Igår åkte jag ner till Umeå för att tillbringa en vecka hos min äldsta dotter och framför allt mitt 10 månader gamla barnbarn. Som mormor har man ett ansvar att förvalta. I den ålder går det fort att glömma någon och det måste jag råda bot för.

Igår tog vi bussen från Röbäck  till Tegs hälsocentral där dom har öppen förskola så att Milou fick leka ett par timmar. Sen skulle vi så storartat promenera hem till Röbäck, ca 4 kilometer. Umeå är känt för sina fina gång- och cykelvägar men igår svor vi mer än en gång eftersom snön smälte under en strålande sol och det bildades mindre sjöar både här och där. Så väl hemkommen var vi dyblöta om fötterna och jeansen var blöta halvvägs upp till knäna.

På kvällen blev det konsert med String Sisters och vilken höjdarkonsert, Fantastisk folkmusik från Irland, Norge, Sverige, Shetlandsöarna och USA. Världens 6 främsta fiolkvinnor möttes på scen förstärkta av 3 skottar och en norrman som kompade. En fantastisk musikalisk injektion, vi fick lyssna på massor av keltisk musik blandat med det nordiska.

När man får lyssna till en sån fantastisk konsert så undrar jag om alliansen verkligen förstår hur mycket Rikskonserter, för de är de som tagit hit String Sisters som gruppen hette, betyder för oss utanför Stockholms gränser. Alliansens hysteriska omändring för omändrandets skull verkar det som. Att bara för att sossarna byggt upp en organisation som fungerar för oss ute i landet och erbjuder oss det absolut bästa i musikväg från hela världen, ska slås sönder.

Ingen kan väl på fullt allvar tro att om man splittar de pengarna ut i Sverige att vi i Vilhelmina, Åsele eller Dorotea expempelvis i framtiden skulle kunna erbjuda konserter med högklassiga artister från andra delar av världen. Nej jag tror att de stora förlorarna som i allt vad alliansen stått för de senaste fyra åren är vi som bor i små kommuner runt om i Sverige och speciellt vi som bor i norra Sverige , vi betyder ingenting i en storstadsstyrd poltik som den alliansen erbjuder.