Så kom då det första(!) krispaketet. Fler lär det bli och det är klokt. Det är klokt att följa utvecklingen och pö om pö reagera och agera. Redan höstens budget har visat sig vara ett utmärkt krispaket. Riksbanken kraftiga räntesänkning blev det andra paketet. Dagen 8,3 miljarder följde upp som paket nr 3. Inom kort riktas insatser till bilindustrin. Kommuner och landsting står förmodligen på tur under 2009 och i budget inför 2010.

En hel del hänger på bankmarknadens tillfrisknande vilket verkar vara en global fråga. De stora förlustbubblorna från den amerikanska bostadsmarknaden flyter runt i det fria, internationella finanssystemet och innan bubblorna är infångade verkar inte banksystemet kunna sova lungt.

Det riktiga genidraget i dagens krispaket är att rotavdraget kopplas till samma skattekonstruktion som systemet med hushållsnära tjänster. Det stimulerar fler insatser i hemmen runt om i Sverige. Det motverkar svartarbetet dvs skattefusket. Värdet i bostäderna hålls uppe. Småföretagen har lättast att dra nytta av systemet med både hushållsnära tjänster och ROT-avdrag. En riktig fem-etta!

SAAB och Volvofrågorna rasar vidare.Försäljning av bolagen på en marknad som kollapsat? Eller finns det industrialister i Serige och i regeringen som kan skapa kontakter i Asien och intressera de som ändå verkar vara de mest potenta aktörerna.

Hursomhelst agrerar Mona Sahlin och för fram AP-fonderna som en möjlig delägare. Jag bloggade redan igår om detta märkliga förslag efter det att Ö(s)tros sagt samma sak. I kvällen Aktuellt framkom det helt klart att förslaget inte ens är lagligt. Som väntat har AP-fonderna uppdraget att trygga pensioner, inte fungera som riskkapitalister. Förre (s)-kommunalrådet i Göteborg !! Gunnar Larsson, numer AP-fondsdirektör, fann sig föranledd att gå ut offentligt och lägga (s)-utspelen åt sidan.

Mona Sahlins utspel överlevde inte ens en dag. Hon anklagar Maud Olofsson för passivitet men bidrar själv med förvirring. Jag tror att vi nästa vecka kommer att se resultatet genom ett både överraskande, omfattande och variationsrikt stödpaket från regeringen. Stödet riktar sig sannolikt både till bilindustrin och hela arbetsmarknaden. Dessutom kommer riksbanken kraftiga räntesänkning imorgon!

Sverige och världen drabbas oerhört snabbt av både finanskris och lågkonkunktur. Både politiker och analytiker har inte haft modellerna klara för att förklara det som hänt.

Den svenska staten står för ovanligheten stark rent ekonomiskt och politiskt. Regeringen har bra beslutskraft och kassakistan ärvälfylld. OECD gav i senaste prognosen Sveriges högsta rating. När fordonsinustrin hotas når krisen rakt in i det svenska folkhemmet. Den osannolika kollapsen är inte längre lika osannolikt.

Varför såldes Volvo till Ford för 8 år sedan? Volvo och den svenska industrialismen saknade muskler för att klara de långsiktiga investeringarna. Är det något som talar för att musklerna utvecklats idag eller behövs möjligen mindre muskler. Här verkar alla svar nej på bägge frågorna.

En del är snabbt ut och förklarar att staten ska ta över ägandet. Tomas Östros verkar utan att blinka kunna riskera pensionspengarna genom att satsa ur ATP-fonderna. Jag trodde att ATP hade uppdraget att säkra pensionärernas pengar. Eller så bloggar man som Lennart Holmlund och kräver att Maud Olofsson ska rädda bilindustrin samtidigt som han anklagar Maud Olofsson att hon direkt avvisar att staten skall agera. Det första påståendet skulle Freud ha kallat förenkling och det andra förnekelse. Maud och regeringen är synnerligen aktiv både inom EU och i kontakterna med de multinationella företagen inom bilbranschen. Men vi får inte hamna i samma utpressning som när General Motors och SAAB lyckades flytta vägpengar från Umeå och Norrland till västsverige utan att det säkrade något speciallt i Trollhättan.

Egentligen är det ingenting som tyder på att löntagarna är beredda att riskera sina trygghetspengar på osäkra investeringar. Vart ska man dra gränsen sen? Ska staten ta över eller strunta i andra krisbranscher exempelvis byggbranschen, skogen, metallindustrin, gruvorna? Och varför har vänsteridoelogierna slutat ställa förväntningarn på arbetsgivare och ägare? Beror det på att ägandet idag inte längre ger och kapitalistens ansikte utan i lika hög grad representeras av banker, fondförvaltare, pensionsfonder och fattiga småsparare.

Vem är vän? Vem är fiende? Varför stämmer inte de gamla ideologiska handböckerna? Överstatligt, internationellt samarbete behövs för att tygla oberoende finansspekulanter som flyter fritt runt den internationella ekonomin. Vi behöver stabil statlig finaspolitik för att återge bankerna självförtroendet dvs sköta sitt grunduppdrag att tjäna pengar genom att låna ut andras pengar. Vi behöver slå vakt om alla småaktörer, småföretag och småinvesterare för att att de inte ska tappa fotfästet. Vi behöver psykoanalys och lugnande för att inte alltför många ska tappa fattningen Men mest av allt en stabil kompass som pekar ut framtidsbarnscher i en hållbar ekonomi.