Idag skriver Annie Lööf på sin blogg om anledningarna till att Centerpartiet inte anser att kvotering är rätt väg att gå för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män, inom såväl föräldraförsäkring som bolagsstyrelser. Det här är en viktig fråga och det är bra att Annie så tydligt förklarar och motiverar partiets inställning till kvotering i sitt inlägg.

Besök gärna Annies blogg, där finns naturligtvis mer som är läsvärdt, här nedan har ni dock kvoteringsinlägget i sin helhet:

Fotograf Anna-Karin Nyman

Kvotering är inget för Centerpartiet

Jag är så otroligt stolt över Centerpartiets historia av ett jämställt ledarskap och förmågan att utan legala krav lyfta fram duktiga ledare oberoende av kön. Vi är nu inne på vår tredje kvinnliga partiledare, när en del partier inte ens lyckats vaska fram någon. Vi har också varit ledande i den politiska debatten om jämställdhet i decennier, inte minst under 70-talet. Det har vi mycket Centerkvinnorna, som fortfarande är Sveriges största kvinnoförbund, att tacka för.

Att ligga långt framme i jämställdhetsarbetet är viktigt. Lika villkor och samma förutsättningar ska gälla oavsett kön. Det är för mig en självklarhet. Och här finns det mycket att göra. Men vägen att nå fram till ökad jämställdhet ska vara med liberala, frihetliga lösningar och inte med socialistiska tvång.

I helgen skrev Gunilla Hjelm, Centerkvinnornas förbundsordförande en debattartikel med huvudsyftet att säga nej till den kvoteringsdiskussion som Moderaterna nu för gällande det svenska näringslivet. Centerpartiet och Centerkvinnorna delar samma syn. Vi ska inte genom lagar bestämma hur det fria och privata näringslivet exakt ska sätta samman sina styrelser. Både Centerpartiet och Centerkvinnorna säger nej till kvotering, både vad gäller föräldraförsäkring och bolagsstyrelser. Av den anledningen att vi gillar självbestämmande, valfrihet och frihet.

På vår partistämma fattade medlemmarna en tydlig inriktning om bolagsstyrelser:

”Det är lätt att kritisera den svaga andelen kvinnor i bolagens styrelser. Endast 22 procent av styrelseledamöterna i svenska börsbolag är kvinnor. Kvotering till börsnoterade bolagsstyrelser skulle dock innebära att staten ingriper i ett privat ägande på ett sätt som inte är förenligt med liberala ideal.”

Idag skriver tre partistyrelseledamöter en replik på Gunilla Hjelms artikel. Jag gillar att vi har högt i tak i Centerpartiet, många och spännande åsikter och en öppen debatt. Men jag kan konstatera att den inte ligger i linje med det tydliga utslaget från medlemmarna och vad Centerpartiet tycker. Centerpartiet gillar jämställdhet, vi ska fortsätta gå i bräschen i denna fråga. Men jämställdhet handlar inte bara om representationen i börsnoterade bolagsstyrelser utan det handlar om lön, möjligheter till entreprenörskap, attityder i skolan, mota våldet mot kvinnor i hemmen. Många viktiga frågor. Frågor som vi ska ge frihetliga och liberala svar på.

På DN Debatt finns idag ett intressant inlägg i jämställdhetsdebatten med rubriken "Fler kvinnliga chefer viktigare än kvotering". Det är medlemmar i nätverket Allbright som står bakom inlägget och jag tycker att de lyfter något mycket viktigt när det gäller att öka kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden.

Rekryteringsbasen av kvinnor måste breddas!

Det har de alldeles rätt i, och därför är det farligt att snöa in på kvotering av bolagsstyrelser. Jämställdhetsdebatten inom näringslivet får inte bara handla om styrelsen utan måste även omfatta ledningsgruppen och de operativa chefsuppdragen exempelvis genom att företagen:

• arbetar aktivt med att få in fler kvinnor på operativa positioner och chefsuppdrag
• utvecklar styrelsen så att fler styrelseledamöter har erfarenhet av stabsfunktioner, då ökas rekryteringsbasen av kvinnor och företaget kan dra nytta av ett annorlunda perspektiv
• fokuserar på att öka andelen kvinnor på alla nivåer inom företaget, vilket ger en bred kompetensbas bestående av både kvinnor och män
• inför mätbara och objektiva sätt att välja ut topptalanger vid rekrytering

De konstaterar även att framtidens mest kompetenta kvinnor medvetet kommer att välja sina chefer och arbetsplatser. De företag som erbjuder störst möjlighet till karriärutveckling kommer att attrahera de mest kompetenta och drivna. Det är upp till företagen att bestämma huruvida de är intresserade av att vara med och konkurrera om framtidens bästa resurser.

Och detta gäller ju för övrigt inte bara det privata näringslivet utan även kommunerna och övrig offentlig sektor!

Nyamko Sabunis utspel på Newsmill har uppmärksammats tidigare här på Vännäsbloggen, med all rätta för det är viktiga frågor hon tar upp. Skillnaderna i jämställdhetspolitiken mellan de två regeringsalternativen är tydliga. Nyamko pekar exempelvis på de rödgrönas märkliga fixering vid kvotering av bolagsstyrelser - vilken betydelse har detta som värdemätare på jämställdhet? Vi har orättvisor i samhället som vi måste komma till rätta med, orättvisor som slår mot både kvinnor och män, på alla nivåer i samhållet, men vägen dit går inte genom kvotering, det är jag helt övertygad om.

Newsmills fokusering på Kvinnornas val 2010 har för övrigt blommat upp och det gläder mig att dessa frågor får utrymme i valdebatten, som hittills mest handlat om skatter, sjukförsäkringen och jobben. Mycket viktiga frågor naturligtvis, men det finns mer som måste upp på bordet. Oavsett om man väljer att sätta etiketten "feminism" på frågorna eller inte så är det problem som måste hanteras.

Även Maud Olofsson har bidragit till debatten genom ett utdrag ur sin nya bok "Ett land av friherrinnor". Hon berättar väldigt gripande om sin farmors liv och de orättvisor hon utsattes för, och hur hon ibland hört sin farmors röst inom sig: "Stå på dig, Maud! Ta plats! Ta dig rätten att leva din dröm. Våga sticka ut!"

"Kanske är det därför som en del retar sig på mig. För att jag inte drar mig för att ta plats. För att jag vägrar förställa mig till någonting jag inte är - oavsett om det handlar om tonfall, kläder eller idéer. För att jag tar mig rätten att låta det engagemang jag känner inom mig synas också utanpå. För att jag tar mig rätten att öppet stå för vad jag tycker, och vägrar delta i olika typer av kotterier. För att jag inte ber om ursäkt, inte ber om lov, och inte viker undan ens för de mäktigaste av mäktiga män i kostymer. Den inställningen är det mest dyrbara arv jag någonsin fått, och jag fick det bland annat av farmor. Hon drömde, vis av egen erfarenhet, om att alla vi flickor och kvinnor som fanns runtomkring henne skulle kunna stå på egna ben och bli framgångsrika."

Det ligger en hel del i det hon skriver. Den inställningen skulle vi alla behöva ha, både kvinnor och män, för att kunna ta oss så långt i livet som det bara är möjligt!

Jag har tidigare skrivit om Newsmills bevakning av Kvinnornas val 2010. Elisabeth Thand Ringqvist, mångårig chef inom internationellt och svenskt näringsliv och grundare av nätverket På Egna Meriter för fram mycken klokskap under rubriken "Kompetens sitter inte i könet", läs gärna.

Det finns många problem med att kvotera, oavsett om det sker utifrån kön, ålder, etisk tillhörighet etc.

En sak som Elisabeth Thand Ringqvist tar upp är att kvoteringsivrare ofta blandar ihop kompetens och erfarenhet.  Kollektiv tillhörighet kan vara intressant om vi talar om erfarenhet men inte när det gäller kompetens. När det gäller exempelvis bolagsstyrelser är det dock, enbart kompetensen som är intressant, inte vilket kön vederbörande har.

Andelen kvinnor i bolagsstyrelserna har ökat, men inte tillräckligt snabbt enligt vissa som genast ropar efter kvotering. Att hota med lagstadgad kvotering gör mig rädd, och jag ska förklara varför.

Tänk dig att du får ett jobb som du har sökt, ett jobb som du vet att du har kompetens för, och som du absolut kan få på helt egna meriter. Men eftersom kvotering utifrån kön tillämpas blir du aldrig helt och hållet respekterad för din kompetens på arbetsplatsen, alla tror ju att du fått jobbet baserad på ditt kön.

Kvotering är ingen framkomlig väg för kvinnor som vill göra karriär, nå framgångar eller helt enkelt ha jobb de är kompetenta för.

På egna meriter.