Det är fantastiskt vilken logik små barn kan ha. Mitt äldsta barnbarn Meya snart fem år sätter mig på pottkanten nu och då med sina fullständigt i hennes tycke logiska kommerntarer och jag måste hålla med. De är absolut egna utan att vara påverkade av våra vuxna normer.

Som när hon för ett par månader sedan skulle sova över hos mig en helg. I sedvanlig ordning ville hon borsta mitt hår. Jag har massor med hår och förstår att det är kul att kamma för en liten tjej.

Sagt och gjort, hon kammade och borstade och höll på en bra stund, sen känner jag hur hon med fingrarna flyttar omkring håret och liksom undersöker nåt, så jag frågade henne vad hon höll på med då hon utbrast med häpen röst:

"Men mormor....vet du om att du har massor med hål i huvudet"

Och innan jag han dra åt mig andan och fråga vad hon menade fortsatte hon:

"Och vet du ....dom har stoppat ner hår i allihop"

Jag kunde inte låta bli att skratta åt denna logik och konstatera än en gång att ungar är fantastiska med sina funderingar och kommentarer på livets frågor...

Ett av mina barnbarn nyligen fyllda 2 år är paniskt rädd för småkryp och vi funderade länge på hur vi skulle få henne att sluta vara rädd. Jag sökte efter böcker som skulle handla om småkryp och hittade slutligen boken om "Flugan Astrid" som dottern nu läser för henne på kvällarna.

Häromdagen så hände det att en fluga hade förirrat sig in i bilen och barnbarnet började skrika men dottern lugnade henne med att det var Astrid så blev också barnbarnet lugn.

Att läsa för barn är bland det viktigaste man kan göra som förälder, jag minns när mina var små och vi läste boken "Vems lilla mössa flyger" av Barbro Lindgren måste jag erkänna att jag som vuxen behövde läsa den två gånger för att hinna med alla svängar i den men ungarna formligen älskade boken.

Mina barnbarn går på dagis när föräldrarna arbetar och trivs utmärkt där, det får pedagogisk ledning i lekar och utevistelser, de lär sig mycket som de senare har nytta i livet.

Nu vill Göran Hägglund skrota vårdnadsbidraget. Bra tänkte jag tills jag läste om vad han ville istället.Vårdnadsbidraget visade sig vara ett misslyckande så nu måste KD hitta på något annat istället för att få kvinnorna att stanna hemma. Nu leker de med olika former av avdrag/konton/pengar som ska delas ut till den som inte vill jobba. För mig verkar det som att gå tillbaka till 40-50 talets hemmafrulinje.

Har alla glömt hur svårt det blev för de kvinnorna att komma ut på arbetsmarknaden när det varit hemmafruar i flera år, de halkade efter och fick sämre lön. Idag får de betala med låga pensioner för att de inte jobbat tillräckligt många år.

Frågan är om Folkpartiet ställer upp på den här manövern som man gjorde tidigare eller om man tänker hålla fast vid det beslut man tog för sex års sedan då man skrotade iden med barnkonto.

Jag kallar det definitivt inte valfrihet eller neutralitet som KD gör jag kallar det en ny kvinnofälla för att få bort kvinnor från arbetsmarknaden....

Igår var jag på en utbildningsdag på Västerbottens teatern där jag numera ingår i deras styrelse. Det är spännande att få vara delaktig i hur en teater fungerar. Just nu ligger focus på att jobba för ett nytt scenkonsthus i Skellefteå.

Det är inte en dag för sent. Västerbottensteatern har "bott" i sitt hus sedan 1969 när den då hette Västerbottensenseblen. Idag är lokalerna alldeles för trånga för den verksamhet en länsteater ska bedriva.

Det är intressesant att få veta hur ett Aktiebolag fungerar och numera ingår alla länsinstitutioner i det nya Region Västerbotten. Det kommer säkerligen att ta ett tag innan jag blir varm i kläderna men roligt är det att vara med. Däremot är det inte så kul att sitta och köra 56 min på en dag för 4 timmars sammanträde. Jag undrar hur många Stockholmare som skulle komma på den iden.

Men så är det att bo i ett stort län med stora avstånd och vill man vara med så får man ta den biten också.

Nu ska det bli skönt med påskledighet. Äldsta dottern kommer hem med sin familj Äntligen en veckas ledighet och jag får äntligen rå om barnbarnen. Jag har bara fått träffa mitt senaste barnbarn en gång sen han föddes och nu är han redan 2,5 månad.

Glädjande är  i alla fall att läsa Håkan Juholts av kulturen som säger att kulturpolitiken handlar om synen på människan och människovärdet - människan som medborgare i ett samhälle. Där har nuvarande kulturministern misslyckats kapitalt. Hon har varit en fena på att slå sönder hela kulturen på mindre än fyra år, strongt gjort och jag antar att hon är stolt över sin bragd. Mer kulturovänlig minister är det väl länge sen vi haft.

Hennes devis är att all kultur ska sponsras och att alla kulturarbetare skall vara egenföretagare. Hur i fridens namn hon får ihop den ekvationen är svårt att förstå. Med den utsikten skulle vi enbart få kommersiell konsumtionskultur i samhället alltså "kioskvältare" för jag skulle vilja se den sponsor som ville ge pengar till en uppsättning av en ung dramatiker som´ ingen vet vem det är med en ensemble av unga skådespelare ingen hört talas om.

Nej då kan vi lika gärna lägga den i graven. Det måste finnas samhällsunderstödd kultur. Och kulturen måste få nå ut i hela landet. Vi har rätt att få ta del av kvalitativ kultur oavsett var vi bor.

Så kansk kulturministern borde lyfta på huvudet och se hur hon lyckats slå sönder en fantastisk organisation som Rikskonserter som såg till att vi kunde få ta del av fantastiska konserter från hela världen.

Jag undrar vilken hon ska lägga i graven härnäst, Riksteatern, Riksutställningar ?? För hon rör knappast tunga bjässar som Kungliga Operan eller Dramaten trots att av de tre nationalscenerna så är det Riksteatern som når flest människor och faktiskt  når ut till hela Sverige ut i minsta bygdegård med sin scenkonst.

imorgon åker jag till Umeå  och ska bla se en dans/performance föreställning på Norrlandsoperan som jag verligen har längtat efter att få se sedan första gången jag hörde talas om den för drygt ett år sedan.

Föreställningen heter Unknown Pleasure och är regisserad av Carina Reich och Bogdan Szyber som jag jobbade med när vi var med i deras projekt kring millennieåret och vi skapade bl a  "Hjulet" i Folkets hus. Kul är också att Pjotr Giro är med och dansar som tillbringade en dryg månad på dansresidens förra året hos oss.

Föreställningen har fåt kanonrescentioner och jag är verkligen peppad av att få se den. Men ännu mer spännande blir det att få möta mitt senaste barnbarn som ska heta Wille och är en vecka gammal. Jag längtar så efter att få snusa på honom och naturligtvis också träffa storasyster som är drygt 1,5 år och heter Milou.

På fredag åker jag tillsammans med teaterföreningar från Sundsvall och kustkommunerna upp till Luleå för utbudsdagarn på Kulturens hus. Där träffas alla arrangörer från de fyra nordligaste länen för att se olika teatergrupper presentera vad de vill erbjuda oss för kommande säsonger.

Det brukar vara fantastiskt trevligt och vi har alltid mycket att prata om när vi ses. Vi är alla eldsjälar som värnar om kulturens berättigande i samhället, för vad vore livet utan kulturen, tänk så andefattigt om vi inte hade dans, teater, musik, böcker, konst, film och alla olika former av kultur som både roar och lär....nog vore väl livet tråkigt utan den....

Visst är dom ljuvliga de små liven och så oförstörda, ingen ha fått in dom i fåran ännu med regler för hur allting ska uppfattas....

Meya mitt fyraåriga barnbarn är nu i den åldern där hjärna fullständigt exploderar av tankar och intryck av livet....

Häromdagen var Meya och hennes mamma hemma hos mig på middag, jag observerade att hon åt ovanligt bra och som alla vuxna tänker så ville jag tala om detta för henne så att hon skulle fortsätta att äta bra (typiskt tankesätt från en vuxen) så jag säger följande:

Men Meya vad duktig du är på att äta till skillnad från Emma (sonens snart 3 åriga dotter) som äter som en fågelunge.....

varpå Meya med skeden full av mat på väg till munnen utbrast med hög röst.....

Men mormor JAG äter som en människa....men Levina (hennes halvsyster drygt 1 år gammal) HON äter som ett monster för hon använder BÅDA HÄNDERNA när hon äter...

Både jag och dottern brast ut i skratt och jag förundras över den klokhet som barn besitter trots den korta levnadstid dom uppnått och vad synd det är att det snart är förstört...

gjorde gott till min stela kropp och fick avsluta gårdagen på jobbet. Sjutton så stel man blir i kylan och jag hoppas verkligen att inte den här köldknäppen håller i sig så länge. I natt har jag ett av barnbarnen på besök som sover över.'

Det är härligt att ha dom hos sig, speciellt nu när dom börjar bli verbala alla tre, det kommer så mycket klokord ur de små munnarna så man faschineras över hur mycket de tänker och funderar på det mesta här i livet.

Bara trist att det är så kallt så vi kan ju inte vara ute, men det är tur att hon är snäll och nöjer sig med att leka själv med sina medhavda leksaker. 

Sverige är verkligen ett moralens land i jämförelse med Italien. Nu är Italiens premiärminister i blåsväder igen för sina kvinnohistorier, denna gång anklagas han för att ha haft sex med en sjuttonåring. Är det någon som kan se Reinfeldt bete sig som denne man, Nej inte jag heller. Jag tycker att det är märkligt ur den aspekten att Italien faktiskt är ett av de mest religiösa länderna i Europa också och ändå lyckas denne Berluscnoni leva ett liv som får varje normalfuntad människa att rodna.

Mina charmtroll är mitt liv...

Jag har förmånen att ha fått tre underbara barnbarn, ett bonusbarnbarn och i januari ska jag bli mormor igen och jag ser fram emot att få hålla en liten bebis i famnen, att snusa på och känna att hjärtat sväller av kärlek.

På onsdag kommer jag att vara kamoflerad......jag gillar Harry Potter men det är ju inte så moget att vara 56 år och gilla sånt kanske.....men jag kamoflerar mig genom att ta med mig 5 små killar i 8-9 års åldern och ingen kommer att tro att det är jag som vill gå....

Barn är fantastiska...när Meya mitt äldsta barnbarn sover över så håller hon otroliga diskussioner om allt mellan himmel och jord och jag faschineras över hur mycket dom snappar upp och vilka funderingar hon har på livet....jag upptäcker att jag kanske inte alltid kom ihåg att jag hade tid för mina egna barn på det sätt som jag idag kan unna mig att vara med barnbarnen.

Emma mitt mellanbarnbarn är två och ett halv år och har börjat prata, hon säger farmor och andra ord men visar mer med gester och långa tirader som jag inte alltid förstår vad hon vill. Det brukar lösa sig på nåt sätt i alla fall och till slut begriper jag...

Milou den yngsta som är ett och ett halvt träffar jag mer sällan eftersom hon bor i Umeå, det får bli telefonledes och ibland över Skype. Men hon pratar på och känner igen min röst i alla fall och det är väl tur.

På torsdag ska jag till Umeå och då bor jag naturligtvis hos dottern så att jag hinner träffa henne och familjen.

Jag är glad att jag är frisk och kan vara en aktiv mormor/farmor. Till sommaren ska jag ta barnbarnen med mig och åka Inlandsbanan till Storuman fram och tillbaka, det är en alldeles lämplig tur. Man hinner precis gå och ta en fika innan nästa tur går tillbaka hem igen.

Nu börjar också alla luciafiranden och jag hoppas att jag är hemma så att jag får vara med när barnbarnen ska visa upp sig på dagis och skolor. Jag gillar inte vintern men december månad med alla ljus och högtider tycker jag om...

lite gråmulet....nu är det sista kvällen med barnbarnet och imorgon åker jag hem efter två veckor i Umeå. Det blir lite sorgligt att inte få träffa henne varje dag men jag vet också att jag är oerhört priviligerad som har de andra två barnbarnen hemma i VIlhelmina.

Det är ju numera också lätt med internet och skype att prata och se varandra på datorskärmen, men det blir ju förståss inga kramar och pussar som jag vant mig vid. Men dom har lovat att komma hem lite senare i höst och hälsa på så jag får nöja mig med det.

Lite shopping blev det i alla fall i Umeå, hittade "shoppingkassar" på Lagerhouse som jag ska ha under bänken och sortera sopor i , billiga och perfekta för det ändamålet. Annars blev det lite ramar till foton för det finns det inte speciellt mycket av hemma.

Jo jag har frossat i Västerbottensost, Jag hade sån tur att det var extrapris på ICA Maxi ute på Strömpilen, 115 kr kilot var som hittat, normalpriset är ju kring 155 kr kilot annars så jag köpte lite drygt 2 kilo och tjänade en bra slant på det.

Osten ska användas till "Ostbröd från Georgien" som min mellandotter alltid vill ha när hon fyller år istället för tårta. Man gör en jäsdeg med lite knepiga mått som sedan får jäsa ett par gånger sen kavlar man uten den i en stor rundel. I denna lägger man en boll av 1 kg riven Västerbottensost och 1 msk smör. Sen drar man ihop degen och för en snygg ovansida, lägger den i en pajform och gräddar i ugnen.

Brödet äter man med en tomat och löksallad och det är himmelsk gott och gräsligt många kalorier i men värt varenda en.

Men först hem och där väntar klädtvätt, lite städning och ett försök att vända tillbaka dygnet för på måndag är semestern slut och allvaret börjar....

Vilket fantastiskt skådespel det har varit idag, först ösregnade det så att Volgsjövägen såg ut som en mindre fors istället för en genomfartsgata. Sen började det att åska och blixtra ordentligt. Jag älskar oväder och tycker att det är mäktigt när naturkrafterna slåss däruppe. Ja jag  vill ju inte sitta i en båt eller vara ute i skogen men när jag får sitta tryggt på min balkong och se på naturens skådespel då njuter jag...

Det började regna redan igår kväll då jag skulle gå ut med Selma på sista kisspromenaden. Vi hann inte mer än ut genom porten så var det stopp. Hon tvärnitade och satte sig i hörnet utanför porten.

Jag fortsatte ut i regnet och gick en bit i tron att hon kom efter men inte...och när jag gick tillbaka så hittade jag henne inte. Jag letade en stund och blev mer och mer blöt. Till slut hittade jag henne vid porten bredvid där hon satt och tryckte i hörnet. Hon hade hunnit och bli genomblöt på den lilla biten och satt där och skakade.

Det blev en snabb kissrunda och sen hem där vi fick torka oss ordentligt med hårtorken både hon och jag. Sen hoppade hon upp på sängen och kröp under täcket och där låg hon resten av kvällen.

Imorgon blir det tjejfest hemma hos mig. Vi blir 12 st kvinnor vid bordet. Jag har förberett och gjort allt klart så det är bara att värma och ställa fram. Jag tycker om att göra iordning i förväg så att man slipper stå hela dan när man ska ha gäster. Det är roligare att vara pigg och kunna umgås än att stressa med matlagning hela dan.

Det är ganska fantastiskt en del av oss har träffats i snart 30 år. Det har kommit och gått deltagare genom åren men vi träffs ett par gånger per år och äter gott och umgås. Jag ser fram emot kvällen imorgon, Vi har inte setts hela gänget sedan i julas så vi har mycket att prata om.

Sen blir det en vecka till av semestern då jag ska försöka att göra en röjning i garderober, för nu börjar det bli för mycket igen och dax för en rensning. Efter det ska jag åka till Umeå och sköta om barnbarnet medan föräldrarna jobbar och det ser jag fram emot. Vi ska ta långa promenader och om det är fint väder så kanske vi till och med beger oss till nån badplats och badar...men det vete sjutton...nu säger ju SMHI att det är slut på värmen och nu inträder en normal svensk sommar och då vet vi ju vad dom menar med det....

men väl lägenheten då barn och barnbarn varit hemma och hälsat på en dryg vecka. Nu har de åkt och tystnaden lägrar sig över mitt hem. Både vemodigt och lite skönt, Det blir dubbelbottnade känslor.Det är jätteroligt när de kommer och jag älskar mina barn och barnbarn, samtidigt är jag van vid att vara ensam och då blir man lite trött av att det helt plötsligt är en "massa"  folk omkring en.Men så länge till blir det inte för om två veckor är det min tur att åka till dottern och då ska jag vara där i två veckor och hjälpa till att sköta om barnbarnet medan föräldrarna jobbar och det ser jag fram emot.

Läser något märkligt i dagens Aftonblad om en tandläkare som av misstag ger en 6-åring bedövning för ändtarmen istället för munbedövning. Han får en varning och skall hålla bedövningsmedlen skilda från varann och lära sig mer om preparaten. Men min fråga är ..... när i sjutton använder en tandläkare ändtarmsbedövning ????

barnbarnet får en ren fin klänning på sig för att vi ska gå ut och handla mat. Jag säger till henne att hon kan gå till lekparken och vänta medan jag gör mig iordning, en kvart inte mer än en kvart tog det.....och hur ser ungrackarn ut ....alldeles sandig och klänningen är absolut inte ren längre men roligt har hon. Hon älskar att gå till lekparken och leka så kan man bli arg ...nej naturligtvis inte det är ju sommar och då är det mesta tillåtet.

Nu är det pannkaka med hallonsylt och glass till lunch och aptiten är det inget fel på. Jag är glad över att mina barnbarn är pigga små flickor som har en otrolig lust till livet. Igår kväll fick jag mig en rejäl skrattattack när hon skulle borsta mitt hår för hon tyckte att jag skulle få ha det mysigt en stund.

Hon borstade med en väldig iver och håret fick olika dimensioner allt eftersom. Plötsligt säger hon när hon ska titta om frisyren duger....."Mormor du ser ut som en riktig tant"...då kom skrattattacken....jag visste inte om jag skulle ta det som en komplimang eler vad...

Hon fyller fyra år i september och nu är hennes verbala förmåga obetalbar. Det är ideliga diskussioner om allt mellan himmel och jord så ibland har jag svårt att hänga med i alla svängningar men härligt är det.

Igår blev det Åselemarknaden hela dan och en del inköp men idag är det lugn och ro. Äldsta dottern med familj hälsar på släktingar och medan jag och Meya är ensamma hemma och tar det lugnt. Det är ganska kvalmigt ute så fönster och balkondörr står på vid gavel.

Men njuter av den svenska sommaren gör vi för hela slanten...

Imorgon åker jag till Lund för att vara med på scenkonstbiennal för barn och unga eller Bibu som den kallas. De är fyra år sedan jag sist hade förmånen att få vara med. Under biennalen kommer det bästa av barn och ungdomföreställningar att visas och det blir en mängd intressanta seminarier som jag ska lyssna på.

Att sen få ynnesten att åka till Skåne när våren står i sin fulla prakt är ytterligare ett plus, det tackar man inte nej till när det snöar här hemma. Det enda trista är att jag lyckades med bedriften att halka omkull och resultatet blev en gipsad vänsterarm, tur i oturen så bröt jag inte armen men fick en spricka som gör nog så ont.

Ibland undrar jag varför jag flyttade hem igen en gång i tiden, jag som inte tycker om kyla och vinter, men jag inser att det är för den tydlighet vi har med årstiderna. Mina vänner nere i Skåne har fortfarande problem med mörkret och de långa vintrarna med idel regn och slask.  Så då föredrar jag våra vintrar som ändå är ljusa med all snö.

Jag har upptäckt Skype, vilken fantastisk uppfinning. I påskas blev jag bedrövad när mitt yngsta barnbarn inte kände igen mig när vi inte setts på två månader. Hon var väldigt reserverad och undrande eftersom hon kände igen min röst och när man är tio månader så är två månader en stor del av hennes liv.

Men nu pratar vi med varann på Skype ett par gånger i veckan och då känns det betydligt bättre för nu känner hon igen sin mormor och pladdrar på ordentligt när vi "ses". Nu ska jag avsluta dagen med att mina tre barn med familjer ska äta tårta hos mig och imorgon bär det av till flyget kl 06.00 för vidare färd mot våren i Malmö/Lund

Tack för att det kom barnbarn i mitt liv....det innebar också att jag lyckades bli rökfri. Nu har det snart gått fyra år sedan jag rökte min sista cigarett och jag har inte varit rökfri en enda stund sedan dess..

Men så många gånger jag försökte sluta och det gick inte, jag provade allt, både nikotinplåster, nikotintugummin, nikotintabletter och till och med nån plastcigarett med nikotin i men ingenting hjälpte.

Min mamma dog i KOL men inte sjutton slutade jag röka för det, trots att hon på slutet både fick syrgas och knappt kunde gå en meter utan att få andnöd. Människan är en märklig figur när det gäller droger och nikotin är den värsta av alla.

Så lätt att börja och så svårt att sluta. Det konstiga är att som rökare finns det alltid pengar till cigaretter men när nikotinpreparater för att sluta skulle inköpas blev det dyrt för då skulle alla pengar ut på en gång.

Jag lyckade i alla fall få äckliga biverkningar av alla nikotinpreparat, plåstren tålde jag inte utan fick stora såriga rosor av dem, tugummina gav hicka och sura uppstötningar osv...inte blev det lättar att sluta för det. Rökavänjningsgrupper var inte heller nåt som hade kommit igång.

Men så sitter jag där på BB i Lycksele den 28 september 2006 och ser mitt första barnbarn födas. Efter förlossningen som tog ett antal timmar så var jag så röksugen så jag trodde jag skulle gå åt av abstinensbesvär. Så jag smög ut och ner på parkeringen där det finns en rökplats...tog fram en cigarett, tände tändare och skulle precis dra in det första blosset när någon inom mig sa STOPP....

Här hade jag varit med om den mest fantastiska upplevelse man kan vara med om, däruppe på förlossningen låg min dotter och mitt första barnbarn, skulle jag då röka och sen komma dit och stinka över mittt barnbarn.....:NEJ

Sen kom nästa tanke...skulle jag röka och kanske sluta som min mamma och inte få uppleva mina barnbarn växa upp....ALLDRIG

Jag öppnade soptunnan...kastade cigaretterna och har sedan den dagen inte rökt ett bloss eller varit röksugen.

Dom säger att man måste vara motiverad och det stämmer nog ...när den kommer då går det lätt...och man funderar varför man överhuvudtaget ens började men på den tiden var det tufft och lätt men sluta blev desto svårare tills jag blev mormor....

och en sak till....idag har jag sparat 60 000 kronor på att sluta röka ...

att det mesta gått till barn och barnbarn gör det bara roligare att veta..

Imorgon är jag lkompledig på förmiddan för att vara med och utforma vårt lokala partiprogram, det känns jättekul att få vara med och utforma det. Vi har under våren arbetat i studiecirkelform för att diskutera vilka frågor som är viktiga lokalt att jobba med.

Nu har ju valrörelsen börjat och vi kommera att översvämmas med information från alla partier som alla vill framstå som den enda alternativet, så även för oss naturligtvis. Så det blir en spännande resa fram till valdagen.

Gårdagkvällens Elviskonsert blev näsan magisk, ett fantastiskt ljusspel och en otroligt bra ljudsättning gjorde att när Göran Engman sjön och Kettil Medelius spelade på pianot med förstärkning av kyrkokören så reste sig håret på armarna.

Vi fick höra både kända och mindre kända Elvislåtar och det i en nästan fullsatt kyrka med en publik som trotsat vädrets makter och tagit sig dit. En sak upptäckte jag i alla fall att minskningen av snöröjningsinsatser i kommunen är livsfarligt. När jag gick hem vid tolvtiden på natten fick jag gå större biten på vägen för på trottoarerna hade det drevat igen så att det gick inte att gå där.

Vi bor i en landsända med snö och då borde man också kunna ta bort eländet när det vräker ner och inte vänta till vardagen. Många äldre kan ju inte ta sig ut om det inte hålls undan.

Idag är det slappardag och sen blir det två hektiska dagar på jobbet innan jag åker till Umeå en vecka för att rå om mitt barnbarn. Det är fantastiskt vilken gåva barnbarn är och vad det värmer i ens hjärta när man får ömhetsbetygelser. Som när mitt äldsta barnbarn 3 år sov över en helg. Då hade vi inte setts på på över en vecka och jag sitter i soffan och hon kryper upp i mitt knä, slår armarna om min hals och utbrister "Oh mormor...om du visste vad jag har saknat dig...jag älskar dig...och sen kom en stor puss mitt på mun.......Det är kärlek från livets "grädde på moset"....och den är ömsesidig....

och lite trött men måste ändå varva ner fastän klockan är halv ett på natten. Vi fick en trevlig resa till Umeå och West side story. Fullsatt i salongen och en glad publik.

West side story är en klassiker bland musikaler och naturligtvis så rörs man i hjärtat när Tony sjunger sin sång till Maria och alla de andra sångerna som man minns och har hört många gånger.

Jag har också fått träffa barnbarnet och nu ser man vilken ynnest det är att ha dem nära. De två äldsta träffar jag var och varannan dag men lilla Milou, 10 månader har jag inte sett sen i januari och nu kände hon knappt igen mig. Min röst ser man att hon känner igen eftersom jag pratar med henne i telefon flera gånger i veckan, men utseendet ...nja....inte så pass att hon ville gå i min famn i alla fall.

Nåja till påsk åker jag ner igen och blir där en vecka för att hjälpa till lite och då blir det andra bullar av, då ska jag vara mormor för hela slanten och rå om henne varje dag. Då blir det nog bättre.

Och tänk , igår var det vårdagjämning så nu är det bara tre månader kvar till sommaren...

jag med det menar jag våryra i skallen, med vårförkylning som aldrig släpper, jag nyser, ögonen rinner men inget mer. Ena dan är allt bra och nästa känner man sig jätteförkyld. Folk känner inte igen rösten på mig när dom ringer.

Jag avskyr att känna mig så här, varför i sjutton kan man inte bli rejält förkyld och sen däcka en vecka, men icke, småförkyld så att man inte behöver vara hemma från jobbet.

Nåja idag är jag ledig för farmorskap. Barbarnet Emma 2 år och bonusbarnbarnet Elias 8 år är på besök och har sovit över.  Snart är det dag för en promenad med ungarna för att rensa hjärnan med lite frisk luft.

Det är väl ändå tur att temperaturen håller sig på vettig nivå för alla sportlovsfirare men synd att inte solen kan titta fram.