För en tid sedan skrev jag ett inlägg om en affärsidé som slog rot och inte riktigt ville släppa taget om mig. Den företagsidén anmäldes faktiskt av min goda vän och eventuella medföretagare till Centerpartiets aktiebolagstävling inom förvalskampanjen med temat: ”Ge drömmen en chans”!

Nu är tävlingen avgjord och den vinnande idén kom från företaget AquActive, som fick ta emot första pris i form av en check på 50 000 kronor vilket motsvarar kostnaden för att starta ett aktiebolag. AquActive har lanserat en vattenflaska formad som en hantel för att hjälpa motionärer att maximera sin träning. Oerhört praktiskt också, kan jag tycka.

Nästan 200 tävlingsbidrag skickades in och även om jag fortfarande känner att vår idé är bra är jag en nöjd förlorare. Vinnarna var välförtjänta sådana och vår tid kommer allteftersom företagsidén mognar. Det viktiga är att de goda förutsättningarna för företagande består.

Första semesterveckan är till ända och en ny tar vid. Midsommarhelgen har vi tillbringat i Strand och det har varit helt ljuvligt, lugnt och avstressat umgänge med familjen och goda vänner.

"Avstressat", det leder mig in på den långsamma återställaren i rubriken. Det är märkligt att det ska ta nästan hela första semesterveckan innan både kropp och sinne intagit "vacation mode" och kopplar bort det som man faktiskt behöver vara ledig ifrån. Det är nästan som ett tvinnat snöre som ska snurra upp sig för att till sist hamna i ett avslappnat läge utan större spänningar.

Säkerligen fungerar detta på mycket olika sätt hos olika människor, jag har exempelvis alltid haft svårt för att helt släppa taget om jobbet när jag är ledig. Tankarna vandrar lätt in på jobbrelaterade funderingar och i det läget är det tur att barnen ser till att hålla mig fullt sysselsatt med att ha sommarlov. Inte så obetydlig uppgift det heller!

Som jag har berättat i ett tidigare inlägg har jag varit i Boden och besökt en anläggning med mycket intressant på gång när det gäller biobränslen. Ett bränsle de eldade när jag var där var hästspillning.

Det låter kanske inte så särskilt upphetsande, men det är en lockande tanke att förvandla ett avfall (eller för att tala klarspråk - skit) till ett högvärdigt bränsle. För brinner gör det och värme ger det, omkring 90% är ju sågspån.

Och för en landsbygds- och hästkommun som Vännäs kanske hästspillning som biobränsle skulle öppna upp nya intressanta marknader? Det går för övrigt även utmärkt att pelletera... 

I lördagens DN behandlar ledaren ett ämne som även kommit upp här på Vännäsbloggen under helgen. Vårt statsskick är inte riktigt förenligt med de demokratiska värden som vi håller högt i Sverige.

Den grundläggande mänskliga rättigheten att själv få välja sin make eller maka omfattar inte alla, kronprinsessan tvingades inhämta ett godkännande från kungen och regeringen - en konsekvens av vårt statsskick. Någon religionsfrihet finns inte för kungafamiljen, och åsiktsfriheten är starkt begränsad. Man föds in i ett ämbete, och inga möjligheter att utkräva ansvar finns.

Den svenska kungafamiljen utför ett gott arbete men det finns en hel del att fundera över när det gäller monarkin som statsskick.

Jag har varit i Boden ett par dagar den gångna veckan. Det var genom jobbet med långa dagar i ett förbränningslab, men den lediga tid jag hade under dessa dagar använde jag till stor del till att se mig omkring i samhället.

Vad jag vet har jag bara varit i Boden en gång tidigare. Det var många år sedan nu, en familjesemester där vi på ett nästan parodiskt sätt letade Bodens fästning ("Nämen hur svårt ska det vara att hitta den där fästningen egentligen??").

Den här gången brydde jag mig inte om fästningen utan ville mest se mig omkring och upptäckte snart att Boden är ett riktigt trevligt ställe. Efter bara ett par timmar kom jag på mig själv med att tänka att här skulle jag kunna tänka mig att bo. Inte bara besöka utan faktiskt bo.

Vad är det som gör att man känner så ibland? Det har bara hänt mig ett fåtal gånger tidigare och då har det rört sig om större städer som har lockat mig med sitt utbud av olika saker. När det gäller Bodenvistelsen var det flera saker som attraherade mig, och en del av dessa kommer jag att ta med mig i det politiska livet i form av förslag för att öka Vännäs attraktivitet. För även om Boden är en liten kommun (28 000 invånare) som förmodligen lider en del av att ligga i skuggan av grannen Luleå så var helhetsintrycket framtidstro. Man satsar på stort och smått och det syns. Det kanske är det som är så tilltalande?

I eftermiddag har jag och barnen sett sändningarna från det kungliga bröllopet, även om uppmärksamheten inte alltid har varit helt och hållet fokuserad på skeendena på TVn.

När det var dags för själva vigseln var i alla fall uppmärksamheten hundraprocentig. Dottern tindrade med ögonen och sonen satt med huvudet på sned och såg kronprinsessan försiktigt gå uppför ett par trappsteg inne i Storkyrkan. Då kommer det plötsligt:

- Hörru mamma, det verkar som att det är något fel på klänningen (med förnumstig min)

- Jaså, vad menar du då? (lätt förbryllat)

- Den är ju för lång, man ser ju inte ens fötterna! Jag tycker det är bättre när man ser skorna.

Så ett litet tips till prinsessan Madeleine och prins Carl Philips framtida brud - om ni vill göra en liten grabb i Strand nöjd så se till att skorna syns under klänningen...

I dagens Expressen skriver man på ledarsidan om Mauds mod:
"När alliansens politiska historia väl ska skrivas har Maud Olofsson en given plats som kanske dess modigaste politiker. Olofsson vågade göra upp med vad som en gång varit Centerns stora profilfråga."

I samma ledare får S en rejäl släng av sleven för hyckleriet kring energifrågan:
"Ansvaret för den ansvarslösa och hycklande energipolitiken faller tyngst på Socialdemokraterna. Mona Sahlin personifierar dubbelmoralen; visserligen stängde regeringen Persson Barsebäck - ett enormt kapitalslöseri. Samtidigt gav dock ansvarig kärnkraftsminister Mona Sahlin klartecken till en rejäl effekthöjning i andra reaktorer. Gärna avveckling, men först en rejäl utbyggnad."

Ja, vad säger man? Jag instämmer till fullo.

Idag är detvotering i riksdagen om energiöverenskommelsen. Det mesta av diskussionerna kring denna proposition har kretsat kring kärnkraften, men man ska ha klart för sig att den innehåller så oerhört mycket mer, vilket har förts fram men ändå inte fått särskilt mycket mediautrymme jämfört med kärnkraftsdebattens spaltmeter.

Det är i och för sig inte särskilt konstigt. Man kan ha olika uppfattningar om uranbrytningen, det radioaktiva avfallet, riskerna vid drift och kärnkraftens kopplingar till kärnvapen och terrorism, men det går inte att bortse ifrån att riskerna som är kopplade till kärnkraften är av en helt annan dimension än när det gäller andra energikällor. Visst kan olyckor vid alla typer av kraftverk få allvarliga följder, men en allvarlig incident vid ett kärnkraftverk går ändå inte att jämföra med något annat. Det visar inte minst Tjernobylolyckan, där vi kunnat följa de oerhörda effekterna på människa och natur under snart 25 år.

Det här blir mitt sjätte blogginlägg om kärnkraften och jag tänkte att det så här på dagen för voteringen kunde vara på sin plats att klargöra mitt eget ställningstagande.

Sverige står inför en energiomställning av gigantiska proportioner de kommande decennierna. Vårt energibehov är stort både när det gäller uppvärmning och elektricitet och ingenting tyder på att energiförbrukningen kommer att minska. Det vi ska satsa på är förnybar energi, d.v.s. energikällor som hela tiden förnyar sig och som därför inte kommer att ta slut inom en överskådlig framtid. De flesta förnybara energikällor har ursprungligen fått sin energi från solen, exv vind-, vatten- och bioenergi, men det finns även andra former t.ex. sådan som använder tidvattnet.

Kärnkraften är inte förnybar. Den utgår ifrån ett bränsle som inte finns i obegränsad mängd.

Det är också viktigt att vi genom vårt nyttjande av en energikälla inte orsakar skador på miljön eller genererar farliga restprodukter. Här ramlar det in ett eller flera minuspoäng för de flesta energikällor: solceller innehåller giftiga tungmetaller som kan frigöras i samband med tilllverkning eller när solcellen blir uttjänt och hamnar i avfallshanteringen, vattenkraften orsakar i och med uppdämningarna stora ingrepp i miljön, även vinkraftverken har elektronik innehållande giftiga ämnen som bly, kvicksilver och kadmium, och alla energikällor som i något steg involverar förbränning kan ge upphov till utsläpp till luften och lämnar också efter sig en restprodukt, askan, som innehåller metaller och andra giftiga ämnen i olika halter beroende bl.a. på bränslet

Kärnkraften får väl i det här avseendet anses ha en särställning eftersom restavfallet är ett högriskavfall som dessutom är farligt under oerhört lång tid. Kärnkraften är även oerhört kostsam jämfört med andra energikällor och dess positiva klimateffekter verkar vara klart överdrivna.

Jag tycker naturligtvis att kärnkraften ska avvecklas. Sverige klarar sig utan kärnkraft och bör stå i frontlinjen för 100% förnybar energiförsörjning. Men vi ska inte genomföra en förhastad avveckling, som kommer att medföra att vi måste förlita oss på kol eller olja, eller importera energi, vi ska vara självförsörjande på energi eftersom vi är så beroende av den. De reaktorer som finns idag ska vara säkra och ska därför få underhållas och uppgraderas under den livslängd de har kvar. Forskningen ska vara fri, d.v.s. inte begränsad av tankeförbudsparagrafer eller liknande otyg, även om forskningen skulle drista sig till att föreslå konstuktion av ytterligare reaktorer. Detta får vi i så fall ta ställning till när den dagen kommer. För framtiden kommer att föra med sig mycket intressant, och det ska vi inte stänga dörren för. Inte ens om det skulle råka röra sig om en så het fråga som kärnkraft.

Jag har ett erkännande att göra - jag gillar a-ha. Japp, den norska popgruppen som var stora på 80-talet, de har levt kvar nästan som i ett parallellt universum i min cd-hylla. Och deras musik har förändrats under dessa år, inte så konstigt kanske eftersom de, precis som jag, blivit äldre.

Men det verkar i alla fall som att de och jag utvecklats i samma riktning, och alldeles nyligt upptäckte jag en av de nyare låtarna via Spotify. Mycket bra, "Cosy prison" heter den. Så varsågoda, här kommer en ny a-ha-favorit och en från 1988!

Ofta ställs miljönytta och ekonomi mot varandra – ”ska vi satsa på miljövänliga lösningar så kostar det”, och ”vi har inte råd att sätta miljönyttan före ekomonin” etc. Ni har säkert hört det där till leda precis som jag.

Men det behöver inte vara så. Det är faktiskt tvärtom så att det är oerhört viktigt med en helhetssyn på det ekonomiska och miljömässiga, för det ligger en hel del ekonomiska värden i ett miljövänligt agerande, både inom offentliga och privata verksamheter och det kostar att inte ta sitt miljöansvar. Detta har även näringlivet insett, och efterfrågar nu mer och bättre kunskap om att de gör rätt saker i sitt arbete med att minska utsläpp exempelvis. Kan resurserna användas på ett mer effektivt sätt? Vad kostar den politik som föreslås?

Vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU och Umeå universitet jobbar man på att besvara i alla fall en del av dessa frågor. Här finns numera nämligen CERE (Centre for Environmental and Resource Economics). På svenska blir det ”Centrum för miljö och naturresursekonomi” och syftet med centrumet är att föra samman miljöekonomi och naturresursekonomi och stärka samarbetet med beslutsfattare på olika nivåer i samhället i och med det nya centrumet.

Bra inställning till det här med att balansera miljöansvar och miljöetik med ekonomiska värderingar, förmodligen även något som många kommuner skulle lära sig en hel del kring!

Jaha ja, då fick det sin förklaring. Häromkvällen såg vi lite av en av matcherna i fotbolls-VM och funderade över den märkliga ljudmattan i bakgrunden. Det lät mer som en enorm bikupa än en fotbollsstadion.

Gårdagens DN gav mig svaret på detta - det rör sig tydligen om den högljudda plasttrumpeten vuvuzela har blivit favoritaccessoar på läktarplats under inledningen av VM-slutspelet i Sydafrika. Men kanske inte så länge till eftersom trumpetandet har gjort det svårt för landslagens förbundskaptener att nå ut med direktiv till sina spelare, och TV-kommentatorernas röster dränks.

Men lite häftig är den allt...

SCB:s opinionsundersökning sägs vara mätningarnas mätning eftersom underlaget är mycket större än i övriga undersökningar och att SCB ända sedan starten 1973 alltid lyckats pricka in det vinnande blocket i sin majmätning.

I SCB:s undersökning är de rödgröna det största blocket med 50,2% medan Alliansen får 44,2%. Kanske speglar detta valresultatet, men man ska komma ihåg att det finns en hel del osäkerheter. Väljarkåren är mer lättrörlig än någonsin, många bestämmer sig i sista stund, och fler än i tidigare går till valurnorna för första gången.

Många har också kommenterat att SCB-mätningen till största delen utfördes i slutet av april och första halvan av maj, d.v.s. innan den svängning som flera andra opinionsinstitut visat på. Och än är det långt kvar, allt kan hända och bollen är runt, ni vet (så här i fotbollstider...)

Ja, inte "systemet" som i Systembolaget utan samhällets trygghetssystem.

Jag har tilldelats ett forskningsanslag från det statliga forskningsrådet Formas. Under 2 år (mars 2010-februari 2012) ska jag göra min så kallade post-dok, vilket innebär att man jobbar mer självständigt än under doktorandtiden, och alltid på ett annat universitet är det där man tagit ut sin doktorsexamen.

Nu är det så att det anslaget jag har fått endast betalas ut i form av personligt stipedium. Skattefritt och befriat från sociala avgifter, men det innebär samtidigt att jag inte får någon anställning, utan helt enkelt får göra egna löneutbetalningar till mig själv varje månad från anslaget. Och betalar man ingen skatt får man inte ta del av den trygghet som samhället erbjuder alla andra, oavsett om man har en anställning eller inte. SGI = 0, inga pensionsinbetalningar görs, inga av de försäkringar som vi har genom anställningar gäller, ej heller den allmänna sjukförsäkringen. Det som går att teckna på egen hand måste jag ombesörja själv, och det som inte går att teckna själv får jag vara utan.

Vi som lever på stipendium lever på så sätt också i en typ av utanförskap, även om det skiljer sig en del från det som oftast nämns i dessa tider.

När jag inte hinner läsa sånt som jag ändå tycker att jag borde läsa sparar jag länken som en favorit för att ta tag i senare. Den senaste av dessa sparade guldkorn är en  krönika i VK med titeln "Att Umeå växer är bra för hela Norrland". Den är bra, läs den! Krönikan avslutas med följande konstaterande: "Den stora staden och den lilla byn – när Norrland erbjuder båda samtidigt står det som starkast."

Precis så ser jag på Vännäs kommuns potential och framtida utveckling: när vi erbjuder både tätort och by står vi som starkast. Det här måste vi blir bättre på att använda oss av både i marknadsföring utåt och i det interna arbetet i kommunen. Vi måste ha det tänket med oss när vi lägger upp visionen och strategin för vår kommuns framtida utveckling. Om vi erbjuder båda dessa delar kan vi skapa den attraktionskraft som vi behöver för att locka till oss både inflyttande permanentboende, sommargäster och besökande.

Tätort och by - när vi erbjuder båda samtidigt står vi som starkast!

Idag är vi hemma, jag och dottern, och låter våra ömma och hostiga halsar vila lite. Det blir lätt att man bara nöter på och går till jobbet & skolan varje dag när man inte blir jättesjuk och helt och hållet sängliggande, så idag var det dags för en vilodag.

Men med så fint väder som idag smet vi ut och plockade lite blommor på tomten och i kanten till åkern bakom huset.

- Åh, så vackra! utbrister dottern. Och känn, de doftar ljuvligt!

Härligt att någon blir så lycklig över alla maskrosorna som håller på att ta över gräsmattan...

Svensk forskning behöver stärkas för att klara den internationella konkurrensen. Dels handlar det om att öka anslagen men det är även viktigt att förbättra de sociala villkoren för forskarstuderande och forskare.

Den forskningspolitiska propositionen från 2008 omfattar fem miljarder kronor (!) under 2009 – 2012, den största någonsin! Särskilt prioriteras forskning inom ett antal strategiskt viktiga områden inom exv. medicin, teknik, klimat och miljö.

Centerpartiet vill:

• Att statliga medel för både grund- och tillämpad forskning prioriteras
• Att ökade satsningar görs för kommersialisering av forskningsresultat
• Att prioriteringar görs på utbildningsvetenskaplig forskning
• Att det som forskare ska bli enklare att gå mellan akademi och övriga arbetslivet, både näringsliv och offentlig sektor
• Att resurser ges till fler doktorandtjänster för yngre forskare
• Att de ekonomiska villkoren för doktorander blir mer jämförbara med vad som gäller för arbetsmarknaden i övrigt
• Att det ska bli mer meriterande att forska utomlands

Flera av dessa punkter är sådant som vi som forskar har haft på önskelistan länge. Och även om det inte finns beslut tagna än känns det bra att ytterligare forskningsfrågor lyfts. Det behövs för framtiden!

Här kommer ett riktigt lyckopiller! Hörde den både på väg hem från jobbet igår och på väg till jobbet imorse. Solen skiner, semestern närmar sig (även om att-göra-listan är lite väl lång för att det ska kännas odelat positivt...) och livsandarna hoppar jämfota när det den här låten spelas på radion. En liten dos glädjefnatt varje dag är nog precis det som behövs för att både jag och att-göra-listan till slut ska få gå på semester.

Ha en trevlig dag!

Det finns många olika anledningar till att vi röstar som vi gör när valdagen kommer. Oavsett vilken politiskt övertygelse man har tycker jag att det är intressant att höra det bakomliggande resonemanget.

Jag har tidigare skrivit om Newsmills fokusering på Kvinnornas Val 2010, och en av skribenterna, Hanna Marie Björklund, gör just en sådan beskrivning och motivering av sitt ställningstagande. Intressant läsning också för att hon egentligen inte vill se det hela ur ett kvinnligt eller manligt perspektiv, utan att det helt enkelt är ett mänskligt val.

Nu är det bara att packa ihop och kasta sig hem från jobbet - min man har just ringt och meddelat att han tänker göra sushi ikväll!

Han är en riktig sushimästare min man, och även om vi som jag berättat om tidigare kör med matlista nu så har det hänt att vi "fuskar" lite om han och jag vill äta något mer "vuxet" eller något som barnen inte gillar.

Barnens mat lagas naturligtvis i alla fall, och vi sitter ner tillsammans under middagen och pratar om dagen. Men när barnen lagt sig kommer de fram, de små sushibitarna, och det är så mysigt att ibland få äta middag bara vi två. Barnen ska tids nog drillas i att äta sushi de också, men tillsvidare är det lika mysigt att det bara är vi...

I helgen har det varit aktivt värre i kommunen; invigning av ekomatssatsningen i Pengsjö i fredags, den stora matfesten i Oscarsparken igår och så nationaldagsfirande idag. Vi valde att besöka nationaldagsfirandet på Hemberget i Vännäsby som Hembygdsföreningen stod som arrangör för. Mycket trevligt ordnat, med sång av Byastämman, fika, lotteri, visning av skolmuseet och andra samlingar m.m.

Det är kul att det händer saker i närområdet, och även att folk besöker det som anordnas. Vi har så mycket att bjuda både besökande och kommunmedborgare på!

Men inte ett pip om Världsmiljödagen (World Environment Day)! Det är en temadag som firas årligen över hela världen den 5 juni sedan den instiftades efter FN:s miljövårdskonferens i Stockholm 1972. Den tycker jag att vi ska uppmärksamma även i Vännäs. Varför inte inleda en tradition med firande av Världsmiljödagen 2011 genom att instifta Vännäs kommuns miljöpris?

Kärnkraften står idag för ca 30% av Sveriges energiproduktion, och 42% av elproduktionen. För det är viktigt att skilja på det där med energi och elektricitet, många energikällor kan förse oss med energi i form av värme, men inte med elektricitet.

En avveckling av kärnkraften innebär att vi:

1. måste ersätta denna energi och elektricitet med någon annan energikälla, eller
2. måste minska vår förbrukning av energi och elektricitet i lika stor omfattning som den kärnkraften försett oss med.

Naturligtvis går det även alldeles utmärkt att kombinera dessa punkter, så länge vi så att säga hamnar på noll.

Om vi avvecklar kärnkraften men misslyckas med punkterna ovan, hamnar vi i den prekära situationen att vi måste kompensera genom energiproduktion från exv kol och olja, som på flera områden är att betrakta som ännu mer miljöförstörande. Eller så kan vi välja att importera energi från andra länder och därmed lämpa över problematiken på dessa länder istället.

Risken är tyvärr stor att vi hamnar i ett läge där vi inte har egen kärnkraft men köper el från kärnkraft eller fossila bränslen från andra länder. Hur ska vi förhålla oss till det?

Jag har varit ute med sonen på traktorpromenad idag. Det innebär att jag promenerar och han kör sin gröna tramptraktor med släp utmed landvägen, och ofta blir det många stopp utefter vägen. Det finns så mycket att titta på och mycket av de blommor, småstenar, pinnar och annat vi hittar ska läggas i släpet.

Mitt under promenaden tvärstannade sonen, men inte på grund av blommorna:

- Nu kan jag inte köra längre, jag måste tanka!

Jag hukade mig ned och låtsades hjälpa honom att tanka, men så plötsligt säger han:

- Nej mamma, vi ska ta bränsle från träden, det blir mycket bättre!

4 år gammal och redan biodrivmedelsentusiast. Det värmer ett grönt hjärta! 

Äntligen slut på denna grisvecka, en vecka med sanslöst mycket att göra både på jobbet och utanför jobbet. För mig är arbetshopningen den här tiden på året ett lika säkert vårtecken som tussilago, grillpremiär och hundskitarna som tinar fram här och var. Men som en hägring ligger semestern en bit fram i kalendern och lockar, så man tar sig igenom även de jobbigare sakerna med våren för att komma dit.

Igår var det invigning av ekomatssatsningen vid Pengsjö skola. Jag hade tänkt hämta upp barnen efter jobbet och åka dit för att äta tacos eftersom maken ändå hade andra planer för fredagskvällen. Trevligt! Men när jag kom hem var varken barn eller farmor hemma. Och de var inte i farmors hus heller. Och inte ute på gården. Gick ut på vägen och spanade åt båda hållen – inga barn, ingen farmor. Ett telefonsamtal bekräftade min misstanke att farmorsmobil inte hade fått följa med vart det nu var de hade gått. Till slut såg jag dem komma gående och cyklandes, och det var inte oväntat så att deras promenad hade blivit både längre och långsammare än de tänkt sig. Och vid det laget var det lite väl sent att åka till Pengsjö utan det fick bli middag hemmavid istället.

Rapporterna i Vännäsbloggarna vittnar i alla fall om en trevlig tillställning, och jag skickar mina varmaste lyckönskningar så här i istället!