Susanne Helt enkelt

Gravallvar och sexiga moves

Av , , 6 kommentarer 0

 Min farmor skulle vända sig i sin grav om hon såg det här, tänker jag och försjunker sedan i djupa funderingar över det orimliga i detta talesätt.

Om hon nu kunde se detta, skulle hon rimligen inte befinna sig i en grav. Och hur kan man vända sig i en grav, om man inte är där, och om man nu ändå skulle vara det, hur då kunna vända sig när man är död? 

Det som föranledde denna veckas längsta tankekedja, var neoncitatet på Hotell Vasas gavel: "Nobody puts baby in a corner". Citatet från filmen "Dirty dancing" som aktualiserades när huvudrollsinnehavaren Patrick Swayze dog i höstas.

En film som omtalades för sina sexiga moves och de skulle min farmor absolut inte ha gillat. Inte officiellt i alla fall. När då filmens mest kända citat nu lika gärna kan höra till den intilliggande Vasakyrkan som hotellet  Och då citatet ur vissa vinklar verkar illustreras med kyrkans kors, är det skönt att hon slipper uppleva detta.

Min farmor Frida var en fantastiskt snäll, god och positiv person. Har faktiskt aldrig träffat någon lika god under de år jag vandrat här. Hon var också en djupt religiös människa med en psalm ständigt på läpparna. Jag fick tidigt lära mig vad synd var. Och det var mycket det. Det var synd att spela kort, missbruka Herren Guds namn, ljuga, ha korta kjolar, dricka brännvin, svära, vara avundsjuk, bära makeup, måla naglarna, dansa och snacka skit om andra. Röka däremot var okej, för det gjorde farfar.

Som barn var det lätt att inte synda så ofta. Då var det svårare med den Allseende Guden som farmor också gav mig. Under lång tid klädde jag på och av mig under täcket så Han inte skulle se mig i småbyxen.  Ja, så nu förstår du varför min farmor skulle vända sig i sin grav om hon hade sett citatet ovanför kyrkan, hur man nu kan se när man är död och det är svart som i graven. Och hur många kan vittna om att det verkligen är så? Svart alltså.

 

 

Medeltida hjul tog mina män

Av , , 4 kommentarer 2

 Det är absolut inte politiskt korrekt. 99 procent av de kvinnor som förekommer är blonda, stendumma och ytterst välsvarvade. Merparten av skämten håller sig under bältet, och huvudrollsinnehavaren är  i verkliga livet misstänkt för hustrumisshandel.

Och jag bara älskar detta program. Det senaste halvåret har klockan 19.00 varit en helig tid under veckorna. Bilarna på gatan saktar ner, mannen i soffan övergår till diskreta snusningar och tonårsdottern stänger dörrarna som vore de klädda med gummilist.

Ingen stör mig när jag ser Två och en halv män. Spelar ingen roll att jag har sett en del avsnitt tre gånger. Det är alltid lika kul. Och så igår, när jag förväntansfullt knäppte på TV:n var det ett fjantigt lyckohjulsprogram från 1950-talet som tagit mina mäns plats. Jag zappade runt lite för säkerhets skull, jag visste inte om jag hamnat på en falsk kanal tre, det är ju så modernt att kopiera numera. 

Nejdå, Hans Wiklund, som jag hållit rätt högt hittills, pratade om bankrutt och tre människor snurrade ett jättehjul och Hanna Graaf trippade framför en rad småskärmar. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Konstruktivt och effektivt. Är inte Hans gift med lättmjölksmodellen Emma, som sedan åkte ut i världen och tjänade storkovan, förresten? Eller är de skilda, och han nu sliter vid lyckohjulet för att få ihop till maten? Ja, så måste det vara. Jag tyckte att han såg mager ut.

Så nu funderar jag på att licensskolka, vilket säkert kommer att ha en avsevärd effekt. Ja, faktiskt så stor att jag får mina två och en halv män tillbaka.

 

Robyn och jag

Av , , 2 kommentarer 1

 Funderar ibland över  att det är vissa personer som på ett eller annat sätt dyker upp i ens närhet då och då under livet. Andra har jag bott i samma stad med i sekler, och vi träffar aldrig på varandra.

Ett exempel på uppdykare är min allra första chef på universitetet. Efter ett halvår skildes våra vägar jobbmässigt, men vid en omorganisation tio år senare, tillhörde vi plötsligt samma enhet igen. Numera bor vi i samma bostadsrättsförening och stöter på varandra ibland när han vallar sin tax. Som tur är, är detta en fantastiskt trevlig man, men jag undrar då och då vad det är vi ska lära av varandra.

En annan uppdykare är artisten Robyn. Först köpte min gode vän Anders en bil av hennes pappa, och nu läser jag i kvällstidningen att hon har öppnat en klubb på Manhattan som heter Tutti Frutti. Precis som mitt företag!  Visserligen har jag ju ett kompetens med också. Men det är inget att bry sig om. Det är Robyn och jag.

För övrigt anser jag att det finns gränser för hur lokal en lokaltidning får vara. Inte en rad om katastrofen i Haiti på VK:s förstasida igår. I dag en hänvisning vinklad på Hoppets stjärna, som har projekt i Haiti som krossats. Detta naturligtvis under överrubriken "Lokalt". 

 

Vargen kommer, vargen kommer

Av , , Bli först att kommentera 0

 Vargavinter, vargjakt i hysterins tecken, och nu vargslakt i djurpark. Det sista framstår för mig som absolut vansinnigt och allt ansvar vilar faktiskt på den eller de personer som satt kronhjortar och vargar hägn i hägn.

Ur vargens synvinkel kan det nog jämföras med den person som på tredje dagen av sin fastekur omges av hamburgare, tårtor, huvudvärkstabletter, kanelbullar, mjölk, öl, pizza, choklad, glass samt T-bonesteaks. Och precis som i filmen "Måndag hela veckan" blir personen kvar där på sin tredje dag månad efter månad. Godsakerna finns också kvar, men det är bara se men inte röra som gäller.

Vargarna grävde ett hål under under stängslet för att komma åt det byte som hela deras instinkt och nedärvda jaktbeteende krävde. Det kostade dem livet. Fastaren sket till sist i alla föresatser och tog en pizza till att börja med. Han eller hon bestämde sig för att fasta nästa vecka istället, och enda konsekvensen av att falla för den övermäktiga frestelsen var kamraternas milda pikar, och familjens mer öppna hån.

Vargen dödades med ursäkten att det var för att skydda allmänheten. Ja, vargen är verkligen något att frukta. Så nyss som för 189 år sedan blev en sexåring i en by i Dalarna dödad av en varg. Så självklart skulle hela flockan skjutas, tyckte intelligentian nere i Höör. Här undrar jag lite försynt om det inte hade varit klokare att använda bedövningspilar istället för kulor?

Varför vargskräcken är så djupt rotad i Sverige kommer experter säkert att förklara och teoretisera om den kommande veckan. Själv är jag övertygad av att det är sagan om Rödluvan och vargen som ligger bakom. Denna berättelse som oskuldens möte med ondskan förs vidare från generation till generation, och med den vargskräcken som saknar faktisk grund.

Slutligen tycker jag att djurparker över huvud taget är en styggelse.

 

 

 

Nära döden ett lyft

Av , , Bli först att kommentera 0

 Hans ögon glittrar, mungiporna är vackert vinklade uppåt och han är angelägen om att verkligen prata med mig. Inte mycket är sig likt, med andra ord.

– Jag har fått ett nytt liv förstår du, säger han. Åh, nyfrälst, far det genom mitt huvud.

– Eller ett liv till, är väl mer rätt att säga. Sedan berättar den ögonglittrande mannen om olyckan som definitivt hade kostat honom livet, om inte hans vuxne son varit i samma rum just då, och dessutom hade sinnesnärvaro att ingripa på ett intelligent sätt.

Vi kommer överens om att det nog inte var meningen att han skulle dö redan och pratar sedan med varandra i säkert en kvart, vilket vi aldrig gjort förut. Och det utan att ens nämna kylan.

Lunchar sedan med manlig bekant som varit övertygad moderat  sedan barnsben, och även aktiv i partiet. Nu är han åter i Sverige efter många år utomlands, och konstaterar med skräckblandad förtjusning att han nog har blivit socialdemokrat.

– Tänk om svenskarna verkligen förstod hur bra det är här, och slutade gnälla om bagateller. Allt är så enkelt i Sverige. Det finns en struktur och systematik i allt och det måste man ha om det ska fungera. Därför blir jag så ledsen när jag ser hur välfärdssamhället monteras ner av borgarna. Ja, jag har nog blivit sosse, halvsuckar han.

Det kanske är så, att vi måste få ett ordentligt perspektiv på saker och ting, för att förstå vad vi egentligen har och hur värdefullt livet ändå är. Men det känns dramatiskt att se till att vara 20 sekunder från döden, eller emigrera, för att tacksamt kunna ta emot ännu en dag. Eller till fullo uppskatta det fredliga, välordnade samhälle vi ändå lever i. 

Jag föreslår istället att vi i steg ett på vår väg mot tacksamhet och lycka, slutar gnälla och reta upp oss på saker som bilköer, TV-program, nylonstrumpor som håller en dag, och andra fenomen vi absolut inte kan påverka.

Det är alltid en start.

 

Tekniska Telia

Av , , 2 kommentarer 1

Det var äntligen den dag i månaden då det var dags att betala hushållets räkningar. Ett rent meditativt tillstånd infinner sig alltid när jag får sitta och knappa på min lilla orange dosa och se summa läggas till summa i en kolumn av maratonmått. 

Detta lugn skingrades brutalt och omedelbart, när jag insåg att en av mina räkningar från Telia saknades. Nu är ju inte jag den som lägger skulden på andra, men ett litet förhör med mannen och barnet under spoten i badrummet och med fötterna i kallvatten genomfördes för säkerhets skull. Eftersom jag är ordningen personifierad, och de nekade sig blå (speciellt om fötterna) drog jag slutsatsen att räkningen blåst ut genom altandörren eller nåt.

Så då ringde jag Telia för att få en ny faktura. En riktigt trevlig gosse försäkrade mig att det inte skulle vara något problem. Han frågade mig om jag ville ha förstasidan med totalbeloppet och inbetalningskoderna, eller om jag ville ha sidorna med samtalsuppgifterna.

– Jag vill ha båda, svarade jag då raskt.

Men si, här blev gossen lite besvärad och förklarade att jag bara kunde få en av dem. Eftersom jag är en vetgirig person frågade jag hur det kunde komma sig, och Teliagossen förklarade att man bara kunde beställa en åt gången och att det bara var så. Jag bad honom då att skicka inbetalningssidan samma dag och specifikationerna dagen därpå.

– Nej, det går tyvärr inte. Du kan inte beställa del två förrän om en vecka.

– Om en vecka??????

– Ja, det är ett gammalt system.

Så i all min ödmjukhet tackar jag Telia än en gång för att ni aldrig slutar överraska.

 

Släng klockan – skaffa en pärm

Av , , Bli först att kommentera 0

 

Har funderat lite över tid ett tag. Det började när jag lärde mig att tid inte bara mäts i sekunder, minuter och timmar. Naturligtvis hände detta hos Telia, som genom åren också lärt mig såväl tålamod som självbehärskning.

Jag slank in på Teliabutiken och frågade när min beställda Iphone kunde tänkas komma, och den unge mannen svarade helt allvarligt; "Om sju A4:a." Då jag aldrig varit bra på tekniska termer och enligt barnen är såväl lomhörd som icke-uppdaterad i det svenska språket, trodde jag att det var ett nytt uttryck för en vecka, eller så, och klämde i med ett begåvat "Va?"

Den unge mannen suckade då ljudligt, förde över tuggummit till motsatt sida av munnen och böjde sig ner efter en blå pärm. Han såg mig sedan stint i ögonen, sade ett pedagogiskt "titta" och bläddrade fram sju tättskrivna listor . Och där, på sista raden stod mitt namn. "När alla de här människorna har fått sin telefon, får du din", förklarade han med hög och tydlig röst så jag skulle höra och förstå.

Så nu vet ni också att tid går alldeles utmärkt att mäta i A4:a. I alla fall hos Telia. I morgon lovar jag återkomma med en annan Teliaberättelse ur verkliga livet. Men den handlar inte om tid, utan om teknik. Ha en trevlig trettondagskväll.