DNs nätupplaga skriver om forskningsbluffen som avslöjats om det påstådda sambandet mellan vaccineringar och autism. Påståenden som man tror är största orsaken till att vaccinerningsfrekvensen i Sverige minskat från 97 till 88 procent sedan slutet av 1990-talet.

Det är oerhört viktigt att forskningen är omanipulerad. En forskare måste alltid se till att datat är korrekt och reproducerbart, dvs att om man upprepar samma försök ska motsvarande resultat uppnås. Annars tappar forskningen all trovärdighet hos allmänheten och hos beslutsfattare och makthavare.

Och hur ska vi föräldrar kunna fatta de beslut som är de bästa för våra barn om vi inte har korrekt information att basera dessa beslut på? Hur många föräldrar har inte avstått från att vaccinera sina barn av rädsla för det ”bevisade” samband med autism, ett samband som nu verkar vara betydligt överdrivet?

Jag har tidigare bloggat om meriteringshetsen inom forskarvärlden och kan bara konstatera att om än den vetenskapliga meriteringen kan vara ett användbart verktyg för att mäta en forskares duglighet så är det en bedräglig måttstock om man har med oärliga forskare att göra.