två straffar som han brände.

All good så långt, men efter det skiljer sig verkligheten mot protokollet.

Enligt liverapporten passerade sex sekunder innan Martin Ringström gjorde 89-86. I själva verket gick det bara några tiondelar och det var Jonas Jerebko som gick upp i en duell om returen mot en slovak, sträckte ut sina aplånga armar, fick fingertopparna på bollen och tippade den i korgen.
- Jag var på den. Det var väl mest tur, men jag var definitivt på den, berättade Jerebko.

Efter det var utgångsplanen att foula för att ge Slovakerna två straffar, men det gjorde man inte.
- Det var kaos. Du sprang ju omkring och jublade, från bänken skrek de 'foula, foula!' men det blev liksom inget, sa Joakim Blom och nickade till Jerebko när jag pratade med dem tidigare ikväll.

Slovakerna avancerade bollen och fick en hörntrea för att kvittera. Slovaken i fråga (vet inte vem) missade dock. Hovanek tog offensiv retur och lade helt enkelt tillbaka bollen i korgen och Sverige vann med en poäng.

Ett i alla avseenden sjukt slut, och man får väl ha viss förståelse för att de som skötte liverapporteringen inte hängde med fullt ut.

En exklusiv, och mycket dyster nyhet:

På tisdag skulle Michelle Bruns, Comets andra jänkare, ha landat i Umeå. Tyvärr blir det ingenting av det.

Fem minuter återstod av hennes sista träning i USA då olyckan var framme. I en spelövning slet hon av sitt korsband och hon blir borta för resten av säsongen. För hennes del är det förstås en tragedi, men även för Umeå Comets är det en rejäl smäll.

Först och främst tydde det mesta på att hon ar en bra spelare, hon hade fina meriter, goda vitsord och hon var handplockad av Amy Mohr. Just det sista känns viktigt. Amerikanskor som är tillräckligt bra för att höja Comets finns i dröser, men i det här fallet hade Mohr letat upp en spelare hon trodde starkt på, pratat med henne, fått henne att skriva på ett try out-kontrakt i ett tidigt skede och även tränat med henne under sommaren. Man hade alltså under en lång tid planerat för att Bruns skulle komma hit.

Tajmingen är också den vidrig. Hade det hänt för en månad sedan hade all tid funnits att hitta en ersättare, men nu är tiden ruskigt knapp. Om två veckor kommer Jämtland, Luleå och Sundsvall hit för försäsongsturneringen Uman Cup och det är egentligen enda tillfället att testa en spelare innan säsongen.

- Jag jobbar framför allt med två namn just nu, sa Torbjörn Björnström till mig i går.
Han ville förstås inte avslöja vilka det handlar om. Förhoppningsvis har han grejat någon ny till slutet av veckan.

Man kan inte annat än tycka synd om Comets, det är inte första gången man haft otur med amerikanskor och korsband. Jag tänker på Carlisa Dixon-Dennis som kom hit och fullkomligt dominerade i fyra matcher 2005 (30 poäng, 20 returer, 5 steals per match) innan hon slet av sitt korsband. Sådant är sorgligt.

------------
Appropå nyheter - i lördagstidningen hade jag en rätt kul nyhet som ni förhoppningsvis sett: att mycket talar för att Björnström ska ordna Harlem Globetrotters till Umeå. Även om jag väljer bra tävlingsbasket framför bra showbasket alla dagar i veckan vore det fruktansvärt coolt att få se Globetrotters i Skycom arena, eller vad den nu kommer att heta till våren.

------------
Efter en helg i Hemavan med goda vänner, god mat och en djävulsk promenad uppför fjäll känns det spännande med landslagsveckan.

I morgon landar Sveriges och Georgiens landslag i Umeå, med varsitt träningspass inplanerat under eftermiddagen. Jag kommer självklart att vara på plats för att snoka, scouta och inspektera. Håll koll på bloggen och i tidningen så missar ni ingenting viktigt.

Martin Ringström - en hjälte. (Bilden har ett par år på nacken, skärpning Scanpix!)

Satan vilken match det blev. Jag sitter just nu, svettandes, hjärtklappandes, i min soffa och vet inte vad jag ska tänka.
För ungefär två minuter sedan tickade 88-89 upp på live-rapporten och Sverige har besegrat Slovakien efter vad som verkar ha varit millimetrar från en första klassens genomklappning.

Jag har ju inte sett en minut av matchen så jag kan inte vara alltför definitiv i mina uttalanden, men vad sysslade egentligen coach Flevarakis med då han behöll Grant inne på planen i slutet. Grant missade straff, grant slarvade bort boll, Grant gjorde offensiv foul, grant foulade så att Slovak fick bonuskast. Grants misslyckade strapatser höll på att kosta Sverige vad som borde ha varit en solklar seger.

Med en och en halv minut kvar ledde Sverige med 10 poäng. Då började Slovakerna transa med den till synes glödhete Rancik i spetsen. På en minut hade Slovakien kapat ledningen till en poäng, 29 sekunder kvar.

Sedan vet jag inte riktigt vad som hände i slutet. Tio sekunder från slutet foulades Massamba, alltså fem sekunder innan skottklockan gick ut. Han måste väl ha drivat mot korgen och dragit foulen antar jag. Annars måste det röra sig om ett Slovakiskt hjärnsläpp att foula i det läget.

Två straffmissar tickade upp på liverapporten och jag jag började fila på formuleringar på temat 'tidernas genomklappning'.

'Recieving data'

Martin Ringström har tagit offensiv retur på straffen, Martin Ringström har lagt bollen i korgen med fyra sekunder kvar. Martin Ringström har givit Sverige en trepoängsledning.

Två sekunder kvar och Hovanak sätter en tvåa (återigen ett läge då man önskar att man sett matchen, men jag kan inte tänka mig annat än att han klivit på trepoängslinjen av misstag) och Sverige vinner med ett.

Sverige har alltså inlett kvalet med två raka segrar och på måndag landar laget i Umeå för att ladda inför Georgien-matchen på onsdag. En match som känns fullkomligt glödhet just nu. 950 biljetter är sålda och allt pekar på en fullsatt Gammliahall.

----

Någon timme tidigare gjorde, precis som jag förutspått, Sverige fruktmos av FYROM. 96-54 eller något i den stilen slutade matchen.

Framtiden, basketkamrater, den ser just nu ganska ljus ut.

Medan halva svenska befolkningen spottar och svär över att en obskyr kanal som tv8 sänder Sverige-Ungern kan vi tre procent basketintresserade spotta och svära över att ingen alls sänder Slovakien-Sverige.

Man skulle kanske kunna kalla det en nyckelmatch av det svårare slaget, Slovakien på bortaplan. Slovakerna är lite svåra att veta var man har dem, de har inte spelat någon match i kvalet ännu och har väl egentigen inte så mycket att skryta med. Från Svensk synvinkel får vi förstås hoppas på en supermaninsats från Jerebko, trepoängsregn från Ringström och Lindqvist och stabil insidepoesi från herrar Kjellbom och Blom.

En seger mot Slovakien och rysaren i Gammliahallen nästa onsdag får möjlighet att andas morgonluft på riktigt.

20.00 är det tipoff i Spisska Nova Ves.

---

En timme tidigare kastas bollen upp i Huskvarna då de svenska damerna väntas göra fruktmos av FYROM. Den matchen kan man faktiskt titta på live så länge man sitter inne på en stabil internetuppkoppling. Du hittar den på Svenska Baskettelevisionen där Dennis Aulander väntas hålla låda tillsammans med Jim Thuresson.

Nu har jag gnällt en del på logotyperna som uppstod under 90-talet och som i stor utsträckning finns kvar i dag. Jag har framhållit de gamla, strikta, stilistiskt strålande logotyperna som en svunnen utopi.

Men, och det här ska man påminna sig om direkt man börjar bli onödigt nostalgisk, allt var inte bättre förr. Faktum är att mycket var betydligt sämre förr. Man fick till exempel lov att köpa sin vitlök på apoteket, skulle man handla exklusiva sneakers tvingades man resa jorden runt (och det var sjukt besvärligt och dyrt förr), ville man titta på NBA var man tvungen att flyga till USA och väl där skulle man inte ens mötas av snyggare logotyper än man har nu.

Jag har grävt lite i NBA-logo-skatten och hittat en del bevis på att en del loggor faktiskt var så fula att inte ens barn eller sinnessvaga skulle kunna uppskatta dem. Här är sju av de fulaste loggorna som NBA någonsin sett.

Denver Nuggets logga från åren 76-81 - En väldigt skäggig, grovlemmad guldjägare i basketutstyrsel som är så sjukt glad att han hoppar och tjoar över sitt fynd som tycks vara en vansinnigt underdimensionerad basketboll.

Philadelphia Warriors logga från 51-62 - En indian i bara underkläderna i en parodi till basketställning. Även han är så glad att han håller på att spricka över att den vita mannen nästan lyckats civilisera honom.

Houston Rockets logga från 71-72 - Den överlevde endast en säsong, och det är inte svårt att förstå varför. En väldigt liten, tanig vit pojke med oerhört spetsig näsa och en jetpack på ryggen som snurrar en gul boll på sitt knubbiga pekfinger. Jag antar att tänkaren bakom den loggan kastades huvud först ut ur Rockets-huset när mästervärket avtäcktes.

Atlanta Hawks logga från 69-79 - Hawks kämpade med nya loggor varje år tills man hittade den fina hökprofilen. Den här muterade höken med människoarmar och sparkdräkt får ses som klubbens logotypiska lågvattenmärken.

Boston Celtics logga från 60-68 - På åtta säsonger med den här logotypen vann Celtics sju mästerskap, ett fantastiskt facit. Lika fantastisk är dock inte logotypen. Jag köper den irländska färg-combon, men den hoppande, piprökande, kronbärande leprechaunen känns väldigt flängig i jämförelse med den coola tillbakalutade krukväktaren klubben sportat sedan -78.

Fort Wayne Pistons logga från 48-57 - En skrattandes Tin Man i basketdojjor som gör en lay up är varken kul i teori eller praktik.

New York Knicks logga från 47-64 - Kanske den fulaste någonsin. 'Father Knickerbocker' var någon slags symbol för staden New York och basketlaget tyckte tydligen att det var passande att han en abnormt fläskig gubbe i knäbyxor, frack och kravatt med ett hår som förmodligen aldrig haft en verklig motsvarighet som sitt ansikte utåt. Och varför är basketbollen så sjukt stor?

Egal Saleman håller som bekant på att värma upp inför den kommande ligasäsongen med Jämtland. På ÖP:s hemsda finns en videointervju med coach Mattias Eckhoff, och för den som saknar åsynen av Saleman studsandes boll finns en del sådant att se i bakgrunden. Tyvärr får vi bara se ett Egal-avslut, och det är en mäktig airball från vingen.

Se klippet här.

---
Lite virtusnytt, kort:

* Johan Pierres knä är på bättringsvägen, det visade sig handla om en överansträngning. Han har kört sjukgymnastgrejer som springa i vatten och liknande, och sedan ett par veckor tillbaka tränar han med laget i den utsträckning smärtorna tillåter.

* Även Eddy Bengtsson dras med problem, i hans fall är det en inflammerad hälsena som måste behandlas med sprutor.

* Ikea-Mattias har kommit hem efter sitt provspel med Virtus Fondi, han har tydligen gjort bra ifrån sig. Klubben ska snart bestämma sig för om man vill satsa på den långe svensken.

* I går var Victor Edlund och tränade med Virtus, men det är fortfarande långt från klart om det blir något spel för honom den kommande säsongen.

De vackra, de fula och de reviderade

Efter min hastigt och under trötthet och sjukdom skrivna post senast krävdes snabb korrektur av vakne läsaren Jakob, sådant uppskattas.

Jag slängde iväg någon slags tes om NBA-loggornas utveckling, något i stil med att snygga loggor byttes till fula loggor under 90-talet, och att sedan vissa lag åter snyggat till sig under 00-talet. I och med Oklahomas sprillans nya och fula logga såg jag början på en ny logo-depression.

Men empiri i form av loggor från en franchise är inte empiri värt namnet. Här kommer därför en hel radda loggor från lag som bytt ut sina trademarks.

I vänsterspalten finns loggorna som de såg ut innan 80-tal blev 90-tal. I mittenspalten finns loggorna som uppfanns under 90-talet. I högerspalten finns de loggor som uppfunnits eller förändrats under 00-talet.

Nu är det här förstås en fråga om tycke och smak, men den som inte anser att vänsterspalten innehåller de vackraste logotyperna är endera ett barn eller hopplös. Har jag fel? Att throwback jerseys säljer som smör är knappast en slump.

Länge höll sig NBA med klassiskt snygga loggor. Stilrena grejer, ofta med en klar koppling till staden eller klubbnamnet. Vissa loggor var till och med nästan sjukt vackra, sådana loggor som får det att tåras i ögonen. Jag tänker på Denver Nuggets klassiska staplar, Atlanta Hawks lika enkla som briljanta hökprofil, eller varför inte 76:ers poststämpelliknande klassiker.
Under 90-talets andra hälft hände något.

Helt plötsligt skulle loggorna uppdateras, och man gjorde det efter någon slags barnslig pen&pixel-förebild. Djuren skulle bli 'tuffa', bokstäverna bubbliga och färgerna rent infantila i sina kombinationer. Att det här sammanföll med NBA:s jobbiga år då spelarna kämpade mellan gatukultur och basketfinrum är nog ingen slump.

Många av dessa morbida logotyper finns kvar, men vissa har återgått till mer ursprungliga och enkla varianter.

I veckan presenterades NBA:s nyaste franchise, Oklahoma City både sitt smeknamn (Thunder) och sin logotyp. Den är inte så ful att man vill kasta upp, men inte är det långt därifrån. Bulliga bokstäver, löjliga blixtliknande grejer, ful färgcombo. Laget lär heller inte vara mycket bättre.

Som ett led i min bevisföring för loggornas utveckling har jag sammansatt den där bilden där uppe med Supersonics tre logor med den äldsta uppe till vänster (den klassiska, väldigt stiliga loggan), den andra nere till vänster (den barnsliga och horribelt fula) och den tredje uppe till höger (återgången till ett mer klassiskt snitt, nästan liga grann som den ursprungliga) samt Oklahomas sprillans nya nere till höger (återigen rätt så hemska grejer).

Är logo-evolutionen månne på väg in i en ny retarderad fas?

Jag sitter just nu i Gammliahallen och ser Umeå City montera ned Wiler-Ersigens helplanspress. Skapligt intressant. Men det är ändå innebandy (ursäkta mitt språk, basketkyrkan).

Mina tankar ligger en och en halv vecka framåt i tiden då samma hall kommer att stå värd för EM-kval mellan Sverige och Georgien. Det kommer att bli galet. Redan nu är 800 biljetter sålda, och det är förbannat bra. Jag räknar att alla som har någon som helst koppling till basket tar med sig både sin mormor, sin frisör och sin naprapat till den renoverade hallen.

I morgon drar EM-kvalet igång med match mot Irland. Utan att ha alltför mycket på fötterna tror jag på säker blågul seger. Det känns liksom som att det just nu är någon slags positiv trend i den svenska basketen.

Efter fem ruggiga dagar där flyttkartonger, lägenhetsstädning och en djävulsk massa spring i trappor varit huvudingredienserna börjar livet komma tillbaka. Så också bloggen.

I väntan på någonting bättre - lite snabba damligapuckar:

Ida Andersson, före detta Comets, drar till Jämtland där hon återförenas med systern Sofie. En titt på statistiken från fjolårssäsongen tyder på att hon inte kommer att saknas. Verkligheten säger dock att hon skulle mycket väl ha kunnat vara en bra spelare för Comets, men hon tycks inte ha haft motivationen att spela i Umeå. Hon har inte varit med på sommarträningar och har väl egentligen inte tränat basket ordentligt på ett år skulle jag tro. Med bra träning kommer hon säkert att lyckas rätt bra.
Med Ida har nu Jämtland tre före detta Cometsspelare i truppen. Även Veronica Axelsson var ju här ett tag, men hon platsade aldrig i elitlaget.

Samtidigt som Ida definitivt försvann fick Comets Madde Malmbom att skriva på. Malmbom, som i fjol lirade relativt små minuter för Sundsvall, ska enligt rapporter se väldigt bra ut på träningarna.

Apropå Jämtland. I pressmeddelandet rörande Ida Andersson skriver man att man nu fyllt den 'svenska' kvoten i sitt lag, och att man nu endast ämnar plocka in ett par amerikanskor. Det bör alltså betyda att Camilla Fagerberg inte spelar för Jämtland den kommande säsongen. Det ryktas om att hon sticker till USA, en annan möjlighet är att hon vänder hem till Telge. Det skulle kunna bli ett ruggigt lag.