Funderar ibland över  att det är vissa personer som på ett eller annat sätt dyker upp i ens närhet då och då under livet. Andra har jag bott i samma stad med i sekler, och vi träffar aldrig på varandra.

Ett exempel på uppdykare är min allra första chef på universitetet. Efter ett halvår skildes våra vägar jobbmässigt, men vid en omorganisation tio år senare, tillhörde vi plötsligt samma enhet igen. Numera bor vi i samma bostadsrättsförening och stöter på varandra ibland när han vallar sin tax. Som tur är, är detta en fantastiskt trevlig man, men jag undrar då och då vad det är vi ska lära av varandra.

En annan uppdykare är artisten Robyn. Först köpte min gode vän Anders en bil av hennes pappa, och nu läser jag i kvällstidningen att hon har öppnat en klubb på Manhattan som heter Tutti Frutti. Precis som mitt företag!  Visserligen har jag ju ett kompetens med också. Men det är inget att bry sig om. Det är Robyn och jag.

För övrigt anser jag att det finns gränser för hur lokal en lokaltidning får vara. Inte en rad om katastrofen i Haiti på VK:s förstasida igår. I dag en hänvisning vinklad på Hoppets stjärna, som har projekt i Haiti som krossats. Detta naturligtvis under överrubriken "Lokalt".