Miami Heat håller just på att snubbla till sig en förlust mot Milwaukee Bucks och jag ger upp. Pallrar mig över till youtube och tittar på vad Dwayne Wade haft för sig den senaste veckan.
Här är två smakprov.

* Bara ett par veckor in på säsongen skadade Jämtlands amerikanska Jill Noe handleden. Nu är hon tillbaka igen och hon ser fruktansvärt bra ut. 22 poäng mot Visby och 31 senast mot Eskilstuna, anledning för Umeå att oroa sig, med andra ord.

* Mycket tung förlust för Egal Saleman i går man slarvade bort ett läge att avgöra och vinna borta över 08 bara för att förlora med en poäng. Hur som helst är Egal tillbaka i Östersund i kväll. Var lojaliteten finns i kvällens match är dock tveksam. ’Jag kommer nog att heja på båda lagen. När Umeå gör poäng kommer jag att bli glad och när Jämtland gör poäng blir jag glad’, sa han när jag frågade honom vilket lag han skulle heja på.

* Mot Eskilstuna: 8/8 straffar. Mot Telge: 4/6 treor. Vad ska Julia Hamre hitta på i dag?

* Förra året hade Comets vunnit hemma mot Jämtland med 96-81. Istället för att nöja sig med att förlora med några poäng och behålla vinsten i det inbördes mötet forcerade Comets för att jaga ikapp och fann sig istället förlorandes 83-67 vilket gjorde att Jämtland tog inbördes möte med 164-163, något som skulle vara avgörande när Comets missade slutspelet just på grund av inbördes möten.

* Jämtland och Umeå är damligans två sämsta returtagande lag. Men kan båda lagen ta dåligt med returer i samma match? Hur skulle det se ut?

Länstidningen i Östersund har en intervju med Egal Saleman där han refereras till som ’succéspelare’. De gånger jag pratat med honom har han alltid givit intryck av att trivas som fisken i Östersund, något han bekräftar i artikeln.
I senaste segern mot Borås spelade Egal en nyckelroll med sina 13 poäng och med Tyrone Levett borta minst fyra veckor lär han fortsatt få stort förtroende.

Läs artikeln här.

’Vi spelade med hjärta och alla steppade upp när det behövdes’ – Victor Edlund

Jag hade nog inte kunnat sammanfatta det mer exakt själv. För första gången den här säsongen, av de matcher jag har sett, det vill säga, såg Virtus ut som Virtus. Som ett lag som är berett att göra precis allt som står i ens makt för att vinna. Och Victor ’David Lee’ Edlund personifierade den inställningen i kväll.

Det var ett svettigt nöje att se Victor utmuskla spelare huvudet längre, grisa till sig returer och med en djävulsk vilja forcera bollarna i nätet. Råbarkad skönhet när det är som bäst. Hans tio protokollförda returer kan mycket väl ha varit femton, så upplevde i alla fall jag det.

Och Micke Arbinger, vad ska man säga om honom? Förutom två lay ups som han satte var han 0 av 8 på hoppskott då han helt plötsligt drämde i en matchavgörande trepoängare dryga minuten från slutet. När han sedan blev skickad till linjen nio sekunder från slutet i ledning en poäng tror jag halva publiken var redo att kapitulera. Men orörd som en jungfru träffade han inget men nät och Micke Rasta förvandlade en mest medioker insats till en helt matchavgörande.

Jens Boman, som jag gav en liten känga häromdagen, kom in, tävlade och gjorde som han ska göra – mål. Han tog bollen till korgen, han poppade treor – han såg kort och gott ut som den spelare han egentligen är.

David ’Kirilenko’ Danell hade en mörk dag offensivt (3/17 FG, 5 TO) och fick inte ett enda domslut med sig (borde ha haft åtminstone tre fouls till med sig). Men defensivt var han ett monster med sina många långa armar och händer.

Men mest av allt handlade vinsten över Luleå Steelers om Johan Pierre. Jag skrev tidigare att han skulle göra sin första triple double i kväll. Så blev det inte, men det var ruskigt nära. Med vetskap om att den officiella statistiken inte alltid är hundraprocentig valde jag att specialstudera Pierre, varför min statistik bör ses som mer tillitlig. 24 poäng på 17 skott, 9 returer, 3 assists, 9 steals och endast 1 turn over är fantastiskt. En retur och en steal till och den magiska tripe doublen hade varit ett faktum.
Men kanske än mer imponerande är Pierres +/- -statistik. Med Pierre på planen gick Virtus +17 (72-55), med Pierre på bänken gick Virtus -14 (3-17).
Det om något borde bevisa hur viktig han var i kväll.

Luleå då? Laget saknade förstås pålitlige David Hult, Robin Ryan och Andreas Bergman fick bära laget. Lyckligtvis gjorde Johan Pierre ett stort jobb på Ryan som ytterst sällan fick utrymme för sitt sanslöst vackra trepoängsskott.

Fortfarande återstår det abret att Virtus redan förlorat för mycket för att slåss om en slutspelsplats, men fortsätter man spela basket som i kväll kommer i alla fall resten av säsongen att kännas rolig, för det hade den inte riktigt gjort fram till i kväll.

I fjol – 10 poäng, 5 returer, 8 assists. I kväll – karriärens första triple double?

Nystart på bloggen innebär nya grepp. I brist på ett bättre namn (förbättringsförslag mottages gärna, en spännande belöning kan bli aktuell) kallar jag detta nya grepp för femman.

Idén är tämligen enkel och oorginell – fem koppar basketfakta att ha med sig inför matchen. Ambitionen är att presentera en femma inför varje Comets- och Virtusmatch, samt inför speciella NBA-matcher eller annat spännande. Så utan vidare dröjsmål:

Virtus-Luleå Steelers – femman.

* Robin Ryan, en produkt av basketklanen Ryan, satt djupt på Plannjas ålderstigna bänk under fjolåret, ledsnade, rev sitt kontrakt och proklamerade: Nu vill jag åka till USA och spela. Han kom inte längre än till Steelers. Men väl där har han varit ruggig, han snittar 2,3 satta treor per match, och än jävligare, han sätter över hälften av de treor han försöker sig på.

* Appropå treor. Ni kanske minns Virtus-Steelers-matchern från i fjol då gamle Umebekantingen Nils Nilsson ensam höll gästerna kvar i matchen medelst ett mest sanslöst trepoängsskytte. Jag har för mig att han var 4 av 5 i halvtid för att sedan missa det mesta i den andra halvleken. Hur som helst behöver inte Virtus oroa sig för Nisse i år då han tycks ha trappat ned. Någon som har koll på vad han sysslar med?

* Från fjolåret har Steelers kvar två bra spelare i form av Fredrik Markstedt och Andreras Bergman. Tillsammans med Robin Ryan och ’BG-studenterna-som-gick-till-Plannja-där-de-inte-riktigt-platsar-och-får-därför-
spela-i-Steelers’-duon David Hult och Alexander Pettersson mönstrar Steelers en förstklassig förstafemma. Resten är mest rat.

* I kväll kommer den – Johan Pierres första triple double.

* Ska Virtus vinna måste kraftpaketet Victor Edlund klara av att spela åtminstone 25 minuter utan att foula ut sig. Utan Cavallini och Per Bergmark är Edlund den enda spelaren med tyngd man har tillgänglig.

Umeå Virtus har fortsatt stora skadebekymmer när man i morgon gästas av Luleå Steelers. Man hade hoppats att både lårskadade Matteo Cavallini och ryggskottssjuke Per Bergmark skulle kunna vara tillbaka, men båda missar även denna match. Därutöver är Joakim Hellgren och Eddy Bengtsson långtidsskadade.
– Vi kommer att vinna hur som helst, säger coach Luca Romano självsäkert.

——-
Ser ut som ännu en stor match kommer att krävas från Johan Pierre.

Jag sitter mitt i ett glashus med en sten i min hand. Jag tänker kasta den.

Basketsäsongen här i Umeå har inte varit särskilt lyckad, Umeå Comets har bara vunnit en match och Virtus har inte heller vunnit så många fler. Basketen i Umeå tycks vara på väg in i en recession.
Men det är inte Umeå det här ska handla om, Umeå är endast glashuset.

För det är Sundsvall som inte mår bra. Även om Jonte ’fighter’ Karlsson
hyllar Sundsvall kvarstår fakta: laget ligger näst sist i Basketligan, laget som för ett år sedan nästan såg oslagbart ut, laget som spelade basket som man gör på kontinenten, laget som skulle vinna guldet. Tre vinster på 14 matcher, mot 10 vinster på den 14 första matcherna i fjol.
Men nu tycks man i alla fall ha en plan för hur man ska vända trenden – in med Doremus Bennerman. Doremus är troligen den mest spektakuläre offensiva spelaren i svensk basket de senaste decenniet, lite som en Monta Ellis i miniatyr, men nu är han 36 år gammal och har inte spelat basket på ett år. Good luck and good night, skulle man kunna säga.

Samtidigt har damlaget, Sundsvall Saints, gått lite som ett tåg i damligan. Inte så att man hotar toppkvartetten, men jämfört med fjolåret, då man var en ångström från att åka ur serien, är säsongen en sportslig succé.
Tyvärr tycks inte ledningen hålla samma kvalitet som spelarna. För ett par veckor sedan kunde man läsa att klubben begärts i konkurs av en advokatfirma, men den skulden har betalts.
Men allt är inte grönt för det. Nu lyfter amerikanskan Lauren Ervin bladet från munnen och säger ’De har inte hållit vad de lovat i kontraktet’.

Klubben tillbakavisar så klart detta, men jag sätter mina småpengar på att klubben inte alls är särskilt oskyldig i det här fallet, och jag tror inte att det är första gången Sundsvall Saints inte tagit hand om sina importer på bästa sätt.

’Det är mycket som har pågått som gör att jag inte kan komma tillbaka. Ledningen har inte varit ärlig och det är svårt att leva i ett annat land när man inte får den hjälp man vill ha’ säger hon. Tyvärr går Dagbladet inte djupare i artikeln, men jag tror inte det är en omöjlighet att de skulle kunna hitta ett och annat om de grävde lite till.

—————
On a lighter note. Borås tidnings krönikör Jan Hansson ondgör sig över vilka förskräckligt jobbiga resor Marbo har i damligan. ’Inte nog med den krångliga utflykten till Gotland. Marbo har också dyra resor till så avlägsna mål som Luleå, Umeå, Sundsvall och Östersund’, skriver han. Borås – Sverige Vladivostok, alltså.

Återuppstånden på andra advent, precis som Jesus.

Det har sagts att bloggen är död, det har frågats vad som hänt. Här följer en kort resumé:

Jag skickades till London för att skriva fotboll, det krävde hårt jobb. Jag blev trött, hade ingen lust att blogga. Jag kom hem, hade inga direkta blogg-idéer. Åkte tillbaka till Storbritannien, Liverpool den gången, såg fotboll, hinkade öl.

Sedan hade jag tänkt komma igång igen, men då började jag gruva mig över vad jag skulle skriva. Jag hade en plan på att skriva mitt livs blogginlägg, jag ville komma tillbaka bättre än någonsin. Jag prokrastinerade.

Sedan började jag lova folk att jag skulle vara tillbaka innan veckan är över, och när jag väl lovat något sådant är det bäst att hålla löftet. Så cheers, vänner, er lokale basketbloggare är tillbaka på orten.

Så, nog med emo-trams. Som ett sätt att ta tillbaka lite förlorad tid, här är tio saker jag tänkt på under min frånvaro:

* Utan Matteo Cavallini, Per Bergmark och Jocke Hellgren hade Johan Pierre inget annat att göra än att dominera. 29 poäng på 25 skott, 9 returer, 6 steals och 4 assists mot Blackeberg är en stat-line jag skulle vilja se fler gånger från honom.

* Elton Brand spelar pajasbasket i år. Nu är han förvisso skadad, men maken till feg hoppskottsbasket har jag nog aldrig sett från en så kraftfull spelare. Du har gjort mig mycket besviken, Elton.

* Jag är den första att erkänna att jag hade fel i det här fallet – Derrick Rose är the real deal. Chicagosonen är den festligaste point guarden att komma in i ligan sedan Deron Williams och Chris Paul.

* När vi ändå är inne på att bryta anklar:

* Att Comets-amerikanskan Shannon Daly inte var den basketspelare man hoppats på är ingen hemlighet, men hon börjar mer och mer likna en sådan. Stundtals i gårdagens match mot Telge slog hon sin spelare och satte ett par riktigt vackra pull up-jumpers. Kan hon fortsätta med det tror inte jag att det är en omöjlighet att hon får fortsatt förtroende även efter jul.

* Sommaren 2010 är ett och ett halvt år bort. Det kommer att bli vansinnigt, jag vet, men allt snack om den där sommaren gör mig lite ledsen. Vad hände med just nu? vad hände med den här säsongen? Vad hände med nästa säsong? Det är vid sådana här tillfällen man önskar att NBA inte var en stängd liga. Att se lag göra trades som helt uppenbart gör laget sämre bara för att ha svängrum under lönetaket om ett och ett halvt år är plågsamt.

* Jens Boman har aldrig varit en stor poänggörare, men han har alltid haft ett bra set shot. Men i år har han sannerligen inte rosat någon marknad överhuvudet taget. 1,6 poäng per match på 20-procentigt skytte är inte vackert.

* Basketbawful är den mest relevanta bloggen där ute för tillfället. Så bra kan det bli om man har talang och för mycket tid.

* Jag har fortfarande inte fått något favoritlag i NBA i år. De flesta av mina kandidater (Charlotte, Philadelphia, Golden State och Clippers) har varit så usla att jag övervägt att flytta till Oklahoma. Jag tror det lutar åt Miami för tillfället. Super Mario Chalmers är min man.

* Stark match av Egal Saleman senast i vinsten över Borås, men han är fortfarande för ojämn och tycks allt för mycket ägna tiden åt att smyga runt trepoängslinjen och poppa långdistansbomber. Alla som sett Egal ’Odom’ Saleman lira vet att han kan multitaska med de bästa.

Tydligen laddade han upp inför kvällens valvaka med lite pick up-basket.

That’s what’s up! Eller vad säger du Reinfeldt?

Bara ett snabbt tips till alla NBA-heads där ute:

Numera går det bra att köpa ett NBA Broadband league pass, även för oss utanför USA. För endast 673 kronor (early bird special) får du se över 1200 NBA-matcher live eller, om du föredrar, i eftersändning. Själv behövde jag tänka i ungefär tre sekunder innan jag glatt knappade in mitt kortnummer och kunde avnjuta Lakers-Trailblazers i utmärkt kvalla.

Med tanke på att piratstreamsajten myp2p bannat de så fina mms-länkarna är det här erbjudandet ännu svårare att motstå. Så om ni inte vill sitta och jaga rottiga sopcast-streams nätterna i ända, öppna portmonän och punga ut 673 kronor vilket blir ungefär 56 öre per match om du nu skulle få för dig att ägna 150 dygn åt konstant NBA-tittande.