Igår damp Kemivärlden ner i brevlådan, en medlemstidning jag får via Svenska Kemistsamfundet. I detta nummer fanns det med en artikel om Kärlekens kemi som var riktigt intressant.

Det visar sig att förälskelse handlar i själva verket om signalsubstanserna dopamin, noradrenalin och serotonin. Dessa ämnen är även inblandade i kroppens belöningssystem, tvångssyndrom och beroendebeteenden. Låter det romantiskt? Sexigt? Nja, inte så värst. Med modern teknik kan man dock undersöka den här kärlekskemin, och göra upptäckter som kanske kan uppfattas som provocerande. Vad säger ni till exempel om detta:

"Det vi i dagligt tal kallar för kärlek kan delas in i tre helt olika stadier: lust, förälskelse och kärlek. Lust gör att vi känner sexuell attraktion för någon, förälskelse innebär en total fokusering på denna person medan kärlek är en stark, långvarig bindning. Med lite tur är det samma person i alla tre skeendena men det behöver inte vara så, fysiologiskt. Undersökningar med magnetkamera har nämligen visat att de tre systemen bara delvis hänger samman och det är därför fullt möjligt att känna lust för en person, vara förälskad i en annan och slutligen känna tillit och kärlek till en tredje. Det finns heller ingen förutbestämd ordning på de tre skeendena även om attraktion vanligen kommer före förälskelse som i sin tur oftast föregår kärlek."

En annan intressant del är hormonerna. Testosteron och öströgen är ju välkända för de flesta men även hormonet oxytocin påverkar kärlekslivet och samhörigheten. Det frigörs t.ex. vid sex och faktiskt även vid "bara" kramar.

Så slå ett slag för kemin - krama någon redan idag!

Det blev amerikanskt och japanskt när Nobelpriset i kemi offentliggjordes. Tre herrar får dela på årets pris, nämligen amerikanen Richard Heck samt japanerna Ei-Ichi Nigishi och Akira Suzuki.

Och vad är det då som gör att de får priset?

”Storartad konst i provrör” enligt akademins ständige sekreterare Staffan Normark.

”För palladiumkatalyserade korskopplingar i organisk syntes” enligt den vetenskapliga motiveringen

Man kan också uttrycka det så att de (oberoende av varandra under 60- & 70-talen) utvecklat ett smart verktyg för tillverkning av sofistikerade kemikalier. Det har gjort det möjligt att tillverka kolbaserade molekyler som är lika komplicerade som dem man kan hitta i naturen. Metallen palladium används som katalysator när molekyler på detta sätt korskopplas för att skapa nya.

Det handlar alltså om organisk kemi, som gör att vi kan använda kolets förmåga att skapa stabila och användbara molekyler, en slags naturens kemi. Det här är ett riktigt spännande område inom kemin, som min egen forskning går in i för övrigt. Organiska kemister forskar om läkemedel, olika material som exv. plaster, m.m. Och, som i mitt fall, organiska miljögifter. Med kolet som gemensam nämnare. 

Idag offentliggörs det vem som får årets Nobelpris i kemi. Spännande tycker jag som är i branschen, kanske blir det någon vars upptäckter har haft mycket stor betydelse för många människor, som med medicinpriset?

En sak är säker och det är att det inte är jag som kommer att få det! För att ens komma i fråga för ett Nobelpris skulle jag behöva göra ganska många kursändringar i min forskning, framför allt lägga om till grundforskning istället för det i hög grad tillämpade forskning som jag jobbar med idag.

Och så komma fram till något riktigt revolutionerande förstås.

Jag har en bakgrund som gymnasielärare i kemi och biologi  innan jag ramlade in i forskningens underbara värld. Men jag trivdes jättebra som lärare också och saknar det ibland, det är ett fantastiskt yrke på många sätt.

Tyvärr verkar inte de naturvetenskapliga utbildningarna tilltala ungdomar i samma utsträckning nu som tidigare, söktrycket på dessa inriktningar minskar både på gymnasie- och högskolenivå. Det här kan leda till att vi inom ett antal år hamnar i en akut brist på kvalificerade naturvetare i samhället, ingen trevlig tanke.

På Newsmill finns ett forum kallat "Den breda linjen" som lyfter de fördelar man kan ha av naturvetenskapliga studier på gymnasiet. Många intressanta inlägg. Dilsa Demirbag-Sten skriver så här:

Naturvetenskapen hjälper oss att förstå hur världen fungerar och hur allt håller ihop. På så vis blir livet mer begripligt. Tack vare de naturvetenskapliga ämnena har människan upptäckt läkemedel och teknik som har fört mänskligheten framåt på alla sätt. Det återstår en hel del att göra och nästa generation har en stor uppgift framför sig. Världen behöver naturvetarna mer än någonsin.

Dags att ta det vikande intresset för naturvetenskapliga studier på allvar med andra ord och vända utvecklingen. Men hur? Jag tror att vi måste börja i de lägre åldrarna för att väcka nyfikenheten och intresset för naturvetenskap, och sedan varsamt förvalta detta intresse.

Vad tror du?