Etikett: serviceboende

Den ljusnande framtid är vår?

Av , , Bli först att kommentera 11

Nej inte om Alliansen får fortsätta då går man en mörk framtid till mötes. Med fem år kvar till pension så inser man att när pensioner straffbeskattas som de gjort de sista åtta åren då blir det inte roligt.

Pension är ju lön som jag tjänat och sparar för framtiden under min tid. Då är det väl självklart att den också behandlas som just en uppskjuten lön. Men Alliansen tycks betrakta den som något slags bidrag (som det gör med ex a-kassa mm) och därför ska inga jobbskatteavdrag ske på pensioner.

Därmed straffbeskattas pensionen 11 procent mer än lön. Inget annat västeuropeiskt land behandlar sina pensionärer på det här viset. I andra länder är det oftast motsatt att pensionärer betalar lägre skatt än löntagare.

Antalet servicehus för äldreboenden har också minskat kraftigt i Sverige. Det har under ett antal år gått mot utvecklingen att äldre ska bo kvar hemma så länge de vill. Men nu börjar det få motsatt verkan. Det handlar inte längre om att få bo hemma så länge de vill utan att när det inte vill bo hemma längre utan flytta till ett servicehus så betraktas de inte om tillräckligt dementa eller sjuka för att få göra det.

Då hamnar de gamla i en tvångsförvaring i ett hem de inte vill bo kvar i. Många sitter ensamma i sina hus eller lägenheter utan social kontakt utom en stressad anställd från hemtjänsten som kommer med en låda fryst mat att värma i micro.

Alla har ju inte råd att bo i seniorboenden vilka också för det mesta endast finns i storstäderna. Många är naturligtvis pigga pensionärer som lever ett socialt och utåtriktat liv och orkar både bo hemma och vara aktiva.

Men alla de som inte är det och lever i ensamhet och skulle behöva människor omkring sig för både trygghet och socialt livs skulle en plats på ett serviceboende förmodligen göra en enorm skillnad.

Nej jag hoppas att vi byter regering och att omsorgen om pensionärer både i pengar och boende ändras till något bättre. För inte är det någon ljus framtid Alliansen spår.

När jag blir gammal..

Av , , 2 kommentarer 9

vill jag bo i ett serviceboende när den dagen kommer att jag behöver det, som dels har lägenheter där jag kan vara mig själv, bjuda hem mina barn och barnbarn till och där jag får se mina privata minnessaker varje dag, där kan jag koka min gröt eller bjuda på kaffe..

Men där ska också tryggheten finnas med ett larm och när behovet av hemtjänts kommer så ska jag få det och möta helst så få människor som möjligt i det avseendet.

I min dröm finns även annat kopplat till det boendet, där finns det en cafeteria och en matsal där jag kan gå och träffa andra pensionärer, där finns det fotvård och hårfrisörska. En gång i veckan är det dans, och en annan dag bingo, en tredje dag är det pensionärsgympa, det finns också små rum där man kan sitta i grupp och läsa eller handarbeta eller göra nåt annant roligt tillsammans. Det finns också en terapi med personal som kan aktiverar oss..

Det är regelbundet kulturutbud på mitt servicehus men där spelas inte psalmer utan där får vi höra blues, och rock´n roll och den 50- och 60- talsmusik som vi gillar. Där får vi se teater, lyssna till konserter, höra poesi, där finns lusten till samtal och diskussioner. Där finns också personal som kan följa med på en promenad eller fixar våffeldag, bakar semlor med oss, har tid att läsa en bok eller tidning för oss eller förgyller våra dagar på annat sätt.

I min dröm så har kommunen råd att skicka oss gamlingar på  utlandsresor där sol och värme gör underverk för våra stela leder och håller oss pigga ytterligare ett år. Men allt detta är ju utopi……

Jag hoppas att jag får hålla mig frisk och aktiv så länge som möljligt att jag inte behöver samhällets hjälp på minst 30 år till och att när den dagen kommer , tiden för hjälp är så kort som möjligt.

Jag vill inte sitta ensam i min lägenhet med en sönderstressande kvinnor från hemtjänsten som byts ut gång efter gång. Jag vill inte få frysta matlådor i min frys som ska microvärmas för att ätas i ensamhet. Jag vill inte sitta och stirra ut genom ett fönster dag efter dag efter dag och inte klara av att gå ut själv och bara vänta tills nästa gång hemtjänsten kommer. Jag vill absolut inte bli en belastning varken för samhället eller mina barn eller barnbarn.

I min dröm ………blir den nog bara en dröm……