Idag fick jag glädjen att bli mormor när min äldsta dotter blev mamma till en liten kille som är efterlängtad eftersom jag hitintills belönats med 3 tjejer bland barnbarnen.

När dottern ringde och allt var klart grät jag av lycka och kom ihåg mina egna förlossningar och den fantastiska känslan av att bli förälder. Och vad önskar man för sina barn och barnbarn, naturligtvis att de ska få växa upp friska och få en bra ett bra liv, det önskar väl alla.

Desto mer bestört blir jag när jag läser Rädda Barnes rapport som säger att det finns en kvarts miljon barn i Sverige som lever i fattigdom. Och detta baserat på siffror från 2008, Hur de senaste 2 årens nedskärningar i välförden påverkat detta är väl bara åt ett håll. Fler barn lever i fattigdom idag än någonsin.Inte ens under lågkonjukturen under 90-talet kom man i närheten dessa siffror.

Lyssnade imorse på P1 som jag allrntid gör på väg till jobbet där intervjuades bla skol/dagispersonal som berättade om att barnen inte ens har kläder för den väderlek som råder, att barnen när det är utflykter eller andra aktivitetert och ska ha mellanmålslåda med sig inte har någon, att barn inte har råd att följa med på aktiviteter. Att personalen hjälpt till åtskilliga gånger så att föräldrarna kunnat söka pengar ur Första Majblommans fond.

Men hur mår det barnet som hela tiden skiljer sig från de andra barnen. Jag trodde i min stilla enfald att vi jobbade för att alla barn i Sverige ska ha det bra. Att FN:s barnkonvention styrde de politiska besluten som tas. Att en av grundprinciperna i samhället är att barn ska ha det bra.

Men uppenbarligen så är det bara barn till föräldrar som har arbeten och inkomst som kan räknas in den skaran idag. Övriga sjuka, handikappade eller arbetslösa föräldrar får räkna med att leva med sina barn i fattigdom.

Återigen ett resultat av glasbubblan med spegelinsida som vår styrande regering har på sig….

Idag …..i Sverige…….år 2011…………..