Just nu är det fullständigt kaos i mitt liv….nja kanske inte i livet men på jobbet…ja så tillvida att jag nu äntligen ska få ett rejält höj och sänkbart bord för att skona min rygg och mina axlar. Mer än 20 års dataarbete börjar ta ut sin rätt.

Men att vara anställd av en förening är inte alltid så lätt. Formellt har jag 14 chefer. Problemet är att det oftast sitter människor i en ideell styrelse för att man är intresserad av det föreningen står för och kanske inte för att vara "chef" över någon anställd.

Om det finns en anställd är det ju inte så lätt att vara chef när man inte kan alla arbetsgivarfrågor. Hos oss har vi löst det så att jag pratar med 3 stycken i styrelsen när det gäller personalfrågor och det fungerar utmärkt..

Men det är ju jag själv som måste hålla reda på alla arbetsrättliga saker och det är inte alltid så lätt. Jag minns min första arbetsplats i föreningen, jag satt ensam i ett stort kråkslott i två år 2 km utanför centrum. Mitt kontor bestod av en telefon och gamla avdankade möbler från kommunförrådet. Det där med arbetsmiljö var det nog ingen som hade en susning om.

Idag är min arbetsplats anpassad efter mig och mina besvär och jag är nöjd, det är alldeles för lätt med de få kronor en förening har, bortse från personalfrågor eftersom varenda krona behövs för verksamheten.

Det positiva med att arbeta i en föreningen är den glädje som finns. När man får credit för sitt arbete, när styrelsen tycker att det är kul att arbeta. För oss som kulturförening …när publiken ger positiva reaktioner..då är det kul och det är dom ögonblicken som gör att man efter 23 år fortfarande tycker att det är kul att jobba.

Sen var det det här med födelsedagskalas….idag fyller Selma, min blandrashund 1 år och det firar vi med grisöron och kaffe….hon äter grisöron och jag dricker kaffe…