Tänk om det var omvänt?
Idag inleds Stockholm Pride som i år flyttar från Tantolunden på söder till Djurgården. Media bevakar såklart detta spektakulära arrangemang och lägger intressant nog lite olika vinklingar på det hela.
Precis som DN konstaterar är Pridefestivalen visserligen en stor sommarfest men samtidigt så mycket mer. Det kan tyckas som att vi lever i ett mer tolerant samhälle än någonsin tidigare, men det är inget som vi får ta för givet. Jag tycker även att det är bra att de politiska partierna deltar och visar sina ställningstagande när det gäller hbt (homosexuella, bisexuella och transpersoner). Centerpartiet kommer exempelvis att finnas i Pride Park 28-31 juli och bland annat visa fotoutställningen "Makt".
Något som jag kom att tänka på när rubrikerna om Pride flashade upp på skärmen var ett samtal som jag hade med några av mina närstående för en tid sedan. På olika vägar halkade vi in på ämnet homo- och bisexualitet, och så konstaterade vi att tänk om det vore tvärtom? Tänk om den socialt accepterade normen var samkönade relationer, och den kärlek som jag känner för min man inte var accepterad av omgivningen på grund av att vi är av olika kön? När vi tänker oss in i den situationen kan vi kanske föreställa oss den intolerans som homosexuella och bisexuella möter.
Det är den typen av intolerans man står för om man motsätter sig de personliga livsval vuxna människor gör.
Senaste kommentarerna