Sussies tyckarblogg

Sysselsättning: Teaterkonsulent hos Riksteatern Vilhelmina

Född: 3 maj 1954

Familj: Mina fantastiska barn, Andreas, Lovisa, Linnea och Lina. Mina barnbarn Meya, Emma, Milou och Wille  Isabell och Milton. Mina bonusbarnbarn Elias, Frank och Sandra, min svärdotter Sofia

Bor: i hyreslägenhet på "Bofinken"

Bil: Ja en liten blå sak , modell har jag ingen aning om den används sällan. Vintertid är det spark som gäller och sommartid min karamellröda Retro Eu Moped.

Husdjur: Selma min blandrashund som är en korsning av Chinese Creasted Powder Puff och Phrazsky Krysarik.

Första minne: Somrarna hos min gammelmoster Elsa i Idvattnet med allt vad det innbär att vara barn på landet sommartid.

Bästa minne: När vi skulle ha Lars Norén föreställning "Personkrets" och fick riva en vägg i sporthallen  för att få in den. En uppståndelse som det fortfarande pratas om runt om i Sverige.

Favoritmat: Thailändskt och Sushi

Smultronställe: Stockholm med all sin kultur.

Avkoppling: Promenader, böcker och musik.

Semester: Tillbringar jag gärna på någon grekisk ö med min bästa väninna.

Bästa egenskap:  Lätt för att prata med människor, hålla många bollar i luften. Brinner för det som intresserar mig. Uthållig. Kreativ.

Fem i topp - det bästa med Vilhelmina.                           

1. Närheten till naturen med sjöarna och fjällen. Inte för inte att vi har devisen "Vilda Vackra Vilhelmina                                                     

2. Tryggheten för våra barn att växa upp i ett samhälle med närheten till ett socialt kontaktnät.                                                        

3. En av Sveriges största kulturkommuner som många ser som ett föredöme.            

4. Ett rikt föreningsliv och ett fantastiskt Folkets hus och bra idrottsanläggningar visar att man värnar om nerven i ett samhälle.                                                      

5. Närheten till allt, med Stockholm 1,5 timme bort med storstadspulsen och ändå närheten till naturen, att kunna sitta på en fjälltopp och njuta av ensamheten.

 

 

 

Jag blir glad av Håkan Juholts progamförklaring av kulturen!

Igår var jag på en utbildningsdag på Västerbottens teatern där jag numera ingår i deras styrelse. Det är spännande att få vara delaktig i hur en teater fungerar. Just nu ligger focus på att jobba för ett nytt scenkonsthus i Skellefteå.

Det är inte en dag för sent. Västerbottensteatern har "bott" i sitt hus sedan 1969 när den då hette Västerbottensenseblen. Idag är lokalerna alldeles för trånga för den verksamhet en länsteater ska bedriva.

Det är intressesant att få veta hur ett Aktiebolag fungerar och numera ingår alla länsinstitutioner i det nya Region Västerbotten. Det kommer säkerligen att ta ett tag innan jag blir varm i kläderna men roligt är det att vara med. Däremot är det inte så kul att sitta och köra 56 min på en dag för 4 timmars sammanträde. Jag undrar hur många Stockholmare som skulle komma på den iden.

Men så är det att bo i ett stort län med stora avstånd och vill man vara med så får man ta den biten också.

Nu ska det bli skönt med påskledighet. Äldsta dottern kommer hem med sin familj Äntligen en veckas ledighet och jag får äntligen rå om barnbarnen. Jag har bara fått träffa mitt senaste barnbarn en gång sen han föddes och nu är han redan 2,5 månad.

Glädjande är  i alla fall att läsa Håkan Juholts av kulturen som säger att kulturpolitiken handlar om synen på människan och människovärdet - människan som medborgare i ett samhälle. Där har nuvarande kulturministern misslyckats kapitalt. Hon har varit en fena på att slå sönder hela kulturen på mindre än fyra år, strongt gjort och jag antar att hon är stolt över sin bragd. Mer kulturovänlig minister är det väl länge sen vi haft.

Hennes devis är att all kultur ska sponsras och att alla kulturarbetare skall vara egenföretagare. Hur i fridens namn hon får ihop den ekvationen är svårt att förstå. Med den utsikten skulle vi enbart få kommersiell konsumtionskultur i samhället alltså "kioskvältare" för jag skulle vilja se den sponsor som ville ge pengar till en uppsättning av en ung dramatiker som´ ingen vet vem det är med en ensemble av unga skådespelare ingen hört talas om.

Nej då kan vi lika gärna lägga den i graven. Det måste finnas samhällsunderstödd kultur. Och kulturen måste få nå ut i hela landet. Vi har rätt att få ta del av kvalitativ kultur oavsett var vi bor.

Så kansk kulturministern borde lyfta på huvudet och se hur hon lyckats slå sönder en fantastisk organisation som Rikskonserter som såg till att vi kunde få ta del av fantastiska konserter från hela världen.

Jag undrar vilken hon ska lägga i graven härnäst, Riksteatern, Riksutställningar ?? För hon rör knappast tunga bjässar som Kungliga Operan eller Dramaten trots att av de tre nationalscenerna så är det Riksteatern som når flest människor och faktiskt  når ut till hela Sverige ut i minsta bygdegård med sin scenkonst.


Uppdaterad: torsdag 21 april 2011 klockan 21:18

Kommentarer

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS